Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Crème café, Kajal och en Förlorare

2020-10-03 av Goteborg Nonstop
Petra Revenue & Gilda Stillbäck

När jag flyttade till Amerika efter gymnasiet bodde jag hos Susan i New Jersey, Cherry Hill. Mitt rum låg i källaren. Jag delade utrymmet med kackerlackor som lät på ett speciellt sätt när man sög upp dom med dammsugarslangen. Hon bodde på andra våningen med sina tre söner. Varje morgon ropade hon:

-I WANT EUROPEAN COFFEEEEEEE!!!

Då klev jag upp. Hon tyckte mitt kaffe var mycket godare än hennes. Jag hade ett magiskt trick som jag försökte lära henne. Ja la mer pulver i apparaten. Men det blev aldrig samma sak när hon gjorde det själv. Innan jag höjde standarden drack hon pulverkaffe. Jag ligger nu i sängen och dricker café crème som är en slags pulveriserat nescafé. Jag rörde ut pulvret i hett vatten med min kajal. Jag hittar inga skedar på hotellrummet. Doften gör att jag tänker på Susan, som var 38 år och hade bröst som en 16-åring när vi träffades. Efter 3 barnafödslar gav hon brösten till sig själv i present. Jag fick röra vid dom, hon var stolt. Det var inte ett erotiskt klämmande, utan mera en investering i framtiden, som hon såg på saken. Hon ville gifta om sig med en läkare som hon träffat ett tag. Han gav henne en stor sten att ha på fingret, vi firade denna seger minns jag, med hennes lika rika väninnor och gjorde sminktest om vi var vinter eller vår. Tydligen duger substitutet för läkaren, men jag är europé och kräver äkta vara, tänkte jag när jag klämde på gummitutorna för 34 år sen.

Numera har de ålderslösa även börjat invadera vårt land. En del oroar sig för flyktingar. Jag oroar mig för de (skönhets)opererade. Kvinnor och män vill hellre se ut som svullna gnagare med näbb än som människor. Madonna liknar en hamster med släta botoxkinder. Brögger har också lagt sig under kniven. Vad händer med gamla idoler? Jag låter könshåret växa ut som en stillsam protest. Dom uttryckslösa måste vara ett hot mot civilisationen. Är dom Aliens? Tänk om dom är ”undercover” för en rörelse som planerar något fruktansvärt?

Igår hade vi Stockholmpremiär på Ingeborgs Manifest! Jag hade lovat Hanna att fotografera, ändå glömde jag helt bort det. Några bilder från premiären har jag alltså inte. Inte ens på Ebba Witt Brattström trots att hon var ovanligt snygg i ny skinnpaj. I Stockholm är det offentliga rummet antagonistiskt, det finns ett motstånd i det. Man går in i en teatersalong och vet att man är omskriven, vi är i efterdyningarna av en jävla härva. I boken Ett år med 13 månader kallar Åsa Lindeborg Ebba för ”frun”. Stockholmarna skriver en kollektiv historia där ett flertal författare håller i pennan. Det är en sorglig historia.

Jag såg förresten att en svensk författarinna på Instagram kallar sig ”europeisk intellektuell”. Det gjorde mig generad trots att jag har läst hennes böcker om att diska på sjukhus och bli kär i läkaren som erbjuder skjuts hem. Eller kanske därför.

Nu är det senare än sist jag skrev. Jag är på teatern. Gilda sminkar sig. Om en timme ska vi spela. Sen ska vi packa ihop och träffa några i publiken som vi känner. Jag sitter backstage och pratar med Teresia som är konstnärlig ledare på Ö2. Jag vill skriva något för henne och tre andra kvinnor som ser olika ut. Långa och korta. Pjäsen ska handla om fyra kvinnor som har varit tillsammans med samma konstnär. Efter begravningen ses dom och får reda på att mannen har lämnat ifrån ett porträtt och den som suttit modell för det ska ärva tavlan. Den är värd en del. När verket avtäcks är det så abstrakt att kvinnorna inte kan utskilja vem det föreställer. Verket ska heta: Ska vi ta ett glas vin efter begravningen? Mer vet jag inte eftersom jag alldeles nyligen fick idén. Det är intressant med människor som varit musa åt samma konstnär. Älskat samma person. Bergman använde allt, det har vi lärt oss när vi byggt Ingeborgs manifest av hans formuleringar. En gång separerade han på ett otäckt sätt, sen berättade han att man kunde se hela det ruskiga händelseförloppet i andra avsnittet av scener ur ett äktenskap. Fellini däremot. Första gången jag såg hans filmer kände jag ett stumt jubel inom mig. Jag tror inte han var en s.k kulturman. Han gillade plasthav och porträtterade Casanova som en mekanisk leksak.

