Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Karolinerna

2017-01-14 av ozelot

Ibland möter man människor, som sätter avtryck. Avtryck som står printade i din själ, nästlar in sig i ditt DNA, påverkar din kurs i livet eller inte ett dugg.

Men du saknar dem: erfar förlusten, negationens av närvaro som nynnar i ditt blod. Med olika tonarter. Och styrka

Men du saknar dem. Man kan nog säga att det handlar om kärlek, om relationer som tagit den vändningen. Den ”slank in, eller älskog. Vad skall man annars säga?

Det allvaret, ett slags allvar, ett samförstånd som bara kan observeras hos människor som en gång sträckt sig i varandras själar.

Kännt livet krama hårt om en.

Muskels puls. Jag är romantiker,,erotoman, kärlekens slav. Jag kommer alltid att leta, dör och förtvinar utan den. Som en uppgrävd Goethe, Rilke, Dagerman.

Mitt namn skall vara Stig Dagerman. Skör, men bristande av liv. De stora pessimisterna är alltid romantiker  – det syns i deras texter. Och känns, om man för fingertoppen längs textens sömmar.

Och jag inbillar mig att det syns i mina, att jag vidrörd av någon avgud, NÅN gång kan ha gåvan. Som förvaltare, uppsyningsman men även väckningskarl som blåser ett gråtmilt tapto.

Som kan nån gång få någon att känna något, av mina yviga rader. En väckelseberöttelse. Då, och först då, kan jag vila.

Att få vara Gud en stund och känna stolthet.

Jag är vän med nästan alla jag någon gång älskat. Men det finns undantag. De känner väl inte samma saker, behovet av kontinuitet. Eller så måste de slicka sina sår, utan mig.

Jagvär inte sån. De jag en gång älskat älskar jag för livet.

Det gör mig ont, och hoppas. På att de skall ta mig till nåder igen, vara vänner.

Att inte vara det, gör nämligen ont.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.