Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Intervju med Linus Kuhlin, aktuell med bok om Cortex

2018-07-09 av Chawki


Foto: Isabell Kirstinä

Skriftställaren Linus Kuhlin har skrivit en rockbiografi om punkbandet Cortex
där bl a Freddie Wadling och Gert Svensson var med.
Boken heter SKUGGORNA KOMMER och den släpps den 2 augusti
samma dag som Freddie skulle fyllt 67 år.
Om han inte trillat av pinn.
Dennis Lyxzén har skrivit förordet och boken tar historien från början till slut
om Liket Lever, ständiga medlemsbyten,
albumen, basisten Peter Ivarss självmord,
uppbrottet och den planerade återföreningen som ställdes in.
Gbg Nonstop fick en liten mejlintervju med Kuhlin:

Varför skriver du en bok om Freddie och Cortex?

– Jag började skriva boken när jag gick på gymnasiet, för kanske sju år sedan.
På den tiden fanns det i princip ingen information att tillgå om Cortex.
De var ett väldigt mystiskt band, vilket bara ökade nyfikenheten.
Musiken fanns inte på Spotify eller Youtube, och det fanns generellt väldigt lite bildmaterial eller övrig information om bandet.
Det här var också innan Freddie har blivit mainstream och varit med i På Spåret och sådär,
Att skriva den här boken var alltså delvis ett egoistiskt projekt.
Jag ville helt enkelt veta allt som gick att veta om Cortex.
Under arbetet har emellertid tiden hunnit ikapp.
Oberoende av en här boken har det börjat dyka upp live-klipp på Youtube
och deras skivor har återutgetts och artister som Hurula och Little Jinder spelar Cortex-covers i tv.

Va det Freddies tid i Cortex som var hans mest intressanta rent konstnärligt tycker du?

– Både ja och nej. Rent musikaliskt tycker jag, inte helt otippat, att Cortex var det bästa Freddie gjorde.
Där var han ju även musiker och låtskrivare, till skillnad från med till exempel
Fläskkvartetten eller hans coverskivor där han ”bara” sjöng.
Samtidig känns det inte rättvist att bara reducera Freddie till Cortex,
för han var så mycket mer än det. Dessutom var Cortex ett av Freddies längsta projekt,
så avförklarliga anledningar ryms mycket däri.
Framförallt gillar jag hur Cortex har som ett eget universa med tillhörande estetik och ett eget bildspråk.
Det var bra paketerat.

Är Gert Svensson å övriga snubbar i livet, glada och nöjda med boken?

– Det var som tidigare nämnt väldigt längesedan jag började skriva boken
och de flesta av intervjuerna gjordes för över fem år sedan.
Sedan dess har jag tyvärr inte haft så mycket kontakt med de första av bandmedlemmarna
och ganska få av dem har fått läsa boken. Jag hoppas verkligen att de kommer tycka om den.
Alla har ju varit väldigt stöttande och positivt inställda till att den görs,
samt väldigt vänliga och generösa med att dela med sig av sin tid och sina minnen.
Gerth Svensson är en av de jag faktiskt har haft kontakt med under processen.
Han och Uno Wall, som tyvärr gick bort för två år sedan, har varit väldigt stöttande och uppmuntrande.
Sedan vill jag också nämna att det inte bara var snubbar i Cortex
utan även ett par tjejer som var minst lika viktiga som de manliga medlemmarna.

”Cortex var inte som andra band. Deras historia kantades av ständiga medlemsbyten, en oregelbunden skivutgivning och dramaturgi som går helt emot den konventionella” skriver du. Vad är udda med medlemsbyten och oregelbunden skivutgivning?
De låter väldigt konventionellt tycker jag.

– Det är kanske inte medlemsbyten i sig som är okonventionellt utan snarare att Freddie Wadling
mer än en gång bytte ut samtliga medlemmar men behöll bandnamnet.
Det fanns således tre helt olika upplagor av Cortex, vilket inte är supervanligt.
Det blir kanske tydligare om man läser boken. Samtidigt är det en av sakerna som gör Cortex så intressanta,
de följde aldrig någon konventionell rockdramaturgi.

Fortfarande fattar jag inte riktigt va en konventionell rockbandsdramaturgi är,
men so what!

Om man ska generalisera det skulle jag väl säga att en typiskt ”konventionell rockdramturgi” är ett band som existerar i fem-tio,
kanske byter ut någon basist och trummis någon gång samt släpper skivor
med jämna mellanrum på två-tre år samt turnerar flitigt på dessa.
Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men om man läser boken
ger det sig förhoppningsvis tydligare vad jag åsyftar.
I och med de olika konstellationerna av bandet gjorde Cortex aldrig några turnéer
och följde aldrig upp ett album i den klassiska bemärkelsen.
När de väl släppte sitt andra album – fem år efter inspelningen av deras debutalbum
– var både medlemmarna ljudbilden helt annorlunda.


En sista fråga . Den stora tjusningen med Freddie, kan du förklara den?
Själv är jag ofrälst och ser honom mest
som ett blöjbarn som togs om hand och till slut sålde sig helt.

Att det stor del var andra människor som ”tog hand om” Freddie och såg till att projekt realiserades
kan jag till viss del hålla med om.
Men om jag skulle beskriva tjusningen med honom skulle jag först och främst vilja framhäva hans fantastiska röst.
Därtill hade han en exceptionell förmåga att skriva bra och explosiva låtar
med fantastisk melodier och vackra texter.
Framförallt i sin kontext skiljde sig hans band Liket Lever, Cortex och Lädernunnan
mycket från andra punkband vad gäller tematik och melodispråk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-05-31

Det omedelbara minnet av mamma jag har från när ja va liten är hennes  enormt stora rumpa. Den gungade fram i ansiktshöjd framför mig i det avlånga köket i Landala. Det var fascinerande. Jag tänkte att hon hade den största rumpan i hela världen.     Min bror och jag…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-05-17

Kycklingfärs Salt Citronpeppar Svartpeppar Så rör man ihop det så det går in ordentligt, jag kommer inte ihåg hur mkt jag hade, men det spelar ingen roll. Så lägger man det i en penslad glasform  med olja och kinasoja Man plattar ut den så den täcker formen Penslar med samma…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...