Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Du har en man mellan benen – hur har du tänkt?! @ Sweden Rock Festival, 6 juni del 1

2014-06-13 av

Tjoflöjt! Sveriges nationaldag firades även på Sweden Rock. Himlen var blå och solen var gul. Flaggor vajade i vinden, nationalsången sjöngs lite här om var i olika camps (om det inte var Grotesco’s ”Bögarnas fel” förstås. Förmodligen en av de mest populära låtarna att spela och sjunga allsång till här borta…).

SRF99

Som sagt, det gråa vädret var förbi och äntligen fick vi lite sommarvärme. Jag var redo att möta området på min superhjälte-outfit och Ralf-trosorna på (för fullständig bild av denna fantastiska outfit, vänta till slutet av detta inlägg!).

SRF98

Glenn var där också.
Ännu en gång kändes det skönt att ha lite nära ”göteborgssläktingar” på festivalen.

SRF100

Bland de absolut första banden att lira på fredagen hade vi Thundermother som körde igång klockan 11:45 på Rockklassiker Stage. Det är andra gången jag ser detta Stockholms-band. Första gången var på Metaltown förra året då jag även då var ”festivalkorre” för Göteborg Nonstop. Ni kan kolla in det inlägget här!

SRF109

Glada tjejer som får dricka kanelwhisky! Tjoflöjt!
Jag upptäckte några minuter för sent att Nationaldagsfirandet ägde rum på Rock Stage en bit ifrån Rockklassiker-scenen. Lagom till att jag började gå dit upptäckte jag att jag gick mot strömmen och mötte massor av folk som gick därifrån.
Hörde i efterhand av några som varit där att det inte varit så lyckat då folket inte hade tagit i för kung och fosterland i allsången av nationalsången.
Hade varit annat om jag varit där asså. Jädrar i min låda…

SRF101

Jag vet inte huruvida sonen var intresserad av fotografpappans bilder från Thundermother-spelningen. Måste ha varit en viktig Wordfeud-match på gång i smarfånen.

SRF103

Talisman spelade på Rock Stage samma förmiddag. Ett svenskt band som hade sin storhetstid under 90-talet.
Strax innan de satte igång sin spelning hade Mattias Lindeblad ett hyllningstal till gruppens föredetta basist, frontfigur och låtskrivare Marcel Jacobs som gick bort 2009, endast 45 år gammal. I och med Marcels bortgång upplöstes gruppen.
Nu var det alltså dags igen här på Sweden Rock.

SRF102

Tror att Marcel Jacob hade varit mer än nöjd med denna tribute-spelning till honom Talisman.

SRF105

Senare var det dags att bege sig mot de större scenerna på festivalen. Ett utav dagens kanske mest uppskattade band skulle spela på Festival Stage.

På vägen dit träffade jag en och annan duo och trio och ville bli fotograferade, som exempelvis dessa två. De påpekade att jag hade ett klistermärke kvar på ena linsen på mina väldigt färska och nyinköpta solglasögon. Skulle inte ha förvånat mig om även prislappen hade suttit kvar där bak.
”Du har fina läppar!” sa den ena utav dem.
”Tack tack! Vad kommer ni från?” frågade jag.
”Malmö!”
”Aha, men det är inte så jädrans långt härifrån vah?”
”Nja… Det är som om man skulle lägga ihop…375 stycken av dina läppar i en enda kedja ungefär.”
Hopp.

SRF106

”Öööh!” skrålade den ena herren på bilden när jag passerade dem utanför öl-tältet.
”Åååh!” sa jag och klappade på hans mage.
Han blev först lite ställd, men förstod sedan att det var t-shirten jag fokuserade på. Sedan drog han till sig sin ena kompis och ställde upp på en Frank Zappa-fotografering.
Fint!

SRF111

Sedan var det dags för bandet med de absolut snyggaste fansen.

