Juni-editionen av Clandestinofestivalen närmar sig, men redan nu på fredag har du möjligt att uppleva ett av förra årets verkliga höjdpunkter – Filastine featuring Nova – på Sommar Yaki-da.
Så skriver arrangören själv om kvällen:

”Oavsett var han dyker upp så samlar Filastine upp vårt lidande och vår sorg, vår styrka och livskraft och sträcker ut en hjälpande hand till oss. Analoga liv spelas in, analyseras, digitaliseras, skivas och tärnas, scratchas, manipuleras, lagras, fixeras och placeras på ett fundament av bas – därtill morfas ljudet av en pistolhane som spänns till en kripsig virveltrumma, komprimeras och trycks ihop i högtalare placerade till höger, vänster, i taket och på golvet. Slagverksklanger från gamelan, från Sinai blir en del i rytmiska ritualer jämte melodier från Balkan, Barcelona och New York – det hela utgör en rik, global sweatbox.

Sångerskan Nova Ruth medverkar på senaste albumet Colony Collapse, och hon kommer att finnas på plats för att väva in sina ord och skänka en ytterligare dimension när denna mix strålas ut till din mottagare. Att slåss för mänskligheten på dansgolvet har aldrig känts bättre. Du är vapnet – motstånd är allt annat än meningslöst.”

Filastine feat Nova
Sommar Yaki-da
Fredag 22 21-04
100 kr // 23 år

Men jag kommer lika väl ihåg hur tyst den där tystnaden var när jag hade startat eget och satt helt själv i min ateljé. ”Var tog alla vägen? Är det ingen som vill ha något?” Så där tyst att man kollar att alla sladdar verkligen är ikopplade och att både mailen och telefonen faktiskt fungerar. ”Det är helt enkelt ingen som vill något.” Och då var det ju lika läskigt och jobbigt som allt det där bullret man tidigare längtade bort ifrån.

Det är väl helt enkelt så att man aldrig är riktigt nöjd. Bra så. Det kanske är det som driver en vidare och framåt.

Lite grann samma sak är det inför en utställning. Man producerar, fixar, donar och bjuder in till vernissage. Natten innan är man jättestressad och helt övertygad om att ingen kommer att ta sig tid att komma förbi. ”Varför utsätter jag mig för det här? Är det verkligen värt det?” Sen står man där och babblar om sig själv och sina tavlor med ett stort leende på läpparna när folk så klart väljer att dyka upp och säga snälla saker till en. För en stund svävar man runt och känner sig kanske till och med lite bra.

Någon timme efter vernissaget flyger man tillbaka till vardagen och inser att hunden faktiskt behöver gå ut fast det ösregnar ute. Så står man där i regnet och känner hur vardagen gör sig påmind. Vardagen är ju liksom livet.

På en av mina texttavlor har jag skrivit ”jag tror på stunder”. Låter kanske väldigt klyschigt, men livet består ju av stunder. Bra och dåliga. När man har det jobbigt kan man alltid trösta sig med att det bara är en stund och att den kommer att gå över. Är allting underbart och bra gäller det ju att passa på att njuta av den stunden, bevara den i minnet och tänka tillbaka på den.

Det gäller att få ihop den perfekta mixen av buller och tystnad. Då mår man som bäst.

Därför har jag nu insett att det är dags för förändring i mitt liv. Jag tycker det är lite för tyst i min ateljé. Jag längtar efter mer ljud och rörelse. Vågar man säga, människor. Ja, att jag längtar efter andra kreatörer, kollegor, folk helt enkelt. Jag kommer att fortsätta måla, skapa och skriva men jag tror det är dags för mig att börja frilansa. Jag vill träffa andra. Höra vad dom har att säga, tycka samma, eller annorlunda. Jag vill att folk ska gapa, skrika och vilja ha saker. Fast dom får gärna sitta bredvid mitt huvud och inte i det.

Nej, men seriöst. Vet ni någon som vill ha hjälp av en skapande, skrivande kreatör så får ni gärna tipsa mig!

”jag tror på stunder” finns som affisch i en begränsad upplaga http://mayorekeblad.shop.textalk.se/se/affischer/affisch-come-what-may-1.html

Var ligger det då? Jo, mittemot Hemköp på Stigbergstorget, i en liten stuga med anor från 1700-talet. På den tiden var det en repslagargård, sen blev det nånting annat och sen blev det en blombutik med löjligt billiga blommor som vissnade snabbt.
Under våren har en omfattande invändig renovering gjorts och nu öppnar Tant Blomma butiken och lovar att sälja ”jävligt fina blommor, annars blir det inget”.

Imorgon klockan 12 är det invigning, då både blommor och bubbel utlovas. Vid fyra-tiden kommer ett band och spelar och Torbjörn Nilsson är bjuden, även om han inte vet om det.

PS. Tant Blomma heter egentligen något annat. DS.

En ljusglimt till alla som köpt biljett är att Knarrholmenfestivalen kommer med ett generöst erbjudande:
Du kan nämligen byta in din Siesta-biljett mot två Knarrholmen-biljetter (eftersom Siesta är dyrare). Det du behöver göra är att skicka bokningsnumret på din Siesta-biljett till siesta@knarrholmen.com, ta med biljetten till armbandsuthämtningen för Knarrholmen, och så erhåller du och en vän fritt inträde på festivalen.

Dessutom finns en gratis Knarrholmen-buss som går från Stockholm på fredag kl 09.00.
Vill du åka med den, skicka ett sms till 0700-45 49 57, så får du svar om det finns platser kvar (endast enkel resa).
Erbjudandet gäller endast dem med Siesta! biljett.

Tråkigt för alla Siesta-besökare, och gentilt av Knarrholmen med detta erbjudande. Men man får verklighen inte hoppas att det signalerar att även Knarrholmen har svårt att locka besökare i år..
Förhoppningsvis trillar det in en hel del biljetter den 25:e. Hoppas vi.

Jag är bra på att få människor känna sig sedda, dvs att jag är bra på att ställa frågor, att inte bara prata om mig själv (vilket jag kan göra men innerst inne hatar).
Jag är vidare bra som en fortsättning, bra på att prata med olika människor och finner mig väldigt väl tillrätta med såväl Hells Angels som politiker.
Det kommer an på en annan sak jag är bra på.

Jag är bra på att få människor att känna sig respekterade.
Provocerade? Ifrågasatta?
Hells Angels?
Du kan provocera dem, med glimten i ögat.
Få folk att skratta. Det är jag faktiskt bra på. Avväpna folk.

Jag är ibland bra på att skriva, men framför allt är jag nog bra på att skriva på olika sätt.
Jag är bra på att processa fakta och framställa det på ett pedagogiskt sätt som folk kan relatera till.
Jag är också bra att titta in i mig själv och se inte se särskilt smickrande grejer, men ändå stöpa om det till hyggligt sammanhållande text som ter sig logisk.
Jag är också bra på att skriva ett helt oskyldigt kåseri, som får folk att skratta.

(De svåraste dock är etablerade journalister. De vill oftast inte erkänna din närvaro, även om du har nog så kloka uppslag. Det beror på att de är lite för fina för det).

Men vänta nu: Jag är bra på fler saker!
Jag är skitbra på att laga mat, mest husmanskost men bra på att improvisera med och hitta på rätter med utifrån kökets förutsättningar.
Jag är rätt bra med barn, nog ännu bättre med äldre barn som kan snacka och förstår språk, och är en rätt bra pedagog, utan att egentligen ha bevis för det.
Inte mer än att jag var en bra lägerledare för barn- och ungdom med problematik, under flera år.
Jag är även rätt bra på att köra bil.

Jag är inte så bra på musik men tillräckligt bra.
Dvs tillräckligt bra för att inse att jag inte är tillräckligt bra på det för att göra det till ett levebröd, utan att istället fråga andra – som jag vet – kan det bättre än jag kan.
Jag är bra på att inte vara stolt, men bra på att förstärka andra.

På att sortera behov väldigt snabbt, det är jag bra på, att hitta metoder för att snabba upp processer.
Att intuitivt känna av vad folk gillar, och lotsa dem till rätt grej.
Att ge dem en personlig återkoppling, men med en twist som kommer snurra.
Jag är bra på att få folk att lita på mig.

