Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Broder, Daniel, och jag

2016-11-22 av ozelot

Det spelar ingen roll hur gammal jag blir, om jag blir tunnhårig eller spritfet eller om ett reklambyråjobb tickar in som en terrorbomb på kontot den 25:e.Broder Daniel kan fortfarande total fullständigt golva mig och tänka att musik uppfanns just av denna anledning, det är receptet drogen och plåstret och den som river upp stygnen om och om igen. Posörer? Jajjemän och det var de som gjorde de så jävla bra, men riffen, herregud rtiffen..Luke Skywalker liksom släng dig i väggen hej jazzmusikant och musikhögskolelev…eller bara ett enkelt barapapapa eller dönönönö nönö nö nö nö och allar fattar. 

Håkan ? Okej han är helt okej men han har knappast varit kär i den fulaste flickan i världen och han snodde sjömanskostymerna.
Själv kommer jag ihåg nån gång på Magasinet, vette fan om ens Saturday Night Engine hade släppts, Ebba stod på biljardbordet (de hade ett sådant) och man stod väl och gluttade efter att nån i personalen skulle glänta på dörren för att få lite frisk luft vid den ingången så man kunde smita in, och klä sig i svart och hoppas undgå upptäckt, för man hade väl knappt ens åldern inne eller ens pengar till en halv öl – men in det skulle man ändå.

Så, med en riktig häxblandning från pappas barskåp i innerfickan och en del i svalget redan kom man då kanske in, jag i mina nya vita jeans från Levis som jag fick tjata på mamma att ändå köpa mig, men så kom ju det där jävla konstiga bandet och Henrik som började slå sönder trumsetet vid andra låten vid första bokade konserten någonsin…smart drag där och trumsetet kostade säkert ett helt socialbidrag.
Men jag stod där jag var där och det var Teo, Karin, John och Håkans också som sedan blev tillräckligt bra för att starta ett eget band men det blev inte jag för jag kunde knappt stämma en gitarr. Men jag hade mina vita jeans och naturligtvis måste jag typ kneedroppa a la James Brown bland glassplitter på scenen och ibland golvet som var en högst flytande gräns.

Jag vet i alla fall, minnesbild, att jag hamnade på rygg på scenen och en tjej ramlade ner över mig på något vis av det allmänna tumultet medan bandet studsade omkring på den kanske tre kvadrat stora scenen, och jag minns att jag hann reflektera att ”hon hinner ju undvika mig om hon vill, behöver ju inte ramla” men att hon tar beslutet nånstans där, att ”ja det är okej, han har fina vita jeans, vita tänder och och säkert ett litet pubbestånd där i sidofickan” och så fick det bli. För det kändes som att det var att skänka upplevelsen musiken stämningen rättvisa att ligga och hångla på en scen bland glassplitter och fimpar medan ett helt galet band levde rövare och försökte paja sina nyligen lånade instrument från kanske…ABF?

Någon gång där tittar jag åt sidan och där visade det sig att där låg Teodor Jensen på rygg han med med någon jänta över sig och jag kände honom inte då men vi hade varit på samma fest i Utby en gång där det på bussen framkom att han spelade lite gitarr och jag sa att ja, det gör ju jag också jag gillar Bob Dylan!… och så kommer vi till slut fram till den där festen där det står en kopia på en fin stratta inkopplad till förstärkaren… och han river av ett jävla gitarrsolo av Jimi Hendrix så det blev snigelspår i sofforna…hmm det var ingen annan som vågade spela gitarr efter det kan jag lova:

Musikkarriären lagd på is, jag får väl hitta nåt annat att bli dålig på..
Men tillbaka där på Magasinet, med mina fina vita jeans 501 som nu var helt genomblodade och hade revor vid knäna och mamma som var vansinnig, men det gjorde ta mig fan ingenting för där och då var det exakt den mest originellaste och tyngsta musiken som kunde spelas på denna sidan av Elvis Presley och hade jag haft kvar jeansen hade jag ramat in dem eller i lönndom hängt upp dem i taken på den där coffee table-book- utställningen på Stadsmuseet där alla Brio Barnvagnar parkerar…med min egen blodgrupp utblandad med annat mysko där säkert på knäna…och tänka att det var värt det.. Det var ändå bara ett helt studiebidrag så jag får väl vänta till jag får ett par nya vita jeans från levis med knappgylf och sprillans dr Martens.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...