En gång för kanske femton år sedan Var jag lite emo av mig och tänkte att Jag skulle gå till en psykolog
Jag gick till en, nästan psykolog fast sista året på psykologlinjen
Det var nämligen lite billigare, rea kan man säga.
Jag gick dit och pratade av mig. Mamma var dum, pappa med. Det var allt.
Jag tror mest att jag behövde ett skjut. Det fixade hon faktiskt, psykologen. I en etta i Olofshöjd, hon hade en katt och ett surrande kylskåp Som man fick gå och slå till hårt men bestämt Inte katten alltså, kylskåpet
Alla blir helt utom sig av indignation. Över detta: ”Oprofessionellt” ”hoppas hon bytte karriär”
Jag klagade inte. Höll tillgodo med det som erbjöds. Hon var rätt okej, och snällt av henne att ligga med mig istället
För detta eviga pjatande som Psykologer oftast erbjuder
