Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

– Jag går på magkänsla och tajming. Intervju med Loa Falkman om konst och känsla

2018-08-14 av Chawki


Foto: Lars Höglund

Undertecknad skulle intervjua artisten Loa Falkman i samband med hans
konsert på Lisebergs Taubescen i fredags.
Träffade honom i Gothia Hotells lobby på torsdagen.
Vi hittade en plats där det inte var alltför mycket störande ljud
och jag plockade fram min Zoom för att ta upp ljudet av vårt samtal.
Redan efter två inledande frågor om Stravinskij och reklam såg jag att Card is full.
Mycket genant. Men Loa Falkman räddade mig och erbjöd att ses dan därpå
för ett nytt försök.
Hans tålamod med mina teknikbrister
var minst sagt generöst.
En lång, stilig man som utstrålade styrka och fokus.
Falkman har nyttjat sina talanger på operascener, filmduken,
konserter och i ICA:s TV-reklam bl a.

– Vilken vision har drivit dig framåt i ditt skapande?

– Ja, det är nåt slags medfött, i generna.
Det var min äldre bror som frågade far om Loa skulle välja konstnärsbanan.
Och då svarade den kloka fadern att man väljer inte konstnärsbanan, utan man kommer inte undan.
Jag har väl och har haft ett starkt uttrycksbehov både som skådespelare och sångare.
Det har bara funnits en sån önskan

– Känner du att det är nåt speciellt du vill ge din publik?

– Ja, alltså att vara skådespelare och sångare handlar ju om att väcka känslor.
Så att det är ju det, och kan man kombinera det med förhoppningsvis vacker sång
och musik så är det ju bra, eller en rolltolkning på film eller teater så har man nått långt.

– Jag hörde dig berätta om Jussi Björling, om känslor och gestaltning,
om hur viktigt skådespeleriet är för sången…

– Ja, det är ju linkat, det är ju inte sång och skådespel, utan det är ju hela konglomeratet.
En vacker sång eller om det sjungs vackert är väldigt roligt i en minut kanske,
men du måste ju han nånting att säga, med känslor.
Och om vi pratar om Jussi Björling, han hade ju verkligen den fulländade tekniken
och den oslagbara dramatiken, vilket gör honom fortfarande till världens bästa tenor,
fortfarande efter drygt 50 år efter sin död.

Du har också jobbat med Gösta Ekman i Jönssonligan?

– Nä, jag var med Lilla Jönssonligan.
Men vi hade en väldigt fin kontakt Gösta och jag, vi kände inte varandra,
men när vi sågs på gatan kunde vi stå på gatan och prata länge.
Vi hade nån slags själarnas ömsesidighet.

– Har du haft nån speciell kollega som har betytt extra mycket för dig?

– Ja, naturligtvis min maestro Nicolai Gedda som jag har gått och sjungit
för i olika perioder i mitt liv.
Och det är tack vare honom som jag fortfarande i min ålder utvecklas och sjunger.
Sen gjorde vi Giuseppe Verdi, Maskeradbalen med honom som Gustav III
och jag som Renato.

– Vad är dina utmaningar idag?

– Ständigt jobbar man med tekniken, och det är ju en kamp som är rolig
och sen förhoppningsvis fördjupas konstnärskapet också, med att man lever.
Det är en utveckling jag gläder mig åt, att jag fortfarande får hålla på.

– Vad har kärleken betytt för dig i ditt skapande?

– I Mozarts Trollflöjten säger de i texten att
I kärlek tar allt liv gestalt.
Det får vara svar på din fråga.

– Du har gjort en cover på en Stones-låt. Satisfaction.
Vad har du för relation till Rolling Stones och rocken?

– En av mina första skivor var en 78-varvare med Bill Haley Rock Around the Clock
Och det var väl innan jag började skolan och sen Louis Armstrong och Ella Fitzgerald.
Jag var väldigt jazz-road under min uppväxt och kunde åka in till Konserthuset i Stockholm,
det fanns en serie som hette Jazz at the Filharmonic,
det var Norman Grant som som öppnade alla konserthus över hela världen
Och där såg jag ju Stan Getz, Oscar Petersen och hela gänget.

-Har du lyssnat mycket på frijazz då också?

– Frijazz, inte särskilt mycket nej.

– Har du jobbat mycket med improvisation?

– Musikalisk improvisation, nä, det har jag inte gjort utan där är jag den klassiske sångaren,
Men sen har jag jobbat mycket med improvisation som skådespelare,
och det utvecklade jag mycket under nåra år i Paris med regissören Peter Brook.
Vi gjorde en föreställning som hette La Tragédie de Carmen.
En Carmen-föreställningsom utgick ifrån Prosper Mérimées novell och sen tog han Bizets musik
och satte den efter novellen.
Det blev ju tidsmässigt det gyllene snitten, en och en halv timme.
Jag hade ett kontrakt på denna experiment-föreställning på åtta veckor
och det blev tre år och slutade på Broadway i New York.

– Så i skådespeleriet har du kastat dig ut i improvisation,
betyder det att du är räddare i sången?

– Nä, det tycker jag inte man kan säga. Man kan inte improvisera i opera.
Men sen American Songbook tex som jag ska sjunga ur ikväll…
Jag ska sjunga My way, I´ve got you under my skin.
Då är det ju små utvikelser, men inte jazzimprovisation i den bemärkelsen.

– Har du nån lättare övning du kan tipsa om för att hålla rösten i trim?

