Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dags att börja blogga: ”Det här var min dag!”

2014-04-24 av

Häromdan satt jag och läste lite i min gamla blogg. Eller, inte så lite kanske – ganska mycket faktiskt.
Det var kul. Jäkligt kul.
Mycket har hänt sedan dess. Vänner har kommit och gått, sättet att fotografera har förändrats, skrivsättet likaså…
Men jädrar vad jag skrev. Ambitiöst också. Typ varje dag, ibland flera inlägg på en dag. Jag vet inte hur många läsare jag hade där, men…några stycken. Några fler än mina då 200 facebook-kompisar hoppas jag.

Funderar på att ta upp det där igen. Ibland känns det som att jag verkligen gör någonting, men ändå händer det saker hela tiden som jag vill dela med mig av och berätta. Jag älskar ju bild och text, och en blogg är väl egentligen det absolut bästa sättet att kombinera dessa två.
Så, Göteborg Nonstop. Here we go again, här går vi, hej och hå – låt oss gå.
Nu blir det här en very vanlig fucking blogg med massa roliga frukost- och husdjursbilder. Bra vah?
Några små Josefine-kopior i form av barn kommer inte att förekomma. Inte än på ett bra tag i alla fall.

MinDag_3843

Här brukar mina dagar starta. Det är efter att jag har klivit upp ur sängen, gjort morgontoan och sedan sätter mig ned för att äta frukost som jag kommer igång lite grann och kan tänka klart vad jag ska göra under dagen.

MinDag_3844

Jojomen-frukost i ett nötskal. Eller, frukostskål. Jag är inte så fantasifull när det kommer till frukostar, i alla fall inte när det kommer till att duka upp för mig själv. Då blir det oftast såhär; en skål med müsli. Det ser ju ut som bananerna är göörövermogna och bedrövliga här – men det är dem inte. Bara torkade. Hemmagjord-torkade, faktiskt. Storasystern har en såndär stor tork som man kan torka…allt i. Frukt, svampar, blad och…andra saker. Så istället för att köpa torkade bananer ute i affärerna som innehåller massor av onödigt socker (och säkerligen andra tillsatser) så bad jag henne att göra några i hennes egna tork. Nomnom.

MinDag_3848

Ibland har jag sällskap när jag äter. Den svarte, Rocky Racoon, Gamle Svarten, Den lilla, Nej den andre, Han, Hassel Höff… alla namn tillhör en enda liten svart kattunge som inte är så mycket till ett unge längre. Han har blivit skitstor på kort tid. Vågar knappt gå ut utan äter mest ost, ost och ost inomhus. Ibland tar mammakatten in ödlor och sånt också. Skitkul förstås, tycker den här grejen. Skittråkigt trycker vi andra i huset. Han har någon fetisch att lägga dem i vattenskålen också, som små fiskar. Sedan så fångar han upp dem därifrån och kastar de sju meter upp i luften, tills de slutligen slår i golvet och…dör.
Då är de ju såklart inte lika roliga att ha å göra med längre.

Blä, tänker ni.
Men…det är så katter fungerar om man bor ute på landet och inte i lägenhet.

MinDag_3851

Här är jag. Inte glad alls. Jag har börjat dricka Chaga/sprängsticka i olika former. Te, gröten, knäckebröd och liknande. Det ska tydligen vara jättebra för så himla mycket.
Chagan är egentligen en rötskada och parasit som växer ut på vissa björkar. Låter ju ingé vidare kanske, men faktum är att det ger bland annat…
”stärkt immunförsvar, bättre sömn, positiv påverkan på stress, motverkad trötthet, förbättrad mental påverkan, reglerad funktion i muskler och nervsystemet, förbättrad resistans mot sjukdomar” och hej och hå.
(…by the way, när jag skriver detta är det torsdag och utslagen har blivit värre. Nu ser jag ut såhär. )

Fast, om jag ska vara helt ärlig så har det blivit motsatt effekt på mig på alla de där planen. Min hy ser helt bedrövlig ut med små plitor över hela kroppen (se bild ovan), jag är stressad för massa onödiga saker, är trött mest hela tiden, orkar ingenting och är ganska ledsen. Men jag vill tro att den här sprängstickan rensar ut alla dåligheter i min kropp. Ut med all skit och sakta men säkert fyller på med godheter i stället. Vi får se hur det hela artar sig. Just nu mår jag som sagt inte så bra och skäms över mitt ansikte med alla små utslag överallt. Funderar på att ha polotröja eller vara en från Blue Man Group i helgen då jag spelar skivor i Alingsås hela helgen. Bah.

MinDag_3849

Tur att det finns någon som tycker om mig som den jag är, oavsett om jag har plitor i ansiktet eller inte.
Eller, som tycker om min frukost i alla fall.

