Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Hockeystjärnan tar över Corazon och The Pelican

2017-02-09 av ozelot


Krognytt: Många har varit heligt förbannade, svurit att aldrig sätta sin fot på våldtäktsdömda Navid Atlassi och Bardiya Pajouhis gamla syltor The Pelican och El Corazon. Nu kan de få anledning att  omvärdera det beslutet.

Dagen innan bilan föll i rätten sålde ägaren Bardiya Pajouhi nämligen. Ny ägare: NHL-proffset och ex-frölundaiten Loui Eriksson.

Loui kommer att driva restaurangerna tillsammans med sin fru.

Brasserie Lipp nyöppnar med nya smaker: Vi provsmakar

2016-03-16 av ozelot

Anrika Brasserie Lipp på Avenyn har öppnat igen, efter en tids renovering, återhämtning och eftertanke. Krogen som öppnade redan 1986 blev snabbt våra föräldrars vattenhål och kanske anledningen till att vi överhuvudtaget blev till? Bubbles hette nattklubben som låg nån halvtrappa upp och var väl den naturliga förlängningen av kvällen för den tidens trettioplusare. Men Lipp det var givet, tyckte den tidens yuppies.

IMG_0270

Bardisken lär vara det enda som är intakt, den känns solid och massiv och lär inte gå att flytta på i första taget. Publiken denna lilla presslunch känns stundtals igen. Gissa vilka som beställde veganalternativet?

Kai-Martin var där i sin lilla gubbkeps och lebemann-garderob, med oklart uppdrag. Han hade åldern inne redan när det drog igång i mitten på 80-talet. Det räcker som förklaring. Man har öppnat upp inre avdelningen mot köket, får jag höra och tillfört fler ljuskällor.
Som uppenbarligen går att styra via en app i mobilen.

IMG_0268

För det är nya vindar som blåser på Lipp, det skall föryngras. Vilket är förklarligt, en del som var med på den tiden är ju redan döda eller sitter på vilohem i Funchal.
En av arkitekterna bakom nya konceptet på Lipp är definitivt Jens Odén som började sin karriär med två tomma händer med framgångskonceptet Bliss på Magasinsgatan, och som snart headhuntades till nya satsningar. Som Tranquillo, Peacock och den krögargruppen – ESS Hotels – som även tagit över grannen Mornington Xtravaganza under nya namnet och bakom ny fin grön fasad. Bellora heter det, jag tittar in där innan jag kan med att komma för punktligt med tvättad hals, och det ser fint ut.

Jag pratar lite med Anders Goliger, fd murvel och redaktör på GP och numera PR-man på Welcom som av en händelse ligger bakom många av den här typen av pressutskick.
Anders tror i alla fall på att Avenyn är på väg tillbaka efter ett par år i förskingringen, efter långgatornas expansion hela vägen till NY Times redaktion på andra sidan pölen.
Vi får se. Klart är i alla fall att Wallenstam och Higab och de andra stora fastighetsbolagen rustar rejält, och pyntar in en hel del kompispengar troligen för att få in rätt former av verksamheter i gatuplan.
Här kan nämnas nyöppnade kvalitetsbiografen Götas, på just Götaplatsen, och Rubinen vann ju från och med i år racet om att bli adjungerat Filmfestivalhotell.
Ridå Riverton där.

IMG_0287

Här håller Jens ett litet anförande om konceptet, arbetet med renoveringen som stod klar halv fyra i natt: Då glasfasaden som ger ymnigt ljusinsläpp. Byggdammet spårar vi här och var, som på kapsylerna, men det skiter vi i.
Nya kökschefen – tydligen rätt välrenommerad sådan – heter Ola Andersson berättar lite om tänket bakom kastrullerna. På mullrande skånska som först ter sig lätt obegriplig i sorlet från lunchgästerna som nu anländer på allvar, men Restauraproffset Odén samlar raskt ihop pressuppbådet i ett hörn där det hörs bättre. Här flankerad av en viss Hr Wladis som lägger pannan i djupa veck och signalerar tankeverksamhet.

IMG_0292

Nu börjar jag bli hungrig.. Kökschef Ola förklarar lite konceptet: En uppdaterad variant av Richard Wajes klassiska kokkonst – han finns fortfarande kvar i kulisserna var så säkra filéer – men med betydligt mer stuns och krydda.
Men inget jäkla bjäfs, det betonas. Inga molekylära fotsvampsalger eller bräserad harsyra med blåmulte.
Eller vad vet jag, det kanske det visst blir, men vad mitt intryck är att det kommer vankas igenkännbar mat med 2016-stämpel, påfallande ofta med asiatisk touch.

Salladsbordet lockar lunchgästerna, och jag förser mig med en assiett jag med, men nybakat surdegsbröd och vispat smör från egen bagare. Blodsockret är åter på normal nivå när första rätten kommer in.

IMG_0289

Det är en sotad eller halstrad och kanske gravad tonfisk som smakar mycket av soja och ingefära. Mycket. Serverad tillsammans med avokado som mildrar och rundar av.
Det här är ju inte ut det ordinarie luchutbudet utan smakbitar som sig bör av det som komma skall. Som till exempel Lipps Lammkebab som kommer med gurksalsa och en ajvar-variant i särskild skål. Återigen mycket smaker.
Tänket är dock att matsedeln skall följa årstiderna vad råvaror anbelangar, inga fasta rätter ristade i stentavlor även om man får räkna med klassiker som råbiff.

IMG_0294

Men även om den självklara basen i krogkonceptet är köket så är ändå målet inställt. Brasserie Lipp skall återigen bli den institution det en gång var. Alla dagar i veckan – och för alla åldrar.
Torsdagarna blir nog lite yngre med specialmeny och klubbigare stuk med djs som Susanne Svensson. Soul, hip hop, Rnb in – Freestyle och Baccara ut.

After-Worken
skall återuppväckas och förgyllas med en smula guldkant. Lite mognare men mindre mossig, med urban finess.
No more Stena-båt säger Jens och Ola med emfas.

IMG_0291

Brasserie Lipp
Kungsportsavenyn 8
031-10 58 30

Måndag till onsdag 11.30-00
Torsdag 11.30-02
Fredag 11.30-03
Lördag 12.00-03
Söndag 12.00-01

Läs mer av Ozelot bl.a här

Nytt kring Avenyn: Brygghuset och Tullen öppnar för vanligt folk

2016-02-25 av ozelot

ktorgIkväll öppnar Kungstorgets Bryggeri, en krog i samma kedja och koncept som Jerntorgets Bryggeri – i hädangångna Lieblings lokaler. 23 ölkranar, schysst lokal, inte svindyrt. Ni fattar. I veckan öppnade även Tullen i Jamesons gamla lokaler.
Andra Långgatan tar även över blåshålet Avenyn utan paraply.

Kungstorgets Bryggeri premiäröppnar som sagt idag kl 18-19, med lite extra förmånliga priser i bar och förhoppningsvis nåt att tugga på.

Och jo, Tullen tittade jag in på igår, det var en typisk tull med det enkla undantaget att man stänger 03 – alla dagar i veckan.
De har ett lyxigare alternativ på menyn för en nypressad tvåhunka: Just nu ryggbiff samt ett fiskalternativ. Var det Lubb med potatisstomp?
I övrigt är det hundra spänn för enkel husmanskost.

Nytt för Wärdshuset Tullen Avenyn är att de serverar lunch: 100 spänn ur standardutbudet, sallad, bröd, kaffe å kaka inkl läsk eller lättöl för just magiska 100 kr. Värt.

Lokalen känns öppnare och ljusare och på något sätt ”rundare” istället för Jamesons korridorkänsla.
Bardisken är flyttad lite – så enkelt var det.
Men förvänta er ingen logdans – den tiden är ute.
Här är en intervju med krögaren för övrigt som jag gjorde förra året.

Wärdshuset Tullen gör Avenyn mer levande: Intervju med krögaren Mattias Jakob

2015-10-30 av ozelot

MG_8797_0434Foto: Josefine Larsson

Ölstugan Tullen finns numer sex geografiska varianter av och är idag en kedja av stadsdelsrestauranger med likartat koncept: Rätter under hundralappen, svenskbryggt öl för både hävaren och finsmakaren. Nu kommer en riktigt central restaurang: På Avenyn.
Den nya restaurangen kommer heta Värdshuset Tullen vilket särskiljer den en aning mot stugorna, men ändå med hög igenkänningsfaktor. Åtminstone om vi för tro ägaren Mattias Jakob.

Det är ingen större hemlighet att ni tagit över Jamesons Pub och deras lokaler på Avenyn. Hur ser tidsplanen ut?

– Det är ingen absolut hemlighet att vi ska öppna Tullen på Avenyn. Vi stänger Jameson 10:e januari, vi kommer avsluta med en liten fest för stammisarna som varit här under alla år. Öppningsdatum har jag inget exakt men vår ambition är att öppna så fort som möjligt efter det.

Hur ser konceptet ut gentemot de andra Tullarna. Det här är ju ändå Avenyn liksom..

– Konceptet kommer i princip vara identiskt med övriga Tullar, enda skillnaden kommer vara öppettiderna och menyn. Vi kommer servera lunch, det innebär att vi kommer öppna kl.11:00 och ambitionen är att ha öppet till 03:00 varje dag.
– Vår tanke är att kunna erbjuda alla ”Tullare” ett centralare alternativ med lite längre öppettider. Alla Tullar stänger 01:00, ibland finns det folk som vill fortsätta natten och då finns det ett alternativ på Avenyn. Menyn kommer bli lite bredare, det kommer finnas fler alternativ.

Hur ser dessa alternativ ut, på ett ungefär?

– Fortfarande Svensk husmanskost, där är vi väldigt konsekventa. Prisbilden kommer vara densamma, enda skillnaden är att vi kommer ha fler alternativ där någon enstaka rätt kommer betraktas som ”lyxigare” och kosta en liten extra slant.

Kan du ge ett exempel, ur bakfickan, hur en sådan lyxigare rätt kan se ut?
– Ugnsbakad hälleflundra med kokt potatis, dillrörda räkor, riven pepparrot och skirat smör 200 kr, eller kanske
Klassisk Biff Rydberg på Svensk hängmörad ryggbiff med äggula, lök, friterad potatis och rödvinssås 200 kr
– Detta är två rätter jag bara tagit ur luften, det innebär inte att de kommer finnas på menyn. Något i den stilen tänker jag i alla fall.

Hur ser du på Avenyn i stort. För mig är det ju ett enda stort blåshål på vardagskvällarna, inte en käft ute..
– Det finns väldigt mycket människor som bor på och runt Avenyn, många glömmer av det. Vår ambition är att skapa en trevlig kvarterskrog för dessa människor. Jameson har genom åren och fortfarande idag fungerat som en kvarterskrog, vi vill bibehålla den gamla andan och traditionen men samtidigt förbättra och utveckla verksamheten.
– Vi vill satsa på det lokala och svenska och tror och hoppas att de gamla stammisarna ska uppskatta det och samtidigt locka nya stammisar.

Turister och mässbesökare..?

– Givetvis får man ju inte glömma alla turister som gästar vår fina stad, vi har Svenska mässan som lockar oerhört mycket folk och så vidare.
– Oftast när man åker utomlands brukar man fråga hotellet om de kan rekommendera en lokal restaurang med traditionell mat & dryck. Förhoppningsvis kan vi vara ett alternativ för turister och mässfolk. Men vi kommer inte anpassa oss på något sätt för att locka turister och mässfolk utan vi vill att Göteborgarna först och främst ska komma till oss. Turister och mässfolk är som grädde på moset.

Lokalen ser ju lite annorlunda ut än övriga tullar, som är mer generöst inbjudande från gatan och med stora fönster som också ger spanläge utåt. Jamesons är lite mer som en grotta..

– Väldigt observant av dig att tänka på lokalens form och utseende. Mycket riktigt är denna lokalen mer svårjobbad på grund av att det inte är samma naturliga ljusinsläpp och stora fönster. Vi kommer lägga mycket kraft på att få en ljus och skön miljö.
– Vår ambition är att ska samma atmosfär och stämning som vi har på de övriga restaurangerna. Inredningen kommer vara mer eller mindre identisk de andra Tullarna, givetvis får man anpassa sig efter lokalens form och eventuella hinder. Men man kommer känna igen sig helt enkelt.

Öltullar idag (i den ordning de öppnade ungefär)

Ölstugan Tullen Andra Långgatan
Ölstugan Tullen Lejonet (Svingeln)
Ölstugan Tullen Majorna (Vid Mariaplan)
Ölstugan Tullen Johanneberg (Utlandagatan)
Ölstugan Tullen Hisingen (Gamla Ada’s, Brämaregården)
Wärdshuset Tullen Avenyn (Öppnar vinter-våren 2016)

Wat is it? Book on the Fritz!

2015-09-23 av ozelot

bookThe Book On The Fritz är ett ambulerande, flerårigt bokprojekt med självpublicering som metod och multidisciplinärt utforskande som ledord. I detta nummer utgår man från fotografi och resultatet går att beskådas 24—26 s­eptember – passande nog under brinnande bokmässa – på A-venue.
A-venue ligger på Avenyn vid gamla biografen och fd Wettergrens ungefär och visar allt från konstskolornas nya alster till mer jippobetonade happenings.

Årets deltagare:

24—26 s­eptember 2015.

Magnus Andersson
Karin Eckerdal
Elin Hesselstrand
Torbjörn Hedberg & Joakim Karlsson
Maria Seipel
Studio Sipsi –
Nils Bengtsson Blomstrand & Karl-Joel Lrsn
Unni Toivola
Louise Tuvesson
Tor Weibull

Mer info:

www.fotobokgbg.se
www.facebook.com/fotobokgbg

”If you are willing to something that might not work, you’re closer to being an artist”

2015-09-15 av

Blogg9

BLOGGHallådär
Regnet verkligen vräker ned över Surte idag. Det var knappt så att jag ville dra opp persiennerna imorse när jag vaknade och hörde hur det smattrade mot rutan. Å andra sidan var det rätt mysigt. Gjorde världens fulaste frukost (knäckebröd med ägg och kaviar + 1 kopp kaffe), men kompenserade fulheten med massor av värmeljus omkring mig. Plötsligt var det nästan instagramvänligt. Laaaajk på det. Tackaaaarrr.

Blogg10

Igår var det desto finare väder. Solen lyste över Göteborg, men det kändes i luften att det var mer höst än sommar.
Jag åkte in till stan för att möta upp några radiokollegor från Radio 88 utanför Rondo.

Blogg

Jag träffade Annika och Stefan utanför lokalen, sedan gick vi gemensamt in på Rondo och blev hänvisade till den här lilla foajen på övervåningen. Jag har varit på Rondo en gång tidigare, då intervjuade jag Stefan Odelberg inför hans ”En talk talk show” som har premiär nu i höst. Fantastisk trevlig kille, by the way.

Blogg11

Där uppe var det uppduktat till max med färska frukter, fikabröd, kaffe och massor av annat gott. Himla flott!
Stefan och Annika skulle intervjua Orup för Radio 88 och jag följde med som fotograf. Han är aktuell med sin krogshow Viva La Pop som har premiär nu till helgen på Rondo. I väntan på honom studerade vi de gamla fotografierna på väggarn med kända profiler som besökt Göteborg under främst 50- och 60-talet. Verkligen jättefina bilder!

Blogg1

Sedan så lunkade han in, en liten trött Orup som varit igång sedan tidigt samma morgon och gjort intervjuer på löpande band. Här visar Stefan upp pressreleasen för Orups andra album som släpptes 1989.

Blogg6

Efter intervjun haffade jag honom för ett snabbt litet porträtt. Jag ville inte hålla kvar honom för länge då jag såg att han var väldigt trött och hade fler intervjuer på gång. Allt som allt kanske jag tog fem-sex bilder på honom inom loppet av en minut eller något.
Kanske blir fler tillfällen i framtiden. Vi får seee…

Blogg12

Jag sa hej då till Annika och Stefan och promenerade sedan vidare upp mot avenyn.

Blogg13

Plötsligt hade hösten övergått till sommar. Svettades halvt ihjäl när jag opp till Poseidon som stod och götta sig i solens sken. Gjorde några små inköp när jag ändå var på shoppinggatorna, såsom nya blockljus (det är bara september och jag har redan förbrukat mina tjockisljus jag köpte för inte alltför längesen), ett par strumpbyxor och så.

Blogg15

När jag kom hem var jag jättehungrig och trött i fötterna efter att ha promenerat upp och ned, fram och tillbaka i stan. Jag åt det här, en kycklinggryta med pasta.
Och, ja – alltså den klicken med grekisk youghurt, det finns en förklaring. För om sanningen ska fram så var det en matlåda som blev väldigt misslyckad. Jag skulle bjuda på mat när min vän från Kanada samt en annan kompis från Surte var på besök för några veckor sedan. Jag är ganska feg när det kommer till att salta när jag lagar mat. Den här gången tänkte jag dock ”Nä nu jädrar ska det faen smaka något!” och slängde på massa salt.
Alltså, massa salt.

Blev änna konstig stämning runt matbordet. Kanadensare, de har typ ingen salt ALLS i sin mat. Jesper, min surte-polare är saltoman så det skriker om det så för honom var det perfekt, men för min del så…nej, inte fullt så OK. Usch.
Så, den där youghurtklicken var för att balansera sältan i maten. Inte för att det var särskilt snyggt eller så.
Lite fint var det väl ändå, med basilikan. Ehe, heh.
En annan parantes: dryckunderlägget snodde jag med från Jerntorgets Brygghus 2013. Minns den kvällen som igåååår…
Resten av eftermiddagen satt jag på mitt kontor och jobbade med bröllopsbilder.

Nu ska jag ta tag i massa företags-göra igen. Jag har upptäckt massor av småfel i min pappershantering som jag måste lösa absolut snarast. Usch, får så ont i magen av sånt.
Men, försöker se det som att det är bra ÄVEN när det går dåligt. Att det liksom är mening att det ska gå dåligt ibland, för man måste lära sig av sina misstag och bli ännu bättre. Oj så klyschigt, men oj så jädra fakking true det ÄR.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Ny kvalitetsbiograf öppnar på Avenyn i SF:s regi

2015-08-11 av ozelot

Biografen-GötaSF öppnar ju som bekant en prestigebiograf för lite smalare film i klassiska Götas lokaler vid toppen av Avenyn. Ni vet där det varit såväl möbelbutik som elektronikaffär med utebliven succé.
Givet är att det är fastighetsvärden Wallenstam som vill höja kulturvärdet på stråket, och i detta fallet är det ju bara att hålla med att det vore bra.
Att gå på bio är inte samma sak som förr med dessa lådbiografer, men Göta tar inte främst upp kampen med Bergakungen och Biopalatset.

