Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

*Let’s fuck this krönika in the pussy: Göteborg nonstop från P3 Guld

2013-01-21 av

Linnea Henriksson är årets artist i P3 Guld. Det tyckte den för den här kategorin mest effektiva fansidan på Facebook. Inte för att jag på något sätt vill missunna Linnea framgången – hennes glädje vid prisutdelningen var gripande – men gisslet med publika omröstningar riskerar i förlängningen dra ett löjes skimmer över den här typen av musikpriser.

Kanske är detta lite av ett feghetstecken när Sveriges Radio  låter lyssnarna rösta i alla kategorier – ett enkelt sätt att friskriva sig från fjolårets kritik om könsmässig obalans i både nomineringsfält och prishylla. 2013 såg mycket lovande ut på den fronten – de kvinnliga artisterna dominerade helt. Inte konstigt med artister som Laleh, First Aid Kit och Loreen bara för att nämna några har gjort ojämförbara segertåg i låtlistorna.
Men märkte vi av det när de sista rösterna var räknade?
Nja. När Kent vann pris för årets grupp blev jag…gick jag och pissade. Även om nu senaste albumet inte är det sämsta de gjort på länge kändes sorlet från rännan betydligt mer vederkvickande än nåt Åhléns-medley från Tunas söner.

Att däremot på något elitistiskt vis ifrågasätta Swedish House Mafias för pris i kategorin Årets Dans känns dock futtigt , särskilt när trion vare sig fick vare sig Guldmick eller glasstatyett för årets grupp. Vilket de inte helt orättvist kunde fått med tre utsålda Friends Arena bakom sig och stort internationellt segertåg. Men nog borde väl First Aid Kit fått något pris, och Laleh? Powerduon Icona Pop – som inledde liveshowen – premierades för landsplågan ”I love it” som blev årets låt (jag är inte mot det) men herregud – borde då inte årets bäst säljande artist Loreen fått det för Euphoria?
Dock gör hon en såsig powerballad live som låter hämtad ur b-sidan till Titanic – the Soundtrack. Men hon är cool ändå, Loreen.

I Göteborg gladde vi oss lite extra över att El Perro del Mar rodde hem Arets Pop för andra gången vilket i sin tur medförde att Ikons blev utan. Publiken i sin tur blev utan vare sig Perro själv (gravid, på satellitlänk), Kent (hade nån trott att de skulle dyka upp) eller SHM som nog är för stora för att plocka upp priset om de så hittade det på marken. Meshuggah fick pris istället för rockergunstlingarna Graveyard och jag är inte i stånd att bedöma det rättvisa i det. Meshuggah har ändå funnits i 25 år.

Liveframträdanden då? Roligast var Gnucci som skuttade fram på podiet på sitt oefterhärmliga vis där hon slutligen stötte på patrull i form av Timbuktu som alltid gör sitt live och är en sådan där fin kille som absolut alla gillar. Visuellt och sprakande, hoppas det även var det i kamerorna.
Kameraproduktionen styr ju naturligtvis mycket under en sådan här kväll, och det var ju lite trist att man fick se Icona Pops gig förrän låten nästan var slut – de gjorde större delen av framträdandet gömda i en båsliknande scenkonstruktion och kunde förmodligen bara anas av tevekamerorna eller publik precis rakt framifrån. Från pressplatserna såg man absolut ingenting.
Linnea Henriksson gjorde ett riktigt vasst framträdande förstärkt av evigt folkkäre Timo Räisänen som trivs på P3 Guld. Bänkkamraterna får något blankt i ögonen under Johnossi som framför en helt ny låt men vid det laget har jag sån träsmak och rastlöshet i benen att jag inte vill något hellre än att galan skall ta slut, vilket låter vänta på sig ytterligare något nummer.

Martina Thun och Soran Ismael då? Ja de uppträdde helt habilt utan jätteplågsamma manuspinsamheter som under fjolårets gala. Soran lever fortfarande rätt högt på SD-grejen och kan förmodligen dra skämt om det på firmafester en bit inpå nästa decennium, Martina kommer jag inte håg särskilt mycket av vad hon sa mer än att jag inte ville kasta ägg på henne, och resten har ni förmodligen redan läst i GP, Aftonbladet eller Expressen.

Annat noterbart från själva galan:
• Tityo skämtade om gruppsex – årets grupp *hint hint* – (som klipptes bort i tevesändningen) och någon annan om bajs. Det senare inte ett dugg kul.
• First Aid Kit gjorde en rolig rapversion av Subterranean Homesick Blues
• Tyckte det var rätt kändisfattigt i år.
• SVT och eftersänder galan men samtidigt sitter redaktörerna och Live Nation och livetwittrar ut resultaten för glatta livet. Mindre klyftigt kanske.
• Skönt att galan är tillbaka i Scandinavium igen – Lisebergshallen är för liten och blir stekhett under alla strålkastare.

