Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Ny låt från Henrik  Berggren

2017-03-02 av ozelot


Kommentarer till ”To My Brother, Johnny”När jag var ungefär femton år gick botten ur mig. Jag drabbades plötsligt av en uppgivenhet inför mitt liv och framtid. Ett moln av grå meningslöshet sjönk ner över allt. En person av mer kliniskt sinnelag än jag skulle kalla detta depression, och den kom att vara ett halvt liv för mig. Den upprätthölls av ett drickande och knarkande, som dock inte hade skapat detta tillstånd. Det känns konstigt att säga nu, men jag upplevde att tillvaron var en så livlös kvävande massa att det bästa man kunde göra var att supa ihjäl sig, om än med stil.
Först efter att jag fyllt 30 vaknade jag upp ur denna hopplöshet. I efterhand har denna period, och min livsinställning under den, verkat obegriplig och ett mysterium för mig. Varför skulle en ung person med ett liv framför sig behöva bli så uppgiven? Hur kunde jag bli så självförstörande? Om jag var missnöjd över vilka möjligheter livet erbjöd mig, varför slogs jag inte mot det på ett konstruktivt sätt? Istället lät jag det gå ut över mig själv och lät mig själv bli ett offer för detta. Vilket oändligt onödigt vansinne! Jag kan inte ha haft speciellt stort förtroende för min egen kapacitet.
Jag tilltalar någon som alltid känt mig (Johnny), innan jag blev rockstjärna och ”utsvävande”. Och jag frågar honom med förvåning, utan att förvänta mig ett svar, ”Hur kunde det bli så här konstigt med mig?” (”And Johnny, isn’t it funny? / My colors turned so dark / I let go in my heart.)
Eftersom bekymmer föder bekymmer, och problem när problem, var inte uppvaknandet bara positivt. Jag befann mig plötsligt i en värld jag inte kände mig hemma i. Mina vänner hade yrkesutbildningar och skaffade barn. För mig kändes allt overkligt. Ungdomen var över. Jag tyckte att jag hade raserat mina möjligheter till ett gott liv till förmån för en galen och orealistisk dröm att bryta mig ur den trånga och borgerliga miljö jag kommit från. Nu hade jag verkligen ingen framtid och jag hade skapat denna situation själv, genom att just inte tro att jag hade någon. Jag hade egenhändigt konstruerat ett självuppfyllande fängelse.
Visserligen hade jag bandet under hela denna tid, men under Broder Daniels hela existens hade bandet ingen egentlig framtid. Bandet var alltid på gränsen till upplösning, kaos var dess sammanhållande motto, och skönhet. Framtiden var en vägg som rusade mot en och som man skulle krascha in i förr eller senare. Och då var kanske livet slut.

Någon tycker kanske att allt detta låter som ett väldigt gnällande, men till det kan jag bara säga att jag sjunger det som jag känt och upplevt. Jag kan inte ta ögonen från mitt mål: att skriva det som är sant. Det är en befrielse att ha ett sådant rent mål och låta allt annat flyga och fara.

Att sjunga om det jag varit med om och att ur min plåga försöka skapa något så vackert som möjligt, det ger lidandet en mening. Alla bekymmer och all kamp har inte varit förgäves då. Istället kanske det kan omvandlas till något positivt, som också andra kan gagnas av. Att ha mening i sitt liv är den enda sanna lyckan. Så ytterligt få är förunnade detta. Många säger nog att de har denna mening, men innerst inne känner de verkligen så? Är inte livet ofta bara ett ständigt pågående slitande för att få tillvaron att gå ihop? Så få har turen att kunna känna att de har något mer, men en av dem är jag. 

Åtminstone för en stund.

Många tycker att jag är modig som vågar sjunga och berätta om mina problem. Det är jag inte. Jag har bara en större fruktan, fruktan för alltings intighet. Jag är inte rädd för att göra bort mig. Jag är rädd för att vara inget.

Det är stora ord, men varför skall jag stanna halvvägs? Varför sjunka ner i dyn av alltings halvhet?
Inget har förändrats; stålet har bara härdats.

Henrik Berggren 

Göteborg 2 mars 2017

 https://open.spotify.com/track/2GMxfI9q96homjq7Qy8UPE

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...