Istället blir det kvalitetsfilm arthouse-style à la New York. Under premiärhelgen med start fredag 4 december visas till exempel Every Thing Will Be Fine av Wim Wenders och Woody Allen-filmen Irrational man, samt även Stig Björkmans film om Ingrid Bergman – Jag är Ingrid.

Vad kan vi då förvänta oss av följande nya produktplacering av SF? Tja, jag vet ju t.ex. att Bio Roy uttryckt viss oro – särskilt då Göta är utrustade med all den senaste tekniken som gör det möjligt att sända direktsänd opera och konserter från världens stora scener – Roys och Folkets Hus och Parkers stora kassako i sammanhanget.
Men även kanske ta över stafettpinnen som happening-scen för lite smalare filmer än James Bond och Jurassic Park.
Lite smartare internationell film helt enkelt, och ett bra ställe för diverse tidskrifter att bjussa läsarna på gratisbiljetter månne?

Äh, jag skall inte vara en dysterkvist. Förhoppningsvis kommer det ge pluseffekter för både Roy och nya Göta.
Det bor ju en och annan rik kulturtant i området, och jag själv går betydligt hellre dit än forcerar godismurar och sockerstinna tioåringar på väg in till Berga.

Biljetterna släpps nu på onsdag 12 augusti via bland annat SF-appen in your cell-phone.
Eller ring, typ

Vegofest på Jonsborg på lördag

2015-06-25 av ozelot

johnsborgJonsborgs Gatukök har länge varit räddningen för hungriga veganer i natten vid Avenyn. Nu på lördag mellan 13-17 lanserar de vegansk mjukglass samt en nu så kallad pulled jackfruit burger på matiga 150 gram. Checka in på FB eller tagga Insta och du erbjuds detta inklusive veggobuffé med pommes och fri buffé för 60 kr. Bra deal!

Hamburgarna kolgrillas och serveras med BBQ-dressing. Det kommer också lanseras flertalet av veganska wraps som är perfekta att stoppa ner i väskan.

Ny veggolansering
Jonsborgs Gatukök
lördag 27 juni 13:00 – 17:00

Du hittar Jonsborg på Facebook här

Göteborg Nonstop @ P3 GULDGALAN

2015-01-18 av

1

Jaha’rah, då är det dags för även Göteborg Nonstop att rapportera från gårdagens P3 Guldgala på Scandinavium samt efterfesten på Park Lane. Till skillnad från tidigare år var det inget ”förhäng” för de nominerade och pressfolket innan galan. 2013 var det mingel och öl på Pustervik (med en P3-buss som sedan körde oss vidare mot galan på Scandinavium. Mitt sällskap för kvällen var då syster Louie. Hon och jag fick dela buss med Christer-redaktionen. BRA bussresa!) och 2014 var det på Konstmuseet på Götaplatsen. Var tvungen att fråga min kollega Ozelot senare inne på Scandinavium om jag hade missat något, men han hade heller inte hört något om det.
Men äsch, det gör inget. Nu vidare till galan.

2

Klockan 19:15 äntrade jag (och hundratals andra) Scandinavium. Där inne var smockat med folk; både nominerade artister, pressfolk och ”vanliga svenssons”. Delar från Poddfolket stod och sände ”förfest-radio” i ena delen av entrén. Intervjuade gäster, segertippade de olika nominerade banden och artisterna och spelade massor av musik.

3

Jag gick och hängde upp min jacka i garderoben. Eller…jag stod i kön till garderoben. SÅ LÅNG KÖ och det gick SÅ LÅNGSAMT. Eller rättare sagt; kön rörde inte på sig. Bedrövligt. Men så fick jag syn på en garderob längre bort där det knappt var någon kö alls.
”Åh, toppen!” tänkte jag och kilade dit.
Slängde fram två tior till hon som stod i garderoben, men icke.
”Nej – här behöver du inte betala!”
”N..nä…nähä? Nänä…” sa jag och la ned mina tior igen.

Sedan upptäckte jag att jag hängt i VIP-garderoben, där alla nominerade och ”viktiga” människor hänger.
Well, inget mig emot – men intressant att ingen ifrågasatte. Tihi.

4

Hanna ”Kebabbruden” Andersson och Rasmus Persson var programledare för denna ”förfest” i P3. En tredje tjej var med också, men tyvärr har jag helt och hållet glömt av vad hon hette. Hon verkade snäll i alla fall, och det är ju det viktigaste.

5

Hanna och Rasmus intervjuade besökare som precis anlänt till galan. Dessa två hejade på ”världens bästa band”.
”Vilka är det då?” frågade Rasmus.
”SPIDERS!” sa dem i kör.
Bra folk, tycker jag.

6

Som pressfolk får man sitta uppe på läktaren. Om man tänker att man sitter och tittar på P3 Guld i TV-apparaten så är det på vänster sida. Varje år blir jag lika orolig när jag intagit min plats. ”Faen, det kommer aldrig gå att få några bra bilder härifrån!”.
”Varför har du inte fotopass då?” tänker ni. Nope, det blir inte så. Det är andra medier som har företräde där tror jag, såsom Aftonbladet, GP och liknande. Men vi klarar oss ändå på Göteborg Nonstop. VI ÄR TUFFARE ÄN SOMLIGA TROR. BOOM.

7

Iår tyckte jag dock att det var ovanligt svårt att fotografera från mitt håll. Så, ha det i åtanke när ni tittar på de kommande bilderna från galan.
Det var flera andra fotografer som satt omkring mig och Ozelot. Den ena med det större objektivet än det andra. Helt sanslöst. Nog för att jag har en helt OK telezoom som fungerat fint de tre senaste åren, men när jag hamnade bredvid en snubbe med ett objektiv som var närmare EN METER så kände jag mig plötsligt väldigt, väldigt, väääldigt liten.
Hörde förvisso hur han svor ett par gånger under galans gång.
”Storlek har ingen betydelse!” har jag hört…

8

Klockan 20:00 var det dags. Direktsändning (”Jubla så högt ni bara kan!”, ”Tänd era mobiler…NU!”, ”Ni ska gapa ”SPELA SHORELINE!”, ”Sjung ”YOUNGER YOUNGER YOUNGER!” etc), måste bli bra – annars blir det inte bra.
Thomas Stenström inledde galan på den minsta scenen mitt ute i publikhavet. Megahiten ”Slå mig hårt i ansiktet” har ju gått på repeat det senaste året på samtliga radiostationer känns det som och jag är nog inte den enda som är ”lite lätt” trött på den (finns andra ord att ta till där, men det låter så elakt så jag tänker inte skriva ut dem…).

9

Men igår, när Thomas inledde galan med sin superhit på en sånt tomt och stillsamt vis så reagerade i alla fall jag. Bara han och en gitarr, mitt bland alla små eldflugor (mobilficklampor, åf cåz) så var det faktiskt riktigt mäktigt.
Sedan kom det igång på riktigt. Full parra mot scenen där bandet stod och så var det igång FOR REAL.

11

Ja, jag tyckte han gjorde det skétabra. Där och då kändes det som att det kunde komma till att bli en riktigt bra gala. Men det är ju så; att vara på plats är grymt speciellt istället för att höra det på radion eller se på TV’n. Det är tredje året jag besökte galan och varje gång har jag gått därifrån och varit riktigt ”blown away” av den snygga ljusshowen, storbildsskärmarna och dess bildspel, ljudet mm.

10

Programledarduon Tina Mehrafzoon och Kodjo Akolor skötte sig bra tycker jag. Kände ibland som det var lite grejer som inte…klaffade riktigt som de hade tänkt sig. Men det gör inget, tyckte att de var söta tillsammans.

12

Little Jinder’s uppträdande var som att titta in i ett dockskåp eller Aqua’s musikvideo till Barbie Girl. Blått, rosa och lila – alltihopa. Inte helt oväntat körde hon sin ”Vita bergens klockor” och sjöng till sin spegelbild, dansade över hela den gigantiska scenen och…

13

…gungade i en blomstergunga över publikhavet i ett konfettiregn. Poppigare än såhär blir det inte.

14

Ola Salo och Love Antell gick upp scenen för att dela ut pris till ”Årets pop” och det snackades om lesbisk revolution när vinnaren Beatrice Elie gick upp på scenen och tog emot sitt priset. Med hits som bland andra ”Moment of Clarity” och ”Girls” så är hon en av dem som spelats flitigast på P3 under det senaste året. Hurra hurra!
Tyckte om Ola Salos tal innan prisutdelningen också. Love Antell berättade hur många gånger som han inte varit nominerad till ett enda musikpris, medan Ola Salo är lite av en veteran på området med tanke på hans framgångar med The Ark.
”Vi har ju varit nominerade till massor av priser…”
Konstpaus.
”…som Kent plockat hem.”
”MEN! De har inte alltid vunnit, Kent.”
Konstpaus.
”…för då har Lars Winnerbäck vunnit.”

Kent var nominerad till Årets Grupp, men istället var det First Aid Kit som kammade hem det priset. HELT rätt, tyckte både jag och Ozelot.

P3Guld_3890

Och där, den lilla cry-babyn mitt i den applåderande folksamlingen har vi henne; P3 Guldgalans stora vinnare som kammade hem pris för för både Årets Hiphop/Soul och Årets Låt för ”Knäpper mina fingrar – remix”. Måste säga att hon faktiskt var en av de vackraste på gårdagens gala också (Kakan Hermasson ligger inte långt efter på den listan. Hon hade sytt en kappa av gossedjur typ…).
Här vann jag även pris för Årets brusigaste bild. Tack tack.

22

Vi pratade om det på efterfesten, någon okänd snubbe och jag, om hur märkligt det känns att små 20-åringar kliver upp på scenen och äger hela Scandinavium. Jo, vi båda syftade på Joy. Inför hennes nummer rullades ett gigantiskt stort kors in på scenen, såg ut att vara tagen direkt från en spelning med Black Sabbath eller uppsättning av Jesus Christ Superstar. BOOM, Joy!

16

Klockan 22:00 öppnades portarna till den officiella efterfest på Park Elite Avenue. Liveakter, DJ’s på två våningar, tre barer och buffé. Smockat med folk; nominerade artister, prisutdelare, mediaprofiler, viktiga pressmencher, roddare och andra människor som genomför galan men som knappt syns i rampljuset.

Maten var värd en foodporn-hashtag, absolut. Jag var så hungrig att jag tog utav precis allting som fanns på de avlånga bordet. Åt och åt. Kanske lite för snabbt för i ögonvrån märkte jag hur någon sneglade på mig. När våra blickar möttes sa han
”Va…var det gott eller?”
”JA! VAR SKITHUNGRIG!” svarade jag och slickade mig runt munnen för att kolla så att ingé hummus hade kletat sig i mungipan.

Bilden ovan; Galans egna barbiegirl; Little Jinder med gulle-gullsällskap.      

15

Titta! Programledaren Tina Mehrafzoon!

20

Kommer ni ihåg Erik Rapp från Idol? Han som kom ut som gay i slutet av säsongen och hyllades då som bara den av Alexander Bard och många fler i medierna. Han var jättetrevlig. Hoppas att det går bra för honom i framtiden.

18

Ola Salo med sällskapsmän. Tog lite olik bilder och Ola leverade flera sådana här undersköna miner mest hela tiden.

19

Full-Patte Bianca bildade en skön trio med dessa två under efterfesten.
Om ni inte var på galan, inte såg på TV eller inte hörde Biancas presentationstal för de nominerade i Årets Dans så tycker jag verkligen att ni ska SVT Flow:a det genast. Jag tror faktiskt hon fick flest och mest applåder utav alla på hela galan efter sitt tal. Wow alltså.
Dessutom hade hon världens snyggaste nakendräkt på sig! Skulle så gärna vilja ha själv den själv, men jag glömde fråga henne vart hon fick tag på den…

24

EN KORT RESUMÉ
Bästa framträdande: Thomas Stenström och Jozé Gonzales. Thomas inledde bra och fick faktiskt en ”Slå mig hårt i ansiktet” att lyfta lite, jag som typ stängt av radion när jag hört att den spelats. Jozé gjorde ett så enkelt, stillsamt och fint uppträdande. Fick lite gåshud när han satte igång. Vill bygga en indianstam här i Surte och ha honom som husband där.
Bästa klädsel: Förutom att jag hade mina hederliga Ralf-trosor utanpå mina tights a’la Superman så tyckte jag Biancas nakendräkt var fantastisk!
Årets besvikelse: Spiders fick inte priset för Årets Rock.
Årets chock: Joy inleder sitt framträdande med ”Kattliv” på ett gigantiskt kors, för att sedan dansa över hela scenen i en guldig regnjacka och DÄREFTER slänga av sig rocken och visa en slimmad baddräkt i skinn och trasiga nätstrumpor. Hon såg ut som Lil’ Kim. Lilla lilla Joy. MEN – det var ett coolt uppträdande.
Årets bad ass: Hammarin. Träffade honom på efterfesten.
”Vad tyckte du om galan då?”
”Näe…häh, jag var hemma och åt makaroner dåh.”
Nästa år vill jag se följande artister live: First Aid Kit, Daniel Norgren, Spiders, Johnossi, Mustasch, Ms Henrik och någon annan sjukt bra artist som kommer att ploppa upp från ingenstans under 2015.

Årets alla vinnare hittar ni HÄR.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

En samling tändsticksaskar berättar om ett svunnet Göteborg

2015-01-10 av ozelot

En kväll hade vi inget särskilt att göra utan bestämde oss för att spela poker. Men för det behövs ju antingen spelmarker eller ett outsinligt antal mynt och det hade vi inte. Då erinrar sig X att: ”Ja men tändstickor då!”: Jag har ju pappas gamla samling med tändsticksaskar från sextiotalet och framåt!
X:s pappa är tyvärr död, så det var med viss nostalgi som askarna plockades fram ut solkiga plastpåsar, men jag tror ändå att fadern skulle ha uppskattat när vi samlades kring hans gamla skatt av tändsticksaskar på bordet.
Och nu finns delar av den även förevigad på Internet.

X:s pappa var tydligen lite av livsnjutare på den tiden, och det kan man ju förstå!
Utbudet av krogar – varav jag känner igen namnet på en del – tycks ju varit enormt! Jag känner ju igen en del krogar som fortfarande existerar, andra kommer jag ihåg att jag åt på tillsammans med mina föräldrar. Andra som ”Sofus” och Restaurang Fortuna är helt okända för mig.

Restaurang Sofus
drevs av krögarpionjären Bengt Petersen tillsammans med sin far Sophus (tydligen hette det Sophus först, men då det namnet säkert gladde en och annan Göteborgshumorist ändrades det snart..) fram till 1976 och var högst delaktig i en rad olika krogprojekt i stan. Fram till så sent som 1997 drev han matlagningskurser på Gerlesborgsskolan

Sjuttiotalet var ju mellanölens tid vilket förmodligen gynnade pilsnerpang som idag knappt skulle få tillstånd att servera Pommac. Vanliga varuhus och matbutik modell större kunde ha gubbar sittande vid var sitt bord med en trave stryktipskuponger och tillhörande mellis.
Restaurang Trädgårns historia går tillbaka så långt som 1887, och har sedan dess brunnit ned till grunden två gånger, senast 1994. Dessa askar är från perioden 1965-1994 då en rad revy och showartister framträdde här.
Vad sägs till exempel om Magnus & Brasse, Bosse Parnevik och After Dark med Christer Lindarw!
Nattklubbar gick som barn i huset, och publiken sprang mellan etablissemangen på Avenyn, Rondo på Liseberg och nämnda Trädgårn.
DJ dolken har skrivit mycket matnyttigt om denna tid (80-talet) på sin blogg, där det också finns massa bildnostalgi.

1997 återuppbyggdes det igen och blev nog lite tråkigare.

Top Floor, Valand och Park Avenue vet jag att till och med vi småglin suktade efter, när vi tog Säröbussen in till Linnéplatsen med en häxblandning i innerfickan. Men in någonstans kom vi nästan aldrig – de enda ställena där de var lite mindre nogräknade med ålder på var kinarestaurangerna där det var mattvång.
Då blev det ”en vårrulle och åtta stora stark…”
Oftast blev det att vi bara vankade fram och tillbaka på Avenyn, drack Beyaz och muckade gräl med syntharna..

70-80 talen var även storhetstiden för de stora färjerederierna som åkte skytteltrafik till kontinenten. Utöver att frakta bilar och långtradare till kontinenten fungerade de som även som veritabla nöjespalats med levande underhållning.
I Göteborg fanns tre stora rederier: Stena-line såklart men även Sessan-Line och Thor Line.
Sessan ansågs som lite finare, men min pappa jobbade på Stena så den saken var avgjord i mitt fall.

Här finns en tändsticksask från ”Grill George” på Östra Larmgatan som skall ha varit en av de absolut första i landet att servera ”amerikanska hamburgare” men även andra delikatesser som . Detta lär ha skett runt 1955.

Förkortade krogöppettider har ej minskat våldet – men gynnat svartklubbarna

2014-12-01 av ozelot

Foto 2014-09-27 03 49 47I lördags skrev jag en debattartikel på SVT Opinion som fått kraftig spridning. På allmän begäran postar jag nu hela texten oredigerad inklusive länkhänvisningar. Den slutgiltiga texten finns även i fortsättningen på Sveriges Televisions sajt.

Klockan är 6 på morgonen och jag befinner mig i en spartanskt inredd lokal full av festande människor.
Hög musik pumpar ut genom högtalarna, det är lång kö till baren där det finns ett sinnrikt betalsystem med klippkort: Fem burköl för 100 kr eller 30 kr styck.
De flesta köper klippkortet, eller fyller fickor och handväskor för att slippa köa nästa gång.

Ni tror kanske att jag beskriver en scen från 80-90 talet – svartklubbserans glada dagar?
Jag beskriver en vanlig helgnatt i Göteborg 2014.
Det är ett år efter det att kommunstyrelsen genomförde 03-tillstånd på fredagar, och för säkerhets skull fastslog att det här med svartklubbar var en myt.
Ni kanske har sett Känn ingen sorg, filmatiseringen av Håkan Hellströms liv? Vi kan säga att vi är exakt där nu, fast cliffhangern där killen dinglar med en hand ovanför stupet är utbytt.
Där står män och urinerar från branten över stenläggningen några tiotal meter där nedanför.

Jag möter en tjej jag är intresserad av. Hon tar en Instagrambild av oss kind mot kind, med festen i bakgrunden. Är noggrann med att tagga oss. Den får genast massa likes.
Vi är politiskt medvetna, socialt engagerade människor som gärna skänker en slant till människor utanför systemet. Så vi tog en svarttaxi hit!
I en fåtölj i ett hörn har en kille däckat, en tjej försöker få liv i honom.
Luften är full av rök men inga rökförbud – eller askfat – i sikte.