MinDag_3846

Mamma tycker också om mig, hoppas jag. Har fått rollen som morgonkaffeflicka i hemmet och det passar mig bra. Eller, det har blivit så. Har alltid varit så. Jag har ju inga direkta megakunskaper när det kommer till matlagning och sånt där. Lite kan jag ju, men sen gör jag sådanadär töntiga skitfel som egentligen är sådär überlätta som varje mencha ska kunna – men inte jag. Tog flera år innan jag fattade hur man skulle koka potatis; sänka och höja värmen på plattan, locka och inte lock…bah.
Koka ägg vet jag fortfarande inte riktigt hur man ”ska” göra. Jag chansar varje gång. Ibland blir det bra, ibland  blir det…något annat.
Syster Louie gick restaurang-linjen i gymnasiet så hon lagade en del mat när hon fortfarande bodde hemma.
Därför har det blivit så att jag…dukar fram, dukar av, serverar kaffet och plockar undan efter maten.
Kaffeflicka, that’s my second name.

MinDag_3853-2

Fast inte den här morgonen.
”Måste köpa mjölk idag.” tänker jag samtidigt som jag häller upp en skvätt i båda kopparna, en till mig och en till mamma.
Lyckades spilla ut halva paketet på bänken.
Bedrövligt.

MinDag_3871

Serverar kaffe till mamma och mig själv. Jag tar koppen med för lite mjölk i (så inte mamma ska fråga efter mer mjölk, för det finns ingen mer mjölk. Jag har ju just råkat skvätta iväg den…). Vi pratar lite om dagen och vad vi ska göra. Mamma är bäst, inte minst när man mår dåligt och har ful hy.
Vi har lite olika planer för dagen, hon och jag. Jag har bland annat en intervju och radiomöte bokat, så jag ska vidare till Partille.
Då klockan knappt hunnit bli 09 bestämmer jag mig för att gå en promenad. Jag är borta en timme, men går inte särskilt långt. Har noll energi. Lyssnar på Mamas & The Papas, sätter mig istället ner på sandstigen och tittar ut över åkrarna och skogen och känner mig himla fridfull. Och lat som inte orkar gå.

MinDag_3860

Vid 12-tiden sitter jag på ett tåg vidare mot Partille för att intervjua en vän som snart släpper ny singel och video (håll koll på det vettja, intervjun och videon publiceras i samband med releasen den 28 april här på Göteborg Nonstop!).
”Kul när det går bra för andra!” tänkte jag först skriva, men det låter ju så jädrans nedlåtande och negativt – och så är det ju verkligen inte menat. Det ÄR ju kul när det går bra för sina vänner. Skitkul faktiskt. För jävla trevligt.
HerreGUD vad roligt  det är.

MinDag_38671

En timme senare är jag i Sävedalen, Partille och träffar E. Vi gör intervjun inne på Radio 88, där jag sänt ett par år nu fram till…förra fredagen, ungefär. Kände att det var dags för ett litet break och istället satsa på mitt företag, men jag kommer definitivt inte lämna radion helt och hållet. Alla mina kollegor är de absolut finaste människorna jag känner.
Träffar ett par radiokollegor på stationen, bland andra Claes (bilden ovan) och Annika. Vi försöker laga en cd-spelare som tydligen skulle vara trasig, men som verkar fungera felfritt när vi är där och ska fixa den. Konstigt.

MinDag_3865

E och jag pratade ett tag. Diskuterade musik och livet (vill ju inte avslöjda för mycket, det mesta får ni ju läsa i intervjun senare). Efter intervjun åker han vidare medan jag stannar kvar på radion. Dör hungersdöden ett par gånger och springer slutligen till Cederlöfs hundra meter från stationen och köper med mig en rödbets- och fetaostsallad. Nomnom! Äter samtidigt som jag pratar med Annika. Fetaosten smular sig i mungiporna på mig, men vi är mitt uppe i ett sånt där samtal som man känner kan pågå hur länge som helst för det finns så mycket att prata om att jag inte kan göra en sak samtidigt. Vill både äta och prata. Vi är ledsna och arga på samma gång, men samtidigt hoppfulla och jävlaranamma. Blandade känslor, men det är skönt att prata av sig ibland. Man måste få göra det.

Skärmavbild 2014-04-24 kl. 17.01.35

Klockan 19:00 ska vi på stationen har årsmöte. Jag hade ett par timmar att slå ihjäl så i väntan på det satt jag kvar på radion och jobbade. Redigerade bilder från senaste fotosessionen, gjorde väldigt viktiga spotify-listor (som ni ser ovan), ringde runt och försökte få tag på sommarpratare till Radio 88-sommarsatsning (Anders Tengner vill vara med, hello och hurra!) och skrev på lite olika grejer.

Kameran åkte inte upp något mer den kvällen faktiskt. Mötet med de andra kollegorna gick fint. Jag sitter med och lyssnar trots att jag inte är med på samma sätt längre då jag inte sänder ett program, men jag är hemsideansvarig och håller som bäst på att försöka få in material till vår nya sida som kommer upp i slutet av maj (förhoppningsvis tidigare!). Jag har fotograferat alla programledare och ska få in både bilder och text till informationssidorna om oss själva och programmen. Det är en del att göra, men också ganska kul.

Hade en snabb fotosession med ytterligare några radiokollegor på stationen när mötet var slut, sedan började jag min resa tillbaka mot Sollebrunn igen. Var hemma vid 23:30 i Sollebrunn igen. Trött, jättetrött…
…men glad att jag har så snälla och bra radiokollegor.
Och att jag faktiskt har gjort ett blogginlägg. Hurra!
Det är kul när det går bra. Både för andra och en själv.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...