Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Att flyga med & se var man hamnar

2020-07-07 av Chawki
Teckning: Linda Spåman

  Jag vaknar halv sex på morronen. Kikar in på min son. Han ligger med benen uppslängda över täcket. Den lille prinsen under två vaktande änglar. Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska gå ut och ta en cigg eller inte. Kommer fram till att en cigg mer eller mindre inte spelar nån roll, tar de sista av kaffet jag kokade igår i en plastmugg, drar på brallor, t-shirt och rocken som mamma bar i Paris på 60-talet med hennes blonda lockar fallande över axlarna.  Den börjar falla isär i sömmarna men den e ändå snyggare än alla andra rockar.

  Sätter mig under ett träd på gården och sippar på kaffet och röker ciggen samtidigt som ja lyssnar på musik. Spotify funkar inte, har blivit nåt tjing med tekniken så lyssnar istället på inspelningar ja håller på med tillsammans med Ollikainen, Dyresjö, Torstensson & Öberg. SURREAL LOVERS. Jag funderar över ord, rader, körer.

  För en vecka sedan fick jag reda på att jag har cancer i livmodern. Att jag måste ta bort den. Jag har alltid vart lite sjåpigt lagd och vill helst inte skära bort mina kroppsdelar. En fåfänga som jag nu bearbetar. Under senaste veckan har jag haft kontakt med både läkare, sjuksköterskor och shamaner. Jag går två vägar. Försöker plocka det bästa från två världar. Kniven, morfinet, själen  & magiska droppar i en förfinad sammansmältning.

  Nån sa att bästa boten är att njuta av livet. Min första spontana tanke va att  det är att sitta uppe på berget och dricka kaffe och blossa. Nu kombinerar jag detta med allsköns anticancersvampar, svartkumminolja & vetegräs. Ena stunden tänker jag glada tankar, andra stunden är jag rädd.  Det va min ena syster som tjatade på mig att jag skulle undersöka mig eftersom jag hade blött i 9 månader utan att kolla upp det. Hon hade haft drömmar om att jag dog. Det är rörande att min syster fick de drömmarna och att hon orkade tjata på mig tills jag kom iväg till gynekologen i andningsmask och solbrillor. Jag är rätt envis även om jag håller på att förblöda.

  På det stora hela är ändå detta en baggis med tanke på hur världen ser ut nu och alla utmaningar vi är uppe i. Alla kommer få offra något vi har kärt, en livmoder, fysisk frihet, jobbet, nån vi älskar eller livet självt. Förluster som skapar möjlighet till snabb förändring. Varken vi vill eller inte. Bara att hänga med. ATT FLYGA MED & SE VAR MAN HAMNAR. Som ÖB sa. Lätt som en plätt.

  Jag ser molnen flyta runt på den blåa himlen. Solen lyser upp tegeltaken. Min son rör sig i sängen. Allt är stilla. Jag visualiserar ett leende inne i hela kroppen så som Shifu säger att man ska göra när man tränar taiji. Bara att hänga med, och helst med ett leende.

Kommentarer på Att flyga med & se var man hamnar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.