Tack till alla musiker och artister på Götaplatsen som räddade min sjuka kropp, höftskott, ryggskott och själ.
Mina intryck från showerna.
Vi höll oss på Stadsteaterns cafeteria och trappa, samma stol och bord tre kvällar i rad
och såg bl a Allsång med Lotta på Götaplatsen, Arvingarna och deras pappor i Flamingoorkestern.

Pga Flunsåsparkens dåliga ryggstöd på bänkarna och mkt regn blev jag nödgad att sitta på samma plats på Stadsteatern
och ta intryck av Götaplatsens 9 shower på tre dagar.
Och en film på Götabiografen med sångerskan Eva Eastwood i torsdags
var en väldigt stark upplevelse, med denna svenska country och rockabillydrottningen.

Även om unga föräldrar med små bebisar , hundar och ett vinglas i handen, hoppade omkring och kastade bebisar och hundar i luften,
vilket vakterna ignorerade, så såg vi scenen bra och storbildsskärmen.
Det var väldigt hemskt och ouppfostrat av föräldrarna tyckte många och blev irriterade och gick. En av föräldrarna som betedde sig illa
sa att hon var sjuksköterska. Det trodde vi inte på.

Onsdagen började med Weeping Willow och invigningen. Den var bra med Symfonikerna. Weeping Willow i all ära men Lotta Engberg som jag gillar
och mina kompisars grabbar Arvingarna var ett strå vassare. Jag ger tio stjärnor till den showen. När deras pappor som är mina kompisar sedan 1963 kom upp på scenen,
då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka och värken försvann.
Sedan avslutades det hela med ett potpurri av Freddie Mercury och Queen. Då blev jag knäckt.
Sen orkade jag gå obehindrat, fast med käpp till bussen och må bra som fan.

Dennis i Flamingo och hans son Casper i Arvingarna talade jag med innan konserten och vi blev glada att se oss. Jag missar dem inte när jag är i närheten.

Carolina Falkholt och Jonas

På torsdagen kl 15 var jag på Götabiografen och såg Eva Eastwoods film om hennes liv. Mycket musik. Men filmen var ändå stark och berörde mig mycket.
Vi kramades om och berättade för varandra, hon om klubbarna i Memphis och Elvis och Jerry Lee Lewis musiker som hon spelat med och jag träffat.
Sen gav hon mig filmen om hennes liv. Jag blev så paff att jag glömde fota oss från min telefon.
Hon tog upp sin telefon och fotade oss. Sen skrev hon en autograf till Rebecka, mitt barnbarn och mig.
( Jag som inte ens bad Elvis musiker om en autograf, det har jag ångrat.)
Jag är den enda nu levande sångerskan i Europa som ringdes upp av Elvis bolag och blev tillfrågad att sjunga på hans skiva i Memphis. Tyvärr var jag med barn.
Men är tacksam för Katarina 43 år idag.

Vi var också här

Sedan gick jag upp till Stadsteatern igen för att sätta mig vid samma bord som dagen innan. Där min väninna Mölndals-Gun höll platsen.
På vägen dit sa nåra personer:
” Kan inte du som känner alla fixa så att Lotta på Liseberg blir Lotta på Götaplatsen med Arvingarna nästa år också, för det var så jädra bra”
De som frågade kände väl igen mig .

Nu lyssnade vi på GWO-orkestern. Jag är medlem i GWO. Det är fd. spårvagnsförare som spelar i den blåsorkestern. Med sig hade de den fantastiska Ida Sand som jag tyvärr inte visste vem det var.
Hon sjöng RNB så grymt , varför känner jag inte till henne eller gör jag det? Vi har så många duktiga sångerskor och jag kan inte komma ihåg alla namn.
Hon och Samuel Ljungblad sjöng så det braka.
Rapparen var också bra. Sedan kom ännu en höjdare med Kristina Amparo och hennes Shirin . Sicken gäng! Det var så maxat, det var soul för hela slanten. jag vet inte om hon kommer från Latinamerika, kanske inte. Jag ska be min extra-son Aron Promnitz presentera oss nästa gång jag kommer till Stockholm. Hon är Sveriges Aretha Franklin. Hennes väninna är också bra.
Vi göteborgska musiker och artister är också bra! Hurra!
Tyvärr var det alldeles för lite folk på Götaplatsen för det ösregnade på publik och på scenen. Men de gav järnet ändå och publiken verkade ändå glada och det var vi med.
Att vi blev blöta i blåsten och regnet gjorde inget, för livet går vidare.
Ännu en kväll är räddad från smärtor i kroppen och tråkiga nyheter om dåd i Europa.
Jag gick hem och sov som en stock och vaknade glad på fredag morgon med en tanke i huvudet:
” Tänk om man hade fått stå där på Götaplatsen och sjunga Ellington med GWO-orkestern. Jag hade tackat inte nej ”

Carolina Falkholt sjunger

Fredagen bjöd på jazz av högsta klass. Och nu kom Ellington-musiken som man väntat på med Danmarks Ella Fitzgerald – Sinne Eeg. Jag blev lyrisk och glad.
Att höra min gamla döde vän Harry Carnys sax-solo spelas av en göteborgsmusiker var fantastiskt.
Jag tror att Samuel Olsson från Nefertiti också var med i detta bandet.
Jag fick även höra sättningen som spelade Russel Propokovs och Cat Andersens tongångar.
Jag blev jättelycklig. Väldigt roligt att höra Ella Fitzgerald tolkas så bra av en nordisk sångerska.
Det var för mig en höjdare och en behållning jag tog med mig hem.

Saturday. Bältesspännarparken. Var ingen höjdare sittmässigt sätt i tältet. En stol här och en stol där. Där satt unga och gamla och lyssnade på en pop-orkester och fattade väl ingenting i solregnet och blåsten. Jag snackade med folket i Världens barns tält för att jag skrev Världens barn-låten för 22 år sen. Och organisationen fyllde 20. Slängde in mig i regnet i ett litet roligt tält med sköna fåtöljer och soffa där jag sjönk ner jämte trummisen Martin Nilsson och gitarristen och sångaren Niklas Öhmann , och hade det riktigt cosy. Vi lyssnade till Jarl Borséns brorson som är göteborgs Jerry Lee Lewis på pianot.

Virgil Dejarv och Jessica Berntsson

Kastade mig sedan när regnet höll upp till spårvagnen, åkte till Bengans musik-cafe i Majorna. Där Carolina Falkholt hade release-fest. Hanna Chawki sjöng och jag körade.
Jessica Berntsson vår TV-producent var där med konstnären Virgil och Stefan Falck läste dikter.
Teknikern Jonas Dj:ade och min gamla bekant Robert Leiner, stor DJ:are sen många år var också där.
Det var en väldigt trevlig, avslappande och avslutande afton på hela göteborgs-kalaset för min del.

Sen tog jag färdtjänst hem.

foto: Junoff & Chawki