Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Isadora & Kärleken teater-recension

2021-10-05 av Chawki
Foto: Noah Åstrand Jaskoviak

Isadora Duncan är ett välbekant namn för de flesta. Hennes frigjorda barfotadans, tunikor
och fäbless för det antika Grekland. Att hon revolutionerade dansvärlden och mjukade upp
de strikta linjerna i den klassiska baletten. Även hennes död är uppmärksammad. Hon dog
endast 50 år gammal under en tur med sin Bugatti på Franska Rivieran, då hennes älskade
scarf fastnade i ett av karossens däck och ströp henne till döds. En kvinna som levde efter sitt
hjärta och trotsade konventioner och givetvis fick betala ett pris för detta. 


När Hagateatern i Göteborg åter har premiär på en pjäs efter ett längre uppehåll, är det
med ett stycke skrivet av författaren och poeten Pamela Jaskoviak som heter Isadora &
Kärleken. Att Jaskoviak valde att skriva om Isadora handlade delvis om att dansaren tragiskt
förlorade sina bägge barn när de var små och drunknade i Seine. Hur kan man orka fortsätta
leva efter en sådan förlust, hur finner man kraften att gå vidare? Svaret på den frågan var som
jag uppfattar det när jag ser pjäsen, att hon grep tag i varje stycke intensivt liv som kom i
hennes väg, en rad älskare, alkohol, dansen såklart och den ryska, unga poeten Sergei
Yesenin som strax efter deras separation tog livet av sig.


Salongen är till bredden fylld av åhörare. Scenlösningen och rekvisitan är spartansk och
effektiv. Svarta plaströr utgör fonden och skådespelarna har endast sina egna kroppar och
ord att luta sig emot. Möjligheten att fuska eller slarva i det fördolda är bortblåst i det
avslöjande rummet där siluetterna, svart mot vitt och vitt mot svart tar form såsom som svart
blyerts mot ett vitt papper. Ljuslekarna följer känsligt aktörerna och det är ständigt små
nyanser som driver skådespelet fram. Men framför allt är det texten som är essensen och
styrkan i föreställningen. Pamela Jaskoviaks poetiska manus som från första stund fångar in
och naglar fast. En text om själen, dansen, konsten, olika män som passerar revy i Duncans liv,
barnen, roliga galna ögonblick, såväl som den yttersta förlust och sorg. Jag får en inblick och
djupdykning i Duncans liv, en äventyrares liv som skydde moralism och stelbenthet, upphöjde
friheten och passionen, men slogs även mellan möjligheten att utöva sin konst och att leva
med och älska olika själviska konstnärer. I en passage får vi följa hennes relation med den
förmögna Lohengrin, som med sina pengar hjälper henne att uppfylla många konstnärliga
drömmar. Det tycks som att den relationen inte var lika passionerad som den till en
alkoholiserad rysk poet, men det är ändå en sekvens som berör mig mer än de andra
romantiska kärlekarna, Kanske för att man upplever att Lohengrin är hängiven och oskuldsfull
i jämförelse med övriga självupptagna konstnärer som porträtteras. 

Skådespelarna Sara Klingvall och Daniel Adolfsson är klädda i svart. Deras armar är nakna
och båda är begåvade med väl skulpterade överarmar vilka hamnar i blickfånget. Det är ordet
som är centralt men armarnas rörelser och spel mot den svarta fonden ger oss kropp. Sara
Klingvall talar distinkt och varje textrad är tydlig, vilket jag är tacksam för eftersom versen är
en njutning. Rader som ”Europa, vilken mardröm. Och Amerika som en sminkad hora i
jämförelse med tåliga moder Ryssland” eller öppningsfrasen ”Jag vet var själen sitter, här,
under bröstkorgen, där det är sådär mjukt. Den kan aldrig dö. Klingvall utstrålar flickaktighet
och naivitet, med ett stort leende som allt som oftast är utslaget som en plym över ansiktet.
Som om hon bär en påtvingad tapperhet genom livets alla höjder och dalar. Daniel Adolfsson
illustrerar och fyller i hennes historia med rörelser och minspel och agerar hennes olika män.
För det mesta funkar det, vissa moment och personer har hunnit landa mer i hans lekamen,
medan vissa känns aningen mer fladdriga. Detta är marginellt och lär ta form under den
fortsatta spelperioden.
Att se en pjäs nu i en tid då restriktioner och regler florerar som aldrig förr, som handlar om
en kvinna vilken ut i fingerspetsarna vurmade och levde frihet känns som en oerhörd
befrielse. Även om hennes liv många gånger var oerhört utmanande och tragiskt . Men
tragiken väger mindre när man ser att en människa tar steget till att leva fullt ut. Slutscenen
är hjärtskärande då hon återförenas i döden med sina barn. En stark scen, men det jag bär
med mig ut i den regniga Göteborgskvällen är en kvinna med modet att älska och leva och
bryta konventioner. Även den ständiga konflikten mellan konsten och kärleken. Är den
nödvändig? Ska alltid friheten att kasta sig ut i handlös passion och friheten att hänge sig åt
konsten krocka med varann? Är dessa källor av rymd, dessa kärlekar oförenliga?

Speldatum: PREMIÄR 1 okt kl 19.00
Tisdag 5 okt kl 19.00, Onsdag 6 okt kl 19.00, Torsdag 7 okt kl 19.00, Fredag 8 okt kl 19.00, Onsdag 13 okt kl 19.00, Torsdag 14 okt kl 19.00, Fredag 15 okt kl 19.00, Lördag 16 okt kl 19.00, Tisdag 19 okt kl 19.00, Onsdag 20 okt kl 19.00, Torsdag 21 okt kl 19.00, Fredag 22 okt kl 19.00, Onsdag 27 okt kl 19.00, Torsdag 28 okt kl 19.00, Fredag 29 okt kl 19.00, Lördag 30 okt kl 19.00, Onsdag 3 nov kl 19.00, Torsdag 4 nov kl 19.00, Fredag 5 nov kl 19.00.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2021-09-19

  Jag är ute på turné nu med Donnan, som alla redan vet. Nu ligger jag i sängen hos Jenny i Uddevalla, Donnan har precis vaknat och klagar på att det saknas luft i rummet. Igår spelade vi här på KONTORET, pärlan mitt i Uddevalla city, som att komma tillbaka…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2021-02-18

Håll stånd, håll stånd! Mot statspropaganda som fyllerdig och de dina med rädsla och mörker. Håll stånd, håll stånd! Mot diktatur som i folkhälsans namnförslavar dig och de dina. Håll stånd, håll stånd! Håll varandra nära och knulla mera,knulla mera med din av Gudskapade kuk och fitta, amen. Diormannen

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2021-10-10

Det var högt i tak på lilla Bengans kafé Fyren i lördags. Två band spelade, bra! men vadå? Det började med ett band som spelade elektronisk musik. KROPPEN. Är detta bara oljud? Kanske inte! Bara en för liten lokal för denna eminenta trio med Isak Eldh i spetsen. Det var…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...