I mitten av nittiotalet infördes femtillstånd för några av de mest populära nattklubbarna. Syftet var att få bukt med den framväxande svartklubbsverksamheten, jämna ut kurvorna då folk lämnade krogarna samtidigt – vilket skapade en påfrestning för ordningsmakt.
Tjugo år senare är allt glömt, och med hänvisning till just stök i krogmiljö får polisledningen snilleblixten att göra exakt tvärtom.
Nu gällde det bara att motivera det för stadens politiker.

2011 börjar krögarna märka något . Ökade påhälsningar från tillståndsmyndigheten, men även polisens spanare. Allt noterades i statistiken.
Därefter uppvaktas politikerna, som anlitar en alkoholforskare men också nykterhetslobbyist, och 2013 blev de bönhörda.
I alla fall halvvägs: Nu skulle 03 gälla på fredagar, då folk ”super mer då”.
Invändningar att motivet hade mer med polisens egna budgetering att göra än faktiskt busliv – samt gick stick i stäv mot erfarenheter i övriga landet – viftades snabbt bort.

Misstron växer bland krögare som istället drar sig för att rapportera brott som kan försämra deras rykte. När de ändå larmar kommer polisen ej ändå.
Kroggästernas beteende förändras, och krögarna anpassar sig.
Hippa Avenyklubben börjar ha fredags-afterwork med förmånliga priser, anrika jazzklubben några hundra meter bort sänker ibland åldersgränsen till 18.
Folk förfestar hemma nu mer istället, och trottoarerna längsmed paradgatan svämmar över av importburkar.

Nu börjar svartklubbarna poppa upp som svampar ur jorden. Puben stänger 02, och vad gör folk sedan tror ni?
Betalar inträde för en timma, eller tar nattvagnen till Majorna där de kan festa tills solen går upp i gamla industrilokaler?
De flesta svartklubbarna drivs av eldsjälar. Någon kanske blir lite packad, so what? Jag har varit på ställen där ”entrévärdarna” varit fullare än gästerna, och försökt ta betalt av gäster på väg UT. Man rycker på axlarna, festar vidare.
Vägg i vägg ligger en MC-klubb och ibland går folk fel.
Förbluffande ofta förvaras hela inträdeskassan i en 7-11 påse, eller enkelt kassaskrin, bara kontanter.
Vem som helst fattar att denna ekonomihantering är intressant för andra än Skattemyndigheten?

Även etablerade kommersiella företag inom livstilssegmentet hakar på.
Hyr skumma lokaler i hamnen, OSA på den och den sidan. Så hemligt.
Jakten efter autenticitet. Till och med mingelfotografer från stora Nöjestidningen är där.
På ett mindre uppmärksammat rejv på Lindholmen svimmar en tjej på dansgolvet men arrangörerna vill inte ringa ambulansen – då kan de ju åka på razzia!

Jag talar med en handläggare på Tillstånd, som känner väl till fenomenet.
De följer det hela på Facebook, men kan inte ingripa. De har bara mandat att ingripa mot krogar som har just tillstånd och det har ju inte svartklubbar.
Polisen säger att problemet inte finns, eller prioriterar annorlunda.

På en svartfest betalar du kanske 30 kr för en import-öl som kostar några kronor i inköp. ”Billig bärs, cash is king” heter det.
På Andra Långgatan betalar du kanske 3 kr mer, du får ett glas och då ingår skatt.
Det hänger brandsläckare på väggarna och i taket finns sprinklersystem.

Jag efterlyser en konsekvensanalys hos politiker och ledande personer inom polismyndigheten.
Det är skillnad på ett litet samkväm där närmast sörjande betalar en femtiolapp och sedan inmundigar öl till självkostnadspris över en punkkonsert, och ställen som lätt sväljer 1000 gäster!
Ibland med inträden uppåt 300 kr, och inga särskilda liveakter utöver lokala djs.
Det är till och med samma vakter som till för någon timme sedan bevakade en dörr på Avenyn.
Vem äger vaktbolagen?

I lokalen jag just befinner mig har ett gäng börjat röka braj, och stämningen är uppsluppen.
Vi befinner oss inte ens i entréplan.
Håkan Hellströms ande svävar över lokalen, och jag känner en hand i min.
Men den dagen någon tappar en glödande fimp på fel ställe här kommer det lukta engångsgrill hela vägen till stadshuset.

 

TILLÄGG:
Det är sammanfattningsvis ganska tydligt att sänkningen av krogöppettiderna till 03 på fredagar inte lett till någon minskning av våldet – i alla fall inte enligt polisens egna analytiker (Och offentliga uppgifter från BRÅ) Thomas Pettersson som var den som författade den rapport (Nattliv) som finns länkad ovan.
Överlag har också det rapporterade gatuvåldet sjunkit konsekvent under tjugo år med undantag för 2001 i samband med Göteborgskravallerna.

Här följer delar ur ett mejlförtydligande till Göteborg nonstop från Thomas angående polisens uppföljning:


Hej!

”Här kommer de uppgifter angående polisanmäldaanmälda misshandelsbrott utomhus i centrala Göteborg under helgerna som jag tidigare lämnat till GP. Observera att siffrorna inte handlar om Avenyen utan hela Vasastaden respektive Inom Vallgraven. Siffrorna anger heller inte antalet brott utan antalet händelser som har resulterat i en polisanmälan. Om exempelvis tre personer är inblandade i samma slagsmål slutar det ofta i tre anmälningar, men det är samma händelse i den bifogade statistiken.”

[…]

”Det är svårt att dra några slutsatser av siffrorna, detta behöver studeras under en längre tid. Vid en jämförelse mellan hösten 2012 och 2013 måste man också ta hänsyn till de skillnader i väder som rådde. Under hösten 2012 regnade det praktiskt taget hela tiden medan vi hade kanonväder under hösten 2013. Vädret påverkar kanske inte så mycket hur många som går på krogen, men det påverkar definitivt hur många som flanerar runt på Avenyen.!

Hör av dig om det är något mer du undrar över, antingen via mail eller också kan du ringa. Jag är på plats i princip hela veckan, bortsett från tisdagen.

Thomas Pettersson
Kommissarie/Analytiker
PO Storgöteborg Stab

Skärmavbild 2014-12-01 kl. 13.59.42

”Vi är som Burt Bacharach – med attityd!” En liten intervju med Weeping Willows

2014-11-21 av

WillowsRadio_1690

”HEJ!” säger jag glatt och självsäkert när jag ser dem i hörnet i foajen på Park Elite Avenue i Göteborg. Klockan är 12:13. Bra tid. Om två minuter har jag min tid med delar ur Weeping Willows. ”Vad bra att de resan satt här!” tänkte jag och satte ned min lite för stora väska som är göörpackad en heldag med radiosändningar, intervju och lektion med mina fotoelever under eftermiddagen.
Plötsligt upptäcker jag massor av mikrofoner och papper på bordet – det pågår ju en intervju!
”Åh herregud förlåt!” säger jag och kilar därifrån, sätter mig i en fotölj lite längre bort och skäms samtidigt som jag låtsas att jag har mycket viktiga saker att titta på ner i min telefon. Pinsamt, juh.

Någon minut senare kommer Magnus fram. Han är artig. Glad (kanske hade det att göra med att han strax innan hade suttit brevid en utav sina stora idoler, Mary Wilson från Supremes, under frukosten? Allt kan hända i Göteborg…)
Vi skakar hand i alla fall, länge och tittar en verkligen i ögonen. Frågar om jag vill följa med ut på en cigg innan vår intervju börjar. Jag tackar snällt nej, berättar att jag inte röker.
I väntan på Magnus sätter jag mig ned med de andra medlemmarna; Anders Hernestam, trummor och Ola Nyström, gitarr. Av någon anledning börjar vi prata om semlor (”Jag såg på något konditori att de börjat semlor…vad är det frågan om?!”).
Någon djupare diskussion än så blir det inte. Magnus trillar in och vi börjar prata om musik…

Senaste albumet – ”The Time Has Come” – berätta, vad syftar titeln på?
”Vi kände att det var en bra titel. Sedan så är det sju år sen vi släppte senaste Weeping Willows-plattan.
Det var tiden. Det var på tiden för mycket. Valår, visade färgen, stå för någonting liksom.” berättar Magnus.

Som sagt, sju år sedan Weeping Willows släppte något material senast. Fear & Love släppte på Alla Hjärtans Dag 2007. ”En melodistark alla hjärtans-vän att sakta förälska sig i” skrev Expressen om släppet. Just starka och känslosamma låtar har Weeping Willows ett stort arkiv av. Det är tungt, men samtidigt fjäderlätt. Mäktigt, men samtidigt så stilla. Och konserterna; den som log när han spelade – han fick böta.
Sedan starten 1995 har bandet  släppt totalt sju album + senaste julskivan Christmas Time Has Come som är alldeles rykande färsk.
Bandet har nu bantats ned till endast fyra medlemmar och nästa vecka beger de sig ut på en julturné.

På tal om att stå för någonting… Jag vet att det kanske inte är så jättekul att kategorisera och sätta sin musik i fack, men jag vill ändå fråga er: hur skulle ni beskriva eran musik?
”Väldigt svår att definiera vår musik. Det är stark amerikansk 60-tal varvat med soul, country, rock, jazz…
Jag brukar säga det enklaste sättet är genom att nämna några influenser som vi har; Elvis, Frank Sinatra, The Smiths, Nick Cave, Roy Orbinsson, Velvet Underground, ja – till och med finsk tango!” berättar Magnus. Efter en liten stund, när vi kommit in på nästa ämne utbrister han:

”Nej! Nu vet jag hur man kan beskriva Weeping Willows – Burt Bacharach med attityd!” 

WillowsRadio_1688

Jag har hört riktiga ”skräckhistorier” om musiker; att de själva inte lyssnar på några band eller artister bara för att de själva jobba med det 24/7. Med er däremot så känns det inte så. Vad lyssnar ni själva på?
”Alltså, jag är nog en sån som inte lyssnar särskilt mycket på musik, faktiskt. Men när jag lyssnar så lyssnar jag mest på reagge.  Ganska gammal reagge, 67 till 78.” berättar Anders, som är den i bandet som skriver all musik, medan Magnus skriver texterna.

I samma fråga kommer konserter på tal. Det här besöket är bandets sjätte spelning under hela deras karriär. Sjätte utsålda spelningen. Ingen snack om saken att göteborgarna tycker om bandet, och det känns även hemma för medlemmarna. Ola minns tillbaka till 1973, när han hälsade på en polare vars pappa hade flyttat till göteborg. ”Vad gjorde du när du var här  då?” frågar jag. ”Ja…jag bara gick omkring. Bara. Gick. Älskade stan…” svarar han lungt och ser nöjd ut.
Vi fortsätter prata konserter.

”Jag går mer på konserter utomlands. Då får man hela kittet liksom – se ett band och en helt ny stad och…uppleva så mycket mer! Snart ska jag till Berlin och kolla på Morrisey. För ett tag sedan var jag på Nick Cave i Paris…” berättar Magnus. Anders flikar in:
”Jag ska på Swans i Stockholm!”

Swans? Berätta, vad gör de för musik?
”Heh…ja…” svarar Thomas och tittar på de andra i bandet.
”Musik och musik…haha! En ton är en timme. Nästan lite doom. Det är så sjukt hög volym, orkar inte ens tänka under tiden de spelar!” säger Magnus. Ola bara sitter och skrattar, sedan säger han:
”Tänk dig konserten imorgon – fast tvärtom!”
”Konserten är två timmar lång, och så spelar de fyra låtar…”
”Och så retar du mig för att jag lyssnar på Pink Floyd!” säger Ola, Thomas skrattar ännu mer.
”Ja, det är ju Barnen i Bullerbyn jämfört med det här…”

Intervjun med bandet känns mer som en kär återträff med gamla góa kompisar, för det känns verkligen som man känt både Magnus, Anders och Ola när man sitter med dem i hotellfoajen. Vi skrattar högt och jävlas med hjärtat med varandra.

Men tillbaka till Weeping Willows…
Ni har spelat ihop i drygt 17 år. Vad är tid för er? Känns det som sjutton år?
”Kollar man tillbaka på bilder från 1995, då ser man att det var längesen. Vad snygga vi var…” säger Magnus och tittar på sina kollegor.
Men det är ni la nu med?
”Haha! Lite mer fåror…fetma…”
Gamla minnen från turnéer med andra band och artister, som Stefan Sundström och liknande ploppar upp. Att medlemmarna i Weeping Willows har många projekt på gång utanför själva Weeping-konstelationen är en sak som är säker!”
”Vi äro musikanter!” säger Magnus.

Imorgon (läs: idag) spelar ni på Konserthuset. Utsålt. Jag har läst om er tidiga karriär; att den som log på scenen får böta. Men nu är ni la inte…?
”Nu blir det bara några örfilar!” säger Anders.
”Näej men det har med att göra…vi spelade ju en del country ibörjan av vår karriär, och det var ju lite ”töntigt” då. Dansbands-varning, så vi sa ”Om vi ska gör de här låtar ås får inte det uppfattas ironiskt – som något slags skämt!” Det var ju inget skämt. Man kan inte vara glad när man sjunger om olycklig kärlek. Det funkar inte…” berättar Ola.

Vi avrundar här. Bandet sjunger några serenader för varandra och härmar gamla countrylegender från förr. Det är fint. Jag önskar vi hade video på det. Tyvärr inte. Men det kanske kommer fler tillfällen att prata med Weeping Willows.
Hoppas det.
WEEPING WILLOWS TIPSAR OM MUSIK!
Tycker man om ”ett långsamt mangel”, ”tjugo minuter långa intron…” och att lyssna på sånt ”så att man inte ens kan tänka…”
Lyssna på Anders favoriter: SWANS.

Magnus största husgudar, ”dem är ju mina ”The Beatles” liksom!”
Lyssna på: THE SMITHS.

Psykedeliskt trans när den är som bäst.
Lyssna på Olas favoriter: PINK FLOYD och VELVET UNDERGROUND.

Lyssna på Weeping Willows senaste album Time Has Come.
Lyssna på Weeping Willows julalbum Christmas Time Has Come.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Avenykrögarna på helspänn efter Långgatan-boom: Försöker locka publiken tillbaka till Mordor

2014-11-19 av ozelot

andraavenyn_26191191_121894769ESS Hotell är en stor aktör i Göteborgs krogvärld. Kanske har de glidit lite under radarn i media då alla var upptagna med att titta på vad Stureplansgruppen inte gjorde samt vad Avenyfamiljen faktiskt gjorde ändå. Ty faktum är att ESS har affärsintressen i såväl Peacock, trevliga tjejklubben Port du Soleil, Barken Viking (!), Tranquilo och linnehipstrarnas nya favorit-Sibyllahak: Barabicu.

Nu har Ess Hotell stuckit upp sitt prövande finger i ytterligare en fuktig omgivning och känt av varthän det barkar:
Ingen vill vara på Avenyn längre.
App app app! resonerar då ESS Hotell, då går ju våra avenykrogar dåligt!
Resultat: ESS Hotell köper Brasserie Lipp, The Rose & Crown och nattklubben Glow.
Undrar om Welcom…nä det var inget..

Men herregud. Micke-Lips, Rose & Dunbar och Glowstick..
Dit kanske mina föräldrar skulle gå, nu när de gått i allmänpension. Efter besöket på Evas Paley.

Ägarna utlovar en ”spännande satsning” på Avenyn, som alltså skall ta upp konkurrensen om krogpubliken med Andra Långgatan, den senares finare kusiner i omnejden samt andra barn på bygden.

Det handlar om mycket pengar, erkänner VD Jonas Stenberg till GP.
– Det är mycket pengar. Men verksamheterna har kanske Göteborgs bästa läge (Sic!). Vi vill ha göteborgarna tillbaka till Avenyn, konstaterar han vidare.

Ett resonemang jag har en viss förståelse för: Avenyyyn är ju numer Göteborgs svar på Ullared, där pizzaracers (BMW M3 serien, typ) varvar ikapp med studentlass och motoriserade kundvagnar (Lexus) vid stoppljuset utanför svarttaxistationen.

Lycka till (skrock skrock)!
Vi andra vet ju att Göteborg inte är Tylösand och att Marstrand snart sjunker i havet som ett Atlantis för framtidens hobbydykare.
Men det lär finnas fler företagsgrupper kring Avenyn som nervöst tittar i plånboken och räknar mynt, strax innan stängningsdags.
De är de som kommer i taxi till Oakleys och tre Brooklyn Lagers senare frågar vilket håll strippklubbarna ligger.

”Näej inget speciellt – bara det att du var död för mig ett par sekunder. Död, på riktigt-död.” Då det kändes, del V

2014-11-19 av

DÅ DET KÄNDES

* På väg till jobbet och jag får ett sms: ”Hej Josefine! Det var så himla längesen nu. Jag är hemma från England och är i Göteborg nu. Kan vi inte ses på en kaffe eller bara ta en promenad? // H”. Och det första jag tänker är ”Jag känner ingen H?!”.
Men vi bestämmer oss ändå för att styra upp ett möte. Jag känner inte igen honom, kommer inte alls ihåg hur eller när vi kan ha träffats förr. Men när han visar en sms-konversation han och jag haft faller alla pusselbitar på plats.  Det visade sig att vi hade bytt nummer en gång sommaren 2012, men aldrig träffats någon mer gång efter det.
Vi hade en väldigt trevlig ”återträff” häromdan, trots det så tror jag inte att vi kommer att ses något mer. Varför vet jag inte, bara en känsla jag har. Kanske är bra så? Vet inte.

* Vi har skickat en specialgjord bild till Ralf Gyllenhammar på hans födelsedag. Bilden föreställer en gammal jesusmålning där vi klippt in hans huvud i Jesus kropp. ”Jag vill ha en stor plansch!” säger han. Han får bilden inramad och sedan bilden via mail.
Några månader senare ser vi Mustasch live i Lisebergshallen och vid sidan av scenen har bandet två storbildsskärmar.
Plötsligt, i mitten av konserter spelas ett fint bildspel med massor av gamla bilder från tidigare turnéer och forna bandmedlemmar upp…
och plötsligt kommer även vår Jesus-bild upp! Jag skrikgråter till Louise. ”TITTA! TITTA DÅ! DET ÄR VÅR BILD! VÅR BILD!”. 

* Jag pratar i telefon med min före detta chef på ett ställe jag spelade skivor på ett tag. Jag gråter, är trött på hur han beter sig mot mig.
”Du har så dålig attityd! Du lyssnar inte på mig!” gapar och gråter jag i telefonen medan tårarna sprutar. Han blir tyst, och när jag fått ur mig all aggression och ilska är det enda han säger ”Har du gråtit färdig nu lilla gumman?”. 
Jag spelade där en sista kväll, kom inte tillbaka och kommer inte göra det något mer heller.