SRF104

Aldrig skådat så många vackra bananhomosapiens i hela mitt liv. Och speciellt inte längst fram på Sweden Rock Festivals absolut största scen.
Ronny Svensson kommer ut på scenen:
”Vad vackra ni är, era fantastiska bananer!” säger han och publikens jubel vill aldrig ta slut. Speciellt inte när fotografen Stefan kommer ut på scenen han också förevigar detta ögonblick med en fantastisk publikbild på Ronny och världens vackraste folkmassa framför Festival Stage.
”Är Stefan nöjd?” frågar Ronny efter fotograferingen, och Stefan nickar gör tummen upp.
”Han är nöjd!” ropar Ronny i mikrofonen och publiken jublar ännu mer.
”STEFAN!” *klapp klapp klapp!* ”STEFAN!” *klapp klapp klapp!* ”STEFAN!”

Måste ha varit fotograf-Stefans absolut lyckligaste ögonblick i karriären.
Kolla in bilden här!

SRF110

Det elektriska bananbandet. Det blir ju knappast mer rock’n roll än såhär. Speciellt inte när publiken är med på varenda takt och ton och dansar felfritt till alla de klassiska banan-låtarna.

SRF108

”Undrar vad alla de stora utländska banden tänker om svensk musik efter att ha sett det här!” säger en fotografkollega till mig i diket.
Trots det kan vi fotografer inte heller låta bli att dansa och sjunga med i låtarna. Helt fantastiskt.

SRF114

Himla fint ögonblick i Sweden Rocks historia måste jag säga.

SRF115

Efter Electric Banana Band var det flera som sökte sig till Rock Stage för att kolla in Joe Bonamassa, en snubbe som sagts vara lite utav den moderna bluesrockens superstjärna. Man blir knappast förvånad när hans egna förebilder är bland andra Eric Clapton och Jeff Beck.
Blues var ordet. Riktigt skönt att bara stå rätt upp och ned och bara sluta ögonen för en stund och lyssna till samtidigt som solen brände.

SRF112

Kände man sig ensam kunde man alltid hitta någon att krama om…

SRF113

…och när man inte kände för det längre var det bara att gå sin väg.

SRF119

Jag var tvungen att springa ifrån Joe’s spelning lite tidigare då jag hade en intervju bokad. Men det var inte jag som skulle intervjua någon, utan någon skulle intervjua mig! För tredje gången under den här festivalen dessutom. Fruktansvärt roligt.
Nu handlade det om Tony Irving i P4. Tillsammans med sin sidekick Linnea Wikblad sände han live och direkt på Sweden Rock och intervjuade olika personer om kläder och stil, att vara ett riktigt stort fan och liknande. Jag själv skulle agera ”festivalexperten”, en riktigt hedrande titel måste jag säga.

På bilden ovan sitter jag i deras lilla husvagn precis bakom ”intervjubordet” och väntar på min tur. Killen till höger är ett stort Black Sabbath-fan och Tony frågar ut honom om hur det är att vara ett stor fan och varför Black Sabbath är så fantastiska.

SRF117

Här stod vi alltså. Det är inte jag på bilden här, utan en annan tjej som älskar Thåström och om att prata kläder och stil, men jag stod på samma plats som henne och pratade om varför Sweden Rock Festival är en så fantastisk fin festival och varför man väljer att åka hit år efter år. Sedan fick jag ju lite…heh, andra frågor också. Tony undrade exempelvis om det är sant att alla hårdrockskillar har piercing i  pungen.
”Eh…alltså…” började jag.
”KOM IGEN! Du har varit här sex gånger nu, det är ditt sjätte år på festivalen – du om någon måste veta!”
”Jamen jag har ju inte sett några pungkulor här?!” svarade jag.
Tony kanske blev lite besviken på min ”o-rockighet”, att jag varken hade tatueringar, piercingar, någon hårdrocks-pojkvän (eller pojkvän överhuvudtaget) eller sov i tält
– eller så kanske det var just det som var intressant?

Jag försökte få Tony att förstå att det spelar ingen roll hur många piercingar du har i pungkulorna (eller någonannanstans för den delen!) eller hur fräna tatueringar du har på kroppen
– det viktigaste på den här festivalen är musiken.