Jag är bra på att agera copywriter, samt har ett öga för design,
även om jag inte har tålamodet att sitta med det på detaljnivå.
Jag är bra på att vara en influens, samt någon som lägger sista smakrådet, men inte nödvändigtvis den analt grafiska?
Även om jag de facto har ritat en del grejer dårå,
men jag tycker inte det är så roligt.
Och då går det mycket långsammare.
- Jobbar hellre som inspiratör. Eller copy.

Jag är bra på att komma med kritik, konstruktiv sådan.
Det kan handla om textanalys, om reklam, eller t.om musik.
Jag är bra på det, att utesluta mig själv, vara en ren mottagare om så krävs
Vet jag inget om just detta så kan jag ju i alla fall säga vad jag tycker.
Utan att bli särskilt arg om någon inte tycker som jag.
Däremot kommer jag grundligt kolla om du har fel.
Efter det är jag bra på att ändra mig.

Jag är vidare rätt bra med alla former av djur, de gillar mig ögonblickligen.
Jag skulle kunna bli nästa Caesar Millan,
orrar och igelkottar sitter i mitt knä om jag sätter mig i närmaste park.
Jag är vidare väldigt bra på att åka slalom, vilket är en egenskap som inte nog uppskattas i dagens samhälle, men det är jag bra på.
Har agerat skidlärare och diverse skryt.
Dessutom är jag bra på att hitta svamp; helst kantareller då.

Är vidare bra massage.
Plus att komma med sjuka skämt när det passar sig minst.
På att imitera olika personer ur bekantskapskretsen, det är jag bra på.
Samt även mindre bemedlade då. På andras bekostnad, muhaha!
Så att du skrattar fast det hamnar en snorbobba på nåns handikapphjälpmedel.

Jag är bra på att se vad folk är bra på, och säga det till dem så att de blir glada.
Sedan, vilket jag glömt; Jag är bra på att utvecklas.
Att se att den mänskliga naturen inte är en fast egenskap, utan under utveckling.
Att det faktiskt går att göra vad som helst.

Jag är bra på en mängd olika saker.
Vänta bara.

Den andra programpunkten handlar om föreningen MENSA – och hur de arbetat för att tvätta av sig stämpeln som klubb för inbördes beundran till att aktivt arbeta för att stärka särbegåvade barns behov i skolan. CALLISTO UTRIAINEN berättar om föreningens Gifted Childrens’ Program och förklarar hur det kommer sig att intelligens faktiskt kan ses som ett handikapp.

Poprapparen Anton Kristiansson gör även ett liveframträdande med utplock från nya albumet Fred på jorden.

Mats-Eric Nilsson är chefredaktör för Filters & Offsideförlagets kommande tidskriftssatsning Hunger. Läs vad vi skrev om den här.


Filterklubben på Pustervik
Tisdag 21 maj kl 18:00
Pris: 150 kr
Biljetterna kronor inkluderar Pusterviks berömda chili – med eller utan kött.

Dörren öppnar 17.30 med ev överblivna platser. Programmet startar 18.00 – kom en stund tidigare för att få en bra plats och mat på bordet före start.

Nicklas Hultman är utbildad på Valand och HDK och har haft ett flertal utställningar i bl.a Barcelona och Berlin. Han har ett förflutet inom klubbscenen och står bakom klubbar som GS2H/GayStraight2Hell, Minimal och nu senast Excel på Storan.

Linda Spåman är konstnär och författare med tre utgivna serieromaner, den senaste är boken Brf Ensamheten på Kolik förlag. Till hösten utkommer Linda med en bok om trädgårdsskötsel varifrån bilderna i utställningen är hämtade.

Petal @ Mornington Hotel
Nicklas Hultman & Linda Spåman
Måndag 20 maj 17:30 Vernissage
Utställningen pågår t.om 9 juni

Utgången i målet är känt. De tre åtalade ungdomarna är födda 94 och friades. Målsägande är – eller var – sexton år; oklart exakt då hennes (till skillnad från de friade killarna) identitetsuppgifter är maskade.
Vad själva våldtäkten handlade om är att en vinflaska infördes i flickans slida i slutändan på ett ganska utdraget och sexuellt gränslöst förlopp där ingen enligt domen kan utmålas som skyldigare än någon annan.

Men lokalpressen i Umeå skrev, sociala medier spred och annonsmakarna på blaskorna jublade säkert över besöksrekord.
Folk var jätteupprörda, Amat Levin som är tillförordnad chefredaktör på juridiktidskriften Nöjesguiden gick så långt att man kunde bränna världen nu.

Det blev snabbt tydligt 9 av 10 som snabbt valde att kommentera händelsen inte läst domen.
Istället drar de sig med tvärsäkra konstateranden som att ”ingen 16-årig tjej skulle vilja befinna sig i ett rum och ha sex med tre män”. ”Det förstår ju vem som helst att ingen tjej vill ha en vinflaska uppkörd i slidan”.
De glömde skriva ”ingen tjej borde”.

Själv vet jag ju inte, jag skulle ju personligen inte vilja ha sex i samma rum med någon annan än den som som jag hade just det med, jag är väl pryd.
Däremot vet jag ju att i stridens hetta kan ske en eller annan sak som kanske inte vid en första anblick förefaller som helt kristliga.
Det händer att människor för upp udda icke-organiska föremål av olika karaktär, helt självmant, ibland med hjälp och ibland inte.
(En gång åkte ett (rått) ägg fram. Det föreföll som en lysande idé i stunden och mötte inge protester, i alla fall inte förrän ägget glömdes kvar och inte kunde fås ut utan ganska märkbar ansträngning.
”Det begriper ju vem som helst att ingen ung tjej vill få ett ägg uppfört i slidan av en äldre kille”.
Jag var ju två år äldre och tjejen var i min lägenhet varför hon kunde antas befinna sig i en utsatt situation.)

Men tillbaka till målet, som 9 av 10 inte läst: Tjej A har varit förtjust i kille B, tjej A har flirtat upp B, aktivt initierat sex med denne i ett rum på en fest. B:s kompis C kommer in i rummet, och frågar A om ”hon inte kan suga av honom”, vilket hon gör helt frivilligt enligt egen utsaga i domen. B går då ut ur rummet, varpå kille D kommer in i rummet, sätter sig på sängen och börjar filma med mobilkameran.
Tjej A och kille C ber kille D att sluta filma, vilket han också gör. Filmen raderas.

Men nu händer det som våldtäktsanklagelsen till syvende-og-sidst handlar om:
Kille B – som tjej A är intresserad av – kommer in i rummet igen, tar upp vinflaska i handen och säger ”Vi kan väl använda den här?”.
”Hon tänkte eller sa inget speciellt” (Hennes utsaga är exakt sådan i domen). Därefter trycker kille C ner henne på rygg litegrann, ”som ett tecken liksom”. Återigen citerar jag domen ordagrant.
Därefter går vittnesmålen en aning isär, men inte på ett frapperande sätt.

Tjej A menade att hon pressat ihop benen, killar B, C och D erinrar sig lite olika scenarion som växlar mellan att hon tackade ja till erbjudandet med flaskan (A), hon har samtyckt men sedan bett B att sluta (C), till den tredje killens vittnesmål som också vidhåller att A samtyckt till handlingen, men sedan ångrat sig.
Varpå handlingen avbröts (samtliga vidhåller detta).

En av de uppgifter som flitigast snurrat runt i sociala medier är att flickan börjat blöda ur underlivet.
Det har både tjej A och kille B uppgivit under domstolsförhandlingarna, men ryckt ur sitt sammanhang bidrar det till att demonisera diskussionen.
Flaskan har inte införts med stor kraft eller våld, det som orsakat blodutgjutelsen är aluminiumfolien kring flaskhalsen som haft en lös flik. Varpå både tjej A och kille B blir skärrade och avbryter. C och D har inte sett nåt blod, men noterat att det blivit dålig stämning i rummet och att tjej A verkade ledsen efteråt.
Därpå åker de tillsammans in till stan med buss.