* Jag är trött efter att ha jobbat som servitris en kväll. Klockan är närmare 01:00 och jag har precis hoppat av mitt tåg i Surte. Utanför stationshuset cyklar en liten grabb på sisådär tio bast runt, runt, runt alldeles ensam. Det finns inga andra människor däromkring, inga som han leker med eller någon föräldrar som håller koll på honom. Tänker inte så mycket mer på det där och då, utan ville bara komma hem. Hem till mig. Sova.
Kilar vidare över parkeringen och mot mig, då cyklar ungen efter och upp bredvid mig.
”He…h…he..he-hej!” stammade han fram nervöst.
”Ah, hej…” svarar jag trött och kastar en snabb blick på honom.
”Du…f…fö…förlåt mig men…du får inte  bli arg på mig nu?”
”Näe okej.”
”Lovar du det? Du får inte bli arg på mig…”
”Nej, jag ska inte bli arg på dig.”
”Vi…vi…vill…vill du ha s…se…sex med mig?”
Reagerar knappt. Ville bara hem. Förstod bara att det inte var något bra.
”Nej det vill jag inte. Cykla hem nu.” sa jag lite småirriterat.
”O…ok…okej. F…förlåt.” sa han och cyklade iväg.

Morgonen därpå var han de första jag tänkte på. Vafan var det där för något egentligen? Vet inte om det var komiskt eller om det var… tragiskt. Var försegår egentligen i den där pojkens hjärna? Vad har han för liv där hemma? Vill jag veta det? 

* Jag råkar springa in i Pugh Rogefeldt på Avenyn en skéten söndagsförmiddag. Ingé megagrej så, men ändå lite kul eftersom jag tycker om hans musik och ville där och då gärna säga det.
”Mäh, det är ju du…eller?” säger jag. ”Ja, det är väl jag.” skrattar han. ”Jag vill bah säga att jag tycker du är bra! Alltså, du gör jättebra musik. Fast du är ju bra du med. Eller…ja.” svamlar jag. Han bara ler,
och ger mig en kram.

* Jag har fotograferat J’s nya bil under förmiddagen; en riktigt monsterbil som man kör fort, riktigt fort med. Åker sedan in till stan för ett möte. Känner plötsligt att mobilen vibrerar. Det är mamma som ringer.
”Hallå?” svarar jag. ”Oh herregud, BRA att du svarade till slut! Det är en bilolycka i Surte. Det är ambulanser, helikoptrar och allting där borta nu! Jag trodde det var du som var i med i bilen!”.  Blir alldeles kall. Hinner tänka så mycket på så kort tid. ”Jag måste ringa J. Nu.” säger jag och avslutar samtalet. Ser sedan att både mamma och Louise hade ringt och sms:at flera gånger utan att jag hört det. Dåligt samvete blandas mer oro för J.
Ringer J. Signal. Hinner tänka ännu mer. Signal. Det må bara vara fyra månader som jag känt honom, men de fladdrar förbi framför ögonen på mig och jag blir kall. Signal. ”Vafan, J…” Signal. 
”Hallå?” svarar han, och plötsligt vet jag inte riktigt vad jag ska tänka eller säga längre, det blir mest en suck av lättnad. ”Heh, heeej…du lever.”. ”Heh, jo – jag lever. Vadå’råh?”.
”Näej inget speciellt, du var död för mig ett par sekunder. Död, på riktigt-död.” ville jag säga.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

P3 Guld: ”Fan vad skönt psycho jag är!”

2014-01-20 av

P31

Jojomen, det är inte mer än rimligt att jag, som fått lite utav uppdraget att vara Göteborg Nonstops fotograf, rapporterar sist utav alla reportrar som var där från vårat gäng. Ehe…
men, det kan bli så. När man inte är från stan. När man bor cirkus två timmar från Göteborg och lånar en röd soffa (som dessutom fått det ökända namnet ”Porrsoffan”) någonstans i Partille.

Men, mina vänner, spelar roll om jag hade sovit på en blå soffa, delat säng med någon, åkt hem eller försvunnit spårlöst
– ni får ännu en analys kring P3 Guld Galan 2014.

P32

Det började med förfest klockan 17:30 på Konsthallen längst upp på avenyn. Till skillnad från förra årets förfest på Pustervik var det här en mycket stor och ljus lokal. Smaken är som baken (stor och delad), men jag saknar faktiskt den där mörka miljön borta vid järntorget. Det här kändes för kalt, sterilt och en aning stelt.
Men bubblet var det inge’ fel på.

P33

Och så fick man ju godis! Och vatten!
(observera: som jag sa tidigare att jag är Göteborg Nonstops fotograf, och kan inte ens fokusera och ställa in skärpan rätt på de små kolorna. Bedrövligt…).
Jag tog två kolor, varav en stoppade jag i fickan. Det skulle jag inte gjort…
men den storyn tar vi lite senare.

P36

Här höll vi till! Som ni ser, det ser mörkt ut. Klädmässigt alltså.
Hur gick det med min outfit då?
Ja, jag ska vara ärlig. Jag började med en svart dräkt, men kände att ”Vafan, alla kommer att ha svart. Alla.”
– så jag körde blåa jeans (fick ligga lite på golvet för att få på mig dem. Jag köpte dem nog för tre år sedan…) och gul skjorta, för mycket hårspray i ett överstylat hår och panda-maken.
Inte snyggast på hela förfesten kanske, men jag  var glad ändå.

P34

Så gjorde man som folk gör. Försöker mingla vant med glaset i ena handen (och fingret ut) samt två kameror runt halsen. Kalle Wannerskog och Johan Jivin från Movits! visste inte heller hur de skulle göra när jag kom fram och frågade efter en bild. De var mitt uppe i någon iPhone-diskussion och höll fram sina mobiler.
”Javisst!” sa Kalle. Efter en stunds tystnad:
”Ehe…eller…hur ska vi göra? Ska vi stå såhär?”
”Va lite góa!” sa jag bah.
Titta vad góa de blev. Fantastiskt.

P35

Nicole Sabouné med góaste fodrade jackan kom med ett par vänner.

P37

Dessa två viktiga herrar var här också.
Älskar tröjan på mannen till höger. Olle Ljungströms design
”Fan vad skönt psycho jag är!”
Stilpoäng för det och håret.

P39

Efter ett tags minglande och vimmlande var det dags för en kort promenad ned till Scandinavium. Dags att inta sina positioner!

P310

Av någon anledning hamnade jag här nere, på plattformen. En säkerhetsvakt kom fram och sa ”Varsågoda – ni ska gå här!”
”Oj det va väldans…” sa jag och gick ned.
Sedan visade det sig att jag inte alls skulle vara där.
”DU får INTE vara HÄR!”
”Nähä…näej men…nä nä…”
Så, här är en förklarande bild vart man inte fick vara om man var från pressen.

P312

Jag fick istället inta min ”riktiga plats” på läktaren och förlita mig på min telezoom. Precis som Andra Sidan påpekade i sin P3 Guld-rapport så ser man inte så jädrans mycket där ifrån. Min radiokollega från Radio 88, Annika, försökte ta bilder på sin iPhone.

Hon tog en bild. Väntade. Tittade på resultatet.
Satt tyst. Sedan tittade hon på mig.
”Där. De där vita pricken där. Det är Laleh. Eller?”

P313

Ja, mycket riktigt. Laleh, som inledde galan väldigt pampigt med låten Stars Align från sitt senaste album Colors, var inte mycket mer än till en liten vit prick i början av galan.

P311

Men när låten kom igång så blev det jädrar i mig drag. Laleh var fortfarande en vit, men inte en liten osynlig prick. Snygg ljusshow och mäktigt trumkomp som inledde årets P3 Guld-gala på bästa tänkbara sätt. Mäktigt!

P315

Ingen snack om att ljusshowen var fantastiskt mäktig. Att se det hela på tv är ju en sak, men att vara där är, inte helt oväntat, liiite bättre, liiite roligare, liiite fränare.

Mina förväntnignar på Mando Diao’s framträdande var höga. Om det var bra? Ohja, men jag undrar över och förstår inte vad de vita rymddräkterna kommer ifrån och varför Gustaf Norén färgat håret kycklinggult.
Tokigt. Hoppas inte de faller mer i synth:eriet.

P330

Linda Pira. Jag vill börja med hip hop för att kunna använda myzdräkt på galor.
Jag menar, så ofta som jag går på gala. Hello…

P316

Förra årets stora vinnare, Linnea Henriksson, klev in på scenen med sin egendesignade (och andra musikhjälpare från i vintras) fågelklänning för att dela ut pris till Årets artist.

P317

…som inte helt oväntat tilldelades Veronica Maggio för sitt album Handen i fickan fast jag bryr mig. Hon har varit nominerad i P3 Guld nio gånger – och tionde gången gillt kammade hon hem priset. Hurra hurra!

P318

Och publiken ställde sig upp och dansade fuldans mitt i sändning. Förvisso varade det hela i 20 sekunder. Men det var välbehövligt att få sträcka på sig (speciellt i mina jeans. Tänker inte ha jeans som man tvingas ligga ned för att komma i nästa gång…).

P3Guld1webb

Uppträdande band artister under galan var Laleh (bra start!), Mando Diao (disco-sväng!), Elliphant (oooh!), Style of Eye (…intressant), Daniel Adams Ray (jag satt mest och funderade över hans röda rymdkrigardräkt och den vita armén)…

P321

Nonono (årets mest spelade låt på P3!), Linda Pira (hip to the hop!), Seinabo Sey (fantastiskt vackert!!!), Panda da Panda (vafaen var det för nåt?).

P320

Bland prisutdelarna hittade bland annat vi Kodjo Akolor (programledare för galan också, naturligtvis), Sarah Dawn Finer och Emma Knyckare (som här fått syn på mig och min kamera…kanske?).

P322

De delade ut pris till Håkan Hellström. Håkan, som inte helt oväntat kammade hem pris för både årets låt samt Guldmicken. Inget snack om saken, kan var värd det till 110%.

Annars då? Vann verkligen rätt artist, band och låt?
Om man utgår från min ”önskelista” och aningar så gissade och önskade jag jäkligt bra om jag får säga det själv.
Jag tycker absolut att det var rätt artister som tog emot priserna.

P324

Rätt som det var så presenterade sista akten; Elliphant avslutade storslaget.

Snyggaste: Kodjo Akolor i slimmad svart balettdräkt. För ett slag blev jag kär på nytt. Fantastiskt.
Kvällens ”…jag fattar inte?”: Lilla Namos tacktal. Tuff tjej, men hennes tacktal för priset som Årets Nykomling gjorde både mig, och många kring mig konfunderade. Hon tar fram ett litet papper som hon berättar är hennes tacktal, skrivet i taxin påväg hit. Hon börjar läsa: ”Jag har inte hunnit måla naglarna, men det gör inget…”. Grejen är att hon står och håller upp det här pappret och blottar sina blodröda, långa lösnaglar. En kille i publiken ropar det jag själv skulle vilja fråga henne: ”Men du har ju målade röda naglar!”.
Bästa uppträdande: Mando Diao levererade, men förlorade lite poäng på rymddräkterna. Positiv överraskning var när Seinabo Sey glittrade mest utav alla på scenen. Fantastisk röst och pampigt uppträdande. Wow!
En som borde fått specialpris: Björn Olsson. Fantastisk låtskrivare. Jag önskar att mitt liv var som en Björn Olsson-låt (var tvungen att haffa honom på efterfesten sedan. ”Duh!”, varpå han tittade förvånat på mig ”Förlåt, men jag måste bara säga…du är skitbra!”, ”Jaha…oj. Ja, tack.”, ”Alltså…ja, du är skitbra. Jag ville bara säga det!”, sedan skiljdes vi åt. Men nu har jag sagt det, det kändes bra.

And naow då? täntke vi. NOT.
Nu var det ju dags för efterfest på Elite Park!

P325

Så likt pilgrimsfärden vandrade vi uppför gatan och tillbaka mot avenyn. Inne på Park snurrade den gigantiska discokulan kring Göteborgs motsvarighet på Stockholms bögring på t-terminalen.

P327

Jason Timbuktu med vän. Jag har nog aldrig i hela mitt liv skådat ett sådant snett leende som Jasons.
Imponerande, Jason. Imponerande.
Sen är han ganska kort. Fast söt-kort. På ett fint sätt.
Det är fint.
Och så fick han mig att känna mig lite lång också

P326

En annan grymt snygg duo: Ms. Henrik och H. M Hammarin.
Hammarin agerade gästredaktör på Göteborg Nonstop under P3 Guld Galan. Under veckan publicerar vi hans summering av galan. Tills dess, kolla in hans vansinne-videoblogg. På egen risk alltså.

P328

På övervåningen bjöds det på buffé: lax, pulled pork, rostade grönsaker, bröd…
Nom nom!

P329

Efterfesten pågick till ”sent”, som det stod på schemat. Själv blev jag inte särskilt långvarig på festen. Kramar, pussar, mat, toabesök, framtidsplaneringsnack…
sedan däckade jag i en soffa i Partille.

Och just det,
kommer ni ihåg den där dumle-kolan jag skrev om tidigare i det här inlägget?
Jo, såhär var det…
Jag fick ju två dumlekolor på gårdagens förfest till P3 Guld; en åt jag, den andra stoppade jag i bakfickan.
Jag glömde helt och hållet av den där dumlekolan. När förfesten var över och vi gick vidare till Scandinavium låg den tryggt mot stjärten. Sen blev den mosad mot min plats på läktaren. Först efter galan, efter ca 2 timmars sittande kände jag den där bak. Ljummen och kladdig.
Vågade inte titta på min byxrumpa ifall jag hade en brun fläck där bak (som skulle kunna förväxlas med både det ena och det andra…), för om det skulle vara så så hade jag ändå inge annat byxalternativ med mig.
Kanske bidrog jag till någon snackis under efterfesten. Sollebrunnaren med bruna fläcken.
En feskekörka-wannabe men ingen är perfekt…

Tack P3 Guld för iår! Hoppas att vi ses nästa år igen!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

48 hours in Gothenburg: A beginners guide

2013-06-25 av ozelot

avenyAre you planning a short visit to Gothenburg? Maybe over the weekend, but you’ve already been to Liseberg Amusement park and rode the Paddan sightseeing boat? The ”Aveny-boulevard” left you with emptiness at the last visit, and maybe you’re curious about where the real Gothenburgers really go? Göteborg nonstop makes a brief attempt to draw out a rough map of the city.

The first thing you probably need to do is to get roof over your head. If you are in the lower end of the budget line you probably sleep on a friends couch which is probably the nicest option of all social wise.
If you have no local friends with permanent living, there are several hostels that offer cheap accommodation, though often busy during the height of the season.
Some of them can be found here and several of them are located within a convenient walking around district of Linné.

If You have a larger budget for your visit, there is a wide selection of Hotels in Gothenburg.
An affordable stay is Spar Hotel. . At least my cousins ​​slept there comfortably during the latest Springsteen concert.
However we are not going to focus on it accommodations, but instead hit the streets as quick as we can..

Food
Food is something that is good to eat, and Gothenburg offers several restaurants mentioned in the Michelin Guide. If you belong to the category of people who can afford the check you probably already have an eye on the situation and get a taxi to get there.
Thörnströms kök is the latest newcomer in the Michelin Rank, and received their well deserved star last year. It is probably also the most affordable.
We will however focus on the more affordable options and promote hot spots you may target and relatively quickly find a reasonable selection of restaurants without having to book a table weeks in advance.

Ranging from simple hole-in-the-walls to more expensive restaurants to bring your parents to, as long as they are paying of course.
Newcomers to this Gothenburg would surely like to have a proper overview of city grandeur when the arrive. The restaurant Heaven 23 is positioned at the top of the Gothia Towers Hotel and have indeed fantastic view. It is by no means particularly cheap, but not overly expensive either, and their über-sized shrimp sandwiches remains a favorite. So instead of falling into the typical tourist trap (like in the Harbor-area close to the Opera House, we suggest that you do it with some class.
So if you want a nice meal and have a couple of drinks afterwards, Heaven 23 is a good option, preferably during late hours when the city lights up beneath your panorama view.

During summer when the weather is permitting, we also recommend Götaplatsen, which this time of year is full of outdoor terraces, with a great view over Avenyn – the gemstone of all glossy tourist catalogues. Restaurant Bar Himmel offers a variety of main dishes ranging from 180-250 SEK, and a draft beer is 49 (vin de table 59)- quite affordable for this kind of venue.
You will find more typical summer-time restaurant and clubs of this kind here.
Two restaurants stands out in the relative neighborhood of the pretty uninspiring Aveny: Restaurang Bon and Familjen. Familjen is Michelin-praised top notch restaurant Kock & Vin’s rowdier cousin that serves more rustic food with the same focus on locally grown produce.
Reasonably priced menu items but also a la carte. Bring the family.

Likewise Bon is a good choice that wont bankrupt you either, but still satisfy your demand of well cooked food and decent wine list. Very reasonably priced, the sommeliers Wine suggestions is recommended. 60 SEK or 110 SEK per glass and you get a lot of wine for the money. I suggest you share a whole bottle.
Other spots in the neighborhood is Restaurant Kometen, which is celebrity chefs Mannerströms latest venue after selling his treasured Sjömagasinet.
Rustic kitchen is promised, with wiener schnitzles large as elephant ears, but since we are not quite that hungry yet we slip into the Saluhallen (Market Hall) on Kungstorget which has recently undergone renovation.
Here you’ll find all sorts of delicacies, but also a number of affordable hole-in the-wall restaurants, ranging from the more upscale Amanda Boman fish restaurant to Kebab-joints and also favorited Alexandras, that serves a hot cheap lentil soup that people come back for.
Kåge’s hörna is recommended for crafty swedish kitchen, and at S.O Larsson you can buy a giant load of grilled chicken and/or ribs and potatoes in aluminum wrap for 50 sek.
Just to bring out in the sun and eat.

In the vicinity of Kungstorget there are numerous restaurants in the middle range within walking distance, from Tranquillo serving South American cuisine with a lot of grilled meat on the menu, to Café du Nord, which serves classic swedish meatballs in a pile.

A couple of blocks further on in a westerly direction (you are now in Gothenburg’s main shopping area, at least when it comes to fashion goods) you will find Magasinsgatan.
This is one of the city’s hippest streets, with everything from vintage thrift shops to hip restaurants and cafes.
A cheap meal you will find at Strömmingsluckan (which serves fried herring with mashed potatoes from a food wagon), or choose a perfect café ristretto at da Matteo – one of the city’s best cafés with three different outlets around town.
Later in the evening Restaurang Magnus & Magnus lights up the night – with trendy, rather well-to-do (”I am an art director”) but still sympathetic audience. It also offers a very nice courtyard which often houses club gigs during the summer evenings.

Just around the corner is also Bar Lokal (closed during summer) which is a more down to earth kind of hang out, but with locally grown ambitions in the kitchen. If you are in for more international tastes, stroll to fast food joint Beijing08 which serves dumplings over the counter, but you can also get a beer.