Nytt för i år är även att förminglet ägde rum på Pustervik i stället för det kanske mer logistiskt lämpliga Brewhouse. Gästerna slussades förbi baren där vanligt folk satt och pimplade öl, och in i stora konsertlokalen där det stod burköl och färdigupphällt bubbel på några bord.
Nog för att jag föredrar Pustervik framför Brewhouse men man kunde nog faktiskt gjort det lite glammigare, till exempel genom lite hyggligt propert klädd servicepersonal som gick runt och fyllde på?
Lite inramning helt enkelt. Istället tog Red Top tillfället i akt att marknadsföra sitt kära ställe inför den församlade branschpubliken, innan projektledaren för P3 Guld på Göteborg & Co släpps på scen och påminner varför vi egentligen är där. Därpå spelar Kristofer Åström en låt live vilket osökt för tankarna till lördagskvällens huvudnummer på Woody West – vilket troligen ingen av de församlade gästerna kommer bevittna ändå då de förväntas vara upptagna av andra saker. Inget ont om Kristofer dock, den enda låten var grym. Men njae. Lite mer P3 Guld känsla hade man nog velat ha.
Därpå bussades gästerna mot Scandinavium vilket gav lite mysig skolresekänsla då många smusslat fickorna fulla av burköl som sedermera konfiskerades väl på plats på arenan. Buhu.

*Förklaring till titeln då? Ett av Sorans roligaste repliker som myntades av några av huvudpersonerna själva: Enligt uppgift skall Swedish House Mafia inför varje spelning yttra orden: ”let’s fuck this club in the pussy!”
Ödmjuka killar..


Imorgon skall jag berätta nåt om efterfesten.

Samtliga foton av Josefin Larsson. Fler bilder här

// Ozelot

Alina Devecerski: ”Jag skulle nog inte kunna skriva en enda låt om jag var lycklig!”

2012-12-06 av

Det är knappast någon som har missat hennes megahit Du måste flytta på dig som började spelas flitigt på radiostationerna i våras. Alina Devecerskis musik är en viktig tidsmarkör i Sverige. För ett litet tag sedan släppte hon sitt debutalbum Maraton, ett album som hyllats i press och beskrivits som ”en oemotståndlig debut”.
Titeln beskriver hennes musikaliska resa och arbetet i studion. Just nu är hon aktuell med två P3-guldnomineringar, Årets artist och Årets nykomling. Hon kommer dessutom uppträda live på galan som äger rum i Scandinavium i Göteborg den 19 januari.
Under en intervju berättar hon mer om sina tankar kring debuten, ångesten som ständigt sitter på hennes högra axel, att skriva personliga texter och samarbetet med Jocke Berg från Kent.

Först och främst så undrar jag…hur mår du idag?
Idag mår jag bra… förutom det här X2000-illamåendet jag har efter tågresan hit. Det är mycket som händer just nu. Känns som jag springer runt som en skottspole.

Du släppte för inte alls längesedan ditt debutalbum. Hur kände du inför släppet? Omtumlande? Nervöst? Roligt? Hemskt? Hur känner du dig?

– Du vet, jag har haft så mycket att göra att jag har ens har inte hunnit bli nervös. Och…egentligen är jag inte sån som blir nervös. Jag är så nöjd med skivan och låtarna så det känns att…det är okej, det får bli som det blir. Det viktigaste är att jag är nöjd och…ja, jag känner mig jättenöjd!
Jag har faktiskt blivit ganska bra på att chilla ner, att ta det lugnt och inte stressa upp mig. När det kommer till att uppträda så är scenen det forumet som jag känner mig minst nervös i. Jag känner mig väldigt hemma och avslappnad där.

Om man läser dina texter så låter det som du har väldigt mycket känslor inom dig som vill komma ut. Det är lite kaxigt, tycket och ibland lite grovt. Är du en känslig människa?
– Otroligt känslosam! Verkligen! Jätte känslomänniska. Jag har inga gråzoner. Det är antingen jätteglad eller jätteledsen, hata eller älska, sur eller glad och så vidare…

Du har sagt i en tidigare intervju att du alltid har ångest när du skriver och lätt kritisterar dig själv. Hur hanterar du det? Det måste ju vara jättesvårt att få ut någonting då.
– Det är det ju, men jag börjar bli van. Jag har liksom blivit polare med min ångest. Den sitter där på min högra axel och ja bah: ”Hur är det med ångesten idag? Jo, det är okej.” Haha! Så…tja, den är en del av mig.

