Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Filmfestivalen Dag 4

2018-01-30 av Chawki

Dagen början med en indonesisk bizarr, vacker vilda västern-rulle.
MARLINA THE MURDERER IN FOUR ACTS av Mouly Surya.
I öppningsscenen susar en hippie fram på MC genom ett gult, förtrollande landskap till en österländsk vals.
Då vet man att det är en bra film på gång.
Ett gäng banditer våldgästar en änka som bor isolerat på de gula kullarna, snor alla hennes djur och planerar att våldta henne. Men änkan är tuffare än Clintan och överlistar rövarna.
I denna filmen har kvinnorna inte mycket stöd av männen, utan får klara sig själva, och det gör de.
Med stil och machete.

Efter det DARLING en dansk film i balettmiljö av Birgitte Staermose.
Darling är ballettdansös och håller på att repa in Giselle med sin man som koreograf, då hon får så allvarliga fysiska skador att hon måste sluta dansa för gott.
En annan ballerina – Polly- får dansa Giselle istället och ett triangeldrama utvecklas mellan Darling, hennes man och Polly.
Darling låter sin sorg och bitterhet över att inte kunna dansa gå ut över Polly i privata sadistiska dansklasser ( som utvecklar Polly till en bättre dansare). Båda tjejerna i huvudrollerna är jättebra, Skarsgård som är mannen i leken är inte lika kul.
En psykologiskt intelligent rulle.

Sen kommer bottennappet JIMMIE av Jesper Ganslandt.
En film om svenskar på flykt i krigstid.
Fint tänkt. Ett försök att mobilisera lite empati hos svenskarna gissar jag.
Problemet är bara att trovärdigheten är lika med noll.
Det liknar mer ett scoutläger och militärövningar. Ingen story överhuvudtaget.
Bara bildfragment på svenskar i livbåtar eller svenskar med fjällräven-ryggsäckar som går på en äng. Riktigt jävla genant.

Sista filmen idag blev THE DEATH OF STALIN .
Regissören Armando Iannucci är på plats på Draken. Han är skämtsam och gestikulerar livligt när han snackar innan filmen.
Det är en komedi-satir om Stalins död och vad som hände tiden efter han dog.
Massor av tjatter och rörigt som tusan.
Det är nästan bara gubbar som florerar och de har allihop ungefär samma smålustiga rörelsemönster som regissören.
Brittisk-italiensk light-satir som inte kan stöta sig med nån. Vart tog the edge vägen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.