Turn south, cross the canal and you end up on Viktoriagatan and Vasastan, with a great range of restaurants that boast special food deals (”pork tenderloin and bearnaise + beer”) for a bargain.
Restaurang Noba is one of the better, or Björns Bar if you are willing to spend some more money.
A good alternative is to take a side street to the right – at Haga Kyrkoplan you will find one of Gothenburg’s best thai restaurant: Moon Thai Kitchen – decorated like a typical beach joint in Phuket. Affordable.

Now instead we head for Linné district, and to get there we’ll walk down Haga Nygata. Along the cobbled streets are a number of booksellers, cafes and shops with trendy clothes and crafts. But above all, we are approaching Linné.

There is almost no end to the culinary offerings of the Linné neighborhood. Along Linnegatan from Järntorget to Linnéplatsen there are plenty of cafes and restaurants for all international tastes.
La Sombrita tends to be a popular summer hang out with charmingly unpleasant spanish staff that hands out tapas plates that wont give you food poisoning, and it is also quite affordable.
More original is probably the crossing streets of Prinsgatan, Nordenskiöldsgatan and Olivedalsgatan: Here you can find the example of Gothenburg’s own Little Italy, but also a number of other internationally tastes like French bistros, authentic Chinese family cuisine and Manfred’s Brasserie – two Austrian elderly gentlemen whose Central European grub leaves no one disappointed. Why not a steak tartare or a genuine Wiener schnitzel?
Neighboring Långgatorna (first, second and third) has a variety of restaurants mainly of international taste, as a general rule Andra Långgatan is Little Thailand (Mae Krua is the best) and Första Långgatan is Little India (Maharani is the best).
But there are of course exceptions.

Cafes
Gothenburg is probably Sweden’s coffee house capital and a guide is not really necessary. In city centre, Kyrkgatan (close to Shopping Warehouse NK) has Bar Centro, which has now also started a branch on Prinsgatan in Linné – Bar Italia. Both genuine italian coffee bars – without the grappa or smoking inside.

Mornington Hotel Stravaganza claims they serve Gothenburgs best coffée, right in the heart of Avenyn. A small outdoor terrace between Burger King and Hard Rock Café .
Ljunggrens Café further down the street dates from early 19th century, and offers nice sandwichs and pastry to a reasonable price.


Viktoriapassagen
is a busy inbuilt passage between Södra Larmgatan and Vallgatan where you will find all kinds of trendy stuff but also the local branch of coffee house da Matteo. Very popular.
Haga Nygata has several cafés, and around Järntorget we recommend Cigarren (good coffee, simple pastries and even cigar sales) and Way Cup (fair trade coffee, trendy furnishing and plenty of tables)
Hagabion has a Berlin feel to it, with vegetarian small dishes and excellent home-baked bread, and on Andra Långgatan you will find Dirty Records / Cafe Santo Domingo, which is actually a combine coffee shop and used records-store.
Two Little Birds Café at the opposite side is also nice, and often houses art exhibitions.
Worth a 10 minutes walk to the district of Majorna is Café Zenith, one of the best outdoor cafés in town, bordering picturesque Allmänna Vägen and overlooking Söderlingska Trädgården (small city park).
Also nearby is the coffee shop in record store Bengans lobby. Good Italian coffee, sandwiches and snacks.

Drink

Having a drink in Gothenburg is a fluid activity – a lot of places we have already mentioned in earlier sections.
Avenyn is familiar to everyone – this is generally where the lads and squares go out along with the yuppies. Mostly busy at weekends, with nightclubs as Yaki-da – with multiple floors and music for all tastes. Housing also a restaurant and a café.
Along Avenyn, Yaki-da is recommended for the slightly more alternative crowd that demands more than the most commercial house music.

Further up the Aveny approaching Kungsportsplatsen you will find Stora Teatern (the old opera house) on the left side. Outdoor dinings in the evenings, but also often concerts and clubs inside. Check the schedule.
A required pitstop is 7-ans ölhall on Södra Larmgatan, at the opposite of Saluhallen. This is the only bar in Gothenburg that is allowed to serve beer without having a food meny – mandatory in Sweden even for Night Clubs. A classical joint founded in 1900 and still going strong. Popular among all kinds of people – but they serve beer and beer only.

Ritz at Bastionsplatsen has a nice outdoor terrace, but not as hip as it used to be. The weekend brunches are excellent though – with a large variety of hot & cold dishes – and the view over Trädgårdsföreningen is nice.

Magasinsgatan we mentioned earlier: Among them disco bar Lou Lou & more stylish Magnus & Magnus, and Puta Madre – with its mexi-inspired kitchen and great cocktails – made it’s way into White Guide. If you however just wanna get drunk quickly at low cost, head for Vasastaden District.

Chez Amis at Vasaplatsen poors cheepo bear in large glasses and so does Vasastan and Restaurang Viktoria in the neighborhood. Girls in bloom, commercial music and a faint scent of CK One that looms over everything.
For those who want to snap up a bit NOBA is a good choice, with a simplified end nordic kitchen and also beer in price ranges from 34 and up. The atmosphere is trendy but cozy, and has an inbuilt outdoor dining-area.
NOBA / / Viktoragatan 1 / / Open daily, weekends till 03 / / Free admission

Moore rowdy Cheers pub little further up the street is a classic sportsbar but also living room for many locals, and at the other side of the street you’ll find The Queens – very cheap but has a certain rugged charm. Plus they show sports.

For the more alternative crowd in Gothenburg, Linnestaden is with few exceptions the place to go. Andra Långgatan has taken over Avenyns reputation as the city’s real bar street and it doesn’t really matter what day it is.
The bars are very frequent, some places you might want to check out is Publik (for the hipsters), Ölstugan Tullen (for the general crowd) and Vink (for the wine afficionados). Go to L’Assassino for the forgiving, gay friendly atmosphere and nice cocktails. Their stone-oven baked pizzas are a bargain.

On Third Långatan you ’ll find Stearin – a fine-dining restaurant with a local touch – also popular in the evenings for drinks and urban music gigs.
Half of Gothenburgs advertising workers favorites Bar Kino and Hagabion in the same house, offering a stripped-down setting with naked lightbulbs and mixed furniture. Forty years old sugardaddy’s mingles with 18-year-olds with their own smuggled PET-bottled wine. Always a reliable hook-up place.
When Kino and the pubs at Andra Långgatan closes around 01 on weekdays (-02 on weekends), the crowd moves towards Järntorget and Pustervik – and possibly Jerntorgets Brygghus – that closes an hour later.
Besides being one of Gothenburg’s most active live scenes, Pustervik satisfies most tastes concerning hook-up factor and age range.
Open 7 days a week. Sunday-Thursday -02 // Fri-Sat -03 //

The stretch between Skanstorget-Sveaplan nowadays resemble Magasinsgatan in its pioneer stages.
From Skanstorget, take right up the hill on Kastellgatan. On the right side you have Skansen Kronan – an historical landmark that is excellent for picknicks -, on the left a Yugoslavian restaurant the wars forgot. You will also find art Gallerys as Galleri Box and Galleri 54.
On Kastellgatan 14 is Dubbel Dubbel – a trendy dumplins restaurant started by local musical entrepreneurs. (Dubbel Dubbel now has an even more hip cousin – Dubbel Dubbel Kolibri at Surbrunnsgatan – just in the shadow of magnificent Energy plant. The atmosphere is urban, often with DJs in the evenings.)
Further on Sveagatan has several arts and crafts gallerys and chiq boutiques.

Linnéterassen
has a strategic location overlooking busy Linnegatan. The crowd is mixed and relatively well-behaved, the concept is well-cooked Swedish cuisine with a twist, and there is a wide selection of beers and wine. Moderate Expensive.
Downstairs you’ll find younger sibling Lilla Linné, a little more modest for those who can not cope with the volume upstairs. Reasonably priced snacks (Swedish ”tapas”) and a beautiful black and white tiled floor.

Of course there are hundreds of places to choose from and it is impossible to cover everything.
For fresh up-to-date tips, we suggest that you sign up for our Facebook page. Its in swedish, but just holler and someone will translate.

Night Clubs:
Pustervik, Nefertiti, Port du Soleil, Yaki-da and Park Lane is recommended. In july, The Docks opens at Frihamnen – with a fantastic scenery.

Outings:
The weather is nice, but still you do not have all the time in the world? We give you a few pointers:

Röda Sten in the shadow of Älvsborgsbron offers walking paths in unique environment. In the grafitti-covered Pannhuset there are art and photo exhibitions, but also a restaurant with clubs in the evenings. Though really it’s nice to just hang out at the edge of the dock and watch people.
Bring your own wine.
Tramstop Vagnhallen i Majorna >> 5 min walk

Ödledammen: Slottskogen is always crowded in the summer. However if you wish to be a little more private, aim at Ödledammen at the Old Water Tower and Observatory. Croaking ducks running about, lizards in the pond and often techno parties on summer nights. A solid cast grill is available.
Take bus 60 to Paradisgatan >> Walk towards Slottskogen and the Old Water Tower


Archipelago:

Gothenburg archipelago is one of the most beautiful and accessible. You go all the way on a single ticket (the ferries are included in the public transport system). Take tram 9 or 11 to Saltholmen and head for the ferries. Or just stay on the mainland and dive from the cliffs.
Vrångö or Brännö is among the most popular destinations
On the way back to town, stop at the Mariaplan, for an afternoon coffee at the popular Café Marmalade, wildly popular Tapasbaren or dinner at somewhat fancy Enoteca Maglia

Closer to city centre you will find Hammok (stop Karl Johansgatan), a nice ölcafé exactly where the Hängmattan (Karl Johan street’s cut is so called in the vernacular) is the deepest is a nice feature of Karl Johan street’s offerings. My thoughts wander to Berlin and the atmosphere is as casual as the decor. Often local DJs play a variety of ambient electronic music.
Hammok / / Karl Johansgatan 11 / / All day

Shopping:
The streets around Domkyrkan is the most reliable for clothes and goods. Around Järntorget is Ted Bernhardtz for (young) mens clothing.
NK is a a large and rather excklusive warehouse, and the young hipsters shop at Weekdays (stylish but cheap), Nudie (organic jeans) and BEYOND RETRO.

Second hand: Ragtime on Magasinsgatan has men’s clothing as well as womens.
Emmaus on Linnegatan have a trendy hand-picked selection and at Järntorget, you will fins Myrorna – ä second hand warehouse in four floors..
At Första Långgatan you’ll find Red Cross and Börsen.

Music: Andra långgatan has its share of record stores, especially used.
Vinyl is the new black again Andra Långgatans skivhandel has the largest selection.
In addition there are Dirty Records on the same street, and even some punk / hardcore shop I do not remember the name of. The flagship of all record stores in Gothenburg is otherwise Bengans – an institution for record buyers housed in a cinema just off Stigbergstorget.

Musical Instruments: JP Disco is on Masthuggstorget but whatever DJ needs.
Musicians and musician-wannabees hangs out att MUG close to Kaserntorget. The customers who used to hang there 20 years ago today works there.
World’s largest corner shop for music lovers reads the banner and they’re probably right.

Otherwise, the stretch between Polhemsplatsen (Odingatan) and Svingeln has quite a few of music stores, including a specialized drums & brasstore.

Art: In addition to Göteborgs Konstmuseums collections are often modern art in the side annexe Kunsthalle. Another semi-institutional arena for contemporary art and photography is Röda Sten – a given destination.
Student shows often appear in Rotor Gallery at Valands konstskola, and at the opposite is also Röhsska museum that shows fashion, design and art crafts.

Of the independent art galleries include Gallery 54 and Gallery Box focusing on contemporary conceptual art, and both are within easy walking distance.
In Linnéstaden include among others Galleri Magnus Winström who’s nack for picking up new talant renders them a place in Gothenburg art scene.

An international Casino: Casino Cosmopol are open every day from 11:30 to 05:00 and is steps away from the Gothenburg Opera and the Marina, with several terraces.
Otherwise, there are roulette and blackjack tables at major restaurants around the Avenue.

This is all for now, but we are open to suggestions and requests.
Welcome to Gothenburg

Uppsnappat: Skvaller och förtal mitt i veckan

2013-04-16 av ozelot

gossip-photoIbland snappar man upp saker som inte riktigt förtjänar en artikel, men ändå inte begravas under ett lager måsskit. En del är gammalt, en del nytt. Här är några av veckans notiser.

Glenns sportbar är en liten framgångssaga med ett flertal etableringar på relativt kort tid. Moderrestaurangen Frigga följdes snart av Andra Långgatan och snart följde Munkebäck. Nu är det dags igen. I maj/juni planerar man att slå upp Glenn Masthugget. Den nya restaurangen kommer att ligga i Moon Thai/St. George gamla lokaler på repslagaregatan 7. Välkommet för Masthugget och dess invånare som saknat ett pålitligt vattenhål utan att behöva fresta mer än nödvändigt på klättermusklerna.

I konkurrens med 60 sökande städer har Göteborg utsetts som värd för branschmässan World of Coffee. Men kaffetörstiga får vänta: Först i juni 2015 är det Göteborgs tur. Årets mässa hålls i Nice, 2013 är det Dublins tur och 2014 Rimini. Anna Hylander på Göteborg & Co tror att det är stadens arrangörsvana och goda restaurang & cafékultur som ligger till grund för utnämningen.

Lördag 20 april ordnar Naturskyddsföreningen klädbytardagar i Frilagret, Heurlins Plats vid Järntorget. Inlämning sker kl 10 – 12 och Klädbytet 10 – 16, men den smarte är framme redan under veckan i någon av Emmaus två butiker i Göteborg. Då slipper man ”lämna-in-kön” och kan gå direkt till klädbytet på lördagen.

Nyligen avpolletterades flerårige medarbetaren Åke Lundgren från en chefstjänst på GT efter konflikt med relativt nytillträdde chefredaktören Frida Boisen. Locket lades snabbt på, och nu är det dags för inventarien Matts Olsson enligt ett ”pressmeddelande” på Twitter. Tack för alla år hälsar Frida, efter att ha känt Matts i några månader.


Rykten förtäljer att Matts inte var så pigg på att bli webbreporter efter 41 år i sportens tjänst..
Liknande kommenderingar har tidigare drabbat Kai-Martin som efter att ha skrivit om musik sedan 70-talet blev satt att bevaka bandymatcher i minusgrader, men med särskilt rätt att blogga under parollen ”GT:s enorma webbsatsning.”

Babars lokaler har slagit igen då Wallenstam bygger om hela rasket inklusive gravt misslyckade shoppinggallerian Port Aveny. Törstiga behöver dock inte försmäkta: Babars oömma publik hittar nog lika gärna till Parken där Babar nu flyttat in och långsamt börjar skyltarna bytas ut. Att svajiga Parken inte längre finns är nog ingen större förlust, men kommer Babar börja arbeta med livescener?

Vad som händer med kvarteret som renoveras? Vi får väl se, men vi gissar att det blir något ”internationellt modekedja” som Yves Saint Laurent eller Calvin Klein snart flyttar in i flera plan. Eller inte.
Det bidde visst en Stadiumbutik..

Mångssysslaren Bam Margera från Jackass kommer till Pustervik 31 Juli.
Det lär bli allt från dubstep till gamla metalnummer i CKY-anda

Att konkurrerande nätsidan fiskar redaktionellt material enligt devisen ”kan vi få tio gästlisteplater”?
-Okej, vad får vi då då?
– Ni kan få en intervju med bandet.
Detta är inget nytt. Jag vet ett inte helt okänt band som erbjöds att betala pengar för ett uppslag i ”Sveriges största musiktidskrift”.
Vart är nöjesjournalistiken på väg?
Var finns integriteten?

Nog för denna veckan.

Photowalk – dagen då TVÅHUNDRA fotografer gick likt pilgrimsfärden kring hela Göteborg och snackade, kramades, skrattade, frös och fotograferade tillsammans!

2013-02-10 av

Lördagen den 9 februari samlades närmare 200 fotografer utanför Soho på Östra Larmgatan i Göteborg för att delta i Photowalk; en fotopromenad  i Göteborg. Alla var välkomna – amatörer, nybörjare, proffs och experter. Det fanns inga som helst på regler och några förkunskaper behövdes inte, det viktigaste var att man tyckte om att fotografera.
Jag hade raggat med mig ett par vänner från Nordiska Folkhögskolan och tillsammans åkte vi in till stan och mötte upp de andra fotograferna.

Evenemanget skapades av Mats Alfredsson (mannen med världens skönaste pälsmössa på bilden ovan) och Christer Hedbeberg. Mats fick idén efter en resa till Chicago där han deltagit i ett liknande event.
Tillsammans hade Mats och Christer gjort en bana med karta och små stopp längs vägen.

Deltagarna var i blandade åldrar, allt i från kids från grundskolan med mobiltelefoner och Instagram-appen i högsta hugg, till äldre veteraner med dyra analoga kameror.

Alla fick varsin karta över den planerade banan vi skulle gå. Mats och Christer hade sagt efter att eventet publicerats på Facebook: ”Blir vi fem-tio stycken så blir det skitbra!”, men efter bara två dagar hade 70 personer anmält sig till fotopromenaden!
Och, det slutade inte där, samma dag som promenaden skulle äga rum var det ytterligare  155 som klicka i ”Jag kommer!”.
Totalt 225. Fantastiskt är ordet.

Klockan 12:00 körde vi igång och Mats och Christer hälsade alla välkomna. Folk som passerade kikade nyfiket på oss och undrade vad som var på gång. Likt en pilgrimsfärd marcherade vi sedan från Soho, genom Kompassen och vidare mot Nordstan.

Under promenaden dokumenterade allt som kom i vår väg, såsom smartphone-relationer…

…och barn som vickar på höften till Armékyrkans version Han har öppnat Pärleporten. Alltid händer det något på gatorna!

Trots att det var ganska kyligt ute och stora snöflingor föll ner på oss var alla väldigt positiva, glada och taggade inför promenaden. Som tur var hade jag sällskap av Daniel, norrlänningen från skolan. Han är ju van vid…värre kyla där uppe i norr, om man säger så. Jag fick både ”få igång blodcirkulationen i fingrarna”-massage och låna ett par extra vantar. Fina vänner jag har.

Jag hittade faktiskt en ny vän! Eller, tja, en såndär person som jag alltid vetat vem hon är då jag följt hennes blogg ett tag. Hon däremot hade ingen aning om vem eller vad jag är för någon. I vilket fall, Camilla Sundberg heter hon och har bland annat uppdaterat den här bloggen, 365 days of Breakfast med enbart frukostbilder. Och då är det inte mina varianter av frukostbilder (ni som följer mig på Instagram, jsvin, vet vad jag talar om…), utan det här är riktig ”frukostporr” som någon annan känd bloggare beskrev Camillas bilder.