Det är ju faktiskt väldigt många skriver bättre när de har sina ”dippar” och mår dåligt.
– Ja, och jag skulle nog inte kunna skriva en enda låt om jag var lycklig. Inget engagemang i att sätta mig ner att skriva om det. Jag tror det är så när man gör kreativa saker – måla, skriva musik… att ångesten kan vara en drivkraft. Jag vet inte hur jag skulle må om jag inte skrev mina texter.

Innan din egen karriär satte igång på allvar så skrev du väldigt mycket texter till andra artister. Kan du skriva lika personliga texter till andra som när du skriver för egen del?
– När jag har skrivit till andra så skriver jag bara på engelska. Det blir inte lika personligt då. Att skriva på svenska skulle vara jättemycket svårare. Då hade ju jag fått träffa människan, pratat och… ah, du vet. Men jag tror ändå i slutändan att alla människor har ganska liknande känslor. Man upplever saker på ganska lika sätt.
– Nu skriver jag bara till mig själv, då blir det en annan form på det hela. Man kan gå in i det hela och vara djupare på ett annat sätt.

Kan man skriva låttexter om allting?
– Det vet jag inte. Det borde man väl kunna?

Kan du skriva om allt? Hur personligt det än må vara?
– Jaha, du menade så. Jag tänkte på typ… kan man skriva om ett ägg?
Men, det blir ju alltid personligt när man skriver en text. Du använder ju dina slags ord, och jag använder mina. Du sätter din egen prägel på det. Jag censurerar ingenting i mina texter. Absolut inte.

Varför valde du att skriva på svenska?
– Jag bestämde att jag skulle testa det för två år sedan. Jag sa till Kristoffer Wikberg, som jag jobbar och skriver med, att vi skulle testa och se vad som hände. Det resulterade till fyra låtar, bland annat Flytta på dig, De e Dark nu och Ikväll skiter jag i allt. Det var en kick att skriva på svenska, väldigt inspirerande. Det tar aldrig slut, det är så stort! Sen är jag ju lite grön på det – and I like it!

Berätta lite om ditt album. Vad är det för något vi kommer att höra från dig?
– Albumet heter du Maraton, och det är ju lite så jag har sett på hela den här resan, som ett lopp.
Just titellåten var upploppet. Liksom att nu får jag inte fega ur, inte ge upp. Bara fortsätta på samma bana. Alla andra låtar på albumet är som olika utdrag och faser som jag gått igenom under arbetet av albumet, detta loppet så att säga.

Några av låtarna på albumet har du skrivit tillsammans med Jocke Berg från Kent. Hur kommer det sig att ni började skriva tillsammans?
– Jag beundrar Kent. Jättemycket. Vi träffades på en festival i Norge. Jag hade i stort sett åkt efter bandet hela sommaren och vi spelade på samma festivaler flera gånger, men jag lyckades alltid missa dem och blev skitsur. Men, den här gången i Norge spelade jag på dagen och de skulle spela på kvällen så jag bestämde mig för att stanna kvar och se dem.
– Vi träffades utanför deras loge. De kom fram till mig och sa ”Tja, vi tycker du är skitbra!” och… jag blev.. rätt så glad. Det hela ledde till att vi blev polare.
– Jag har skrivit med väldigt många olika, men det har… inte alltid gått så smärtfritt. Det funkade skitbra med Jocke Berg, det klickade direkt och vi fick verkligen något bra utav vårt arbete ihop.

Vad lyssnar du själv på för musik?
– Jag gillar ju Familjen väldigt mycket. Sen gillar jag M.I.A, en stor inspiration – I think she’s a very cool woman. Gillar det där opretentiösa som hon har, liksom att det inte ska vara snyggt. Det ska inte vara perfekt, utan det ska vara personligt. Nirvana är lite likadant, skitigt, kul, ösigt och jävligt bra på samma gång. Those are my absolute favorites EVER!

Har du något mål i din karriär?
– Ja, mitt mål är att göra bra musik. Mitt fokus ligger på att utvecklas hela tiden. Jag vill känna att jag gör min egen grej och så personligt som möjligt. Att folk ska komma till mina spelningar och känna och uppleva någonting, en känsla, ha kul, känna sig uppfyllda. Jag är så oerhört ödmjuk att få göra det här, för jag tycker det är så sjukt kul att komma ut och spela live. Om jag kan fortsätta med att göra det jag gör nu, fast samtidigt utveckla mig själv – så är jag the happiest woman on earth

Vill du veta mer om Alina Devecerskis kommande turné?
Besök, www.alinadevecerski.com

// Jojomen

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-28

  Jag hade verkligen inga planer på att ta mig ut i regnet ikväll men så såg jag att TRISTAN HONSINGER skulle spela på BRÖTZ och på en sekund drog ja på pälsen & cyklade dit. Jag träffade Tristan i Berlin för nåra år sen,  på SOWIESO, ett ljuvligt ställe…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...