Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Ny låt från Henrik  Berggren

2017-03-02 av ozelot


Kommentarer till ”To My Brother, Johnny”När jag var ungefär femton år gick botten ur mig. Jag drabbades plötsligt av en uppgivenhet inför mitt liv och framtid. Ett moln av grå meningslöshet sjönk ner över allt. En person av mer kliniskt sinnelag än jag skulle kalla detta depression, och den kom att vara ett halvt liv för mig. Den upprätthölls av ett drickande och knarkande, som dock inte hade skapat detta tillstånd. Det känns konstigt att säga nu, men jag upplevde att tillvaron var en så livlös kvävande massa att det bästa man kunde göra var att supa ihjäl sig, om än med stil.
Först efter att jag fyllt 30 vaknade jag upp ur denna hopplöshet. I efterhand har denna period, och min livsinställning under den, verkat obegriplig och ett mysterium för mig. Varför skulle en ung person med ett liv framför sig behöva bli så uppgiven? Hur kunde jag bli så självförstörande? Om jag var missnöjd över vilka möjligheter livet erbjöd mig, varför slogs jag inte mot det på ett konstruktivt sätt? Istället lät jag det gå ut över mig själv och lät mig själv bli ett offer för detta. Vilket oändligt onödigt vansinne! Jag kan inte ha haft speciellt stort förtroende för min egen kapacitet.
Jag tilltalar någon som alltid känt mig (Johnny), innan jag blev rockstjärna och ”utsvävande”. Och jag frågar honom med förvåning, utan att förvänta mig ett svar, ”Hur kunde det bli så här konstigt med mig?” (”And Johnny, isn’t it funny? / My colors turned so dark / I let go in my heart.)
Eftersom bekymmer föder bekymmer, och problem när problem, var inte uppvaknandet bara positivt. Jag befann mig plötsligt i en värld jag inte kände mig hemma i. Mina vänner hade yrkesutbildningar och skaffade barn. För mig kändes allt overkligt. Ungdomen var över. Jag tyckte att jag hade raserat mina möjligheter till ett gott liv till förmån för en galen och orealistisk dröm att bryta mig ur den trånga och borgerliga miljö jag kommit från. Nu hade jag verkligen ingen framtid och jag hade skapat denna situation själv, genom att just inte tro att jag hade någon. Jag hade egenhändigt konstruerat ett självuppfyllande fängelse.
Visserligen hade jag bandet under hela denna tid, men under Broder Daniels hela existens hade bandet ingen egentlig framtid. Bandet var alltid på gränsen till upplösning, kaos var dess sammanhållande motto, och skönhet. Framtiden var en vägg som rusade mot en och som man skulle krascha in i förr eller senare. Och då var kanske livet slut.

Någon tycker kanske att allt detta låter som ett väldigt gnällande, men till det kan jag bara säga att jag sjunger det som jag känt och upplevt. Jag kan inte ta ögonen från mitt mål: att skriva det som är sant. Det är en befrielse att ha ett sådant rent mål och låta allt annat flyga och fara.

Att sjunga om det jag varit med om och att ur min plåga försöka skapa något så vackert som möjligt, det ger lidandet en mening. Alla bekymmer och all kamp har inte varit förgäves då. Istället kanske det kan omvandlas till något positivt, som också andra kan gagnas av. Att ha mening i sitt liv är den enda sanna lyckan. Så ytterligt få är förunnade detta. Många säger nog att de har denna mening, men innerst inne känner de verkligen så? Är inte livet ofta bara ett ständigt pågående slitande för att få tillvaron att gå ihop? Så få har turen att kunna känna att de har något mer, men en av dem är jag. 

Åtminstone för en stund.

Många tycker att jag är modig som vågar sjunga och berätta om mina problem. Det är jag inte. Jag har bara en större fruktan, fruktan för alltings intighet. Jag är inte rädd för att göra bort mig. Jag är rädd för att vara inget.

Det är stora ord, men varför skall jag stanna halvvägs? Varför sjunka ner i dyn av alltings halvhet?
Inget har förändrats; stålet har bara härdats.

Henrik Berggren 

Göteborg 2 mars 2017

 https://open.spotify.com/track/2GMxfI9q96homjq7Qy8UPE

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-02-17

Igår hojade jag ner mot stan och stötte på en välbekant stockholmare på andra sidan gatan. Den eleganta piprökande saxofonisten och gitarristen Granis. Magnus Granlund. När vi ser varann så brukar vi skratta högt en lång stund innan vi skiljs åt. Det är nåt med Granis som alltid får mig…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-02-18

Det var länge sen han försvann. Eller; jag bad honom gå. Det här är sista gången sa jag. Ut, ditt fanstyg. Efteråt låg jag på soffan ett tag. Ett bra tag. Några månader. Sedan träffade jag Herr Hare. Han talade mycket och ihärdigt om ditten och datten. Jag lyssnade och…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-02-18

Peter Hammill värmde upp slipsstrypmentaliteten tills mästerverken flödade ur honom likt sur gasol och daggmaskar Stallone och Schwarzenegger Jävligt tröttsamma män Phil Collins är en mesig fjant Det kommer jag alltid tycka Billy Idol är för spännig Michael Jackson var plast Madonna är ett luder The worst music from the…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-02-01

Det var rätt skönt att leva för Leffe Braxbum. Han fick in pengar på ett stadigt jobb som städare. Lyckan var fullkomlig när Freddie Wadling hade släppt singeln Frozen Ones, på det lilla bolaget Uranium. Då steg han stolt in i skivaffären Bengans med pengar på fickan och köpte nämnda…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-02-17

Primadonnan med vänner tycker att unga skådisar och medelålders skall artikulera bättre så man hör va de säger i TV-serierna Det borde alla regissörer fatta eller? Det kunde de i Jönssonligan och hos Ingmar Bergman. Sverige har inte råd med vinter-OS i Sthlm. Som ej har snö. Sommar är OK….

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2017-11-23

Nu ska jag börja skriva i Göteborg Nonstop, det kommer förmodligen handla om lite av varje som jag inte har en aning om just nu, reflektioner, hugskott av olika slag. Det kan handla om musik eller något annat som jag bryr mej om. Det ena får ge det andra så…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2017-08-17

  När Jesus kommer tillbaka ska vi alla dö, det har han lovat, det står i min mormors bibel. Jag har alltid undrat hur? när jag var yngre tänkte jag alltid att det var genom atombomber och kärnkraftsolyckor, med tanken följde djup ångest, jobbiga drömmar på natten och mycket  engagemang…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2016-06-12

Under många år har jag funderat över om göteborgare har mer tur på spel än andra svenskar, eftersom jag tycker att jag ofta ser i nyheterna att människor från just Göteborg vunnit storvinster. Som göteborgare är jag såklart benägen att svara ja, nämligen att vi göteborgare har mer tur på…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...