Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Här kommer den stora friskheten

2018-02-25 av Nina


Av ren barmhärtighet bestämde jag mig för att byta vårdcentral för några veckor sen. Alla dessa år av klagosång hade såklart tärt på di sjukvårdskunniga. Det finns ju gränser. Måtta och diverse annat. Nu föll det sig så. Felstickande och i vissa fall slumrande sköterskor måste också få pauser i vardagens träleri. Där måste jag ta mitt ansvar. Inte hålla på och matta ut mänsker på det viset, även om mina besvär nu inte blev bättre utan snarare åt andra hållet, liksom mer åt själva helvetethållet. På nya stället var allt glänsande magi och ett myller av tillmötesgående och respektfulla vårdcentralsarbetare cirklade kring mig ifall den väl dokumenterade och mystiskt uttömda järndepån nu skulle få mig att svaja till lite obehagligt eller på något annat sätt få mig ur balans. Det kvittade lika. Likt änglar samlades de kring mig med en gyllene bår för att sedan varligt skrida till verket. De gav sig inte. Nu skulle det gås till botten med tarmar, järn, sömnproblem, yrsligheten; ja nu kunde jag bara slappna av i skenet av deras ihärdiga aldrig sinande medicinska professionalitet. Javisst. Så måste det vara. Så var det. Jag minns det så klart. Inga andra sätt finns. Som Mellanöverstevårdinnan sade; Doktor S är älskad och avgudad av exakt alla. Han och blott honom skall nu vara din och bara din eftersom jag säger det till dig. Men efter blott en dag hade jag mycket felaktigt och rent av obehagligt framfört att jag fann Doktor S en smula arrogant! Herregud. Hur kunde jag på detta harmfulla vis komma med slik kritik! Nej, Mellanöverstevårdinnan hade naturligtvis rätt och jag skärpte till mig. Höll tillbaka. Inte skulle väl jag, en enkel sjuk ta mig rättigheter, mopsa upp, jobba mig, besvärliga mig, kort sagt; HÅLLA PÅ! Jag, som dessutom fått adehådekortet av staten och därmed bevisligen inte kunde hållas för riktigt riktig utan snarare en lite knasig c-medborgare som inte kan ta sig samman nån gång. Men tröttheten! Tröttheten käraste Ni! Det där med att jag utmattad föll ihop vid tretiden var dag och den mjölkaktiga hjärndimman. Cementstegen mina fötter plumsade med. Inte visste jag i mitt förvirrade Lallaland att lösningen var inom räckhåll. Jag hade aldrig förr hört något så insiktsfullt och djupt när jag nu vände mitt anemiska ansikte mot Doktor S tillbakalutade gudsgestalt. Inte visste jag, inte kunde jag ana att det jag borde gjort för länge sedan var att äta mat och utföra regelbunden träning! Visst, mitt lilla gagg om svårigheten i att andas då och då, var förstås ren och skär slöhet eller kanske bara ett märkligt utslag av uppmärksamhetssökning. Det förstår jag nu. Du måste bli rejält mycket sämre om vi ska hjälpa till, avslutade Herr Doktor S det hela förnöjsamt. Jag höll med. Jag bad om ursäkt ända ut till entrén och vinkade sedan tacksamt och mycket städat på väg in mot den stora friskheten.

Brev om kött

2018-01-17 av Nina

Den dag du äntligen tar bladet från munnen och spottar fram din lilla saga kommer jag tvätta mina armar i stålet igen. Det stod klart för mig i morse. Du är ett skal. Ett alls icke speciellt vackert skal. Men mitt svaga kött, detta ok att bära till och med inför poserande småpåvar, vibrerar och sjunger när du visslar. Naturligtvis hålls tand för tunga som du vet och tycks räkna med. Jag är en silkesapa som dansar och röker.
Danad av modern, skammen och det heliga självhatet. (Som du mitt lilla grisasvin!)
Den dagen du vågar ta steget från pallen ska jag salutera dig. Avnjuta ett vin från sjuttiotalet avsett enkom för högtidliga tillfällen såsom vid någon närståendes olycka eller förlust. Nej det ska jag inte. Herregud, jag kommer gå ner till Jonny som vanligt.
Du ringer från Din Stad. Du är blankpolerad svål, en icke nämnd, en borttappad. Grinar om Våndan. Ensamheten. Sjukavdelningen. Din lame jävel. Om jag inte skämdes så hade jag namngivit dig här. Eller så kunde jag filma mitt vita kött och sjunga ståendes på ett ben. Men vad hjälper det?  Knappast något alls mot det vämjeliga. Nej. Rikta energin säger jag till mig själv likt en van lifecoach. Kräks litegranna och sväljer. Gör solhälsningen fem gånger i rad. Tänker att blod på fel ställen syns extra mycket. Mer än man tror. Jag fick trösta sköterskan idag när hon stack fel. Det är inte hela världen mitt barn, sa jag och tog henne i famnen.

Jag har ingenting här att göra mer än att precis som du försvinna. Tack och lov är Döden tillfällig och högst demokratisk. Inga stora gester. Tack för kaffet. Det var inget vidare men det gick uppenbarligen ner. 

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...