Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Kriget har inget kvinnligt ansikte: Göteborg nonstop recenserar

2017-02-25 av ozelot

etta

Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett monumentalt verk och inleder nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj femdelade svit som skulle ge henne nobelpris. Göteborgs Dramatiska Teater gör det enda möjliga: Man bryter ner allt och låter historierna gestaltas av Mia Eriksson och Hanna Ullerstam, på en scen som är så sparsmakad at det skulle kunna vara ett förhörsrum.

Ett förhör är det inte fråga om men väl en sammanflätad berättelse av många ryska kvinnors öden under den tyska offensiven på östfronten. De slogs sida vid sida med männen i skyttegravarna, lappade ihop de skadade och döende i provisoriska fältsjukhus.
Mia Eriksson förvaltar sina historier på ett lite kargt sätt, bleksminkad med begränsat minspel som vittnar om den fullständiga katastrof som stulit hennes ungdom och kanske aldrig kunnat gå vidare från.

Ullerstam å sin sida spelar den lite mer flickaktiga rollen, hon åmar och prålar sig lite som hon genom detta överlevt sitt krig och nu söker förståelse – och förlåtelse – hos publiken.
Men vansinnet i Ullerstams persona är aldrig långt bort och bjöd jag in henne till kafferep skulle jag låsa in knivarna. Så trovärdig är hon.

Många av dessa kvinnor kom att påminnas om krigsåren på ett oåterkalleligt vis. De blev med barn, tysketöser eller så var det så enkelt att istället för att bli våldtagna av sina egna såg till att vinna kommendantens gunst.
Och vem kan säga någonting om detta; att i valet av att bli våldtagen av kanske både en eller två välja ut en, med makt. Sova i hans lite varmare säng en stund och få drömma.
Ibland uppstod äkta kärlek under dessa möten, men i de allra flesta fall en praktisk uppgörelse.
Men det spott och spe de fick utstå vid krigsslutet: Att de som riskerat sina liv vid fonten blev kallade både fälthora och tysketös av de kvinnor som gick hemma och drog plogen – och som kanske mest var oroande över deras egna mäns förehavanden under krigsåren – känns som en dubbel kränkning.

Många vill glömma, inte prata om det eller kännas vid. Men vi får inte glömma vilket är pjäsen och litteratursvitens mantra.
Några scener biter sig fast, hjärtskärande och tragikomiska:
En strid och hela Volga är full av blodiga kroppar. De överlevande vadar ut i vattnet för att försöka rädda de som går att rädda, och Ullerstams kvinnliga soldat får tag i något, och återvänder i blindo, bara för att finna att hon släpat upp en död fisk, en Beluga.
Surrealismen i detta.

Det blir ett förlösande skratt på slutet av föreställningen – en timme lång och längre kan den heller inte vara. Maria och Hanna, eller Olga eller Tatiana om ni föredrar det frågar sig själv vad som var det värsta med kriget?

Det var att gå omkring i karlkalsonger!


Speldatum:
Februari: 22, 25, 26
Mars: 2, 4, 5, 9, 11, 12, 16, 18, 19, 23, 25, 26, 30, 31
April: 2, 6, 8, 9
Tid: Söndagar kl 15:00, övriga dagar kl 19:00

Dramatisering: Malin Lindroth
Regi: Erik Åkerlind
På scen: Hanna Ullerstam och Mia Eriksson
Musik: Emma Augustsson

Mer info och biljetter här

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-06-21

Akvarell: superfreakbaba Blev tillfrågad om att fira midsommar inne i en skog Sittandes naken i en påfågeltron, spela Bergmanska stråkljud på synten å käka nypotatis. Det kan va en förströelse lika bra som någon annan. Träffade min far idag på Cigarren. Robban var lika god mot alla damer som alltid…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-06-10

Så vad ska man göra? odla sin trädgård som Voltaire sa Bida sin tid och leva från dag till natt med bootsen stående på kylning Dag läggs till dag och stenarna i gruset bär vittnesbörd om alltets magiska hemvist Den moderna esplanaden tycktes stjärnbeströdd i natten som en lycklig viskning…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-04-15

Det är människans vackraste egenskap att hon förtjänar att bli älskad Popmästerverket The sin of pride med Undertones fångar hela romantikens väsen på en platta De borde bli burna i guldstol för den insatsen Har de ingen heder regeringen Vad sysslar de med i Afghanfrågan? Man skäms ju för att…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-06-12

Kvällen var ljus, inget folk förövrigt på Liseberg men däremot var det fullsatt på Taubekafeet. Och bakom kravallstaketet var det fullt med folk. Jag blev så glad att vi gick till liseberg jag och Gun. Per Perssons fantastiska musikerkillar, färgstarka killar i sitt gebit stod på scenen Folk kom från…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-04-29

I torsdags var jag nere i Sockerbruket på Tredje våningen. I dessa magnifika lokaler så arrangerade Levande musik ett skivsläpp med Karin Johansson och Finn Loxbo. Denna duo är något alldeles eget. Karin Johansson spelar flygel som hon preparerat på olika vis. Finn Loxbo alternerar mellan två gitarrer och använder…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2017-08-17

  När Jesus kommer tillbaka ska vi alla dö, det har han lovat, det står i min mormors bibel. Jag har alltid undrat hur? när jag var yngre tänkte jag alltid att det var genom atombomber och kärnkraftsolyckor, med tanken följde djup ångest, jobbiga drömmar på natten och mycket  engagemang…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...