Jag blir fundersam.
Jag tar på mig min bästa moralkostym och finner naturligtvis hela scenariot förkastligt, och ifrågasätter det lämpliga i att föra upp en flaskhals i ett känsligt könsorgan men kanske ännu mer hur klokt det är att göra det i ett rum med tre killar och en ensam tjej.
Men det har nog mer med att jag inte tror att någon mår särskilt psykiskt bra efter en sådan grej, allra minst tjejen,
Men skall en domstol förhålla sig till folkmoral, eller skall den den komma fram till ett objektivt beslut baserad på de bevis och vittnesmål som finns?
Några bevis finns inte – bara vittnesmål där utsagorna skiljer sig något från varandra men inte på ett iögonfallande vis.

En del utspel i debatten har varit besynnerliga: Att tjejer aldrig frivilligt skulle göra något sådant är inte förvånande ett av dem.
Sedan, när det ändå krupit fram att tjejen trots allt varit ganska delaktig i förloppet, att ”hon får väl ligga med hur många hon vill”, ”man skall inte moralisera om det”, och det finns ju en poäng i det.
Problemet återstår då för domstolen att bedöma ett trovärdigt förlopp, detta dessutom baserat på Högsta Domstolens förstärkt principen om rimligt tvivel (NJA 2009 s 447 I & II).

Man kan, som Madeleine Leijonhuvud förorda lagändring beträffande paragrafen ”tydligt samtycke”.
Det kan i praktiken innebära att vi spelar in varandra med mobiltelefoner innan sex, för att ha ryggen fri rent juridisk ifall någon i efterhand tycker att det var en dålig idé.
Man kan tycka att domen var rimlig enligt annan juridisk expertis.
Men man kan åtminstone läsa den.

Den finns här:

http://www.fildirekt.se/dl/1368660428.pdf

Som vanligt en hel kilometer djs

Indie-disco @ Jazzhuset
Syttene maj
22-03 // 100 kr

Live:
DE HÖJE HAELE: 22.00
TRUBBEL: 23.00
THE HUSSY 00.00

WWDIS @ Röda Sten
Fredag 17 maj 21-03
100 kr i dörren

Går det att sätta sig upp mot den hand som föder? Med humor och värme skildras livet i ett samhälle som snart kommer att försvinna helt. Medan besluten tas någon helt annanstans och kommunalrådet har stora visioner för det ”nya” Malmberget så oroar sig invånarna mest för var, när och hur de ska kunna flytta.
Och vad som ska hända med deras minnen.

Samtal
Efter visningen blir det samtal med regissörerna Alexander Rynéus och Per Eriksson.
Malmberget är deras dokumentärdebut. De är födda i Dalarna och har tidigare gjort kortfilmer tillsammans. Malmberget tävlade tidigare i år på Tempo dokumentärfestival i Stockholm.
Regissörerna är nu igång med nya projekt.

Samtalet leds av CAMILLA LARSSON, journalist och filmkritiker.
Medverkande: ALEXANDER RYNÉUS och PER ERIKSSON, regissörer
ABF Göteborg i samarbete med IF Metall

Bio Capitol visar Malmberget
Längd: 59 min
Torsdag 16 maj 18:00-20:15
Fri entré

Har du något bestående minne därifrån?
- Åkte dit för att se husgudarna Aerosmith, men det jag minns mest var inte deras spelning, utan att…

- ALLA var så snälla! Oerhört vänliga! Vad rock’n roll det lät..

Men det var inga problem att få åka då? Dina föräldrar litade på dig?
- Näej näej, hela Larsson-klanen (syrran, morsan och jag) var med. Vi åker alltid ihop. I år åker jag dock själv.

Rätt roligt och kanske ovanligt att ha med morsan ändå, har ni samma musiksmak?
- Oh ja! Hon har lärt mig aaallt om musik. Nu lär vi henne om Graveyard, Horisont, Spiders och så vidare. Höhö.

Kretsloppet
- Precis!

De senaste åren har du haft fotoupprag, eller?
- Nä, men kameran har alltid hängt med. Det är ju mitt stora intresse, utöver musiken då. Sänder ju (musik)radio i Radio 88 Partille, och jobbar extra på Alingsås Tidning som reporter och fotograf.

Okej, det blir första året ”på riktigt” då, med ackreditering. Har du nån kul fotoanekdot?
- Det var nog när jag kl tre på natten – efter ett kyligt nattpass som funktionär på Way Out West 2012 – då jag surfade runt på Facebook lite. Hamnade på Justin Hawkins i The Darkness sida och upptäckte att han lagt upp en av mina bilder från Sweden Rock tidigare på sommaren. Bam, och så var den där!
Började lipa. Fan vad kul det var! Har för mig att jag tog den på min födelsedag.

Men du aldrig i kontakt med dem eller nåt, över rättigheter eller så, haha? Du blev bara glad?
- Nä, jag hörde inte av mig eller så – jag var så exalterad och överlycklig bara!

Hur är det med boendet och så på Sweden Rock jämfört med andra festivaler? Bor du i tält?
- Jag har varit på en del festivaler, men aldrig sovit i tält. I år bor vi i vänners stuga en liten bit från festivalområdet. Tidigare vandrarhem och ibland finare hotell. Ser det helst som en semestertur istället för…en utomlandstripp.

”Vi”? Du åker inte helt ensam då?
- Mamma bor faktisk med mig första natten. Hon kör.

Privatchaufför alltså?
Precis!

Är det några särskilda akter som lockar dig i år mer än andra?
- Witchcraft och Spiders. Men mest intresserad är jag av folket, fansen, folklivet

Du skall på Metaltown senare i sommar? Skiljer sig fansen åt något eller är det ungefär samma klick människor som drar runt?
- Jag har bara besökt Metaltown två gånger. Det känns som det är mer genuina fans på SRF då den ligger lite mer avsides och inte lika lättillgängligt, vilket gör det spännande. Metaltown är stadsfestival, mer bekvämt.
- Folk är lite snyggare i håret och luktar bättre, sådär haha. Nu har jag ju inte varit på galoppbanan där det är nu. Det kanske luktar häst?

Känns ändå som Metaltown har några kul grejer i år som även en icke-banger som jag skulle gilla. Motörhead är ju ändå speciella, sedan Turbonegro, Graveyard och såna akter. Kanske är mer av ”cityrock” nuförtiden. Har ”hårdrock” fått en uppsving nu när tom folk i sotarmössor gillar det?
- Svårt. Tja…jag vet inte. Samtidigt så känner jag att jag inte riktigt vet vad hårdrock är egentligen. Det finns så många genrer hit och dit nu. Vad är hårdrock?
- Men jo, nog är det mer accepterat idag. Hårdrockare är inte knarkare för alla längre.

Och så slåss de nästan aldrig, är bra gäster. Dvs dricker sina femton öl tills de inte får beställa längre, och lommar sen snällt hem och somnar i sked med basförstärkaren.
- Men så är det ju med hipsters, poppare och fan hans moster också. Det är inte specifikt för just hårdrockare liksom.

Fast det känns som om bangers är mer lojala med sin musikform, att hipsters och annat oknytt går ut lika mycket för att dansa och ragga, typ..
- Jaaaaaa!!!! Absoluuut!

Det var så jag menade
- Bra menande!

Men ingen risk att någon hamnar i sked med dig då på Sweden Rock eller Metaltown? Du är ”lojal med musiken”?
- Haha! Jag ska krama om allt och alla på hela festivalområdet.

Låter som ett bra slutord

Vem är det du sitter med på bilden nedan? James Hetfield?
- Hahaha!! Ralf Gyllenhammar.

Jaha. Det får duga.

// Ozelot

Loppisen anordnas för att visa missnöjet mot rivningshotet. Det säljs allt som kräsna hipsters kan tänkas vilja köpa, men även en del barnprylar förväntas dyka upp. Fika, underhållning och en massa glada människor. Alla är välkomna och atmosfären är vänlig när innergården står värd för denna folkfest i miniatyr.

För tio år sedan bodde jag i huset mittemot som också var under rivningshot. Det kommunala bolag som ägde mitt hus hade samma taktik, nämligen att inte renovera husen tills de förfallit så illa att man tvingas riva husen. Husen ligger tydligen i vägen för att kunna tillfredställa kommunens storslagna planer om parkeringsplatser i området.