– Ja, det är helt enkelt att man måste hålla igång rösten för det är så oerhört små fina muskler.
Det finns tusen och en övningar. Jag hade ju glädjen att få överta Nicolai Geddas
Sångliga Testamente, ned skrivet. Så den har jag ju en väldig glädje av.
Det är den gamla skolan. Som kommer ifrån Caruso, Batistini och hela det gänget.
Och de kunde sjunga långt upp i åren.
Det är bara att ringa mig så ska jag undervisa. Jag brukar göra masterclasses med unga sångare.
Det roar mig oerhört.

– Vad är du mest stolt över?

– Ja, det är väl att jag fortfarande kan hålla på och är efterfrågad, om vi pratar jobb.
Sen kan jag ju säga att jag är väldigt stolt över min familj och min fru
som också sköter mina bokningar och förhandlingar, är artistic director, så att säga.

– Vad har varit din största svårighet som konstnär?

– Det var en väldigt svår fråga, jag har inte sett det som svårigheter.
Det man ständigt kämpar med är att man håller sig frisk, håller sin form,
försöker undvika i förkylningstider att ta i handtag och att pussa på folk osv.
Men det är ett sätt att leva så det har inte varit några svårigheter i och för sig.
Men det är ju ständigt att förbättra sig, det är ju den kampen som är rolig.
Och man kan väl bara konstatera att man är inte bättre än sin senaste konsert, senaste föreställning.
Så att det är ju framåt, framåt, framåt.

– Ibland kan jag drabbas av en viss melankoli om jag tänker efter på när killarna var små
Men det är ju att man har ett stort känsloregister, och det är ju en förutsättning
som konstnär överhuvudtaget att man har det, så man har nånting att förmedla.

Har du skrivit musik själv?

– Nej, det har jag inte gjort, men jag har skrivit mina memoarer som heter
– Att vara Loa Falkman – vilket kan ses som en lite kaxig titel,
men det var så att jag blev inbjuden av REA-gänget på Börsen
Sissela Kyle, Babben och Anders Lundin och då var det en sketch,
en tävling om vem som kunde vara mest Loa Falkman, och jag kom sist.
Memoarboken kom ut förra året och den har sålt väldigt bra och jag tycker om att förmedla i text,
Så på det viset har jag skrivit, med en medförfattare som heter Andreas Lindahl.

Du har sagt att du tror att du kunde fått en ADHD-diagnos idag.
Om du hade fått det och fått amfetaminpreparat och så
hur tror du att det hade påverkat det känslospektra som du talar om?

– Ja, det går inte att sia om, för mitt eget välbefinnande hade jag kanske tyckt
att det var skönt att få en diagnos när jag var liten,
då jag hade väldigt svårt att sitta still, koncentrationssvårigheter.
Jag trivdes aldrig i skolan, jag trivdes aldrig i kollektivet och så vidare men jag hade ju väldigt roligt.
Kanske alltför roligt. Det var därför jag kanske inte hade stort A i ordning och uppförande så ofta,
Men när jag fick det, fick jag åka till Liseberg i Göteborg, och det var ju roligt.

– Sen har jag lite dyslexiproblem och sånt där.
Men det är sånt jag kan hjälpa andra med när jag nu är så att säga en officiell person
Prins Carl Filip och Prinsessan Sofia har en förening för det.
Ofta hänger det ihop med konstnärskap har jag förstått, med ADHD och sånt.

– Jag går på magkänsla och tajming, det finns inget som är så tråkigt som de här politiskt korrekta
både i TV och radio, alla pratar på ett särskilt sätt.
Jag vet ju inte vad du har för personlighet,
Det är det jag tycker skulle va roligt och se på olika journalister.
Så där är jag ärlig mot mig själv och spelar inte upp nån politiskt korrekt roll.

– För många människor är detta en prövande tid, påverkar det dig eller motiverar det dig på något sätt
i ditt konstutövande?

– Nej, inte påtagligt så utan då finns ju verkligen en anledning,
jag har inget förtroende för politiker tex.
Jag kan ju aldrig ta ställning till en politisk fråga egentligen om jag ser en debatt.
Alla har ju sin statistik så att säga, du kan aldrig jämföra,
så där sitter jag ju på läktaren efter en halv sekund.
Så det där ser jag ju som ett demokratiskt oerhört stort problem,
det blir ju en elitstyrning
som är oerhört allvarlig, tycker jag.
Jag känner att jag kan inte påverka det mer än att rösta
naturligtvis på dem som jag har minst dubier på.

-Jag agiterar aldrig, jag gör min konsert, min föreställning och inordnar mig
i en teater eller operaföreställning som möjligen då har politiska förtecken.

– Du jobbar med känslor helt enkelt

– Så är det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2018-11-04

Still ur Malga Kubiak film Efter att jag och min väninna Michele hade fått en privat visning i kinesisk lejondans av vår lärare i qigong och taiji i fredags, på mjuka tassar hoppade han runt bakom lejonmasken, hamnade jag på en föreläsning eller panelsamtal på Stigbergstorget om äventyraren och skribenten…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2018-11-13

  Jag ser ljuset jag hör The Mothers of Invention som heliga daggdroppar kommer dagen till oss serverade på ett fat av Gud       Regn faller som tusen vackra kyssar över en värld som VET att kärleken är svaret       Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2018-10-29

Foto: Linda Spåman Jag var på Stadsteaterns stora scen i lördags och fick chansen att bli intervjuad om va jag tycker om The Beatles. Det var den store estradören och TV-personligheten Adde Malmberg som var konferencier. Jag var den tionde gästartisten denna säsongen Och det var Sgt. Pepper Lonely Heart…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...