Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dylan och de kränkta otackade

2016-10-20 av ozelot

Johan Hilton är kränkt. Provocerad å våra, Nobelkommittén men kanske mest sina egna outgrundliga vägnar. I en svavelosande krönika i DN kan han dessutom luta sig tillbaka i en lättjefull pose omgiven av sammetsbeklädda schäslonger i skydd av tunga genusdraperier.

Han tvekar inte att själv diagnosticera Dylan som ”maskulinitetens siste fanbärare” som i kraft av sin ouppnåelighet sårar och förminskar genom att inte ”se”.

Se gör dock Hilton själv, ty han är ju själv befriad från denna ensamstarke manlighets bojor. Denna tystnad, som enligt Hilton kan vara både talande och…”sexig”. Fumligt trevar här skribenten under sitt eget täcke. Man anar föremålet för Hiltons eget begär, utmejslat av dennes patriarkala uppfostran i en trångsynt småstadsidyll, innan han sen helt går bort sig i massa psykologiserande gottköpsteoruer.

Men sticker senare hål på bubblan själv: Dylan vet nog inte bättre, han är nog bara ouppfostrad. En judisk man från Hibbing som tagit sig fram på de stora scenerna i kraft av just denna okuvliga integritet och…ja kanske egenmäktighet.

Se bara Pennebakers dokumentär Dont look back eller kanske ännu hellre Martin Scorseses monumentala porträtt No direction home och alla andra fallstudier kan läggas åt sidan. Dylan är ingen snäll mysfarbror – om nu någon förletts att tro det. 

Men däri ligger ju hans konstnärliga testamente till eftervärlden. Varken mer eller mindre.

Svensken är stolt över sitt Nobelpris. En utmärkelse skall dock inte förväxlas med en gåva eller kallhamrad transaktion. 

Det är inte för vår skull vi delar ut Nobelpris. Inte för att vi själva skall kunna sträcka på oss.

Man ger inte en gåva om man anser att mottagaren då hamnar i en slags tacksamhetsskuld till en. Då söker man snarare bekräftelse av sin goda gärning. En gåva som ges som hedersbetygelse kanske inte ens är önskvärd vilket gör det än mer komplicerat. 

Johan Hilton skriver i DN kulturen såsom han är personligt kränkt. Det handlar ju inte om ”en sketen medalj utan svindlande 8 miljoner kronor!!”

Är det månne där skon klämmer?


Mitt eget stalltips är att det blir ett kort tacktal på videolänk och/eller kanske en lyrisk skivbolagsreprentant som tar emot priset. Såsom prålig ceremoni för elitgarnityret intresserar mig själva Nobelmiddagen föga.

(Däremot brukar jag försöka hålla koll på vad det serveras för meny, men det är ju för att jag är road av kokkonst.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-01-17

Glajdar in på Brötz onsdag kväll när Henrik Wartel & My Hellgren redan är igång med sin första duospelning nånsin. Hellgren i silver, sval och het som Grace Kelly. Hellgren smattrar och gnisslar försiktigt på cellon. Wartel håller tillbaka sin ryska passion med en fokuserad min och brillorna avspänt vilande…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-01-20

Träden smeks av vackra ögon som har sett glittret av tusen, små ljus vinka i natten & rosorna vid din barm vissnade just när helikoptrarna började att frysa vid noll punkten Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-01-17

Primadonnan vill sälja sin bandoneon som är värderat till 75000 kronor av en värderingsman i London för tio år sedan på Park Aveny Hotel. Instrumentet är från 1924, tillverkad i Argentina, levererad till köpare i Berlin. Primadonnans pappa köpte denna bandoneon i Berlin samma år 1924. Instrumentet är pärlbesatt av…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...