Det är inte lätt att förstå hur fina de faktiskt är för förbipasserande trots sin pittoreska charm. Fasaderna ser ut som att de kommer riva sig själva inom kort. För några år sedan togs ett beslut att måla om fasaderna på den huslänga jag bodde i eller kanske snarare måla på som det ser ut, men kvarteret där Loppisen hålls har fortfarande inte fått ett penseldrag över sig. På innergårdarna berättas en annan historia än vad kommunen vill förmedla, här blommar grönska som boende har anlagt.

Jag älskade min lägenhet med spegeldörrar och originalgolv. Den var billig och lätt att få och som första lägenhet när jag flyttade hemifrån var det ju en dröm att få bo så centralt.

Kanske kommer landshövdingehusen klara sig i Gårda, kanske blir det parkeringsplatser. När Valhalla några kvarter bort står inför rivningshot för att göra plats för större arena ser planen för fler parkeringar i området ut som en del av samma plan. Hönan eller ägget vilken kom först? I det här fallet var det ju landshövdingehusen, de boende, föreningarna, företagen och kulturen. Men huruvida det spelar någon roll och vem som får sista ordet återstår att se. Bevara Gårda fortsätter att kämpa för sitt område.

Loppisen hålls söndag den 19e maj kl 11-15. Alla är välkomna att sälja och det kostar ingenting, men man tar med eget bord eller filt att sälja på. Det som lämnas kvar hämtas av Stadsmissionen dagen efter.

Foto: West Pride

– För att nå legitimitet har förslaget tagits fram i samråd med hbtq-Göteborg – en process som inte hade varit möjlig utan det genomförda Open Space-forumet, säger Anna-Carin Jansson.

Det första mötet kan komma att äga rum redan i höst. Mer info här.

Under dagtid kommer lokalen fungera som kontor, kurslokal och även ett enklare café kommer att finnas. Det kommer även finnas möjlighet för kreativa människor att hyra in sig med sk access, där man delar på WIFI, skrivare och kopiering. På kvällarna kommer det finnas kursverksamhet, men även underhållning – oftast i egen regi men även externa arrangörer kan hyra in sig för föreställningar och event.

Lite grann påminner idén om Win-Win, där Improverket tidigare också huserat, men till slut växte ur.
- Markkontakten med ett av de flitigast trafikerade stråken på Andra Långgatan gör lokalen idealisk, och blir ett perfekt skyltfönster för den verksamhet vi vill driva, säger en överlycklig John Pekkari på telefon från Vimmerby där vi får tag på honom.
- Fastighetsägarna har varit jättepositiva, och vi har även fått uppmuntrande signaler från kommunala samarbetspartner som vill stödja projektet. Men tanken är att verksamheten skall bära sig ekonomiskt via den ordinarie verksamheten. Vi slipper ju dessutom att lägga ut pengar på lokalhyror på andra ställen utan betalar ju i praktiken till oss själva.

En kortfattad beskrivning:
• Föreställningar och underhållning med såväl interna och externa akter
• Kursverksamhet. Kvällskurser fyra dagar i veckan, helgkurser och sommarkurser.
• Improskolan: Deltidsutbildningar i improvisationsteater dagtid.
• Mötesplats med café och enklare kontor för kreativa människor.

Verksamheten i lokalerna väntas öppna i September.

Om aktörerna:
Improverket & Improskolan
Improverket är en professionell improvisationsteater i Göteborg. Verksamheten, som startade 2005, inkluderar både föreställningar och en omfattande kursverksamhet. De tar också uppdrag åt företag och organisationer.
Till Improverkets teaterföreställningar hör populära Club Bingo, som oftast blir slutsålt långt i förväg, och Way off Broadway, som är en helt improviserad musikal.
När Improverket är hos företag handlar det om allt från underhållning till work- shops i t. ex. kroppsspråk, presentationsteknik eller kreativitet och samarbete. Bland tidigare kunder märks Lindex, Volvo, Regeringskansliet, Arbetsförmedlingen, Lerums kommun, Göteborgs filmfestival och många andra.


Underhållarna John Pekkari och Jens Lindvall.
De producerar innovativ scenunderhållning där teater, musik, komedi, stand-up, samhälle och debatt blandas. Deras samarbete började på anrika Teater Aftonstjärnan på Hisingen med föreställningen Pekkaris kök – en livetalkshow i köksmiljö. Föreställningen växte snabbt till en stor publiksuccé.

pekkariskok.se
www.improverket.se

Boken kommer under kvällen att ha ett specialpris på 150 kr

Kiss – Den osminkade sanningen
Releasefest på 2112
Onsdag 15 maj 17-01

Fyller på med bilder allteftersom.

Skall gynna Kedis genom att köpa cigg.
Det blev även en frän tändare med Colin Farell på:

Undrar om jag inte varit hemma hos nån här nån gång?

Här är ju rent av skitfint:

Här har jag spelat korpfotboll med insomnade hjältarna IK Pommern. Därifrån blev det många klassiska och objektiva matchreferat. Googla.

Ett runkobjekt för alla Yimbys?

Känns smått bisarrt att här legat ett fängelse. Några kända brottslingar? Numera betydligt mer beskedlig verksamhet. Som kulturhus.

Nu börjar det bli tråkigt mörkt. Jag sitter på en parkbänk jag aldrig suttit på innan. En katt kom förbi och hälsade. Ville dock inte vara med på bild.

Det här blir sista bilden för ikväll då det börjar bli kallt. Kanske blir det pub i Olskroken? Men på denna bild verkar det som jag är i Nangiala. Add: kvällsång från bofink och koltrast.

När människor idag skall gestalta känslor eller berätta om sig själva i första person singularis gör de klokt att prata om djur. De får dem att verka lite mer öppna, mogna, som har ett positivt förhållande till djur.
Tjänar lite som en initiationsrit till egenskapen att vara mänsklig
Ingen som gillar djur kan ju vara helt igenom vedervärdig.

Barn däremot: Ägare till dylika misshandlar sina egna barn genom att utsätta dem för offentlighetens ljus, genom att prata om dem, och gud förbjude – visa bilder på dem.
Helt plötsligt hatar alla FB-folks som pratar om barn.
De kan ju nämligen inte välja själva huruvida de vill finnas på internet eller inte!

Djur är dock okej.
Djur är ”gölliga”, och tjänar som en tacksamt sätt att lyfta fram den egna blödigheten och kärlekstörsten, utan att man för den saken skull själv bli självcentrerad och egoistisk.
För det kan ju hända att nån där ute blir provocerad av att se en unge som dricker soppa på ett oortodoxt sätt?
Nån som kanske är barnlös, eller ”har valt” annorlunda.
Istället djur.

Jag har ju en katt, och denna katts levnad torde vara den mest väldokumenterade i internets historia.
Ingen har surat över att jag lägger upp lättklädda bilder på henne, till och med i sina mest privata moment (kattlådan) – tvärtom kan jag träffa folk ute som frågar hur katten mår.
Det är liksom lite lagom kontaktyta, att prata om djur.

Häromnatten hade jag en utomkroppslig upplevelse.
Vaknade mitt i natten, hade varit ute.
Slog på internet, och befann mig helt plötsligt i en zoologisk trädgård.
Bara glada katter och hundar över allt. Ormar, havsanemoner, tatueringar.
Men det var inte det jag skulle komma till, det här är mycket värre.

Jag tyckte nämligen, helt objektivt, i mitt lite omtöcknade tillstånd att människor är mycket FULARE än djur.

Kolla till exempel på hur en människa ser ut.
Välj din egen preferens; snygg tjej/snygg kille.
När du tänkt efter, och okulärt ANALYSERAT hur människor ser ut, och jämför det med t.ex en…en häst eller panter?

Människor ser ju helt objektivt inte särskilt tilltalande ut alls.
Grejer som sticker ut här och var, extrem variation, ingen tydlig standard
för vare sig herrgrejer eller hongrejer.
Symmetrin i en smäcker djurkropp kontra en snubbe i en bar?
Inget smickrande perspektiv.
Någon har säkert genomskådat mig härvidlag: Orangutanger är faktiskt ännu fulare.
Okej, de är vår närmaste släkting och de är gravt utrotningshotade…

Varför det helt plötsligt inte anses helt okej att lägga upp bilder på bäbisar är en intressant fråga:
När de mest kvantintellektuella av alla våra fb-homies sammanfattar sina nedkomster med fakta (3.440 kg, blodgrupp A, levande, vi kommer inte lägga upp nån bild) är det en signal.
Barn tillhör det mest privata.
Om någon lägger upp en länk på ett café som vägrar låta mammor amma så får den tusen likes.
Håll dina barn borta från den offentliga sfären, är slutsatsen.

