Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

CORONA EXTRA / MARCEL TUORES

2020-03-17 av Tuores

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren
talar jag till Dig.

Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter.
Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer.
Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig.

Den bleka fullmånen lyser upp nattens chemtrails.
Sakta konvergerar nätet ut sitt gift över land, hav och tempel.
Kriget mot mänskligheten, kriget mot det heliga,
kriget mot Fadern och Yahushua utkämpas nu.

När dagen sakta gryr börjar åter det kalla hårda regnet falla
över de förblindade som trevar sig fram i sitt inre mörker,
skärmar lyser i långa rader, illusoriska bildrum förhäxa.
Hyllorna gapar tomma.

Nordvästpassagen är åter öppen och på tempelplatsen
står den vittrande tronen och väntar på den rätte.
Planen man hör men ej ser fyller lufthavet.
Radion slutade att sända igår.

Med havet som bakgrund bland avlägsna berg
vid Bornova fann jag Dig, triumf!
Blixtrande förtrollning under stjärnklar natt.
Tidens öra öppnar sin ring för vågens dån.
Visionen böjer sig inför bågmannens tålamod.
Mot Karlavagnens nav min hand vibrerar,
bågen med jorden förenas.

Ännu susar vinden genom trädens kronor vid Odensala
strand där du min stridsmö i vågorna sådde dina frön.
Nådig befallning lampan tänder vid levande vatten
som tecknet vänder, spegelvänd för evig tid mitt kors är.

De vita hästarna gnäggar och frustar, prästernas hjärtan
fylls med vördnad, de faller på knä inför djuren.
Den kosmiska livmoderns gudinna låter Guds tjänare skåda
vad de förtrogna hästarna i den heliga lunden uppenbarar.

Tanken är lösgjord och vägen fri,
svävande insikt i skogens famn.
Din triangel i min hand leder mig fram.
Jag såg Dig i en spegel, jag såg Dig i en dröm…

Kungen vände sin blick mot den stigande solen och log,
hans hjärta för alla i riket slog.

Två vägar att gå, ett mål att nå, återfödelse.
Varje dag en pärla gav, havet tog två.
Mötande vågor en hemlighet bär.
Frid och fred åt de som kan se.

En hemlig bok öppnar porten till cellan och dina vackra
skuggor i mitt opistodom får templet att skälva.
Moralens dubbla kretskort kostar på och vår diagnos
och dom blir hård, mon amour.

Vid kärlekens källa hänger många speglar i träden
och vajar i vinden. På bergstoppen stiger rök från offereldar.
Brev från det förflutna kommer till sist fram.

Över hela landet strålar ljuset.
Över hela landet susar det i träden.
Över hela landet höjer det blå sitt valv.
Över hela landet går min längtan efter Dig.

Händernas linjer förde mig hit till den yttersta tiden.
Den svarta ormen ringlar över tavlan mot de namn
som döljer världens ondska, falska tyranner i trådar.
Helikoptrar smattrar över hus och hem.

Solvinden ökar dag för dag, natt efter natt.
Minnen av lekande öring i heligt vatten längs fält och berg i Solberg dröjer ännu några ögonblick kvar i mitt minne av Dig.

Solenna processioner av vitklädda gestalter kommer från fjällen
ner och samlas vid stranden där himladrottningen väntar
på den solbrände kyrkoherden som över sjön sin eka ror.

Kartan är ristad på det runda bordet, ristat i kristall skapelsens oändliga lager jag ser,  alla punkter i rymd och tid är anslutna.
Stjärnorna ligger i linje och porten öppnas,
händernas linjer leder mig hem.

Låt oss segla ut i motvinden och samla ödets drivved på ensliga skär och bygga vackra monument till kärleken på platser nära evigheten, tillsammans bygger vi varje monument klart och sedan följer vi vindar och strömmar till nästa plats där horisonten skänker tröst.

Det luktar tång och blåser långfärdsvind, frihetsvind, farväl.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.