Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Kriget har inget kvinnligt ansikte: Göteborg nonstop recenserar

2017-02-25 av ozelot

etta

Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett monumentalt verk och inleder nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj femdelade svit som skulle ge henne nobelpris. Göteborgs Dramatiska Teater gör det enda möjliga: Man bryter ner allt och låter historierna gestaltas av Mia Eriksson och Hanna Ullerstam, på en scen som är så sparsmakad at det skulle kunna vara ett förhörsrum.

Ett förhör är det inte fråga om men väl en sammanflätad berättelse av många ryska kvinnors öden under den tyska offensiven på östfronten. De slogs sida vid sida med männen i skyttegravarna, lappade ihop de skadade och döende i provisoriska fältsjukhus.
Mia Eriksson förvaltar sina historier på ett lite kargt sätt, bleksminkad med begränsat minspel som vittnar om den fullständiga katastrof som stulit hennes ungdom och kanske aldrig kunnat gå vidare från.

Ullerstam å sin sida spelar den lite mer flickaktiga rollen, hon åmar och prålar sig lite som hon genom detta överlevt sitt krig och nu söker förståelse – och förlåtelse – hos publiken.
Men vansinnet i Ullerstams persona är aldrig långt bort och bjöd jag in henne till kafferep skulle jag låsa in knivarna. Så trovärdig är hon.

Många av dessa kvinnor kom att påminnas om krigsåren på ett oåterkalleligt vis. De blev med barn, tysketöser eller så var det så enkelt att istället för att bli våldtagna av sina egna såg till att vinna kommendantens gunst.
Och vem kan säga någonting om detta; att i valet av att bli våldtagen av kanske både en eller två välja ut en, med makt. Sova i hans lite varmare säng en stund och få drömma.
Ibland uppstod äkta kärlek under dessa möten, men i de allra flesta fall en praktisk uppgörelse.
Men det spott och spe de fick utstå vid krigsslutet: Att de som riskerat sina liv vid fonten blev kallade både fälthora och tysketös av de kvinnor som gick hemma och drog plogen – och som kanske mest var oroande över deras egna mäns förehavanden under krigsåren – känns som en dubbel kränkning.

Många vill glömma, inte prata om det eller kännas vid. Men vi får inte glömma vilket är pjäsen och litteratursvitens mantra.
Några scener biter sig fast, hjärtskärande och tragikomiska:
En strid och hela Volga är full av blodiga kroppar. De överlevande vadar ut i vattnet för att försöka rädda de som går att rädda, och Ullerstams kvinnliga soldat får tag i något, och återvänder i blindo, bara för att finna att hon släpat upp en död fisk, en Beluga.
Surrealismen i detta.

Det blir ett förlösande skratt på slutet av föreställningen – en timme lång och längre kan den heller inte vara. Maria och Hanna, eller Olga eller Tatiana om ni föredrar det frågar sig själv vad som var det värsta med kriget?

Det var att gå omkring i karlkalsonger!


Speldatum:
Februari: 22, 25, 26
Mars: 2, 4, 5, 9, 11, 12, 16, 18, 19, 23, 25, 26, 30, 31
April: 2, 6, 8, 9
Tid: Söndagar kl 15:00, övriga dagar kl 19:00

Dramatisering: Malin Lindroth
Regi: Erik Åkerlind
På scen: Hanna Ullerstam och Mia Eriksson
Musik: Emma Augustsson

Mer info och biljetter här

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-08-17

Hade tänkt kolla in Jarl Hammarbergs utställning på galleri i Haga. Men kom inte längre än till den gröna soffan i mitt sovrum. Man håller på med det ena å det andra för att hålla sin mentala och fysiska hälsa så länge man är här. Ett projekt som bidrar till…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-08-18

Det stilla höstregnet som faller utanför fönstret vet inte om att jag är så omanlig som jag är det bedömer mig inte ibland så ynklige fege mesen Stefan Falck som alltid leker riktig man och hjälte och rockpoet Johan Lindqvist ÄR inte rocknroll, fattar inte va bra rocknroll är hyllar…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-08-21

Det kändes som att sommaren tog slut när Lotta hade sista repetitionen. Det va inte så varmt men ändå lagom. Hon kom med sina jeans och en brandgul blues med kort ärm, fram till scenen och småpratade med publiken. TV- värdinnan sprang också runt och pratade med folk. De va…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...