Där barn under något decennium fick bli det emotionella kitt som förde människor samman i brist på andra sociala sammanhang så får alltså djuren rycka in?
Med hela album av katter, hundar, vrålapor och allsköns oknytt, som delas in i oändligheten?
Till den punkt att ingen vågar lägga ut en bild på en unge i keps i rädsla för att bli stämd tjugo år efteråt, och inom loppet av några minuter få feeden nedlusad med syntaxer som att ”ja, alltså jag gillar ju barn, men det här med föräldrar som LEVER genom dem..?

Hur många djurägare LEVER inte genom sina djur på Facebook?

Den rent estetiska baksmällan efter min utomkroppsliga upplevelse dröjer dock kvar i mig:
Spenderade tre timmar på en bar och under hela den tiden kunde jag inte låta bli att högintensivt studera bröst, okulärt mäta upp proportioner, hår, rövar och händer med en naturligtvis helt igenom antropologisk blick.
Mötte föga förståelse för mitt nyvakna intresse.
Utanför stod det dock en glad hund och viftade på svansen.

Det händer mig mer ofta än sällan att jag känner en snörpande känsla i hjärtat när jag går på stan och hamnar mitt i folkmassorna. Torgskräck. Nej, kanske inte riktigt. Men jag känner mig obekväm av alla människor. Kanske inte egentligen av människorna i sig utan mer av kommersen. Fan vad alla handlar! Oavsett vilken dag eller tid det är så ser jag folk med påsar i händerna. På uteserveringarna sitter folk och glufsar, med shoppingpåsar vid fötterna.

Staden ser annorlunda ut nu för tiden. I varje gathörn sitter det män och kvinnor och ber om hjälp. ”Ge dem ingenting. De ingår i ligor och får ändå inte behålla pengarna du ger dem.” har man hört folk säga. Jag brukar le och säga hej. Ett naivt försök att tala om att ”Hej, jag ser dig. Du finns.” Men jag brukar inte lägga pengar i den lilla papperskoppen som sträcks fram. Om det känns ok att bara gå förbi? Nej, det gör det ju verkligen inte. Men jag gör det i alla fall. Med mitt lilla, fåniga hej.

I vintras fick jag ont i magen av alla de här människorna som satt på den kalla marken med nedböjt huvud. Jag gav fortfarande inga pengar men jag började köpa bananer, bröd och chokladkakor och ge dem. Ingen lösning men i alla fall en liten tröst människor emellan. I alla fall något jag gjorde. Jag gick inte bara förbi. Oavsett om man ingår i en ”liga” med uppdrag att lura till sig pengar eller inte, så blir man ju hungrig eller känner kyla.

Tillbaka till den där första dagen av solsken, uteserveringar, glada människor med shoppingpåsar och gigantiska muffinsar. Det sitter en man på marken, precis bredvid ett proppfullt kafé. Jag känner igen honom. Han har en skylt där det står något om insulin och han brukar gå som att han har väldigt ont i fötterna. Den här dagen har han tagit av sig skorna. Jag blir lite glad när jag ser honom. Tänker att det är fint att värmen har kommit. Måste ju vara lättare att sitta på marken och vara lite varm om fötterna istället för att sitta där och frysa.

Men det intressanta är ju inte vad jag tänker och tycker. Det alla borde fundera på är ju egentligen vad han sitter där och tänker på. Undrar vad han tycker om alla människor. Om kommersen. Om shoppandet och gluffsandet. Vad tycker han om alla oss som bor i den här staden. Hur ser vi ut i hans ögon? Tänk att sitta dag ut och dag in och se alla shoppande människor i en ändlös ström. Han måste ju tycka att det är vi som blir lurade. Vem behöver så mycket saker egentligen?

Tänk på det nästa gång du köper en ny topp på klädkedjan eller mumsar på en bulle större än ditt eget huvud. Nej, jag borde nog åka tillbaka till landet redan nu. Gräva lite. Andas lite. Hej då!

Onsdag
19.00 Dj Principessa
- Onsdagskvällen inleds med tongångar från en svunnen tid. Två vevgrammofoner, en samling stenkakor och ett redigt retrospektiv.
20.30 Moustad LIVE
- Grooviga och ibland vemodiga popmelodier framförs på gitarr, cello, sång och synth. Ibland lågmält men lika ofta explosivt och smäktande, ett spännande och överraskande gästspel på invigningsaftonen.
21.15 Dj Casita
- Från Stockholm med kärlek. Casita knyter ihop storstans fäbless för hiphop och techno med obskyra rytmer från världens många hörn.

Torsdag
13.00 Drop-in pyssel och besök från Schackförbund
17.00 Dj Scout-Klas
- Beatsmakaren Mai Nestor Majorna är lika mycket en hiphop- och klubbmusik-fantast som exploitation-filmkännare. På Love Love kommer hon bjuda på allt från cosmic library till UK Funky och djungelrytmer.
20.00 Dj Katten Isabel
- En av generalerna på hiphop- och Rnb-klubben BOSS. Isabel är även kulturskribent som jobbat för bl.a. Sonic, Borås Tidning och Aftonbladet Kultur.
23.00 Dj Sankt Göran
- Love Love’s musikbokare är djs och musikproducent med disco och house i fokus. House by the Sea på Röda Sten är vanligtvis hans hemmagolv, den här veckan finner ni honom varje dag på Folkteatern.

Fredag
13.00 Drop-in pyssel och besök från Schackförbund
16.00 Dans Surprise
17.00 Dj Susanne Svensson
- Avenyns okrönta discodrottning med ständig frälsarhunger för nya dansglada bekantskaper. ‘Love is the message’ under fredagens förkväll.
20.00 Nazim LIVE
- Kvällen enmansorkester bjuder på ballader, pop och folkmusik från turkiet. Nazim spelar alla instrument själv, keyboard, det traditionella stråkinstrumentet Bağlarna och ljuv sång förstås.
20.30 Dj Aron McFaul
- I studion gör Aron 90′s-flirtiga house trax och disco edits med rätt till samarbeten med den starka göteborgska popscenen. På helgerna letar han sig allt som oftast ut på stans dansgolv där han bjuder på positiva dj-sets med hiphop som ledstjärna.

Lördag
13.00 Platslek. Drop-in workshop med arkitekterna Hanna Nilsson och Josefin Rhedin.
17.00 Dj Odiggity
- Göteborgs mesta Uk-ambassadör har i kölvattnet av grime-vågen tagit garage och funky tillbaka till Göteborgs dansgolv. På egna etiketten Chaya Recordings ger han ut egen musik och nyligen gjorde han även en låt ihop med göteborgsrapparen Frida Scar.
20.00 Dj Haidl & Lindström
- Direktimporterade med Öresundståg från Moriska Paviljongen i Malmö kommer duon Haidl & Lindström. Lika delar nya fynd som gamla örhängen ur musikskatten. Närodlad house, nyproddad disco, rnb-vocals och underjordisk bas.
22.30 Dj Dynasty Dee
- En reinkarnerad partyenergi från en svunnen tid. Dynasty Dee plockar fram det bästa ur den västerländska dansmusikens historia och bjuder på med grovskopa. Horse Nation 4-ever.

Söndag
12.00 Besök från Backgammonförbund
13.00 Drop-in pyssel
18.00 Dj Simon Olsson & Johan Melin
- Silverbullit-sångaren Simon Olsson tar plats i båset tillsammans med Johan Melin från duon Fontän. De bjuder på en musikalisk resa från bakgårdarna i Johannesburg till ringarna på Saturnus. Andra hållplatser som Berlin, San José och Bhutan utlovas också. Sista natten med gänget!

