Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Tågincident, Cicciolina, en massa producenter och samtal som selfie.

2020-10-17 av Goteborg Nonstop
Petra Revenue i filmhuset. I bakgrunden skymtar Christian Wikander  

Hanna Chawki som är utgivare av denna nättidning måste kurera sig så jag skriver veckokrönikor baserade på min dagbok. Denna text handlar således om saker jag lagt märke till vecka 42. Varken mer eller mindre. Min ambition är, förutom att dela egna mer eller mindre relevanta iakttagelser, att tipsa om ett och annat också. Det här är trots allt Nonstop… mer än bara Paddanbåtar.

Årets första frost gör att händerna fryser. Det luktar choklad från bageriet på Högsbogatan när jag kommer hem från radions söndagssändning. Morgan och jag har pratat om Inomhus och Utomhus. Jag och många lyssnare trivs bäst mitt i mellan. Martin är fortfarande kvar i Italien. Jag önskar jag hade tillgång till en bastu en meter från havet.

Vår nya inneboende Eva, som huvudsakligen bor i London men är tysk och forskar på Valand bjöd mig på mexikansk broccoli och pocherat ägg. Vi pratade om hur man kan publicera verk på alternativa sätt…det är det hennes PhD handlar om. Jag tycker om fysiska böcker, kan inte hjälpa det. Eva är konstnär också, 2 av hennes verk har hängt i Downing street. Där Englands premiärminister bor alltså. Sen 1730 har olika premiärministrar bott där, och under en kort period får dom sätta sin egen prägel på stället.

Har fortfarande svårt med Linda Knausgårds bok ”Oktoberbarn”, på tal om böcker, den tunna ynkliga som jag började läsa förra veckan. Hon plågas. Jag växlar till författaren Emmanuel Carrérre som skriver en slags konstruerad självbiografi, boken heter ” En rysk roman” och tar avstamp i ett filmat reportage som Emmanuel själv gjort för fransk tv och som sen kommer involvera både hans familj och hans unga flickvän Sofie. Det var en svensk författare som heter Söderkvist i efternamn (precis som min pappa gjorde) som tipsade mig om honom. Söderkvist skriver även böcker, ibland tillsammans med Alexander Bard, samt är även kritiker. En sak som är trevligt med denne Söderkvistare är att han är intresserad av ämnen. Se resonemang nedan om samtal som Selfie. Emmanuel Carrérre är ett bra tips om du är intresserad av autofiction som rör sig på olika nivåer.

Jag forskar om muser till en pjäs idé och snöar fast på Cicciolina. Kanske minns du blondinen som satt i det italienska parlamentet och spelade in porrfilm parallellt. Hon brukade blotta sitt ena bröst när hon talade om sina hjärtefrågor och gifte sig sen med konstnären Jeff Koones. Cicciolina erbjöd Saddam Hussein sex om han i gengäld fixade fred i mellanöstern. Nya fakta som fascinerar mig: Hon har varit spion i Ungern. Lever hon? Var bor hon? Jag vill träffa henne och göra en intervju om vad hon skrattar åt nu.

Veckan började annars med ett sorgligt spektakel. Västlänken gör ju att man inte kan ta sig fram i Göteborg. Jag skulle till Stockholm och tog vagnen. Jag hoppade på vid Bokullegatan och efter 50 minuter var jag tillbaka på samma hållplats igen. Jag ringde Martin som landat i Sverige och som i panik fick springa ut och hämta bilen och försöka skjutsa mig vilket just nu är en utmaning för alla gator är också avstängda, det var ju därför jag tog vagnen ”in the first place”. I alla fall, vi kom fram till Centralstationen när det var 2 minuter kvar och jag sprang som en galning och precis när tåget skulle starta upp var jag framme på rätt perrong. Där stod en konduktör och tittade strängt på mig och en annan sen passagerare (mörk). Visa biljetterna annars kan jag inte släppa på er, sa konduktören till den mörkhyade och mig. Tyvärr, sa jag med min arbetsledarröst, jag är huvudlärare på en manusutbildning och vi ska pitcha på Filmhuset för producenter så du måste släppa på mig, även om jag inte hittar biljetten i telefonen. Jag kunde knappt andas för att jag sprungit så och killen bredvid mig fumlade också med sin telefon. Tåget tjöt. Konduktören flyttade på sig så jag kunde kliva på. Killen som var lika sen som jag blev kvar på perrongen. Det där är ju bara inte okej, sa jag till kvinnan. Jag såg på honom att han inte hade biljett svarade hon och gick iväg efter att jag visat att jag hade färdbevis. Annars behöver man ju inte visa biljett längre om man sätter sig på rätt plats. När jag berättade om incidenten för Shahab, en av dom begåvade författare som går på vår utbildning, började jag grina och skämdes för det.

För att få resan att gå fortare kollade jag på serien ”The Split.” Otroligt bra. Om en kvinna som har 2 systrar som hon tycker mycket om…samt en man och en älskare. Hon slits mellan dom. Älskar båda. Det är därför serien heter Splittringen. Hon känner sig splittrad helt enkelt. Om du vill se en bra serie om kvinnor som känner sig splittrade behöver du inte leta längre.

