Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Otis Sandsjö släpper nytt på Nef. – Blandar man ihop Willy Lundin och Jonny Wartel så får man ut en liten Otis.

2018-07-24 av Primadonnan

Otis Sandsjö är saxofonist och bor i Berlin och släppte i fredags en skiva och firade släppet på Nefertiti med två konserter.
Otis, en ekvilibrist, spelade första set med Lucia från Zurich som har varit här förut i Göteborg och
Peter Eldh, basisten, var för mig också en ekvilibrist.
Han var en fantastisk basist och Otis med sin sax var ett fenomen.
Jag tänkte lite på Jonny Wartel när Otis spelade.
Och just i det ögonblicket passerade Jonny Wartel mig, och Wartel nr 2 (trummisen Henrik)
och fru Wartel.
Det blev kram kram.
Lucia sjöng Speak low på sitt eget sätt. Arrangemanget var också eget.
Hon lät som ett mellanting mellan Monika Z och Marilyn Monroe.
Hon var väldigt intressant och publiken jublade efter varje nummer.
Den engelska syntkillen var med också. Alla låtar var långsamma.
Svårt arrangemang, många takter att räkna i sticken. Fantastiskt framfört.
Publiken var den tystaste publik jag sett på Nef på många år.

Jag talade med Lucia om att jag sjungit i hennes stad, Zurich.
Jag sa att jag var Ellingtons sångerska. Oj, sa hon.
Men hon visste tydligen inte vilken Hazy Osterwalds Orkester var,
trots att han ägde sin egna restaurant och bokningsfirma i Zurich. Den mest kända orkestern i Schweiz och Tyskland.
Det var konstigt, tycker jag.

För min del var det lite långrandigt med långsamma låtar i 45 minuter.
Man kan säga att hon var en kvinnlig Jacques Brel, lite poetisk.
Jag ger de 4 stjärnor av fem. Allt var inte i min smak, men publiken var begeistrad.

Sen var det paus och då hälsade jag på alla killarna och Otis. Jag talade också med Otis fru och baby.
Jag sa till hans fru – Kommer du ihåg Rolf Eden?
– Ja, sa hon.
_- Jag har varit på hans klubbar och Benny Andersson och jag åkte i hans Bentley i Berlin, staden du kommer ifrån.
Sedan sa vi Köss å auf wiedersehen å killarna sprang upp på scenen.

Nu brakade det loss ordentligt på scenen så att jag vaknade till liv.
Jag fick ta en kopp te och en värktablett.
Nu kom musiken som var influerad av arabiska, kinesiska och japanska toner.
Det var svår modern jazz med fräcka arr. Nästan för bra för att vara sant.
Här kom den engelska syntpianisten verkligen fram.
Jag tänkte även på Thelonius Monk och Willy Lundin.
Så blandar man ihop Willy Lundin och Jonny Wartel så får man ut en liten Otis.

Alla var ekvilibrister på alla solon, men höll sig ändå till arren.
I vissa låter såg jag araber rida på kameler i öknen.
I den japanska delen såg jag Godzilla klampa omkring. Det var rena rama filmmusiken.
I den kinesiska delen såg jag körsbärsträden blomma och började sjunga för mig själv på kinesiska.
Jag skrek – Wo wo wo wo!

Jag sa efteråt till Otis – Herregud jag vill spela in den låten med er. Den är för min röst.
– Vi hörs, sa Otis
– Kontakta Hanna, sa jag

Jag började få ont i min fot och kände mig yr i huvet så jag stack hem.
Jag tog 25:an utanför och var hemma på en halvtimme.
Jag hade gärna stannat om jag haft mina joggingkängor. Men jag har blivit så yr på siståne,
så jag vågar inte och får vara rädd om mina färdtjänståkningar.
Men jag hade ändå roligt, har inte varit på Nef på tre år.
Och jag berättade för alla i baren om Cozmic Ellington Girlz.

Jag ger Otis and the boys 10 av 5 stjärnor!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-06

Som mamma till en ung man som inte kan prata och gå och med EP så blir jag smått galen av att höra hur Försäkringskassan nu drar ned på assistanstimmar till folk med just ovanstående inskränkningar. Människor som ej kan prata eller röra sig lämnas ensamma liggande i sina sängar…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...