Love Love @ Göteborgs Dans- och teaterfestival
Folkteatern
Onsdag 15/5 – Söndag 19/5

Dj: Tiedye
Band: Hemligt

VOLT Opening Party @ Nordstan
Torsdag 16 maj kl 20:30
Efterfest på Yaki-Da från 23

OSA senast tisdag 14 maj till voltmagasin@gmail.com

WWDIS och Woody West har slagit sina dubbel-w ihop och flugit över Woods för en konsert på Pustervik, och någonstans tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte har ett 9-5 jobb utan kan lukta illa i munnen precis när jag vill.

WWDIS & Woody West presenterar:
Pustervik 12 maj
20.00 Samuraj Cities
21.00 Woods
180 kr // 18 år

Om Samuraj Cities
Samuraj Cities startades i Göteborg 2005. Nu är de är aktuella med skivan ”Metallic”, som är bandets tredje album. Sedan förra släppet har bandet spenderat mycket tid i sin studio byggd i gömda katakomber.

Musikaliskt har bandet denna gången riktat in sig på ett mer organiskt, monotont och skevt ljudlandskap än tidigare. Elgitarrer har gett plats åt mer akustiska gitarrer och syntar. Trummaskinsbeats mot trummor.Brusiga och repiga psykadeliska 60-talsskivor, Yo La tengo-noise, Neu!-monotoni, drömska landskap av Forest och Peaking Lights, och mer smekande saker som Roy Orbison och Kurt Vile har varit några av skivans inspirationskällor. Albumet ”Metallic” släpps den 2 maj på limiterad vinyl och digitalt på bandets egna etikett Cheap Deluxe Ent.

DJ: LP Andersson & Mono-Urban

Götahof Live
Lördag 1 maj kl 21-01
Pris: 180 kr
Biljetter: http://www.ticnet.se/

Plats: Götahof
Tid: 21:00

Så. Jag ger till er: Solala!

Fuck you, och trevlig helg!

- Vi vill klargöra att det inte har förekommit någon censurering av studenters konstnärliga arbeten på Akademin Valand. Utbildningen präglas av principer av yttrandefrihet och kritisk dialog. Detta framkommer i utställningen på Göteborgs Konsthall där elva av våra masterstudenter ställer ut sina examensverk, säger Paulin Nande, kommunikatör på Valand.

Väl rutet, Nande! Men hur kommer det sig att det uttalandet gör mig ännu frågande om klimatet på Valand..?

Utställningen Frames and Stages visas på Göteborgs Konsthall 11 – 26 maj 2013.
Vernissage lördag 11 maj kl. 13-17.

Utställare: Fredrika Anderson, Mina Snövit Hedstierna, Kim Johansson, Jan Marius Kiøsterud, Gustav Lejelind, Tomas Lundgren, Niklas Persson, Nils Elvebakk Skalegård, Miriam Thorpe, Mikael Vesavuori, Fredrik Åkum.

Baño @ Puta Madre
Fredag-Lördag 22-02
Fri entré och närmare 25 är du nog

Snövit Hedstiernas examensutställning är tredelad. Dels de 50 bilderna, dels en ljudinstallation där kvinnornas berättelser om sitt eget kön ingår, dels ett performance som utgår från kvinnornas ställningar på bilderna.
– Min huvudlärare har ifrågasatt hur jag som kvinna kommer att kunna försvara om någon heterosexuell man går in i ett galleri och blir kåt och får stånd, ”då blir det ju genast porr”, sade hon, berättar Snövit Hedstierna för GT.

Enligt Snövit har det lett till att hon pressats att censurera i verket, och göra ett urval som är mindre sexuellt utmanande. I slutändan har en osäkerhet spridit sig bland skolans elever, om vad man får och inte får göra och om konstnärlig integritet.

Själv har jag ju inte sett utställningen, men tycker att presentationen inger hopp om verkshöjd. Den ter sig inte för mig det minsta spekulativ, även om den säkert skulle få konstkännarna i SD att gå i taket. Eller nån kanske få stånd? Det vore ju alldeles förfärligt..

Klart är i alla fall att konst upprör. Äntligen?

En läsarkommentar:
”Det händer mer skit på Valand än så.
Folk blir åsidosatta och detta sker även på lärarnivå. Alla praktiska teorikurser blir åsidosatta, personer som inte har rätt kompetens för det får professorstitlar, och lärare går in i studenters utställningar och gör egna verk. Sedan har omorganiseringen också inneburit att vi studenter inte längre kan beställa material med hjälp av skolan, en sak som gör att det blir svårt att arbeta då vissa material bara kan beställas med företagslicens. Hela skolan kan liknas vid ett stort dagis för folk med titlar där studenterna kommer i andra hand. Skolan är rutten”

För den som inte kan hålla sig borta från vidare aktiviteter på Pustervik meddelas att Looptroop Rockers spelar senare på kvällen, vilket sammanfaller med hip-hop klubben BOSS.

Nyetablering med en Ölstugan Tullen på Svingeln alltså? Just Svingeln är ju lite av ingemansland, mellan Olskroken och Odinsplatsen. Å andra sidan börjar det ju hända saker på Friggagatan, med nya bostäder och kvarterskrogen Glenns som länge gått bra.
- Vi siktar givetvis på att locka folk från Olskroken, Odinsgatan, Friggagatan och även Gårdaområdet. Jag tror det finns enorm potential i det här området, det är en del av centrum som jag har tittat på under lång tid. Bättre utbud, mer krogar gör att folk inte har samma behov att åka in mot de mer centrala delarna av stan.

Kolgrillen på Svingeln som ni tar över 15 maj har ju lite renoveringsbehov. Kommer ni behandla den anrika miljön pietetsfullt?
- Vi kommer blåsa ut allt och bygga om från grunden, som vanligt haha…. Det är viktigt att man gör en rejäl renovering direkt, det är vår ambition i alla fall.

Just nu är det ju lite av stammishak pga att de visar sport. Kommer ni att behålla den?
- Inga planer på att visa sport, det finns redan två krogar i området som nischat sig som sportbarer, Amsterdam mertje och Glenns. Dessutom är det inget som direkt passar in i vårt koncept, visst kommer vi som alla andra visa om Sverige spelar VM-slutspel i fotboll eller någon annan väldigt stor sporthändelse men ambitionen är att det inte kommer vara någon sport.

Ni etablerar er ju också vid Mariaplan, i Oktober tar ni över Göta’s. Vad har ni för tankar om det?
Numer har de ju ibland spelningar och andra events. Kommer ni fortsätta med det?
- Götas har också stor potential, vi kommer även där göra en stor renovering, ta bort pizzan och byta namn på verksamheten. Mer info om det kommer jag lämna längre fram.
Vi har inte planerat några direkta ”event”, det kommer med tiden. Jag har helhetsbilden klar för mig, hur det ska se ut och hur vi ska jobba etc, men alla detaljer är inte spikade. Jag behöver lära känna området lite bättre för att kunna uttala mig om det.

Tack för svaren
- Tack själv, och välkomna när vi öppnar. Återkommer mer detalj när det börjar närma sig.

Nä jag bara skoja, men en ytterst kompetent samling musiker är det.

Livekaraoke på Pustervik
Stora scenen
Onsdag den 8 maj 21.00-03.00
Förhandsboka din låt på livekaraoke@pustervik.nu
Request kan mailas in senast en vecka i förväg

Låtlistan att välja från (som hela tiden växer) på Spotify

Shelta & Vans presenterar:
Spiders på Röda Sten
Förfest Shelta 18:30-19:30
Röda Sten 22-02 // Gratis men personlig biljetthämtning

”Näst: BRÄNNÖ RÖDSTEN.”
Det var det vackraste jag hade hört i hela mitt liv. Så jädrans übergöteborgskt. Jag hade världens bredaste smile när jag reste mig från mitt säte för att sedan gå mot utgången och därmed möta just…
”BRRRÄNNÖ RÖÖSTEN!”

Det var mycket folk som både vill av och på båten. Jag tycker så mycket om bilfria öar. Det känns mycket lugnare och snällare.
Brännö är inget typiskt fiskesamhälle, istället har invånarna på ön varit mer inriktade på jordbruk och bondelivet
- vilket jag snart skulle komma att märka…

Som sagt, Brännö är en bilfri ö. Det bor runt 700 människor där, några närmare färjan än andra. Här ser vi kanske inte 700 cyklar, men nära inpå.

