Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”You look lika Andy warhol and you sing like Lou reed”

2020-08-05 av Magnus Sjöbleke

”You look like Andy Warhol and you sing like Lou Reed”

Så sade Hannu Pikkarainen (trummor i Organ free). Det var på ett gig med två olika band i Sankt Petersburg. Jag hade gått ut för att handla tandkräm på kvällen och då kom Pikkarainen gående i hotellkorridoren med enbart ett plagg på sig. Jag skrattade. Pikkarainen började på skämt röra höften och pekade mot mig och sade – You Rock. Min vän Walter Repo hade också en tid därinnan sagt ”Du är Rock”. Uttalandena behövde prövas.

På 80-talet spelade Magnus Sjöbleke med band som Judas Walked Behind Me, Friends of Mr Winston Smith och Slaugh of despond.

Det kändes som att det var dags att plocka upp musiken igen.

Bandnamnet Toothpaiste Gardener hämtades från nämnda hotellhappening.

Magnus Sjöbleke har har gjort låten och skrivit texten, spelar gitarr och sjunger. På videon medverkar Anna Hansson, en vän.

Videon och låten gjordes hösten 2019. 

Ibland kapas förtöjningen. Saker börjar röra sig.

Processen är i rörelse.

Jag vill veta vad mina vänner tycker om detta.

Jag lade musiken på hyllan i ett par decennier för att prioritera konstnärskapet.

Judas Walked behind me spelade på Valandsklubben. Jag lade Stratocastern i skåpbilen och åkte hem. Därefter hade Radium Records pratat med Stefan efter spelningen om kontraktering. Något hände. Jag drog till Stockholm Behövde gå vidare. Numera bortgångne motorn i bandet Audn Stephan Cherkasin, bad mig komma till New York och sjunga i hans band Audn. Jag sjöng ännu inte då och jag är modigare nu. Stephan menade att musiksmak och coolness kunde räcka. Och visst hade Stephan rätt, men det visste jag inte då. Jag gjorde också audition på trummor för Björn Olsson. Union Carbide behövde någon på trummor vid något tillfälle. Jag tror inte det var en så bra idé, mest en kompis som jag delade musikintresset med och då var det naturligt att säga ja när frågan kom upp.

Texten handlar om att bryta upp och om att gå framåt, om att gå vidare trots de ärr som finns på insidan.

Det är också därför som jag skriver i Göteborg Non Stop. Det gjorde jag inte när låten skrevs.

Jag återvänder som en Late blossomer känns det som.

Sången funkar bra.

Gitarren också.

Låten saknar bas och trumma och blir därför ännu mer personlig. Det mste man våga. Vad finns annars för alternativ. Distansering är direkt farlig snarare.

Det handlar om att uttrycka.

Det finns en ”basig” nära mikrofonen ton i sången.

Det finns en plockeffekt i gitarren som också kommer nära..

I det finns en hemmakänsla.

Vi provade kameran. Skulle göra en affisch med anledning av att jag ville skapa shower med inbjudna gäster hösten/våren 2019/20. Anna hängde på. Hon är ett bra smakråd och är bra på att se motivet i kameran. När vi provade kameran blev det ett fint ljus  Vi skiftadee peruker och glasögen. Jag vred på volymvredet och hade en klänning (som var rätt ful dessutom). Anna Hansson är en god vän. Vi skojar ihop, stöttar varandra och har roliga samtal.  Det var Anna som såg peruken då vi skulle låna lite teaterkläder.

Staden med dess trafikljus och skiftande väderlekar kan bli klaustrofobisk, det är vad texten tar upp.

Låten hämtade inspireration av Hear My Train a coming. Som Jimi Hendrix spelar ackustiskt och med både Jimi Hendrix experience och band of gypsies.

Anna och jag har mycket dialog om liv och leverne. Anna har inte samma distans som alltför många har idag. En slags konkurrens som har löpt amok och som har ätit sig in emellan vänner och delar samhället mitt itu.

Magnus Sjöbleke spelade i Friends of Mr Winston Smith, på Korova Milk bar, en klubb i Götet som startades av mina vänner Katarina Johansson (nu ej med oss längre) och Sven-Erik Nilsson. Vi spelade på premiären av klubben. Första Långgatan har jag för mig att adressen var. det finns ett foto från giget men däremot så finns nog inga foton av Judas walked´s legendariska och kaotiska spelning, under vilken någon bröt strömmen två gånger och då en slags tumult utbröt mellan publiken och sångaren Stefan Falck (som också gjorde låtarna). En rolig detalj var att vi hyrde trummor på Musikbörsen i närheten. Stromme valde ett set där bastrumman var högre än honom (i sittande position menar jag). Freddie Wadling och andra potentater var där och jag blev en aning överraska av det. Förklaringen måste ha varit att affischen var väldigt cool och stilbildande (gjord av mig under parollen Formgivning ska vara som Rock and Roll). Vad jag hörde denna höst när jag efter många år hade gått och då jag återtog kontakten med Stefan Falck var att Radium hade erbjudit skivkontrakt efter giget. (Det schabblades på nåt sätt bort emellertid). That´s life i presume., Stefan Falck, var Union Carbides första sångare (jag lärde känna honom vid Linnéplatsen på väg till ett gig där han skulle sjunga med Carbide. Falck är nu också är skivaktuell med GUKKE LÄLÄ ZÄZÄ-FÄF Viskade i sinom tid med Chawki och Chawki, Ollikainen, Ebbott, Torstensson och Markebro med Senior Slackers (på Spotofy),

P.S Om någon har kvar affischen för Judas Walked Behind Me´s spelning på Valandsklubben så vill jag gärna fotografera den och visa i en annan artikel.

Ny låt och video som bygger på lyrik.

Kommentarer på ”You look lika Andy warhol and you sing like Lou reed”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.