Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Chawkis söndagskrönika från karantänen. PUSSY WALK

2020-05-17 av Chawki
teckning: superfreakbaba

  Vi gör ungefär samma sak varje dag. Vaknar nån gång. Dricker te. Äter frukost. Sen går vi ut och cyklar. Jag bär min son upp och ned för trapporna för ja vill inte att han ska röra vid något. Om han av händelse skulle svepa med handen över väggen så har jag alkoservetter i fickan att torka av hans söta fingrar med. Men det har bara hänt en gång hittills. Tar på plasthandsken när jag ska öppna porten, slänger plasthandsken på min gamla cykel som ja inte använder just nu. Sen sätter jag min son i låddan på min andra cykel, han sätter på sig bältet. Jag hämtar batteriet i rullstolsgaraget. Låser upp kättingen som jag låser min christianiabike med. Så sätter vi på musik, har med en bluetoothhögtalare, det blir IGGY  hela vägen genom majorna. Frågar min son – Är det bra? – BA, svarar min pojke. Sen upprepar jag samma fråga ungefär 100 gånger när vi cyklar. Och min son säger BA, BA BA.

  Igår fick min pojke ett EP-anfall precis innan vi skulle ut och cykla. Jag vet precis vad jag ska göra, agerar snabbt, är alltid beredd på att det kan ske. Va tacksam att det inte hände i trappen eller när vi cyklade.

  Jag tycker att det är svårt att hitta balansen i att va försiktig och beredd och att hitta friheten att leva. Att inte måla fan på väggen som Albin sa och samtidigt va redo för allt, varje sekund. Vilket dilemma. Men samtidigt så vill man ju bli manglad av livet, om man inte manglas så blir man en levande död. Man vill pröva sin styrka. Och den blir prövad.

  När min morfar var inte långt ifrån döende så låg han på sjukhus och gjorde en ultraljudsundersökning. Han fick se på en skärm  vad de såg inne i hans kropp. Han berättade om detta för mig. Han sa – det va så intressant att se! Jag minns att jag tänkte då att han va så oerhört objektiv och kunde friställa sig själv och sitt egna sjuka tillstånd helt och tänka att det var INTRESSANT. Avundsvärt att vara så oegoistisk. Själv känner jag mig blödig och gråter och håller på men jag har övat dagligen på att vara mer objektiv under många år. Att bli som min snälla, osjälviska morfar.  Kanske har ja blivit lite bättre på att hålla huvet kallt. Hoppas det. Att inte bara gå in i mitt egna lidande. Att se saker med perspektiv. Man vandrar mellan sitt lilla kosmos och alltet. Fram och tillbaka.  Och om man inte ser sin egna lilla värld så ser man inte heller alltet. Det går inte att välja sida.  Oviktig som en lus och kosmiskt stor på samma gång. Och min sons BA BA BA är mkt större och sannare än de här krönike-tjafset.

 

  Tur att vi har IGGY!  Han förenklar tillvaron. Ett sorglöst PUSSY WALK hela dan lång.

  BA, BA, BA, BA!

Kommentarer på Chawkis söndagskrönika från karantänen. PUSSY WALK

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.