Jag hinner inte gå många meter förrän jag stöter på någon som får mig att höja ögonbrynen. Mitt i en trädgård går ett löst får.
Först tänkte jag att jag borde säga till någon. ”Hallå? Ursäkta men…det går ett löst får där.” eller knacka på hos tomtägaren. Men när jag upptäckte att de andra förbipasserande bara gick utan att ens slänga en blick på fåret kände jag mig till småtöntig. Asfaltsbarn eller något i den stilen.
För får, det var verkligen Brännös grej. Jag kom inte många meter till innan jag märkte att de var överallt. Små lammungar som vingla omkring, lekte och stångades varvat med stora, mäktiga fårmammor som utstrålade så mycket respekt och power. Det var så fint.
Samtidigt, vart skulle de rymma? De bor ju på en ö för sjutton. Och fråga nummer två
- skulle de vilja rymma från ett sånt här fint ställe?

Jag fortsatte att promenera i jakten på mitt pensionat. Jag stötte på asiater, tyskar och svenskar på vägen som frågade om både vägbeskrivning (där jag tyvärr var ganska lost) samt om jag kunde fotografera dem. Ni vet, sådär typiskt turistfotografering och lite Dagens Outfit-style.

Jag stötte ihop med en kille som knappt kunde engelska. Han såg väl att jag hade en kamera runt halsen och tänkte att jag kunde ta en bild på honom med hans kamera.
”Sure!” svarade jag när han pekade på kameran och överlämnade den till mig. Han såg lite bortkommen ut en stund då han inte riktigt visste vart han skulle stå. Till slut valde han framför en papperskort med solen i ryggen. Det såg lite…konstigt ut, så jag bad snällt om att få ta en bild på honom med solen framifrån och den smala promenadstigen i bakgrunden. Det var inga problem, tvärtom verkade han lite lättad. Jag tog en profilbild på honom. När jag var klar sa han:
”Can you please…just one…like…this…” sa han och gjorde någon chest med armarna för att visa att han menade en helkroppsbild. Naturligtvis gick det bra och han poserade stolt med sin mättade och nästan självlysande blåa jacka med Italiens flagga på högra bröstet.

Några steg senare var jag plötsligt framme vid mitt pensionat och vad som skulle bli mitt hem över en natt.

Det var ett sånt fantastiskt fint litet värdshus och pensionat som dök upp efter att jag frågat om vägen två gånger. En jättefin innegård med uteservering och stort orangeri. När jag kom satt flera på uteserveringen med både vin och öl och sög i sig kvällens sista solstrålar.

Jag gick förbi gästerna på uteserveringen och in till receptionen. De välkomnade mig och frågade vilken tid jag ville ha frukost morgonen därpå. Då turistsäsongen inte riktigt har kommit igång ute på öarna var det bara jag som bodde på hela pensionatet. Fräck grej.
Rumsnyckeln nummer sju blev min och jag blev visad till mitt hus.
Här ovan ser vi mitt  rum. Less is more. Precis som jag ville ha det. Två sängar, ett skrivbord, en garderob, en byrålåda och slutligen en tjocktv. Jag hade utsikt över fårfarmen och dagiset. Kände direkt att ”här kommer jag trivas!”.
Gjorde som jag brukar göra när jag kommer till hotell och bed & breakfast – kastade mina väskor och kläder på sängen och gick på dass.

När jag hade toa- och rumsinstallerat mig själv satte jag mig ner vid datorn en stund för att skriva och lägga in bilder från dagen so far. För första gången provade jag på det där med luffarburkmat, som ni ser att jag så sensuellt och reklam:aktigt pekar på.

Då jag var väldigt hungrig var det här, just då, det godaste jag någonsin ätit.

Efter maten gick jag ut i eftermiddagssolen för att utforska ön.
Kom inte många meter förrän jag var tvungen att sätta mig ner och klappa på de gudomligt gucciegmysgoz lammungarna som fanns precis utanför pensionatet. De bara låg där som i en toarullereklam med huvudena på sne och tittade storögt på mig. Jag vet inte om jag riktigt klappat ett lamm eller får på riktigt  förr. Men nu, snart 21 bast – plötsligt händer det.
Dog mjukhet- och söthetsdöden. Världens finaste stund på jorden hade jag där och då.

Såhär gick de omkring. Överallt. På alla vägar, i allas trädgårdar – och bara var söta.

Jag promenerade ner till vattnet. Jag längtade efter en riktig strand och att få känna doften av tång, salt, gamla snäckskal och allt det där typical skärgård.

Det är någon speciell känsla att stå såhär, på klipporna med utsikt över ett oändligt hav och lyssna på soundtracket till Hair.
För ett slag kände jag mig allsmäktig, som om jag ägde hela ön, vilket man nästan kunde tro den här kvällen med tanke på hur folktomt det  faktiskt var där ute längs vattnet.

Om bara några veckor är den här dansbanan fullproppad med turister.
Ganska kul, innan jag anlände till Brännö tänkte jag väldigt mycket på just deras berömda dansbana som Lasse Dahlqvist sjunger om. Men, när jag gick där på klipporna hade jag inget om det i huvudet. Det var först när jag gick upp på de där träpanelerna och skulle fotografera havsutsikten som jag insåg att:
”Jaså jaha…jag står på Brännö brygga nu!”.

Jag fick min sandstrand, och återigen fick jag en såndär ”Jaså jahaaa!”-upplevelse.
När jag satte mig en stund i sanden och tittade ut fick jag en flashback sex-sju år bak i tiden. Då gick jag i 7:an och vi gjorde en enkel dagsutflykt till Brännö med klassen för att lära känna alla nya elever som kommit från de mindre bonnesamhällena utanför Sollebrunn. Det var i september, sommarens sista suck. Det blåste, men var fortfarande grönt på träden och hyfsat varmt i vattnet. Alla var så chockade när de fick syn på vår historielärare, som vi kallade Bussqvist badade. Världens tystnad när han äntrade bryggan.
”Ska…Bu…Buss…Bussqvist…bada med OSS?”

Han klev självsäkert upp på bryggan, men han skulle inte hoppa från kanten. Oh nej, han skulle inta hopptornet! Alltså, det var inget högt hopptorn, men ändå. Man ser ju inte ens lärare bada med eleverna.  Han gick långsamt uppför trappstegen. När han kom upp stod han där och vägde lite en stund. Tvekade. Gungade fram och tillbaka lite nervöst.
Tystnad bland alla som var där. Det var som om alla hade fryst till, man hade stoppat vår film.
Plötsligt tar han sats och gör världens snyggaste och mest graciösa dyk rakt ner i det blågröna havet. Samtidigt som han försvann ner under vattenytan började hela klassen applådera högt och länge. Några busvisslade och en skrattade halvt ihjäl sig

Jag har faktiskt en bild på i just det ögonblicket då herr Bussqvist slår i vattnet.
Nu, när man berättar om det så är det ju verkligen ingen stor grej. Nästan töntigt att jag skriver om det
- men DÅ var det för jäkla häftigt. Något att berätta för mamma när man kom hem samma eftermiddag.
”Vet du vad?! Bussqvist BADADE med OSS elever!”

Jag somnade gott den kvällen i mitt burkmatsdoftande rum.
Morgonen därpå vaknade jag av ett tredje världskrig,
men det tar vi i nästa inlägg.

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine

Katja Pettersson, en av grundarna till designgruppen FRONT, lektor vid Formlinjen på Beckmans Designhögskola. Arbetar sedan 2009 som självständig formgivare i The Fifty Fifty Projects.

Mats Williander PHD, Forskningsledare, Sustainable Business, Viktoria Swedish ICT. Hans forskningsintresse ligger i hur vinstdrivna företag frivilligt och med ökad konkurrensförmåga kan bli ekologiskt hållbara.

Otto von Busch, professor i textildesign på Konstfack i Stockholm. Han forskar kring mode, slöjd och social rättvisa.

Omställning? Paneldebatt med ADA
Johanna Stål, moderator. Chefredaktör på magasinet Camino samt författare till två böcker om design och hållbarhet. Hon är en filosofisk visionär som tror på mänsklighetens möjligheter.