Paris Hilton har en ny dokumentär på youtube. Det är gratis att titta på den. Paris är en blond tjej som blev känd för att hon var rik och smal. I en serie hon åkte hon hem till fattiga människor och bodde hos dom. Många hade bondgård. Då skulle hon hjälpa till. Eftersom hon är rik var det mycket som gick fel. Hon sa saker som: All you have to do in life is go out with your friends, party hard, and look twice as good as the bitch standing next to you.

Eftersom jag arbetar som författare och dramaturg, och även undervisar i storytelling, tänker jag på hur hon framställer sig själv. Hennes bortskämdhet blev hennes supervapen. Den egenskap som drev dom korta avsnitten framåt. Nu är det länge sen Paris var i ropet trots att dom, i dokumentären, berättar att hon är USAs högst betalda DJ. Det hade jag ingen aning om. Hon har en förskräckligt mager rygg, man får, i filmen, se henne hoppa upp och ned till opersonlig techno.

Jag tänker på att den nya dokumentärens idé är att visa att Paris Hilton inte bara har en superkraft, hon har en brist också. Det vi i dramaturgin kallar en weakness/svaghet. När man skriver bygger man in den i öppningen av en berättelse för att publiken ska kunna identifiera sig med huvudkaraktären. Paris Hilton ser exakt likadan ut som för 10 år sen, men nu vill hon att vi ska veta mer om henne. Hemligheter. Hon antyder fruktansvärda saker i tecknade sekvenser och man vet inte om övergreppen har skett på riktigt eller inte. Kommer verkligen hårdhänta vakter hem till människor på nätterna i Amerika och sliter upp ungdomar ur sängen, kastar in dom i en bil och kör dom till internatskola som verkar mer som ett fängelse? Jag tror jag måste se om dokumentären för att förstå vad som verkligen hände. Är hon inte rik och bortskämd utan ett offer?

Dessa veckoreflektioner bygger på min dagbok. Vad har då hänt denna vecka som jag lagt märke till förutom det jag skrivit om ovan? Jo, Trump och Biden har debatterat. Nu diskuteras om man ska kunna stänga av den andres mick när dom möts nästa gång för dom skrek och kallade varandra för clown och förlorare. Kanske skriver jag mer om detta i nästa reflektion, jag vet inte. Det mest intressanta med Trump är hans farfar som byggde flytande hotell till guldgrävare och blev besatt av prästen som ”uppfann” den amerikanska versionen av positivt tänkande. Amerikas president använder den metoden ofta, genom att påstå något väldigt bestämt så blir det som man säger. Trump skriker även ”looser” i många andra sammanhang också men han kanske slutar med det nu när New York times avslöjat att han har mer ekonomiska skulder än någon begripit, han är ingen skicklig affärsman, han är en pajas…inom det affärsfältet med. Inte bara inom politiken.

Sist men inte minst. Igår promenerade jag med hunden Bruno på Västra Kyrkogården, tillbaka i Göteborg igen. Han nosade på gravar och jag lyssnade på USA-poden. Vi var gick och lurade. Jag såg därför inte att en mycket högtidlig begravningsprocession kom vandrande från ett annat håll. En uppklädd präst gick längst fram och svingade en lykta fram och tillbaka. Ett följe på ca 20 sörjande följde i rytmisk takt varav några bar kistan. Jag insåg att jag skulle vara tvungen att passera precis framför följet eftersom jag upptäckt dom för sent. Jag drog i Brunos koppel för att dom inte skulle behöva stanna till. Då bestämde sig Bruno för att bajsa. Det gick inte att rubba honom. Han ville bajsa där och då. Mitt på den lilla asfalterade vägen där följet skulle fram. Rytmen avstannade. Lyktan slutade svaja. Bruno tog tid på sig, jag trasslade nervöst med påsen. En man och en kvinna kunde inte hålla masken utan började skratta hysteriskt.

Det var vecka 40. Precis när jag ska stänga dokumentet och skicka det till Hanna testar Trump positivt för Corona. Hans märkliga hustru också. Jag vill inte känna skadeglädje. Jag vill inte fantisera om att han får väldigt hög feber. Att han blir rädd.

För dig som inte känner mig har jag nyligen flyttat från Majorna till Kungsladugård. För inte så länge sen såg jag en räv med ovanligt långa ben i mitt kvarter. Jag skriver och regisserar inom teater, film och tv samt skriver prosa och är sidekick i radioprogrammet SöndagsMorgan. Förutom detta undervisar jag och handleder projekt. Text är både min passion och mitt levebröd. Det du får läsa här formulerar jag för nöjes skull. Hälsa gärna på mig här: http://www.petrarevenue.n.nu/

Detta är en krönika och allt som skrivs är författarens egna uppfattningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-10-11

Förrätten HÖSTENS SOPPA Två kokta potäter En kokt morot Hacka detta  till småbitar Salladslök och en klyfta  vitlök Hackas jättesmått Grönsaksbuljong och en liter vatten Alltsamman kokas i mikron på det högsta med lock Mellan 6-8 minuter Efter detta lägger man i en halv burk vita bönor i tomatsås Och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...