Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

En smula personlighetsstörd eller bara inte rationell

2017-12-08 av Nina


14.03; det meddelas att det är fel på något. Jag går med hukande människor över till extrabussen.  Det står en man tätt framför en reklampelare. Bara hans huvud rör sig, uppåt och neråt. Hans mun är lite öppen. Han tar in så mycket han kan av jättekvinnorna. Han låter deras kött öppna sig för honom tills han uppslukas och försvinner in i deras röda underbyxor. Samma tiggarman sitter på samma plats. Vissa dagar tittar jag inte på honom. Han ropar hej alla dagar. En kvinna kommer fram med ett äpple och ler. Jag stör mig på det, varför i helvete ger hon honom det. Så att han ska bli hälsosam och anamma hennes rawfoodvanor kanske. Jag gör en stor grej av det. Ska jag ge honom en påse bullar, eller en tjuga? Det regnar och jag åker hem. Går ur en grupp på facebook men ångrar mig och går med igen. Det rings och frågas om jul. Hur ska vi lösa det. Hur ska julen lösas. Men det mesta har aldrig hänt, eller ska aldrig hända. Det jag minns har jag glömt. Och det var länge sen nu.

Har väldeliga problem med ingångar, ja utgångar också för den delen, och när man då som jag vill uttrycka mitt kärva flöde av tankar, funderingar och poetiska infall, blir det till att hoppa in där det går. Nobelpristagaren i ekonomi menar att människor inte är rationella varelser. Vi går mest på känsla, skjuter från höften, tar det göttaste. Det stämmer bra på mig. Läser om mytomaner, dom är ett spännande släkte, men ytterst irriterande. Dom vinner liksom alltid. Förvånande ofta släkt med Trotskij och bästa vän med allsköns kändisar. Berätta om en resa och nog fan har mytisen inte bara varit där hundra gånger utan även bott där. Senast jag var hos läkaren fick jag reda på att jag hade en smula störning i personligheten. Men så trevligt, som Breivik då försökte jag skoja till det. Nej, nej, svarade han lite ansträngt. Du ska få fylla i ett formulär. Och gå nu inte hem och googla på det, sa han. Så väl hemma satte jag mig och googlade skiten ur datorn och väldans vad störningar det finns. Sen började jag titta på dokumentärer om Manson och Bundy och tänkte att såna störningar har jag nog inte. Att döda är inte min grej även om det ibland känns frestande att bara slå in käften på någon. Folk som klunkar när dom dricker kaffe, biobesökare som är så fruktansvärt starving att dom måste äta säckar med friterad bacon med tre liter cola, eller såna som utan hörlurar obekymrat kollar på senaste avsnittet av ”Syrror” i väntrummet på vårdcentralen eller som sätter sig bredvid på bussen när det finns hur många platser som helst. Hundägare. Småbarnsföräldrar. Listan är oändlig. Livet som kaosadministration. Det händer att jag längtar tillbaka till 1985. Det var ett bra år ändå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.