VAR: Pustervik, Järntorgsgatan 12 i Göteborg.
NÄR: onsdag 15 maj. Fri entré
Vi startar snacket kl. 17.30. Dörrarna öppnas kl. 17.00.

Mejla din anmälan till info@adasweden.se Först till kvarn gäller. Efteråt finns det tid för mingel och eftersnack.

I want to give you more of a deeper insight on what a typical week is like for a dj; not just the moments on stage, in a club, thumping music surrounded by luminous dancing crowds.. I want you to get a jest of the day to day activity. Its going to be genuine. Honest. Sincere. I’m going to share my thoughts and my love for music with you.. Besides, this is why I do what I do!

Monday 6/5
Held my 1st workshop today;  ”basics of dj’ing” -A 3 hour session in which I taught a step by step approach to dj’ing with cds; technique and general knowledge. It was a great! Felt extremely fulfilling teaching others about something I am so very passionate about.

Later on the tram ride home with a big smile on my face; there’s a saying ”those who can’t do, teach” however I truly believe ”those who can do, must teach!”

During the workshop, as I was giving some insights on ”the dj world”.. I thought to myself; wow -there’s so much to know! It’s not always as glamorous as it appears when you see a dj on stage, in the spotlight. There are so many different aspects to it.. It consists of a great deal of hard work and passion. You have to be passionate about what you do; if not you’re just another jukebox.

Now I just remembered.. I need to update my music! Right. Headed straight to Beatport- www.beatport.com, where I’ll be for the next 3 hours; it is my music bible. There’s so much beautiful music out there, I could literally be downloading new tracks for days..

”Learn something new, every day!”

Wednesday 8/5

Today I attended a brilliant workshop hosted by Yoko Djs. I was taught how to use Serato, which is something I’ve been intrigued to learn more about lately.

You’re probably wondering what Serato is, right?

Serato is an interface that DJs use in conjunction with turntables or cd decks. This allows DJs to use their laptop/hard drive as their source for music rather than actual cds or vinyl records. By far, it has changed the way DJs of today practice their craft. The DJ can also carry much more music to a gig, thousands of mp3s on a laptop hard-drive, as opposed to record cases which can only carry at most a couple of hundred records; this is definitely something inconvenient I have encountered.When I DJ, I play with cds and as much as I would love to be able to bring all my music with me to my gigs; it is impossible! I have thousands of music files stored on my laptop (hard drive) and if I were to burn them all on cds, I would have record cases piled up sky high.

At every gig I have, I customize my playlist to cater to the venue and crowd. As I keep my sets unpredictable, I introduce diverse music with my own style; having access to my music library on the spot, will be to my advantage. Even though DJs do plan their sets, you always have to be flexible to change a song if the crowd doesn’t give you the reaction you’ve hoped for. Just because I really like a song, it doesn’t necessarily mean the crowd will react the same way! There have been numerous times during gigs where I’ve wanted to play a certain song but I didn’t have it in my cd case so I’ve had to go with my second choice of a song. I feel I will benefit a great deal in using Serato, this will enable me to be more spontaneous-which I love, creative and generally better prepared!

In my profession as a DJ, keeping up to date with the technical side of things is vital. As much as I am very familiar in playing with cds, I do not want to stop there. I feel like a sponge sometimes- I want to learn more, do more- soak up as much knowledge as I can! I am very interested. I am very passionate, therefore which makes me curious to know more!

I feel when you really care about something, it makes you extremely keen to want to know more about it, right?

We have to challenge ourselves.. Learn something new, everyday!

www.yokodjs.se

www.serato.com

www.misstee.se

Friday 10/5

Tonight I will be playing at Dubbel Dubbel, which is a trendy, vibrant dim-sum restaurant & bar situated on Surbrunnsgatan 8. As much as I love playing at nightclubs situated on the ”Avenyn,” I also enjoy playing at bars and lounges. It is a contrast of atmosphere, more on a relaxing note and overall, the entire dynamics change. I play everything from tech-house, disco-house to minimal-tech and a few other sub-genres of house music. Playing at bars and lounges isn’t that of the usual upbeat, high-energy, hustle and bustle of the standard nightclubs! The crowd seems to vary and in general consists of a more older caliber.  I love playing at nightclubs, I really put all my energy into it and one of my favorite things is dancing with the crowd, however this is a perfect gig to have and a great way to whine down after playing hours into the early morning…

Plus, did I mention how delicious the food was?

www.dubbeldubbel.se

Monday 13/5

”Practice makes perfect!”

Today I spent time updating my websites. I am my own manager so therefore it is my job to do everything. And, when I say everything that entails:

• Promotion
• Press-photos
• Logo
• Uploading my mixtapes and tracks
• Updating my websites with current information
• Events
• Sourcing new contacts; ie venues to play or outlets to promote my music online
• Keeping timely with my invoices; I am a freelance artist

There is a lot of work and costs that go into keeping up an acquired level of standards; I am a professional and I take my job very seriously. I believe presentation goes a long way. I put a lot of time in on a day to day basis in doing the above. As much as it is work, it doesn’t feel like it because I enjoy it so much, I am so passionate about DJing so what comes along with it I do entirely from the heart. I have goals just like anyone else and I am determined to reach them with a lot hard work and perseverance. Gotta love the daily grind!

www.soundcloud.com/djmisstee

www.faceook.com/djmisstee

Sunday 19/5 

Last night I played at Scandic Rubinen bar on the avenue. I play there about twice a month and in the summers I play on their roof-top bar which is really fun; a spectacular view of the city and always an engaging experience playing in different surroundings. I also love playing at open-air festivals, in the nature or by a lake or beach. The environment definitely has a contrasting impact; you can definitely feel more creative and elevated; quite amazing how the elements of nature can affect us.. In a positive way of course.

So let me get back to my gig last night?

I arrived at a little before 10pm and as I was setting up, one of the waiters let me know that they forgot to inform me that I will be playing at a later time after people in the bar finished watching the Euro Vision contest. A big flat screen tv in the bar, where I could see several people hurdled around it, watching with such attentiveness- of course it wasn’t a problem but at that moment I realized how some people are actually religious about this contest. Quite hilarious! I suppose it’s never been my cup of tea.

On this cloudy Sunday I’m working on putting together a live-mix for an online radio station in The UK called Framed FM. This is not the only online radio station that I am broadcasted on. To name some others, MoodyTech radio and Playmobil Soundsystem. This is a superb platform to promote yourself as a dj, showcase your skills in mixing, music taste and your creativity. You are painting a picture with the sounds you play, taking the listeners on a journey with the music.  As an artist my music is my painting; it is a reflection of my mood. My color is my theme; trying to captivate a certain element of design that will give it its own uniqueness and style!

www.framed.fm

www.moodytech.net

www.klangextase.de

Säga vad man vill om att det är småimperier på frammarsch men ibland känns det betryggande att en ägare med stabil ekonomi tar över ruljangsen. Som till exempel sorgligt bedagade Göta´s vid Mariaplan vars öde nu beseglats. Lite mindre svennebanan på nyhippa Mariaplan alltså.
Det blir krögarna bakom Linnéterassen, Tullen och Jerntorgets Brygghus som tar över. Konceptet är ännu inte helt klarlagt, men omfattande renoveringar utlovas. Ägarbytet sker 1:e oktober så det finns tid att fundera än.

Samma krögare har även köpt Grekiska Kolgrillen vid Svingeln. Det blir en systerrestaurang till Ölstugan Tullen med likartat upplägg, även om viss lokal anpassning ej kan uteslutas.
Smart drag tycker jag, då Glenns Friggagatan har mer eller mindre ensamrätt på sträckan Friggagatan och ett stråk under allmän positiv utveckling. Dessutom finns sorgligt sunkbarsdominerade Olskroken (Leonardo får ursäkta, SÅ hett är det inte) bara ett dvärgkast bort.
15 maj är det tillträde i lokalerna, och redan nu finns byggnadsställningar på plats.
Dessutom: Uteservering som torde vara en av östra Göteborgs mest solsäkra.

Och just ja: Pustervik kommer öppna Grill på uteserveringen i sommar. Start Maj/Juni om vädret tillåter.

Afterwork och Love Love på Folktetatern
Tisdag 7 maj kl 17 // Fri entré