Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dåden och dödens år 2016

2016-06-03 av ozelot

freddiebred

Freddie Wadling
är död, och jag vet inte hela historian. De sista åren kunde man se honom ibland, på någon svartklubb, nån alternativkulturell begivenhet sittande med en käpp, omgiven av vänner assistenter eller vad de nu var. Som en pulserade hudsäck av livets ackumulerade ohälsosamhet, men alltid med ett leende.
Ibland ville jag knäppa av en bild, där sitter han! Freddie Wadling!!
Men det kändes inte rätt, tog ner linsen. Lite skamset. Usch varför tänkte jag ens tanken?

En massa olycka, ett hus som brann, inställda konserter. Konstiga rubriker i flödet.
Vem fan är Pernilla Wahlgren liksom? Nån jag ville knulla när jag var 14 och sett Ormens väg på hälleberget? Och snart skulle du vara med i Så mycket bättre – även om jag hade unnat dig fliset så är jag nog ändå rätt glad att jag slapp det spektaklet.

Men ingenting förvånade en. Egentligen inte heller att du nu tar din överjordiska stämma – som den en gång var och som du byggde ditt fort i människobröst kring – och nu vaggar cirrusmolnen till sömns.

Jag kände dig inte, du hade aldrig vetat vem jag är eller vad jag heter ens. Du hade nog inte ens hittat Facebook, din livskamrat skötte den biten.
Men Ibland skriver sig göteborgshistoria av sig själv. Som när jag och en kompis nästlade oss med till en hemmafest hos Freddie. Vi hade varit på hans favoritkineshak Tai Shanghai i Haga.

Någon verkar ha trott att vi var coola för att vi hade skivpåsar från Pet Sounds, då det fortfarande låg i en liten butik vid…Drottninggatan nära kanalen? Förmodligen med någon Mission eller My Bloody Valentine-platta i och det var backstagepasset.
AA och lilla a på slutet.
Det kan ha varit 1988 eller 89, vi gick på Schillerska, och Wadling var VÄLDIGT tuff.
Hanna har naturligtvis en historia om Freddie, hon känner alla gamla ess, men jag hade röda byxor och klara kreddproblem med mitt busskort till Hovås och M till Utby.
Men ändå VI fick följa med som två små pojködlor i vardande till hans efterfest.

Han hade massa konstiga sydamerikanska dödsmasker på väggarna och böcker om svartkonst och Aleister Crowley. I ett hörn stod en tjock-TV och flimrade och på den visades Eraserhead med en tidig David Lynch. Fruktansvärt stökigt och överbelamrat överallt, men vi var tokimpade så klart.

Vi hade ingen sprit. Wadling hade massor. I alla fall en enorm damejan med maskrosvin som någon satt upp på bordet, men som vi inte vågade dricka ur för att de stora skulle se.
Men sedan gick de stora ut i köket, de skulle kanske knarka, och jag och min kompis passade på.
Jag tror att vi sänkte en halv liter på trettio sekunder.

Sedan vågade vi i alla fall prata. Lite, tror till och med att Annika von Hausswolff var där och man fick lite finkulturell ståfräs diskret i fickan.

175921-860x484

Allt Svart ljus på mig – Utställning på Svenska Grammofonstudion

2012-04-04 av ozelot

När utställningen Svart ljus förevisades på Borås Konsthall tidigare i februari föranledde det en av de större folkförflyttningarna i Sverige på 2000-talet. Allt på fyra hjul mobiliserades, körkortslappar grävdes fram ur plånböckers djupaste skrymslen och bensinmackarna längsmed riksväg 40 har nog aldrig tidigare bevittnat en liknande karavan av övervintrat svartklubbsfolk från mitten av 80-talet.

Själv observerade jag från min strategiska position (den svarta volvo 245:an) en välbekant figur , iförd svarta Wayfarers, betänkligt utspänd punk-tisha och kavaj – som hade åtskilligt bestyr med att ”tanka bilen”. När han slutligen lyckades manövrera motorfordonet till en lovande pumpstation visade det sig nämligen att det var fel storlek (vad hände med 99 oktan !?) på munstycket, och det dröjde ytterligare en halvtimme innan sällskapet kunde bege sig vidare på sin roadmovie genom kulturlandskapet.

Utställningen Svart ljus är nämligen ytterst intressant för populärkulturellt intresserade i 30-40 års-åldern med reminiscenser från eran kring skivbolaget Radiums storhetstid.
Radium började ju egentligen som något slags konstprojekt, men började snart ge ut skivor och serietillverka en hel del massa gränsöverskridande hyss.
Bland annat kommer jag ihåg en märklig kväll på Atalante då konstnären Carl Michael von Hausswolff togs emot som en rockstjärna av en andäktig publik, började elda på scen (med svårartade ljud i bakgrunden såklart) med sådan rökutveckling som följd att publiken tvingades fly hals över huvud ut på gatan kippande efter andan.

I centrum av utställningen återfinns fotografier och idéskisser av Annika von Hauswolff, bilder av Freddie Wadling, kollage av Lotta Antonsson samt allsköns memorabilia: Vinylomslag, låtlistor, ljudliga pranks och diverse artefakter från en tämligen namnkunnig bekantskapskrets.
Nästan alla är berömda nu på ett och annat sätt och utställningen kan ses som en slags nyckelroman till vad som komma skulle.

Föreställningen Svart ljus har lyckligtvis nypremiär på Svenska Grammofonstudion nu på fredag .
Västra Götalands småvilt längsmed vägrenarna samt minnesgoda bensinsmacksbiträden pustar sannolikt ut av detta faktum, för vagnen går hela vägen till Almedal.
Precis ALLA kommer att vara där.