SRF118

Vill ni höra hela intervjun med mig, där jag pratar mer om pungkulor, tatueringar, drakar och ”here comes the hell of the dragons attack!”-image så kan ni lyssna på programmet här. Spola fram 38 minuter in på klippet så hittar ni mig.
Efter första intervju-delen spelas en låt, sedan kommer jag tillbaka in i studion och pratar om mina fantastiska Mustasch-trosor/hotpants.
”DU HAR EN MAN MELLAN BENEN – HUR HAR DU TÄNKT?!” frågade Tony med sin fantastiska engelska brytning när han fick syn på min klädsel,
men uppenbarligen gick det hem. Kolla bara in den fina bilden Sveriges Radios fotograf tog på oss nedan!

Tony fick dessutom en singerad t-shirt av mig, som ett minne från Sweden Rock.
DET är inte många som har!

SRF120
Foto: Ronnie Ritterland.

Nästa inlägg – världens gladaste Royal Republic, festivalens absolut snyggaste frisyr, WASP och Black Sabbath.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”Bland det absolut jobbigaste jag varit med om…” Sweden Rock Festival 2013, del 4

2013-06-17 av

Anders Olsson och jag träffades för första gången på Sweden Rock 2010 när jag följde med ett par vänner ner för att sälja tröjor på festivalen. Det året hade jag ingen festivalbiljett, utan fokuserade istället på rollen som quizmaster. Vi anordnade musikquiz och introtävlingar längst in i vårat merchandies-tält utanför festivalområdet och höll igång alla dagar som festivalen pågick.
Det var kanonkul!
Jag hade förberett hundratals olika intron på flera olika kasettband och spelade upp sisådär 20 sekunder in på varje låt, för att sedan låta deltagarna gissa band/artist och låt. Att vara tävlingsledare var intensivt i regn och kyla som 2010’s festival bestod mestadels av.

Sweden Rock

Det var då Anders dök upp tillsammans med två kompisar. Vi hade en gästbok som alla deltagare fick skriva i efter att ha deltagit i quizet. När Anders skulle signera skrev han ”Alingsås” efter sitt namn.

– Näej men! Jag är från Sollebrunn, berättade jag.
– Nä?! svarade han.
Sollebrunn ligger två mil utanför Alingsås och jag gick även Alströmergymnasiet där. På så sätt började vi prata mer och har sedan dess haft kontakt.

Det blev ingé quiz det här året, men Anders och jag träffades på festivalområdet.

Sweden Rock

Anders hade vunnit en träff med Rick Springfield. Tyvärr fick jag inte följa med honom in under sitt möte med Rick, men jag kunde hänga med honom minuterna innan. Från diket betraktade vi 64-åringen, och jag tappade räkningen över hur många flickor, tjejer och damer som sa
Gud vad sexig han är!.

Sweden Rock

Sexig är väl att ta i.
Överhuvudtaget så använder jag aldrig ordet ”sexig”.
Eller, jo – om jag vill jävlas med hjärtat mot någon. T ex om man följer med en kompis ut på en shoppingrunda och ska vara smakråd.
 – Passar den här mig? frågar hen och snurrar runt i provrummet med en vit t-shirt, varpå jag svarar:
 – Ja, gud – du är göörsexig i den.
 – …vad sa du?

Jag ropade aldrig till Rick Springfield att han var sexig,
men jag kan tänka mig att den främre raden tjejer som stod med ett plakat med texten ”We’re Jessie’s Girls!” ropade det en eller två gånger.
Men, det ska sägas – den mannen har energi som en springpojke likt barnen i Bullerbyn.
Herregud.

Sweden Rock

Rick Springfield är både musiker och skådespelare. Mellan 69 och 71 va han med i gruppen Zoot, men hoppade av och satsade på solokarriär oh släppte sin första egna singel 72; Speak to the sky.
Jag har aldrig riktigt lyssnat på Springfields material…

Sweden Rock

…men som sagt, energi har han
och nog bjöd han på en show.

