Världen är en bluff
Världen säger Design
Jag säger blåklockans ändlösa magi
i nattens kärlek
Rockpoeter får alltid rätt
Rockpoeter får alltid kärlek
Eva min vän
Hasse Alfredsson är död
Nu är de borta alla de tre komikeressen
Hasse och Tage och Gösta Ekman
De sitter väl och ler godmodigt i himlen
dit även nog jag kommer en dag
när jag inte längre spelar New York Dolls på skivspelaren
Hasse fick oss att skratta framförallt på 70-talet
Han och de andra två blev nån slags socialdemokratiskt kitt mellan människor
Jag hade flera av deras revyer på skiva.
Hasse var väldigt rolig med sina Lindemän
men de roligaste revyerna tycker jag va när Gösta Ekman säger
Läääudurr
till Lena Nyman
Läk och hela min monsteriösa självbild
bad hertig Feffe Feloxa
och undrade om man kunde utvinna en tänkbar väg med neo-dadaismen
Till tonerna av Internationalen
tågar gåslevervänstern
med tjocka svullna plånböcker
för att förverkliga sin dröm
en enorm chipsskål framför fredagsdeckaren
Mister Zonky tog av sig de sonkiga slitna bootsen
och ställde sig i hallen och undrade
vad som var verkligt och overkligt
Kände jag Ulf Lundell en gång i tiden?
Har jag träffat Bob Dylan?
Jag vet att jag är kult i den här stan
tillsammans med Hanna
Det vet jag
Det går en vind genom stan
som avtäcker monumentet
över de glömda kvinnorna och männen som aldrig älskade
och de fattade aldrig varför
Stefan Falck – Poesi
Marcel Tuores – Collage