Camilla och jag pratade så mycket att vi lite glömde av att ta bilder. Sicka grejer som kan hända och vilka intressanta, roliga människor man kan träffa. En annan fotograf kom fram och knackade mig på axeln:
”Förlåt mig men… fotograferade du Alice Cooper i somras? Jaså jaha! Ja, i så fall var det dig jag tog en bild på i diket. Du ligger uppe på Facebook!”.
Haha, grymt!

Vid hamnen, utanför Kajskjul blev det gruppfotografering, bland annat för GP. Ni kan läsa artikeln och se gruppbilden på den här länken. Jag står i förgrunden med min gröna jacka Ser ut som en såndär svart riddare från Sagan om Ringen med min gigantiska huva också, och vantarna – ja, det är norrlänningens.

Det var kul att följa kartan och gå den där vägen då jag själv inte riktigt tagit mig tid till att promenera den i fotograferingssyfte. Man såg allt och alla byggnader på ett nytt sätt, och även om man inte höjde kameran hela tiden så fotograferade man ständigt med ögonen. De bästa bilderna har man ju kvar inombords om man säger så.

När det började snöa som mest var jag lite avundsjuk på Mats fantastiskt fina och gosiga mössa. Sådana ingick dessvärre inte i promenaden.

När vi kom fram till Järntorget bestämde sig mitt sällskap och jag oss för att gå in på ett utav Haga Nygatas alla cafeer.

Husaren, ni vet – cafeet med världens största kanelbullar att man nästan blir arg.

 

Fast, så arga var vi inte. Inte när man fick sånt jädrans gott och värmande fika. Här, just här, när man satts sig till ro på stolen och gjort klassiska ”nu sätter jag mig ner och pustar ut efter ett hårt pass”-stönet kom tröttheten, men på ett skönt sätt. Väldigt skönt sätt.

Efter fikat hade vi ett kort stopp vid Hagakyrkan. Snart var klockan 15:00 och vi började närma oss vårat slutgiltiga mål som skulle bli Parken på Avenyn.

Så nådde vi vårat mål. Alla som hade deltagit i fotopromenaden samlades på Parken där det blev häng i baren, fotosnack, skratt, pussar och kramar i överflöd. Även utlottning med fotopriser och hela köret.
Vi skålade gång på gång, mitt gäng och jag. ”Faen vad bra vi är! Skål!”.
Det var fint. Jättefint.

Jag tycker verkligen att ni ska hålla koll på både Christer Hedberg och Mats Alfredsson. Det är absolut inte omöjligt att det här blir en tradition i Göteborg. Ett sånt enkelt, men så jädrans kul koncept! Och ALLA får och kan vara med, oavsett tidigare fotokunskaper.
Kom ihåg det. Så det så.

Tack som faen!

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine

 

 

 

 

2012, del 2: ”…och där satt jag på bajamajan medan Kraftwerk dunkade mig både under- över- bak- och framifrån!”

2012-12-27 av

Då var vi inne på del 2 på den här årskrönikan i bilder.
När jag har tittat tillbaka i mitt bildarkiv (föreställ er nu hur jag kliver in i en walking closet som ser ut som den där bokaffären i Harry Potter, fast istället för kläder och skor är det bara massor av stora böcker och pärmar med fotografier i…) är jag så jädrans glad att jag tagit så mycket bilder (även om jag ibland blir skitförbannad och irriterad på mig själv också när hårddisken hänger sig pga överbelastning…). Kameran följer med mig vart jag än går. Den ligger alltid i väskan, oavsett om jag ska handla lite mat på ICA Maxi eller gå på festival. Till en början tyckte några av mina polare att det var konstigt, de kände sig besvärade då det visste ”Amäh nu kommer den där kameran fram igen…”.
Men efter att ha bloggat ganska så länge och intensivt för www.jsvin.blogspot.com där jag visade upp alla bilder så började de fatta grejen tror jag; att det faktiskt är kul att se tillbaka då den simplaste lunchen på det där sunkiga sushihaket, eller dansen framför gatumusikantbandet som var så jäkla bra, fast man inte kommer ihåg vad de hette. Typ…
Klyshigt, oh så klyshigt – men bilder säger mer än tusen ord. Det bara är så.

Juli

Sweden Rock Festival var över, men inte sommaren. Den här glassen såg så fin ut på bilden vid kassan, men när jag beställde denna regnbågshippiepeaceandlove-glass var den ganska trist. Inte så god heller. Men… det var ju sommar och då ska man äta glass!

På tal om mat, jag blev bjuden på en fest. Knytkalas. Robin var där och bjöd på hackkorv. Han har snackat så mycket om den där hackkorven och hur ”fantastisk” den är, men när han berättat vad den innehåller har jag alltid tyckt han varit helt dum i huvudet. Men, nu hade jag ju den här korven rakt under näsan på festen och kunde inte säga nej, dessutom var den ju så fint dekorerad med tårtljus och hela köret…
Så, jag testa den och…
…kommer nog aldrig göra det igen.

Men Robin var glad ändå, han fick äta upp mina rester. Hannah hjälpte också till.

En annan kväll  spelade Ms. Henrik på Henriksberg. Han är göörbra, så om ni får chansen någon gång så tycker jag att ni ska kolla på’na. Vad han gör för musik vet jag inte riktigt. Psykedelisk electropop med för mycket rouge och lila läppstift, eh-he?

En, en endaste gång var jag ute och plockade blåbär iår. Jag är besviken på mig själv. Det är inte likt mig. Tidigare år har syrran och jag stuckit ut mest hela dagarna med vår bärbara högtalare, satt oss där uppe vid kyrkogården bland de fetaste blåbären och lyssnat på Black Sabbath och Bo Hansson medan söndagsbönerna läses upp i kyrkan någon meter bort.
Men…det var då det. U-hu.

Augusti

Det är sensommar och jag skiftar hårfärg. Fick en kommentar att det var mycket bättre än det ”morotsgröna” jag hade tidigare.
Jag skulle bli hjärtligt tacksam om någon där ute förklarar för mig vad morotsgrön är för färg.

Jag hänger vid CD-centralen och köper massa skivor mest hela dagarna. Personalen började känna igen mig ganska snart då jag började gå dit ganska ofta för sisådär två-tre år sedan…
”Jaha, då var det dags igen… Vad blir det idag då?”

Passade på att träffa lite vänner jag inte träffat på länge, som t ex Joacim. Han är en utav mina bästa vänner, även om vi ses sisådär någon gång i halvåret eller så. Lite roligt när man tänker tillbaka, vi lärde känna varandra på Helgon (häh, ja… om någon kommer ihåg) för snart fem år sedan.

Jag ansökte om fotopass till Alice Cooper’s spelning på Liseberg. Tillsammans med 20 andra fotografer stod jag nere i diket och plåtade  världens bästaste Alice. Fascineras över att hans röst knappt förändrats sedan de första plattorna från 69-70 ungefär. För övrigt så var det här första spelningen jag reagerade på att ”Oj…han ser ju nästan…gammal ut!”. Men, det är la inte så konstigt – menchen är ju 65 bast och har inte levt med solhälsningar och grönkålsdrinkar varje morgon.

Hey ho, let’s go!

Bara någon dag efter Alice Cooper så började jag jobba som funktionär på Way Out West. Jag hade aldrig tidigare varit funktionär och inte heller besökt den där omtalade festivalen i Slottsskogen. Har alltid tänkt att det är nog ingenting för mig. Inga band som jag riktigt klickat med och stadsfestival…näe, vettefaen.
Men nu, mina vänner – jag tar tillbaka allting jag sagt, för Way Out West var skämmestamejfaen ett minne för livet.

Vi hade fantastiskt fint väder den första dagen. Så mycket människor överallt och hela Göteborg var en enda stor fest. Jag måste sett helt konstig ut när jag närmade mig Slottsskogen. Jag bara stod och gapade. Med utsvängda jeans, The Darkness turnétröja från 2003 och kameran runt halsen var jag helt uppslukad. Helt tagen. Vädret, musiken, människorna…wow.

Jag hängde med Stefan, världens finaste (och med snyggaste smilet ever) radiokollega, som på något vis gjorde att jag kom in på backstage-området.
Gick fram till Elsa Billgren och sa att hon var bra. Har nog aldrig stammat så mycket i hela mitt liv, då var jag mindre nervös jag hängde med Andy McCoy från Hanoi Rocks i hotellfoajen under Peace and Love-festivalen 2007.

En kväll fick jag syn på ett gäng som pekade på mig i öltältet. Av någon anledning trodde jag att den ena av dem var Ozelot och gick därför fram för att säga hej. Ganska intressant med tanke på att det här var tiden innan jag började blogga för Göteborg Nonstop. Men, jag menar…han har man ju alltid känt på något sätt, utan att ha träffat människan. 
Självklart var det ju inte han. Jag kommer nu inte ihåg vad någon av dem hette, men vi hade ganska mycket att prata om i det där tältet ändå. Efter en stund tackade jag för mig…

…och gick iväg för att kolla på Black Keys. Jädrans vad mycket folk det var framför scenen. Alla dansade, sjöng och svängde som faen.

Jag träffade Molly också. Eller Molly som inte heter Molly, men han försöker vara svår och hemlig.
Han bor egentligen i Berlin, cyklar mest överallt och är därmed stolt över sina fantastiska vad- och lårmuskler.
Sen så hörde jag inte så mycket vad han sa då han hade gapat och öst så mycket under Refuseds gig och åt på en giant hamburgare. Men det var fint ändå.
Efter denna bilden togs skiljdes vi åt och har inte setts sedan dess.

Jag gick tillbaka till Way Out West och jobbade mitt sista och sena pass bakom scenen. Satt vid ett kravallstaket, vaktade och släppte in och ut medverkande band och artister fram till kl 02:00. Jag stod tillsammans med en tjej som pratade, pratade och pratade hur mycket som helst. Faen vad gó hon var. Kommer dessvärre inte ihåg vad hon hette.

Då vi var två vid det där kravallstaketet kunde jag springa iväg på bajamaja en kort stund. När jag väl kommer in och sätter mig på toa hör, och framförallt KÄNNER jag världens intro.
The Robots. Kvällens sista akt skulle avsluta festivalen
…och där satt jag på bajamajan medan Kraftwerk dunkade mig både under- över- bak- och framifrån! Tacka gud i himlen att jag satt där och inte vid staketet, för det där var skita på sig-upplevelse.

Plötsligt tog allt slut.
”Ja, men då…kan ni gå hem nu. Tack för i år!” kom en vakt fram och sa till mig och min funkiskompis.
Fefstivalen hade stängt igen. Helt tomt på folk, men fullt med tomflaskor, kvarglömda tygpåsar (this was the tygpåsfestival number one alltså!) och halvuppätna falafelrullar över hela området. Bara det var en upplevelse att se. Det var kallt, men jag kände mig ändå varm inombords.
Faen vad glad jag var.
Tack Way out West! 

Augustimånad avslutades med att det tog slut mellan mig och pojkvän. Stängde in mig lite och var ledsen ett tag.
Som tur var hade jag kattungar som kom och healade och tröstade mig om kvällarna.

September

Slutade va ledsen och började istället jobba på allvar på en konstutställning under Konstanten i byn.

Jag hade utställningen i ett gammalt 1800-talshus på min systers gård. Det här var andra året jag hade utställning i det huset. Bland verken hittade vi alltifrån kattungar till Justin Hawkins.
Hur det gick? Fantastiskt. Fantastiskt bra.

Det blev höstigare ute. Inte alls någo’ vidare tempratur för att gå barbent och kortärmat…

…istället blev det på med paraflax och halsduken. Slängde ut en kontaktannons på Facebook om att jag sökte lite sällskap en mörk lördagkväll i Göteborg. Räddaren-i nöden Emelie kom och underhöll mig.

Andra dagar hängde jag på radiostationen och lyssnade, pratade, spelade och diskuterade musik i flera timmar. Världens konstigaste och skönaste kollegor. Vem den där Steve är vettefaen, men de andra  två är Johanna och Stefan. Puss och kram.

Jag hälsade också på min syster ett par gånger i hennes torp. Vi styrde upp sådana där klassiska ”ost och vin”-kvällar, lyssnade på Tom Jones och skrattade tills vi dog i magen.  På mornarna stod hon och diskade och gjorde starka hälsodrinkar med ingefära och gröna blad. Jag satt vid köksbordet och bakom humlen och åt det jag förmodligen ätit mest utav på hela det här året…

…nämligen müsli med massor av nötter, russin och andra torkade frukter. Mitt russinberoende var känt redan förra året, men i år har jag nog slagit alla rekord. Det blir två-tre paket i veckan utan vidare, vilket blir 1-1,5 kg.
Tja, det är väl bättre än…heh…typ…chips?

Oktober

Jag fick följa med Rolf Hilton som jobbar som ljudtekniker på Sveriges Radio under en inspelning av Musikguiden i P3 Live Session. Det är sanslöst hus stort det är där inne. Så många korridorer, dörrar, radiobås, studios, kulisser…shit on the pitt.

Jag fick även chansen att intervjua Timo Räisänen, som då var kvällens artist i programmet. Vi pratade om skillnaden mellan att vara folklig och folkkär och olika typer av nervositet.

Den här månaden började jag också sända webbtv i Alingsås. Ett program som hette Kolla Kolla på Event & Ungdomsmusikcafé som hade öppet varannan onsdag. Jag var programledare och intervjuade oetablerade band och artister kring Alingsås. Det blev väldigt mycket livemusik, kaffe och bullar.

Att sända webbtv var något helt nytt för mig. Självklart var det superkul, då jag jag gillar att prata, träffa och intervjua nya människor och framför allt musik. Det är något jag gärna gör igen!

Jag hängde en hel del på L’Assassino. Spelade skivor varannan helg och träffade nya och gamla vänner. Dessutom har de jädrans god mat nu när de uppdaterat menyn. Här ovan har jag raggat upp Kristian (eller ”Krilleee!”) och Nils (men jag kallar honom för Nisse), två vänner från Alingsås.

En annan gång drog jag med mig syster Louie. Den här var våran romantiska middag innan vi promenerade vidare bort till Jazzhuset för att se…

Transwagon, som tyvärr inte finns längre. R.I.P – ni fattar inte hur bra ni var, och fortfarande är.

Syster Louie blev supermegaallanintresserad av öl på allvar och bokade plats på både ölvandring och ölbryggning. Jag följde med på vandringen och vi fick promenera omkring i fina göteborg, provsmaka massa goda ölsorter och träffa lite nytt folk. Jag har skrivit om ölvandringen här på Göteborg Nonstop. Ni kan läsa mer om den kvällen här!

Den 27 oktober anordnade min radiokollega Willy Beatle Day på Valand i Göteborg för att fira att det var 50 år sedan Beatles hade sin första hit Love Me Do. Det var helt slutsålt på Valand och jag stod i ett eget stånd och representerade Radio 88. Senare på kvällen blev det massor av livemusik från bl a Pepperland, Jimmie Rudolfsson, The Beatles och många fler. Jag spelade skivor med Stefan och Ulf Dohlsten från radion och minglade och vimmlade runt bland besökarna. Fast, det som var mest fantastiskt var att höra WHEN I’M 64 på VALAND. Fatta grejen! Helt crazy.

November 

Jag har gjort flera jobb för Alingsås Tidning, bland annat följde jag min polare Adam och hans gäng från AMTS, Alingsås musik och teatersällskap. Jag hängde med bakom kulisserna och kollade hur det gick för med inför den stora premiären av sin musikalshow med musik från bl a We Will Rock You, Mamma Mia, Shrek mfl. Superduktiga och oerhört musikaliska allihopa!

Det har även blivit en hel del jobb för Radio 88. Intervjuer med bl a Thomas Järvheden, Mikael Wiehe mfl. Sena kvällar med sista bussen eller tidiga mornar med tidigaste bussen fram och tillbaka, en del väntan och förberedeser med research och skrivafrågor-stunder.

En fredagkväll träffade jag en gammal skolkamrat från förr på bussen in mot stan. Jag spelade en del trummor på den tiden, men eftersom var så Jim himla mycket bättre än mig sparkade han alltid bort mig från trumsetet och tog över. Slutade med att jag fick stå bakom mikrofonen och han slå på pukorna.
Denna fredagkväll följde jag med upp till han och hans kompisars replokal i Alingsås. Jag fick inte trumma. Precis som förr är det ju hans roll. Istället inspekterade jag deras replokal och lämnade avtryck med mitt visitkort.
”Josefine was here!”

Under ett Kolla Kolla-avsnitt intervjuade jag Jon, som spelar i ett band som heter Mindghost. Intervjun gick bra, sen dess har vi hängt en del och pratat massor av onödiga men oh så intressanta saker om allt och ingenting.
För övrigt så har han någon pudelblandras hund som ser ut som den här…grejen i filmen Never Ending Story.

Det är Kristian (”Kriiilleee!”) som äger ”Let the korvcup begin!”-griffeltavlan. Jag har bidragit med ”Fred och kärlek”- och ”Krilleeeee!”-citatet.
Kristian är så lätt och skön att vara med. Man kan va ful och snygg, ledsen och glad – han är alltid samma snälla Kristian. Dessutom köper han fina ostfrallor med lemoncurd och kör gott kaffe på kaspelkaffemaskin till en när man sover över. Fint ska det va!

December

Fin snö kommer och täcker hela byn.

Anton! He’s the Bowie-nörd number one. Också en såndär människa som man ”Jamen det är klart att vi ska ses snart!”, så tar det sisådär veckor och månader och det är på håret att det blir av. Men i december lyckades vi styra upp inte ett, utan TVÅ möte där vi pratade om att skriva om glada grejer istället för att spela Thåström- och Kent-svår. Nästa gång vi ses skulle han göra sockerkaka till mig, och med tanke på hur ofta vi säger att vi ska ses så kommer det väl ta…ett halvår?

I Göteborg var det helt just mest överallt, och för en liten kort stund lyckades jag andas in atmosfären och känna en gnutta julkänsla jag med.

Louie och jag blev medbjudna av vår vän Carl-Johan på Julsoaré Göteborgs psykoterapiinstitut. Gemensamma vänner till oss hade hyrt lokalen för att anordna festen med bubbel och liveband. Samma kväll bestämde jag mig för att skaffa en band och börja spela blues.

Och sedan blev det julafton. Jag tog på mig den finaste pepparkaksdräkten för 49:- på ICA Maxis barnavdelning. Hos oss får man minsann vara hur mycket pepparkaka man vill!

December är förvisso inte slut ännu, men jag tycker ändå jag fått visat väldigt mycket fint och bra från det senaste halvåret att väljer att nöja mig såhär. Den här nyårsaftonen ska jag jobba, därför tänker jag passa på att träffa massa människor dagarna innan måndagen och fira mini-nyår.

Jag ser fram emot 2013. Redan nu är det massor av bokade möten i kalendern. Det är flytt, jag ska börja plugga, gå på gala och massor av konserter, anordna fler fotoutställningar och…
Åh, det kommer bli bra, så jädrans bra. Skitbra.

