Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Bödeln

2016-11-06 av ozelot


Varthän i bonnalandet, kulturbygden, det öppna jordbrukslandskapet det finns strykarkatter finns det en man som heter Gunnar. Den Gunnar jag har i åtanke är en seg värmländsk gubbe på några och det sextio, med fjädrande steg och två magra långa armar vars skinn spelar över den uthålliga muskulaturen som en pilbåge av knotig en.
En gång i tiden levde Gunnar mest på det gruvan och skogen gav men han var lika flink med hammare och såg.
Han var en sån där ”gube” helt enkelt, en rejäl arbetskarl som kunde lite av det mesta. 

Sätta upp nytt stängsel då kvigorna trampat ner det gamla?
En ny badbrygga?
Gunnar.

Men Gunnars mest intimt förknippade uppgift var kopplade till kattorna, som varenda sommar födde kull efter kull.
Vi barn älskade dem, lekte med dem i höskullen några veckor innan mamman stötte bort dem. 
Grym är naturen, och på bonnalandet är det inte tal om innekatter eller kastrering.
Att bli ”vegjord” som de äldre sa.

Grim hette en stor hankatt som patrullerade skogarna omkring, ingen visste var han sov och födan fångade han själv: god tillgång på sork och möss halva året men ryktet säger att han även slagit en ung hare när hungern blev för svår, och snötäcket lagt sig.
Vi såg i alla fall blodspåren och inte ens räven vågade sig på Grim: Stor och vild som en göpa och ett fräsande som skrämde slag på en om man kom för nära.

Men honkatterna hade förstås ett gott öga till Grim, och för ni som
Inte visste det kan jag säga att en honkatt kan vara dräktig med två fäder samtidigt.
En som också hade honkatternas gunst var Torsten – en präktig gårdskatt med fin teckning. Han blev far till alla gulliga ungar som fick flytta in i husen, medan avkomman som bar Grims anlag blev hårda och förvildade, och inte ens gick att klappa.

Varje sommar kom han då, Gunnar, för att utföra det som alla andra skyggade för. Man kunde se det på hans bestämda steg uppför backen efter åkern, stålet i hans blick.

Några ord bakom laduväggen och en sup med husbonden som på riktiga mäns vis, en plånbok som öppnandes och en sedel som bytte ägare.
Den sprattlade halmsäcken med pipen inifrån som bars iväg, över Gunnars axel, till den väntande vattentunnan.
Vi barn hölls inne under denna passage, snyftandes lindrades så småningom av rabarberkräm med mjölk eller nygräddade bullar.

Den sista gången: Gunnars blick efteråt när han tog sin rensel, lite extra bakverk och ost och smör som någon packat in i Wermlandstidningen. 

”Aldrig mer”, sade Gunnar. Ansiktet nästan likblekt.

Något hade tagit tag i Gunnar därute bakom ladugården, lagt sin hand på hans axel och den fyllde honom väl med sorg kan man tänka.
Men Gunnar hade tagit av daga sin sista skörd av Grim strykarkatten, far till generationer och kanske visste Grim det också.
Ty Grim sågs inte till nåe mer efterföljande somrar och Gunnar?

Han bor i torpet vid sjöns mörkaste ände och lägger sina nät, som efter att tömts på Gös och Gäddan får hänga på tork i gläntan där det lagas och blir solblekt. 

Ibland rycker han in när något tak som lagas och han bjuds alltid in till kräftskivan – annat betyder nog otur.

Men några kattungar de dödar han inte längre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-11-04

Still ur Malga Kubiak film Efter att jag och min väninna Michele hade fått en privat visning i kinesisk lejondans av vår lärare i qigong och taiji i fredags, på mjuka tassar hoppade han runt bakom lejonmasken, hamnade jag på en föreläsning eller panelsamtal på Stigbergstorget om äventyraren och skribenten…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-11-13

  Jag ser ljuset jag hör The Mothers of Invention som heliga daggdroppar kommer dagen till oss serverade på ett fat av Gud       Regn faller som tusen vackra kyssar över en värld som VET att kärleken är svaret       Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-10-29

Foto: Linda Spåman Jag var på Stadsteaterns stora scen i lördags och fick chansen att bli intervjuad om va jag tycker om The Beatles. Det var den store estradören och TV-personligheten Adde Malmberg som var konferencier. Jag var den tionde gästartisten denna säsongen Och det var Sgt. Pepper Lonely Heart…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...