Jag tänker inte gå till stan idag .
För mig känns alltihop som ett jippo jag inte vill ta del av.
Måhända är jag feg. Jag har inte lust för att ta ställning mot någon
och vill undvika våld. Även mina egna våldsamma sidor. De uppenbarar sig ibland.
När jag känner mig förödmjukad eller sårad.
Eller hotad.
Oftast vänder man våldet mot sig själv. Förnekar sig själv. Förgör sig själv.
Det behövs ingen nazist för det. Man är själv sin egna värsta fiende.
Kriget man för med sig själv, dagligen. Välja kärleken, alltså livets oförutsägbara kraft.
Eller välja att dra ihop sig och skydda sig. Och på så sätt medverka till en frusen kall värld.
Jag vill hellre rannsaka mig själv än att rättfärdiga att polisen har samlat alla resurser idag för att öva sina muskler.