Fem minuter efter konserten skulle Anders och alla de andra vinnarna i Meet and greet-tävlingen samlas höger sida om scenen för att vänta på att få komma in backstage. Jag stod och pratade en stund med Anders.
– Jaha, har du förberett ditt fan-tal nu då? frågade jag.
– Hehe, näe…
– Har du något han ska signera eller så då?
Anders drog upp tröjan och visade manstuttarna och log brett,
för att någon halv minut senare se lite orolig ut:
– Jag har fan ingen penna på mig!

Jag rotade förtvivlat i min kameraväska. Någonstans visste jag att jag skulle ha någon typ av penna.
Jojomen, längst ned hittade jag lila tuschpenna. Jag överlämnade den till Anders och situationen var räddad.
Sedan försvann han och de andra fanskapen backstage och jag gick åt ett annat håll.

Sweden Rock

Jag ställde mig rätt upp och ned på området och började gå igenom korten från de senaste dagarna. Jag hinner inte bläddra länge förrän någon kommer och ställer sig tätt intill mig och viskar i mitt öra.
– Du må ha kort på allting…
MEN du har INTE på Angus Young!

Jag tittade upp från min kamera, och där stod han. Live and alive. Livslevande.
– Och där är du juh! svarade jag och bugade mig för herren som hade visat sig. Han poserade vant framför kameran och jag tryckte av.
Sedan skiljdes vi åt, Angus och jag.

Sweden Rock

Festivalmodet varierade.

Sweden Rock

…och matutbudet uppskattades olika av besökarna.

Sweden Rock

Som jag berättat om i tidigare inlägg så pågår ju inte festivalen bara inne på själva ”festivalområdet”, om man säger så. Redan utanför entrén finns mängder med affärsstånd som säljer smycken, kläder, posters, sådana där fräna indianhattar med fjädrar som säkert heter något speciellt som jag inte kommer ihåg just nu, instrument och massor av andra saker och ting.

Sweden Rock

Har man inte råd med en festivalbiljett behöver man alltså inte hänga läpp för det. Vissa dagar har man till och med tur att få lite gratiskonserter också, som de här pojkarna som så klämkäckt kallade sig för Goda Grannar. 

Sweden Rock

Fina pojkar. Jag blev fascinerad över den där killens bananväska.
Frågan är bara vad han hade i den. Jag är tveksam om det verkligen var bananer.

Sweden Rock

När jag hade en stund över mellan band och vimmelfotograferande gick jag över till Roselunds Camping. Där spelade folk kubb och solade i gröngräset…

Sweden Rock

…och några andra drack drinkar som hade fått äckliga namn jag inte vill skriva om här.
Jag satte mig under parasollet med Thomas och pratade om allt och ingenting. Han är snäll och fin, trots sitt hårda yttre.

Blogg2

Han var godheten själv och bjöd förbipasserande på näringsrika drycker.

Sweden Rock

När Thomas och jag satt och pratade dök den här grabben upp.
Han var pratglad. Väldigt pratglad.
– Tja fan! Fan asså! Vilken jävla buss fan! sa han och pekade på Jörgens buss.
– Ja. Den är fin… svarade Thomas och jag.
– Fan asså. Åker ni runt i den här?!
– Bussen, ja.
– Faaaan! Kan man det? Fan asså, fan va coolt!
Tystnad.
– Det här. Fan vad bra de är asså. Serru?! Iron Maiden fan!
– Ja. De är bra…
– Harru hört dem fan?!
– Jodå. Det har man ju gjort…
– Fan asså. Sett dem live också eller?!
– Jo, åtta gånger har det blivit, svarade Thomas som nu hade tagit över konversationen.
Jag lyssnade och skrattade ihjäl mig inombords.
– Ah fan, så jävla bra va. Förra gången på Ullevi eller?
– Jodå.
– Faaaaan vad bra det va fan asså! Fear of the Dark asså. Faaaaan vad grym DEN ÄR!
– Jodå, den är bra.
– Fan asså…
Och sådär fortsatte det. De hade en lång diskussion om Iron Maiden. Jörgen satt i bussen och tittade på. Han vägrade att komma ut och skakade bara på huvudet. Jag skrattade ännu mer inombords.

