Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Primadonnan recenserar BARNEN på Göteborgs Dramatiska Teater

2020-11-08 av Primadonnan
Foto:Chawki

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen kommer en tjej där i England, in i ett kök, genom en dörr och råkar gå på innehavaren  Hazel av lägenheten. Rose som kom in blödde näsblod eftersom dörren pangade henne i hövet. Rose va efter många års bortavaro hemma igen hos sin väninna. Rose sa: Jag hade vägarna förbi.

  Man hör vågor utanför huset. Hazel frågar om Rose vill ha te och det vill hon. De pratar om hårstrån på hakan och klimatet. Hazel är yr. De talar om brunnsvatten och kranvatten och en olycka som har hänt. – Vill du ha mjölk i, sa Hazel. – nej, sa Rose.

  Hazel talar om att flytta. Det va många repliker som skådisarna fick memorera. Det pratade oavbrutet. Fantastiskt duktiga. För mig som skrev blev det väldigt mkt att hålla reda på och det tog tid innan jag fattade vad det var frågan om. När de började prata om kraftverket trillade tio-åringen i mitt huvud ner. Kraftverket förstörde omgivningen och folk fick cancer av el-avfallen.

  Hazel talade fortfarande och Rose lyssnar. Hon berättar om sina föräldrar som sitter i sitt hus med en låda vin. Hon tycker väl att de är hopplösa, antar jag. Hon undrar va Rose har för ärenden efter 17 år. Hazel är misstänksam eftersom Rose gifte eftersom Hazel är gift med Rose gamla kille. Jag som skriver detta försöker få ett sammanhang i allt babbel de håller på med. Jag tyckte i början att de pratar om allt och ingenting. Ibland var det tröttsamt att höra på dem. KARAKTÄRERNA alltså, inte SKÅDISARNA. Och sen va den för lång.

  Gubben kommer hem och blir glad att se Rose. Rose måste gå på toaletten och får inte spola. Hon vet inte att rören är trasiga. Hazel går och lägger sig,  mannen och Rose pratar ensamma. De buggar till en gammal rocklåt från 1960. Det va den bästa scenen. Jag vaknade till liv. Man satt och rockade i stolen på teatern.

  Jag förstod att det var en KLIMATPJÄS. När det tändes i salongen sa Mia/Hazel – ni kan ställa frågor om pjäsen. Innan pjäsen började kom Gustav i Vår tid är nu. Jag pratade med honom och han fick min bok. Han blev jätteglad. Sen fick Johannes Nyholm och Mia Eriksson min skiva och min bok. Det blev också glada. Nyholm och Gustav/Mattias kände igen mig från Filmfestivalen.

  Skådisarna berättade om pjäsen. Den va från England. Jag frågade Mattias/regissören hur mkt han hade regisserat tidigare. Jag kommer inte ihåg vad han svarade. Jag slängde det pappret med de svaren och sen slängde jag min utförliga text över alla de medverkande.

  Jag sa nånting om att klimatet och Greta Thunberg är viktig. Sen sjöng jag för alla i publiken min låt GULD OCH GRÖNA SKOGAR. Jag passade på att berömma hela ensemblen, både regissören och skådespelare. – Så många repliker skulle jag inte kunna hålla i hövet. Jag BEUNDRADE dem på riktigt.

  Trots att klimatet är så viktigt var väl snacket lite långrandigt men publiken skrattade. Det är huvudsaken för det var många gags. De gjorde pjäsen till sin egen. Jag är väl en person som är mer inriktad på revyer. Jag är nog mer intresserad av Shakespeare.  Men jag kommer GÄRNA tillbaka och ser en annan pjäs. Lycka till allihopa. Sen tog jag färdtjänst hem, det blev TV och en TV-macka. Somnade kl 03.00 med TV:n på. Jag var nöjd med min lördag!

Regi: Mattias Nordkvist 

På scen: Hanna Ullerstam, Erik Åkerlind, Mia Eriksson

Ovandtående är en recension/krönika och är helt författarens egen uppfattning och tycke och smak. Vi erbjuder EJ källkritiskt material.

En kommentar på Primadonnan recenserar BARNEN på Göteborgs Dramatiska Teater

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.