Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Broder, Daniel, och jag

2016-11-22 av ozelot

Det spelar ingen roll hur gammal jag blir, om jag blir tunnhårig eller spritfet eller om ett reklambyråjobb tickar in som en terrorbomb på kontot den 25:e.Broder Daniel kan fortfarande total fullständigt golva mig och tänka att musik uppfanns just av denna anledning, det är receptet drogen och plåstret och den som river upp stygnen om och om igen. Posörer? Jajjemän och det var de som gjorde de så jävla bra, men riffen, herregud rtiffen..Luke Skywalker liksom släng dig i väggen hej jazzmusikant och musikhögskolelev…eller bara ett enkelt barapapapa eller dönönönö nönö nö nö nö och allar fattar.

Håkan ? Okej han är helt okej men han har knappast varit kär i den fulaste flickan i världen och han snodde sjömanskostymerna.
Själv kommer jag ihåg nån gång på Magasinet, vette fan om ens Saturday Night Engine hade släppts, Ebba stod på biljardbordet (de hade ett sådant) och man stod väl och gluttade efter att nån i personalen skulle glänta på dörren för att få lite frisk luft vid den ingången så man kunde smita in, och klä sig i svart och hoppas undgå upptäckt, för man hade väl knappt ens åldern inne eller ens pengar till en halv öl – men in det skulle man ändå.

Så, med en riktig häxblandning från pappas barskåp i innerfickan och en del i svalget redan kom man då kanske in, jag i mina nya vita jeans från Levis som jag fick tjata på mamma att ändå köpa mig, men så kom ju det där jävla konstiga bandet och Henrik som började slå sönder trumsetet vid andra låten vid första bokade konserten någonsin…smart drag där och trumsetet kostade säkert ett helt socialbidrag.
Men jag stod där jag var där och det var Teo, Karin, John och Håkans också som sedan blev tillräckligt bra för att starta ett eget band men det blev inte jag för jag kunde knappt stämma en gitarr. Men jag hade mina vita jeans och naturligtvis måste jag typ kneedroppa a la James Brown bland glassplitter på scenen och ibland golvet som var en högst flytande gräns.

Jag vet i alla fall, minnesbild, att jag hamnade på rygg på scenen och en tjej ramlade ner över mig på något vis av det allmänna tumultet medan bandet studsade omkring på den kanske tre kvadrat stora scenen, och jag minns att jag hann reflektera att ”hon hinner ju undvika mig om hon vill, behöver ju inte ramla” men att hon tar beslutet nånstans där, att ”ja det är okej, han har fina vita jeans, vita tänder och och säkert ett litet pubbestånd där i sidofickan” och så fick det bli. För det kändes som att det var att skänka upplevelsen musiken stämningen rättvisa att ligga och hångla på en scen bland glassplitter och fimpar medan ett helt galet band levde rövare och försökte paja sina nyligen lånade instrument från kanske…ABF?

Någon gång där tittar jag åt sidan och där visade det sig att där låg Teodor Jensen på rygg han med med någon jänta över sig och jag kände honom inte då men vi hade varit på samma fest i Utby en gång där det på bussen framkom att han spelade lite gitarr och jag sa att ja, det gör ju jag också jag gillar Bob Dylan!… och så kommer vi till slut fram till den där festen där det står en kopia på en fin stratta inkopplad till förstärkaren… och han river av ett jävla gitarrsolo av Jimi Hendrix så det blev snigelspår i sofforna…hmm det var ingen annan som vågade spela gitarr efter det kan jag lova:

Musikkarriären lagd på is, jag får väl hitta nåt annat att bli dålig på..
Men tillbaka där på Magasinet, med mina fina vita jeans 501 som nu var helt genomblodade och hade revor vid knäna och mamma som var vansinnig, men det gjorde ta mig fan ingenting för där och då var det exakt den mest originellaste och tyngsta musiken som kunde spelas på denna sidan av Elvis Presley och hade jag haft kvar jeansen hade jag ramat in dem eller i lönndom hängt upp dem i taken på den där coffee table-book- utställningen på Stadsmuseet där alla Brio Barnvagnar parkerar…med min egen blodgrupp utblandad med annat mysko där säkert på knäna…och tänka att det var värt det.. Det var ändå bara ett helt studiebidrag så jag får väl vänta till jag får ett par nya vita jeans från levis med knappgylf och sprillans dr Martens.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.