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine 

Premiär för Estelle på Locatelli

2012-05-30 av ozelot

Ikväll är det premiär för ny onsdagssatsning på Locatelli – vid själva brohuvudet av ett hett sommaravenyn där minsta högtryck får takterassen att självantända. Celebert internationellt pitstop ikväll av LOL Boys (USA) som just varit i Frankrike och hörjat, men som tog genvägen via Götlaborg på väg till Iberia och Barcelona.

Värdinnorna lystrar till Anna Wester, Fanny Wessner och Josefina Hillman. Go girls.

Estelle @ Locatelli
När: Onsdagen 30 maj, 21-03.
Hur: Inget inträde, 23 år.
Av: Aperol & Nigab

Under bältet i femdebatten

2012-04-29 av ozelot

Fråga till en ganska högst uppsatt person i kommunledningen i informell miljö: Beslutet att gå polisen till mötes angående tretiderna hade absolut ingenting med att göra med att Göteborg & Co på ett mirakulöst sätt fick dubbel rabatt på bevakningsnota under Göteborgs Kulturkalas?:
Tystnad. Sedan: Klart att det har.

Det finns även de facto en högt uppsatt tjänsteman i myndighetsgöteborg som har en thing för uniformerade män och gärna gärna kommer på sena hembesök. Har enligt uppgift fått ”känna på batongen” både en och tio gånger. Olika batonger.

Heja Göteborg. Det blir bara mer och mer pinsamt.

Kristallnätter på Storan: Baren har öppnat för allmänheten

2012-03-20 av ozelot

Foto: Rebecka Bjurmell för Djungeltrumman

Foto: Rebecka Bjurmell för Djungeltrumman

I lördags smygöppnade kristallbaren på Storan med storvulet ryskt pompa, halva Kreml på plats samt en och annan dissident som torterades med vodka, konstigt bröd och saltgurka i näsan. Nästan alla på stället var åttio år gamla vilket gjorde att mitt sällskap i ett svep såg riktigt acceptabel ut i konkurrensen.

Men från det ena till det andra, Kristallsalen några trappor upp med paradutsikt över brödköerna därute var varsamt renoverad och lagom k-märkt – det enda som tillförts var en stor rund bardisk samt sittdynor i fönstren vilka tacksamt annekterades av de stelopererade seniorerna i sällskapet.
Med lite större åldersspridning kan det med andra ord bli riktigt riktigt bra, ty lokalen har allt och prisbilden i baren är inget som förskräcker – en flasköl för 39 kr är helt överkomligt i en sober miljö som denna.
Dock höjs en varningens finger för bartenderns fria tolkning av vodka russian, in kom nämligen en smält knattepinne med ett sugrör i. Fantasi är fint, men vill kunden ha en grogg så vill den inte ha en efterrätt!

Ty idén enligt Stureplansgruppens VD för restaurangen – Daniel Klamborn (läs äldre intervju – är att skapa en mötesplats med låga trösklar och där både fin- och fulkultur har sin plats.
Öppettiderna är 16-01 (eller senare, tretillstånd finnes) när inte evenemang i huset vill annorlunda, baren i vestibulen är alltid kostnadsfri även om kristallsalen skulle vara avgiftsbelagd för kvällen.

Ikväll invigs Storans bar på riktigt med dansverket The Art of Football, en poetisk hyllning till fotbollen som fenomen skildrad med värme, humor och lite hatkärlek.
Efter föreställningen blir det sportbar, fotbollsmeny samt fotbollsquiz ledd av ingen mindre än Ralf JR – Pierre Edström! En skruvad kväll med andra ord.
Det blir även samtal med journalisterna Anna Hallgren (Arena, Bang m.fl) och Tobias Regnell (Offside och Filter).

Senare i veckan har även Koloni fått det finrum de ibland förtjänar: Father Murphy (Ita, Aagoo) uppträder runt 20.00 helt utan entréavgift och utan burköl.
Koloni @ Storan Fredag 23 mars kl 20 alltså.

Veckans sista begivenhet blir en konsert med Linnea Olsson på lördag. Medtag 120 kr.

Stora Teatern – Baren
Minst tisdag – lördag 16-01
Oftast fri entré

Detta har hänt i femdebatten: En sammanfattning

2012-02-21 av ozelot

Under måndagens möte inom den socialdemokratiska fullmäktigegruppen nåddes ingen konsensus i krogfrågan. Ett stort antal politiker motsatte sig ett förkortande av öppettiderna, och man beslutade därför att utreda saken vidare. Detta är naturligtvis ett positivt besked då det i alla fall inte är negativt. Först senare i mars lär vi dock få definitivt besked då kommunfullmäktige röstar i frågan.

En av motståndarna till det liggande förslaget om tidigare stängningsdags är Frank Andersson, ett rutinerat namn inom partiet. Han lägger ut texten i kvällens inslag till TV4 Göteborg.

Göteborg nonstop tror att just socialdemokraternas riktning blir avgörande i frågan. Kommer de låta ledamöterna rösta individuellt eller kommer partipiskan vina? Det kan bli avgörande för hela utfallet.
En generell linje inom partiet är att de yngre vill ha kvar femtillstånden, de äldre – som det knappast berör – vill gå på polisens och nykterhetslobbyns linje.

På uttalanden från ledande politiker som Bengt Arne Reinholdson (f. 1945, även aktiv i Svenska Kyrkan) är det tydligt att frågan är riktigt jobbig för Socialdemokraterna. De som tänkt slussa genom beslutet i lugn och ro visar nu istället märkbar irritation över media som uppmärksammat ärendet, och går till hätska utfall.
– Det här har blivit en för stor fråga på grund av dig och dina kompisar. Ni har dragit igång ett drev som fått alldeles för stora proportioner. (Bengt Arne Reinholdson till GP 20 februari)

Att det tvärtom finns ett brett folkligt stöd för femtillstånden, och att det egentligen är först då detta stod klart som de stora tidningarna började ta frågan på största allvar, är ingenting som Reinholdson intresserar sig för.

Även från stadssekreterare Anders Nilsson har kommit en rad märkliga uttalande som indikerar stress och obalans. Här ännu ett.
Innerst inne önskar man nog från partiets att man aldrig tagit upp frågan på bordet. Men nu är det för sent att backa i ärendet och det har gått prestige i frågan. Inte gjorde det väl saken bättre att förre ordföranden Göran Johansson gått ut och tagit femsidans parti i GT.

Har du svårt att hänga med i alla politiska turer, och önskar en bakgrund?

En orientering: Spelet om femtillstånden
Debattör till hård kritik mot Docent Spaks rapport:

http://www.goteborgnonstop.se/2012/02/07/debattor-slaktar-spak-alkoholrapport/

Polisen lovade bättre bemanning redan 2010. Ljög.
http://www.goteborgnonstop.se/2012/02/12/vad-hande-med-polisledningens-loften-utebliven-forstarkning-pa-avenyn/

Dario Espiga sitter på dubbla stolar?

En fördjupning i argumenten i femdebatten, samt en kritik av pressens rapportering:

http://www.goteborgnonstop.se/2012/02/11/undermalig-journalistik-fran-gp-i-krogdebatten/

Lyssna på Studio Ett, med bland annat Lars Klevensparr (Polismästare), Magnus Albrektsson (Krögare), Annelie Hulthen (Politiker), Fredrik Spak etc. Sändning börjar 1:18 in.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1637

S%20splittrade%20om%20krog%C3%B6ppet

Stadssekreterare Anders Nilsson skyller ifrån sig: Krogbeslutet Moderaternas och Polisens fel

2012-02-16 av ozelot

Det är polisen som kräver att femtillstånden skall slopas. Det hävdar i alla fall Anders Nilsson, Stadssekreterare för Socialdemokraterna i Göteborg. Samtidigt skyller han över skulden på polisstyrelsen – där kommunalråd Dario Espiga (S) sitter som vice ordförande – men där det finns borgerlig majoritet.

– Enda sättet att få en annan utgång i frågan än att femtillstånden dras in är att moderaterna och folkpartiet i polisstyrelsen, där de borgerliga är i majoritet, driver fram en förändrad hållning hos polisen.

Nilsson uppger själv, såsom representant för resursnämndens ordförande, att de själva inte kan finna något entydigt stöd för våldsbrottens koppling till just femtiderna, men fortsätter:
– Men så länge polisen driver frågan som de gör är det faktiskt omöjligt för staden att behålla femtiderna, oavsett vad man tycker. Staden får nämligen inte bryta mot lagar.

Svaren är en del av en privat brevväxling mellan en källa samt Stadssekreterare Anders Nilsson. Göteborg nonstop tycker att den är relevant då den ger hel ny vinkling på beslutsprocessen.

Dario Espiga på dubbla stolar

2012-02-15 av ozelot

Social resursnämnds utskott har nyligen fattat beslut om att stänga ned krogarna vid klockan 03. Nonstop tycker att göteborgspolisen har haft alldeles för mycket att säga till om och har haft politikernas öra i en ohälsosamt stor utsträckning. Att beslutet är en partsinlaga framgår extra tydligt när det visar sig att nämndens ordförande Dario Espiga (S) även sitter som vice ordförande i Polisstyrelsen Västra Götaland.

Vår fråga är hur lämpligt det är att Dario Espiga är ordförande i Social resursnämnd samt har stor makt i en sådan här principiell fråga samtidigt som han sitter som vice ordförande i Polisstyrelsen?
När det framgår alltmer tydligt att begäran om ett förkortat öppethavande är ett önskemål från den polismyndigheten som under under 20 års tid haft samma tjänstgöringsschema, och som vägrar anpassa sig till dagens förhållanden?
Och som ständigt misslyckas med sina mål och bryter löften?

Är det sedan okej att samma fraktion inom social resursnämnd beställer en forskarrapport från en uttalad nykterist som dessutom bevisligen reviderat sin egen rapport och då detta påtalats ljuger folk rakt upp i ansiktet?

Jag bara frågar.

Undermålig journalistik från GP i krogdebatten: Göteborg nonstop läser dagens partsinlaga

2012-02-11 av ozelot

Göteborgs-Posten är landets näst största morgontidning med en räckvidd på drygt en halvmiljon läsare per dag. Genomslagskraften bedöms därför vara mycket stor och därav följer ett stort ansvar på objektiv och allsidig rapportering. GP:s rapportering kring krogutredningen har varit omfattande, kanske till och med oproportionerligt stor, men däremot kan jag inte tycka att den lever upp till kravet på objektivitet.

Mycket av en dagstidnings löpande verksamhet handlar om att rapportera om begångna brott. Det handlar om allt från rena manschettbrott, korruptionsskandaler till gängproblematik i förorterna samt fyllskallar som testar hållfastheten i varandras näsben på Avenyn en fredagskväll.
Att odla bra kontakter med polismyndigheten är därför A-O hos en nyhetsjournalist.
Utan kontakter och utan poliskällor: Ingenting.

På GP råder en lite märklig situation. GP är uttalat nämligen politiskt liberal till sin hållning, Folkpartistisk t.om. Vid ett flertal tillfällen har Peter Hjörne själv tillsammans med ledarredaktionen öppet efterlyst sans och balans i debatten kring krogarnas öppettider, man har kritiserat docent Fredrik Spaks rapport och man har från ledarhåll debatterat för ett behållande av femtillstånden.
Hur många av GP:s drygt en halv miljon läsare läser samvetsgrant ledarsidorna varje dag?

Vi kommer till själva problemet, nämligen den att journalisterna på samma tidning lever i en helt annan verklighet. De måste vårda sina källor och är därför angelägna om att behålla en god relation till sina uppgiftslämnare.
Det kan röra sig om anonyma poliskällor med också om personer på högsta ledarnivå.
Ofta får de stå oemotsagda, och särskilt allvarligt blir detta då Göteborgspolisen agerar part i ett mål som nu är föremål för intensiv debatt.

Den senaste tidens rapportering i Göteborgs-Posten har följt en given mall.
Ärendet presenteras lättfattligt för Svensson vid frukostbordet. Politiker i Social resursnämnd vill stänga, på polisens begäran. Poliser faller dem i talet
En snabb åsiktspoll bland politiker som uttalat sig för eller mot i frågan, en snabb läsarundersökning och saken verkar vara biff.
Behöver man expertuttalanden och citat ifråga går man – hör och häpna – antingen till forskaren själv (nykterhetsdebattören Fredrik Spak) eller polisens ledning som aktivt verkar för en förkortning av serveringstillstånden.

Ingenstans några kritiska röster. Bara någon enstaka borgerlig politiker som pratar om att saken behöver utredas mer. Eller lägger ut texten om hur viktigt ett ”levande nattliv” är för Göteborg som turiststad. Eventuellt kan någon tjomme som dragit igång ett fackeltåg få komma in.

Jag förstår problemet med att hitta experter från Fem-sidan. Ofta är de krögare, med eget intresse i frågan.
Men varför tillåts några få personer från polisledningen – som faktiskt initierat hela den politiska processen – stå oemotsagd?

Jag slår upp dagens tidning. Och läser med stigande häpnad.

– Gatubilden förändras drastiskt efter klockan tre, det är en farlig miljö och en hätsk stämning. Säger poliskommisarie Lennart Ronnebro.
Svensson vid middagsbordet förfasas givetvis, och politikerna tar intryck. För de har ju inte ens läst den rapport [ NATTLIV@socialresurs.goteborg.se_20110209_141253 ] som polisen själva tagit fram i februari 2011 (Nattliv, Thomas Pettersson), och som tvärtom inte alls styrker det faktum att det är krogar med femtillstånd som utgör problemet.

Ronnebro kan ha rätt i en sak (rapporten är bristfällig). Tiden mellan 03.00-04.00 är det som stökigast på Avenyn, därefter följer tiden 02.00-03.00. Men det är ingen dramatisk tendens, och statistiken baserar sig dessutom även på intervallet söndag till torsdag då inga krogar har öppet till fem.
Inte ens när man särskiljer fredag-lördag från övriga utkristalliserar sig någon särskild tendens, utöver att det tycks ske en senareläggning av inrapporterade anmälningar natt efter lördag kontra natten innan.

Jag läser vidare:
– Om krogen stänger klockan tre kommer människor gå ut tidigare, gå hem i tid och hinna hälla i sig mindre alkohol.

Hur är det då med fredagarna? Fredagar betyder för många kroggäster After-Work och erbjudanden är många, särskilt på nämnda avenyn.
Folk börjar supa redan vid 17 och häller sedan i sig allt vad de kan för sedan blir det ju dyrare!
Skall vi förbjuda afterwork? Har Ronnebro någonsin besökt Andra Långgatan en tisdag en kvart innan stängning, då folk kastar sig mot baren för att beställa de sista ölen?

Jag läser polisens egen rapport, den är bara 12 sidor lång. Har politiker och GP:s journalister läst den?

Den genomgående trenden som kan utläsas är att de största problemen inträffar när krogarna stänger, och folk beger sig hem eller i riktning mot snabbmatsrestauranger och mot hållplatserna.
Detta mönster upprepar sig under veckorna, då avenykrogarna stänger 02 eller senast 03.
På helgerna sker en naturlig förskjutning då öppethavanden är längre.
Är inte detta common sense?

En komplikation i rapporten är benämningen ”krogrelaterad brottslighet”. Författaren Thomas Pettersson inser här själv problemet, men uppfinner sedan glatt två olika kategorier: Indirekt- och direkt krogrelaterad brottslighet.
Enkelt uttryckt är ”indirekt krogrelaterat brottslighet” kopplat till krogarna på Avenyn på så sätt att den troligen inte skett om där ej funnits några krogar överhuvudtaget. Detta obeaktat det faktum att brottsligheten inte ens skett inne på krogarna eller ens utanför.
Utan krogarna skulle vi ha de vanliga brotten: Bilstölder, vandalism, butiksinbrott. Okej.

Angående den andra kategorin – Direkt krogrelaterad brottslighet – får Pettersson ånyo problem. Han erkänner till och med att han inte kan besvara frågan på ett korrekt sätt. Till grund för sin rapport har han enbart använt sig de platsrelaterade angivelser som finns upptagna i SHR:s register och ställt dessa mot polismyndighetens händelserapportering!

Det går ju inte att ta ett steg på Avenyn utan att man har en krog inom tio meters avstånd!
Om jag drar kniv mot en annan fyllskalle utanför La Gondola en fredagkväll, är det då krogrelaterat våld?
Eller om jag ”tror” att jag blivit av med min mobiltelefon inne på samma ställe, och som jag sedan måste anmäla för att få ut några försäkringspengar?

På tio i topplistan över krogrelaterad misshandel ligger inte helt förvånande några kända nattklubbar med femtillstånd. Trädgårn, Parken och Park Lane figurerar.
Men samtidigt utgörs det stora flertalet av pubar och restauranger med tillstånd till 02 – och 03. Värst under vardagarna är ställen som Rockbaren och Babar, men återfallsförbrytare som McDonalds, Burger King och 7-11 tillsammans med olika kebabhak står för en stor andel av statistiken.
Var hörs ropen om att stänga snabbmatsrestaurangerna?

Park Lane är det enda femöppna stället inom områdesdistrikt Lorensberg. Samtidigt är det stället där på gatan där det är som mest aktivitet mellan 4-5, på övriga etablissemang på gatan tidigareläggs festandet något.
Det är lite tradition att man avslutar kvällen på Park Lane, och så har det varit de senaste 17 åren.

Då är det inte konstigt att stället ligger i topp av misshandelsstatistiken. Men bryter man ner samma statistik har huvuddelen dessutom inte utspelat sig inne på krogen, utan i värsta fall i krogkön där en förfördelad person blir nekad inträde och tjafsar, varvid bråk uppstår med kanske upp till fem motanmälningar som följd. Allt åker in i statistiken, polisen antecknar tacksamt.

En del anmälningar kommer från ordningsvakterna själva i samband med narkotikabeslag.
Det anser sig inte polisen ha tid med, i alla fall mellan 03 och 05, utan ger då istället rådet att spola ned det på toaletten!

Jag läser vidare i GP:

– Det är inte rimligt att avsätta så stora polisresurser som man gör bara för att en liten grupp vill vara ute till tidigt på morgonen, säger Lennart Ronnebro.

Då undrar jag vad det är Ronnebro syftar på, då det enligt polisens schemaläggning endast finns 4 stycken polisbilar i tjänst under dessa två timmar, och de har som uppgift att bevaka hela Göteborg – från Frölunda till Kortedala!
Eller det faktum att den ”lilla klick” samma poliskommissarien anspelar på enligt Park Lanes VD Magnus Albrektsson snarare uppgår till hela 665.000 personer per år bara under dessa timmar?
Det kan möjligen vara en felräkning, jag vet ej, men kan Ronnebro (eller GP!) i alla fall bemöta det?