Väl i Stockholm tog jag mig direkt till Filmhuset. Almas författare/studenter skulle pitcha för producenter. Alma är en utbildning för manusförfattare. Att inför branschen få redogöra för vem man är och vad man arbetar med för projekt var stort för dom. Jag blev rörd när jag såg dessa människor på scenen som jag arbetat så nära med. Just det där att möta människor i deras fantasi gör att ett speciellt band formas. Man är skyddslös i sitt inre. Utåt sett är det en annan sak. Alla gjorde bra ifrån sig. Presenterade spännande projekt, fick applåder av en massa producenter som säkert kommer vilja ha möte om flera uppslag. Jag får skriva mer om relationen mellan producenter och författare en annan gång…och vad som kan hända när en regissör kopplas på. Ofta går det bra. Efteråt fanns det anledning att fira så det gjorde vi. Först på en bar där vi blev fotograferade av Östermalmsbladet som heter något annat nu. Jag såg att fotografen tog en bild på sig själv i en spegel.

Senare åt vi asiatiskt på en restaurang där vi abonnerat en avdelning för att kunna hålla hyfsat avstånd. Handsprit och thai mat passar inte ihop luktmässigt. Jag tog alldeles för mycket på min tallrik, det var Corona-anpassad buffé och så fick man beställa extra sushi. Sen var det efterrätt också. Smulpaj med vaniljsås och kladdkaka som smakade citron.

Redan under middagen hade författare fått mejl från producenter.

När jag något senare vandrade genom stan med en nära vän pratade vi om att samtal ofta är som selfies nu. Om man berättar nåt för någon och frågar hur den ser på saken är det väldigt vanligt att den berättar en hel massa om sig själv och inte frågar någonting tillbaka. Hur har det blivit så? Jag brevväxlar med en hel del skrivande människor och när jag började med det så var brevväxlingarna fulla av nyfikenhet. Nu är det mera redogörelser för ställningstaganden som nästan blir som pitchar. Ibland långa beskrivningar. Alla borde tänka på det. Jag med. Samtalsämnen är intressantare att prata om än långa monologer om en själv. Varför har det blivit så? Vi borde konstant ställa frågor till varandra om allt annat än oss själva och varandra. Sökande. Nyfiket.

Jag hittade en dagbok på Hotellet. Jag bor alltid på samma hotell i Stockholm. Hotell Point. Dom har en italiensk restaurang på bottenvåningen. Jag tycker om att sitta där efter arbetsdagar. Ett bra ställe att ha möten också. Dagboken ja…den är skriven av Kristofer Flensmarck och heter Almanacka. Han hittade nämligen sin farmors almanackor som hon skrivit dagbok i. Jag blev drabbad av hennes sparsamma vardagar.

Utdrag Mars Hemkalandern 1973:

17 Valter kom hem. Kl 13. Var sjuk

18 Valther sjuk

19 Tor. Mor. Valther till lasarett kl 22.20 Tor fyller år. Valther åkte till lassarettet

20 Valther dog 20.05 Kroppspulsåder sprack

ALIS ringer när jag promenerar på Götgatan, det är en förening som representerar författares litterära rättigheter. Ett förlag i Danmark vill köpa ljud och e-bokrättigheterna till Modersgölen. Ett tyst jubel. 6 års arbete med den boken som innehåller mina värderingar, min tankevärld.

Hemma igen. Sektpodens senaste avsnitt känns lite tama. Trött på Knutby. En granne blir arg för att jag lyssnar på något samtidigt som jag promenerar med Bruno. Jag förklarar att jag går och går flera timmar om dagen. Det är bara på mittenpromenaden som jag har hörlurarna på.

Drömmer om att bila i Europa i november. Har fantiserat och längtat om dessa stillsamma dagar, resa till Italien i lagom takt, stanna på platser med korsvirkeshus. Men nu ökar pandemin igen. Det kanske inte går. I så fall måste vi hitta på något annat. Om det så bara är en tur till Kinnekulle. Det var så vackert där i somras.

Trump ordnar Rallys för brinnande livet. Jag hamnar lätt framför tv:n i soffan. Rapporter i USA-poden att han går in på scenen till Village Peoples gamla hit Macho man. Var det förra veckan han kallade Kamala Harris för Monster? Jag blir generad. Antagligen var han Coronasmittad redan på första debatten, ingen vill tala om ifall han testades den dagen. Det är obegripligt hur galen han är och att det inte går att göra något åt det.

Fredag med svampravioli och kantareller på vår nyinköpta lejongula soffa. Vill se en actionfilm men somnar nästan. Äter både glass och lakrits.

För dig som inte känner mig har jag nyligen flyttat från Majorna till Kungsladugård. För inte så länge sen såg jag en räv med ovanligt långa ben i mitt kvarter. Jag skriver och regisserar inom teater, film och tv samt skriver prosa och är sidekick i radioprogrammet SöndagsMorgan. Förutom detta undervisar jag och handleder projekt. Text är både min passion och mitt levebröd. Hälsa gärna på mig här: http://www.petrarevenue.n.nu/

Detta är en krönika och allt som är skrivet är författarens egna uppfattning av det jordiska livet, skeenden och annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-10-11

Förrätten HÖSTENS SOPPA Två kokta potäter En kokt morot Hacka detta  till småbitar Salladslök och en klyfta  vitlök Hackas jättesmått Grönsaksbuljong och en liter vatten Alltsamman kokas i mikron på det högsta med lock Mellan 6-8 minuter Efter detta lägger man i en halv burk vita bönor i tomatsås Och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...