Svart Ljus @ Svenska Grammofonstudion

6-8 april 12-18
Gamla Almedalsvägen 1 D


Pressreleasen:

6 april – 8 april 2012
En utställning om det mörka ljuset, den inre svärtan, det ockulta och den mörka materien.
Teckningar, fotografier, installationer, ljud och filmer av Freddie Wadling, Leif Elggren, Annika von Hausswolff, Per Svensson, Ulrich Hillebrand, Lotta Antonsson och Henrik Rylander.
Svart Ljus samlar verk av sju konstnärer med ett förflutet i kretsen kring skivbolagen Radium 226.05 records och Firework Edition i Göteborg under 80-talet, ett gränsöverskridande sammanhang där experimentell musik, konst och litteratur förenades. Konstnärerna i Svart Ljus har under de senaste två decennierna fortsatt att verka experimentellt och har varit framstående inom sina respektive konstfält. Svart Ljus presenterar både tidiga och nyproducerade verk, vissa har aldrig tidigare visats publikt. 

Det hände viktiga saker i Göteborg under 1980-talet och de konstnärer som medverkar i utställningen Svart ljus har alla en bakgrund i denna miljö som förenade punkens do-it-yourself-estetik med en avantgardistisk och frihetlig undergroundkultur, långt bortom mediernas strålkastarljus. Alla möts, på ett eller annat vis, i de aktioner som iscensattes av det lilla skiv-, galleri- och tidskriftsbolaget Radium 226.05 med kontor först på Husargatan och några år senare i Renströmska badet, i samma stadsdel.

Det som drev verksamheten framåt var en kosmopolitisk och gränsöverskridande inställning till alla former av konstnärliga uttryck. En av Radiums skapare, Ulrich Hillebrand, hade kommit från Göttingen i Västtyskland till Göteborg i slutet av 1970-talet. Han var redan då bekant med författaren William Burroughs och hade flera gånger besökt honom i hans bostad i New York. Ulrich Hillebrand såg till att Burroughs kom till Göteborg 1983, som en del av Radiums experimentella aktiviteter. Det handlade om viktiga och avgörande mänskliga möten, men också om tankeutbyten, förskjutningar av de mentala gränserna, uppkopplingar på den världsdator där kunskaper, drömmar och poetiska fantasier hela tiden är i rörelse, från en hjärna till en annan.

Radium 226.05 och Firework Editions aktivitet mellan 1983-1993 resulterade i flera skivutgivningar. Bland produktionerna finns skivor av Freddie Wadlings kultband Cortex, i vilket Annika von Hausswolff ingick, såväl som skivor av bandet Union Carbide Productions vars motor och trummis var Henrik Rylander. Även ljudkonst fick utrymme i skivutgivningen genom bland annat Per Svenssons The Sound of Ground Materia/The Book of Elements och Leif Elggrens LP Flown over by an old King. Genom festivaler för elektromusik, film och happenings blev sammanhanget en samlingspunkt för konstnärer och musiker från när och fjärran och ur dessa samarbeten skapades uttryck som gjorde avtryck i svensk samtidskonst.

Några år efter Radiumperioden iscensattes utställningen Overground, Världutställningen 1993 på Konsthallen i Göteborg. Här medverkade bland andra Annika von Hausswolff, Lotta Antonsson och Leif Elggren, och här blev det, om inte tidigare, tydligt vilken betydelse det har att driva sina
konstnärliga visioner och idéer så långt det bara går. Utställningstiteln hade ett starkt symbolvärde. Det som hade växt fram under undergroundåren på 1980-talet hade redan nu, bara några år in på 1990-talet, blivit en starkt bärande tidstendens, märkbar inte minst i Annika von Hausswolffs och Lotta Antonssons banbrytande undersökningar av maktförhållanden med hjälp av fotografiska bilder. Det avvikande och experimentella hade inte mist något av sin udd, men hade samtidigt blivit kommunikativt och tillgängligt.

Den mest fascinerande förskjutningen i denna bemärkelse gäller kanske Freddie Wadlings plats på arenan: från undergroundikon till folkkär uttolkare av Evert Taube- och Judy Garlandsånger. Freddie Wadlings 70-talsband Liket lever hade en signaturmelodi med namnet Levande begravd som också gavs ut på singel med en omslagsbild inspirerad av Murnaus stumfilmsklassiker Nosferatu: skuggan av vampyren rör sig utmed väggen, uppför en trappa. Det som återkommer i de gotiska färgade visionerna i Freddie Wadlings sånger och teckningar är en del av denna spöktradition, som också handlar om hur en gammal tid kan förvandlas och bli en ny tid.

Vid kanten av Avgrunden: Jan Jörnmark & Annika von Hausswolff på Trappan

2011-11-02 av ozelot

Jan Jörnmark är den oförtrutne upptäcktsresanden i det brända kapitalets och industriella luftslottens fotspår. Likt en arkeolog följer han historiens rottrådar tillbaks till där drömmen tar slut och förfallet tar vid, men lyckas alltid återskänka sina objekt en slags storslagen och samtidigt fruktansvärd värdighet. Vid sin sida har han under denna resa haft fotografen och professorn Annika von Hausswolff.

”Genom USA, Östasien och Kroatien, via IT-branschens och bostadssektorns bubblor, spåras globaliseringens rötter: arbetskraften och kapitalet. Boken Avgrunden är en studie i efterdyningarna av kollaps, skenande statsskulder och ödeplatser.”

JAN JÖRNMARK docent ekonomisk historia
ANNIKA VON HAUSSWOLFF professor i fotografi, konstnär

Onsdag 2 november 2011, kl 19.00
Restaurang Trappan, Folkets Hus Järntorget, Göteborg

Fri entré – barservering

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...