Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

En älskad Pepperoni Playboy lattjar runt på scen. Recension Mac DeMarco på Pustervik

2019-07-03 av Chawki
Still ur Malga Kubiak film

Mac DeMarco är kanadensare med rötter i Italien & numera bor han i Los Angeles. PÅ skiva gör han egensinnig sängkammarmusik i LÅNGSAMT tempo med snygga harmonier. 21.00 på tisdagen den 2 Juli stod han på Pusterviks scen i GBG. Strax innan DeMarcos gig får Gbg Nonstop red. en liten trevlig pratstund med honom uppe på taket när han ska ta en cigg. Vi snackar astrologi, John Lennon och annat. Om nåra dar kan ni läsa den intervjun.

Förbandet är en kille med röd elgitarr som gör nåt slags teknoperformance. Kirin J. Calliman. Han ser ut som en matador och kör en välrepeterad show till förinspelade teknomattor. Dramatiskt, hög volym, mullrigt. Orkar se fem min, sen känner jag att det är alldeles för krävande lyssning, vill lägga energin på DeMarco.

DeMarco börjar med att varva ned publiken med ett långt sävligt cowboyintro. Från första sekund har han publiken i sin hand och vad han sen än hittar på på scenen så tjuter audiensen av hänförelse. Pauserna mellan låtarna är konsekvent nästan lika långa som låtarna under hela konserten. Vad som händer i dessa pauserna är svårt att få ett grepp om. De är lite löst snack, lite planlöst häng bara, innan nästa låt kommer igång. Jag uppfattar inte att detta är en konsert i traditionell bemärkelse, snarare ett haveri. Eller ett myteri. DaMarco och hans jamsiga pirater väljer att guppa runt på öppen sjö utan segel och utan regler. PÅ ett sätt uppskattar jag detta men samtidigt hade jag önskat att få njuta mer av hans intima låtkonster. Det verkar som att han gör allt live för att motbevisa sin musikalitet.

Att publiken älskar DeMarco är tydligt. Jag VILL älska honom. Han verkar va en varm sjysst rebellisk kille med känsla och låtskrivartalang. Men det är så sällan det tänder till på scenen. Man får höra nåra sekunder njutbar musik vid nåra tillfällen. Men knappt har det börjat så slutar det och så är det en lång paus igen. Mot min vilja börjar jag gäspa.

Den blonda gitarristen med fläta tar en cigg på scenen. Ett uppiggande inslag. På snudd revolutionärt i GBG 2019. De borde rökt mer, hela tiden. De kommer ett funkjam som är väldigt tråkigt. Låten heter Choo Choo, på platta är det uthärdligt men live en katastrof. Ska man spela funk så måste man va cool på riktigt. Nåra snuttar på olika covers, Det är också tråkigt. Sen visar DeMarco maggenkaggen och hoppar hopprep. Publiken är i extas.

Spelningen börjar exakt 21 och slutar 23.10. En lång konsert. Men borträknat pauserna är det väl ca 1 timmes speltid varav en kvart är lyssningsvärd. Övrig tid får man pröva sitt tålamod och sitta som ett frågetecken. Men i dessa tider är man ju oftast ett stort frågetecken. Så why not?

Extranumret är magiskt, inte för att låten är nåt märkvärdigt men för att DeMarco får hela publiken att sätta sig ned på golvet och tända sina mobiler och svaja med armarna synkront. 2000-talets hippies myser tillsammans fredligt i skenet från sina mobiler. Det är EVOLUTIONEN.

Jag tycker om DeMarco men lyssnar tusen gånger hellre på hans slöa subtiliteter hemma i en skön fåtölj. Tex plattan Rock and Roll Night Club. Men vi tackar för samkvämet på taket, det va anspråkslöst och avslappnat. Återkommer snart med texten om detta.

En kommentar på En älskad Pepperoni Playboy lattjar runt på scen. Recension Mac DeMarco på Pustervik

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.