Sweden Rock

Senare samma eftermiddag blev det dags för ett utav festivalens absolut största dragplåster: Kiss.
Men det ska sägas;
det var minst sagt kaotiskt där framme vid scenen för min del.

Nej, jag kom inte för sent. Tvärtom – jag var där 45 minuter innan bandet skulle gå på.
Nej, jag hade inte glömt fotovästen. Den hängde på hela tiden och i min väska låg mina två kameror, fyra objektiv, fem minneskort och en extern blixt.
Nej, jag var inte kass i kistan.

Allt såg faktiskt ut att kunna bli riktigt, riktigt bra.

Sweden Rock 

Tio minuter kvar innan vi spelningen skulle dra igång ser jag hur alla andra fotografer står och fipplar med papper.
”Det kanske bara är vissa som har sånt…” tänkte jag och såg mig om.
Men oh nej, alla fotografer – utom jag – stod med varsitt papper. Nu blev jag riktigt nervös.

Jag gick fram till två fotografer och frågade dem vad det var.
– Oh? Sorry? No…no…swedish.
Nähä, nänä. Jag frågar någon annan.
– Ursäkta?
– Que? No. Sweden No.

Till slut hittade jag några svenska fotografer som berättade att det var ett fotokontrakt som man behövde för att få plåta Kiss.
– Vart får jag tag på det? frågade jag och såg mig om. Nu var det snabba ryck som gällde.
Presstältet. Mot presstältet. NU.

Sweden Rock

Jag såg vad jag hade framför mig. Tusentals Kiss-fans som köat i timmar framför Sweden Stage.
Det fanns ingen genväg till presstältet. Det var bara att stånga sig genom det tjocka publikhavet och ta sig till andra sidan av festivalen för att komma åt mitt kontrakt.
Om sju minuter skulle bandet stå på scenen.

Så jag tog ett djupt andetag och började springa som om det gällde livet.
”Ursäkta…”, ”Förlåt mig!”, ”Skulle jag kunna få….komma…förbi?”, ”Ska bara…”, ”Oh tack…”.
Jag vet inte hur många gånger jag ursäkta mig för mitt ”knö:ande” genom publiken.

Jag lyckades få tag på mitt kontrakt, läste igenom och skrev på det med en trasig bläckpenna som jag fick låna utav en journalist som satt och redigerade bilder från presskonferensen som ägt rum med Kiss tidigare under förmiddagen. Det måste ha varit där och då som man fått kontraktet, och jag hade missat det under tiden jag hälsade på Angus Young och Ronny Svensson, förmodligen.

Sweden Rock

Efter att ha fått tag på kontraktet sprang jag samma bana tillbaka.
Framme bland de andra fotografer försökte jag sansa mig och andas lugnt.
”Lugn Josefine. Du har kontraktet. Du har läst igenom det. Du ska få plåta Kiss nu.” 

Och det fick jag.

Men, som sagt – ett kontakt är ett kontrakt och är till för att följas. Därav publicerar jag inga bilder från spelningen här.
Å andra sidan får man se det positivt – jag fick ju en häftig story att komma ihåg en lång tid framöver.
Bland det absolut jobbigaste och mest stressande jag  varit med om,
men jädrar…vilken grej.

Det kan ju bli en bok det också.
”Paniken i diket”, ”
Kisskontraktet”…
Tja. Kanske det. När min självbiografi kommer så…

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-10-11

Förrätten HÖSTENS SOPPA Två kokta potäter En kokt morot Hacka detta  till småbitar Salladslök och en klyfta  vitlök Hackas jättesmått Grönsaksbuljong och en liter vatten Alltsamman kokas i mikron på det högsta med lock Mellan 6-8 minuter Efter detta lägger man i en halv burk vita bönor i tomatsås Och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...