Det finns ytterligare en intervjuad i GP:s artikel. Maria Taube är sektionschef för akutsjukvården på Sahlgrenska.
Hon är oroad av ett utbrett blandmissbruk bland ungdomar och unga vuxna i Göteborg.
Stora resurser går åt att vårda dem som fått i sig för mycket alkohol och droger, vilket kan vara ett resultat av alltför många timmars festande spekulerar hon.

Bland annat ser Maria Taube GHB-missbrukare komma in medvetslösa och det är ju inte bra.
Men på vilket sätt menar hon då att detta kan kopplas till krogen?
De flesta som kommer in har ju inte ens befunnit sig där, är underåriga, och mig veterligen går det inte att beställa GHB eller rökheroin på Berså?

Jag är inte emot att nämnda personer får uttala sig i expertfrågor till Västsveriges ledande nyhetsorgan.
Jag vill inte tiga ihjäl Fredrik Spak, inte heller Lennart Ronnebro eller Maria Taube. Jag vill inte ens tiga ihjäl Dario Espiga som dock gömmer sig för pressen och vägrar svara på frågor.
Men jag efterlyser en mer sansad pressrapportering från GP:s sida där en debattsidas sk expertvittnesmål rimligtvis står i paritet med antalet tillfrågade från motståndarsidan.

Jag vet till exempel att SHR försökt komma in i debatten med nytt underlag under onsdagens utskottsmöte. De fick inte ens lämna några stenciler.
Istället reduceras de som vill ha kvar femtillstånden till en klick fyllskallar alternativt krögare som bara vill tjäna pengar.
Det är inte värdigt en öppen debatt och det är inte värdigt Göteborgs-Posten.

Det är märkligt att Göteborg nonstop är en av få kanaler där kritiken mot utredningen sker öppet, och att jag som enskild skribent tycks vara den enda som orkat läsa de handlingar som faktiskt ligger till grund för flosklerna som nu breder ut sig.
Man behöver inte hålla med mig i slutsatserna.
Men bör banne mig som journalist se till att göra sin läxa.

Källor:

GP 11 februari sid 6: ”Polisen står fast om krogtiderna”
Nattliv: En kortfattad rapport om Centrala Göteborg. Författare: Thomas Pettersson
En bakgrundsartikel på Göteborg nonstop
Kritik av Fredrik Spaks rapport av Mattias Svensson
M.fl.

Debattör slaktar spak krogutredning: En närläsning av Mattias Svensson

2012-02-07 av ozelot

Fredrik Spaks uppmärksammade rapport Krog och hälsa beställdes av en fraktion i Social Resursnämnds utskott enbart med syftet att driva igenom förkortat öppethavande på krogen. Som man frågar får man svar. Ändå har väldigt få läst rapporten, än mindre de politiker som nu glatt kastar sig in i debatten i olika medieundersökningar.

En som ändå orkat traggla sig igenom den ganska illa skrivna, snåriga och motsägelsefulla rapporten är Mattias Svensson, skribent på tidskriften NEO samt författare till boken Glädjedödarna – en bok om förmynderi (Timbro 2011). Jag fick hans text i mejlen under måndagkvällen. På bara 2 A4 sidor lyckas han slå stora delar av Spaks drygt trettiosidiga nykterhetspamflett i spillror. Jag tar mig friheten att citera den rakt av:

Våld och alkohol: Vad har hänt i Sverige?
Våldet verkar inte ha ökat med senare öppettider i Sverige. Under 1990-talet
ökade både antalet serveringstillstånd och i större städer utökades öppettiderna
från senast tre till senast fem, bland annat eftersom svartklubbar tidigare tillgodosåg
människors önskan att roa sig senare. Samtidigt som serveringstillstånden blivit fler
och öppettiderna längre är det oklart om våldet ökat. BRÅ konstaterar exempelvis
att ”ungefär en lika stor del av allmänheten uppger att de utsatts för våld år 2006 som
exempelvis år 1990.”

Restaurangerna kan snarare ha bidragit till att minska våldet. Att fler dricker på
restaurang pekas ut som en av orsakerna till att alkoholrelaterat dödligt våld minskat
kontinuerligt under 1990-talet och 2000-talet (BRÅ 2011:5). Sådant våld sker vanligtvis
i lägenheter, och har alltså minskat när fler svenskar går ut mer. Samma rapport nämner
att alkoholmissbruk minskar bland folk under 50 år liksom berusningsdrickande
bland folk under 40 år. I Socialstyrelsens dödstalsregister ligger den alkoholrelaterade
dödligheten still och minskar snarare något.
Krog och hälsa drar stora växlar på att mycket våld är koncentrerat till helger och
hör samman med drickande. Men om problemen alltså inte blivit värre med senare
öppettider och fler serveringstillstånd, blir frågan vad som skulle bli bättre med en
återgång till den tidigare restriktiva linjen.

Göteborg: Fler ställen utan ökat våld
I Göteborg ökade inte våldet, trots betydligt fler femställen. Den statistik som anförs

i Krog och hälsa rörande våldet i Göteborg är inkomplett. Uppgifter saknas om antalet
våldsincidenter innan krogarna fick femöppet 1995. Statistiken i rapporten stärker dock
slutsatsen att våldet inte beror på öppettiderna.

Tittar man på våldsstatistiken (sid 9) respektive femöppna ställen (sid 6) ser vi att
mellan 1998 till 2004 ökar antalet femöppna ställen i Göteborg från 10 till en toppnivå
på 26 femöppna ställen, samtidigt som anmält våld i staden snarare minskar något
(2001 något högre pga EU-toppmötet). Detta är ett anmärkningsvärt bra resultat med
tanke på att våldsanmälningarna nationellt sett ökat kontinuerligt under samma period.

Från 2005 ökar våldsanmälningarna även i Göteborg, intressant nog samtidigt som
antalet femöppna ställen minskat. Köer och trängsel runt färre ställen skulle kunna vara
en bidragande orsak till fler anmälda våldsincidenter, men de beror enligt Krog och
hälsa i huvudsak på en ökad benägenhet att rapportera. Inte ens Spaks rapport hävdar
alltså att våldet har ökat i Göteborg, trots de femöppna krogarna.

Ett selektivt internationellt vetenskapsunderlag
Generösare öppettider kan ge bättre arbetsmiljö. Krog och hälsa hävdar att ”Det

finns ett starkt vetenskapligt stöd för att det finns ett samband mellan krogarnas sena
serveringstider och våld.” I Norge har våldsbrotten minskat med striktare öppettider.
Man bör notera att minskningen i studien är 16 procent per timme, inte de 20–60
procent som exempelvis IOGT-NTO hävdat i debatten. I själva verket finns både studier
som visar ett samband mellan öppettider och våld och studier som inte visar det. Den
norska studie som Krog och hälsa refererar sammanfattar ett flertal sådana studier
och deras olika resultat. Exempelvis visar de flesta utvärderingar av Englands fria
öppettider ”ingen uppenbar inverkan på våldsbrott och oordning” (Hough och Hunter,
2008).

”Arbetsmiljön för personal inom en rad yrken skulle också förbättras [med tidig
stängning].” är ett annat påstående i Krog och hälsa. En rapport från Reykjaviks
liberalisering av öppettiderna år 2000, från tvåstängning till mer eller mindre
fria öppettider motsäger detta. Denna förändring förenklade nattpassen för polis
och akutpersonal genom att mildra puckeln av köer, våld och incidenter kring
stängningsdags. Trots att polisinsatserna ökade med 14 procent i innerstan och
akutmottagningarnas belastning ökade med 3 procent totalt (31 procent under
utvärderade nätter) genom fler alkoholrelaterade skador, så var det inte samma
koncentration vid en tidpunkt när krogarna inte stängde tidigt och samtidigt. För
taxichaufförer blev fördelen är ännu tydligare. Även krögarna är nöjda, 48 procent
uppgav sig ha fler gäster efter liberaliseringen och att de stannade längre, trots att de
kom senare. (Ragnarsdottir m fl, 2002) Även med ökat våld och merarbete för polisen
kan den sociala situationen i stort alltså vara en förbättring med friare öppettider.

Ensidig problemfokusering
Längre öppettider ökar människors självbestämmande och stadens

attraktionskraft. Krog och hälsa är ensidigt fokuserad på att associera problem till
Göteborgs restauranger och deras öppettider. Störd nattsömn för några boende anses
vara tillräckliga argument för att stänga krogar klockan två, fast många svarande i
enkäten menar att det är en rimlig nackdel om man väljer att bo i innerstaden. Likaså
hänvisas till en studie som kopplat några minuters ökad arbetsfrånvaro bland unga
kvinnor (men inte bland män) till ökade öppettider i Storbritannien.

Samtidigt är fördelarna med nattlivet helt utelämnade, trots att både socialt umgänge
och människors självbestämmande är vedertagna folkhälsofaktorer. Att människor
tar vara på möjligheten att vara ute sent på lokal och dricka och dansa diskuteras över
huvud taget inte som något positivt eller önskvärt. Inte heller diskuteras möjligheten att
locka turister och kompetent arbetskraft till staden genom ett levande nattliv.

Reykjavik omskrivs exempelvis efter sina generösare öppettider positivt i ett flertal
researtiklar. ”Reykjaviks nattliv är enligt vissa en anledning i sig att åka till Island. Här
finns barer och nattklubbar för alla smaker och efter några nätter har du säkert hittat
dina egna favoriter.” (Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv”) ” Islands nattliv är
lika hett som de varma källorna” (Aftonbladet resa 2002-11-19).

En stad med ett levande nattliv ger både ekonomiska och personliga fördelar som av
någon anledning helt utelämnats ur Krog och hälsa. Som underlag för avvägning och
beslut kring lämpliga öppettider är den även av detta skäl högst bristfällig.”

Källor:
Aftonbladet resa ”Röj hela natten lång i heta Reykjavik” 2002-11-19

BRÅ Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 Kapitel: Misshandel
BRÅ Det dödliga våldets utveckling – Fullbordat och försök till dödligt våld i Sverige på
1990- och 00-talet, Rapport 2011:5
Hough och Hunter, The 2003 Licensing Act’s impact on crime and disorder – An
evaluation
, 2008

Ragnarsdottir, Kjartansdottir, Davidsdottir Effect of extended alcohol serving-hours in
Reykjavik
, 2002.

Rossow och Norström The impact of small changes in bar closing hours on violence. The
Norwegian experience from 18 cities
, 2011.

Spak, Kadesjö, Berander Krog och hälsa, Göteborg 2011. Rapport från Socialmedicin,
Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet.
Vagabond 2 – 2008 ”Reykjaviks vilda nattliv

Spelet om femtillstånden: En uppgörelse mellan polisen och nykterhetslobbyn

2012-02-06 av ozelot

I mitten av nittiotalet införde man femtillstånd på några av de största avenykrogarna. Syftet var, enligt polisen som då understödde förslaget, att undvika det kaos som inträffade när alla uteställen stängde samtidigt vi 03, samt att få bukt med svartklubbarna. Nu vill en sedlighetsivrande falang inom kommunfullmäktige återkalla dem på grund av en kovändning hos samma polismyndighets ledning. De är på god väg att lyckas.

Alkohol är ett folkhälsoproblem som i olyckliga fall kan leda till missbruk, bråk och allmän oreda.
Det finns få som säger emot detta faktum idag. Samtidigt visar vederhäftig statistik att 90% av all alkoholkonsumtion sker utanför för krogen. I de 10% som återstår ryms all form av offentlig utskänkning; representationsmiddagar, mässor, en öl på idrottsarenan eller till pizzan på den lokala syltan.
Hur stor del som konsumeras på berörda etablissemang givna tid mellan 03-05 visar ej statistiken, men en gissning är att det handlar om några promille.

Jag träffar Magnus Albrektsson, VD för Park Lane en iskall fredagseftermiddag utanför ett litet oansenligt fik vid Stampen. En rökpelare står ut från munnen där han kommer emot mig och han pratar såsom så ofta dessa dagar i mobilen som går varm. Nyligen har han författat ett nio sidor långt brev som gått ut till journalister och beslutsfattare och sms-en plingar ideligen in på den uråldriga mobilen.

Magnus har gedigen erfarenhet. Han har tillbringat större delen av sitt vuxna liv kring Avenyn och sedan 16 år tillbaka är han VD för nattklubben Park Lane.
Inte någon gång under dessa år har han fått några indikationer på att femtillstånden ställt till med den spiral av våld, brottslighet och allmänna oreda som nu politikerna nu hänvisar till. Inte en enda anmärkning från de poliser som vid otaliga tillfällen avlagt inspektion i lokalerna.

Men så hände något. I början av 2011 kom första tecknet på vad som komma skulle:
Polisledning City i ett brev (diarienr-566-30201-10) till kommunstyrelsen:
”..polisområdets ledning anser att serveringstillstånd inte skall tillåtas efter klockan 03.00.
Detta ställningstagande grundas på risk för ordningstörning och att brott begås på grund av restauranggästers möjlighet till ökad alkoholkonsumtion..”

Brevet är undertecknat av Lars Klevensparr, områdeschef för polismyndigheten i Göteborg.

– Men det finns ju ingen sådan statistik!, säger Magnus. Tvärtom visar undersökningar att det tvärtom är tryggare på våra krogar mellan 3 och 5, det framgår även i polisens egna siffror.
När jag kollar upp Magnus uppgifter visar det sig att han verkar ha helt rätt. På Avenyn är det som mest stökigt mellan 02 och 03, och då ute på gatan, då de flesta av gatans krogar stänger. Inte heller Göteborgs Lokaltrafik vill kännas vid någon markant ökning av bråk mellan 3 och 5.

Magnus fortsätter:
– Visst är det ett problem med fylla och bråk på Avenyn. Men det sker ju inte våra lokaler. En fredag- eller lördagkväll nekar vi mellan 150 och 200 personer i dörren. Många av de här personerna är unga, har medhavda flaskor och har aldrig ens tänkt sätta foten på nattklubbarna. Sedan när blev de vårt problem och inte ordningsmaktens? Och när nu ingen säger emot att alkohol är ett folkhälsoproblem, varför skall vi då lagstifta mot dem alkoholförtäring som faktiskt sker där det ändå finns en tillsyn?

Vad är det då som är problemet, undrar jag. I Göteborg finns ett 20-tal krogar med femtillstånd, varav de flesta ligger kring avenyn. Denna koncentration kan jag personligen tycka är ett problem, som hellre skulle se en geografisk utspridning av Göteborgs nöjesliv. Till och med regeringen har ju yrkat på en liberalisering kring utskänkningstillstånden och något femtillstånd kring Järntorget är ett steg i den riktningen.

Svaret ligger i att polisen inte anser sig ha resurser att övervaka ett område större en den kvadratkilometer som paradgatans sträckning utgör. Och samtliga krögare utanför polisdistrikt Lorensberg som någon gång visat intresse för ett ökat öppethavande har snart gett upp. Dessutom har kraven på antalet ordningsvakter ökat så mycket genom skärpta krav från Tillståndsmyndigheten att det inte ens skulle vara lönsamt.

Jag förstår att polisen på gatan har vissa problem att bevaka ett område så stort som Olskroken till Mariaplan, från Guldhedstorget till Backaplan. Till sitt förfogande för sin ordinarie bevakning har de nämligen bara fyra (4 st!) polisbilar. Dessutom skall de täcka in även bitar av Mölndal, mot Kortedala torg och Frölunda. Då har de knappast möjlighet att ingripa mot nån fyllskalle som dängt en flaska i huvudet på en annan utanför 7-eleven, där även svarttaxichaufförerna flockas och mer eller mindre aggressivt samlas i ring kring presumtiva felvinglare på väg mot spårvagnen.

Vi har noterat ett helt annat tilltal från polismyndighetens sida under Lars Klevensparrs tjänstgöringstid. Allt oftare har diskussionen handlat om budget, med ständiga populistiska utspel i medierna där hjärtefrågorna ställs mot varandra. Antingen får vi välja mellan Backa, där det är rena upploppen. Eller så skall man slå till mot ”spritbussarna”, bevaka derbyn eller rent av få bukt med ”knarket” på krogen? Det är väl också viktigt?

För medelsvensson, som läser sin morgontidning och aldrig skulle sätta en fot på krogen efter midnatt blir ju budskapet enkelt. Om polisen säger att det blir mer bus om krogarna har öppet till fem så tror de ju på det. Polisen ljuger ju inte. Det är ingen hjärtefråga för dem, och faktum är ju att lobbyverksamheten som systematiskt bedrivits från polisledningens sida även lyckats övertyga folkvalda politiker, precis som framgår i dagens Pappers-GP.

”Både kommunens utredare och polisen har kommit har kommit fram till samma sak”. Marianne Bergman, KD
”Enligt den utredning vi fått och enligt utländska undersökningar (Oslo, red anm) minskar våldet med tidigare stängningstider” Kia Andreasson, MP

Priset tar nog ändock Arne Steen, SD som dundrar:
”Därför att nattvanorna blivit för extrema”!

”Utredningen” som politikerna anspelar på i det här fallet är givetvis docent Fredrik Spaks uppmärksammande ”vetenskapliga undersökning” som ligger till grund för kuppförsöket i kommunfullmäktige.
Men att rapporten sedan är ett rent beställningsjobb från en nykterhetsivrande lobby i Social Resursnämnds utskott, med ordförande Dario Espiga som förgrundsfigur.
Som tacksamt var idel öra när polischef Lars Klevensparr knackade honom på axeln. Och beställde utredningen från nykteristen Fredrik Spak.

Nu började konstiga saker hända.
Någon dag efter det att rapporten blev klar var Magnus Albrektsson på väg in i en radiostudio där han bl.a skulle debattera med Fredrik Spak. Plötsligt ringer mobilen. Det är en kollega på Brasserie Lipp. Han säger att det dykt upp ytterligare en version av Spaks rapport med flera ändringar i.

– Jag frågar Spak om han gjort två olika rapporter, han svar nej. Jag frågar honom igen, han svarar fortfarande nej. Jag förtydligar då att min kollega just nu sitter inne på sitt kontor på Avenyn med ännu en rapport i sin hand som har ändringar. Spak säger fortfarande nej och Sveriges Radios reporter tittar lite förvånat på vårt samtal.
– Då säger jag: men kom igen nu Fredrik, min kollega Johan har ju hittat en rapport som diarieförts hos kommunen.
Då svarar Spak mig ordagrant: ”ja, har den diarieförts så har jag i så fall gjort två rapporter”.

Här framkommer alltså att Fredrik Spak försökt rätta till vissa detaljer i rapporten som verkat graverande. Som till exempel det faktum att rapporten inte är en vetenskapligt objektiv sådan utan tvärtom ett rent beställningsjobb och partsinlaga från Espiga, Klevensparr och deras vapendragare bland de rödmörkblågröna.
– Där tvärdog hans trovärdighet i mina ögon, skriver Magnus i sitt upprop.

Men märkligheterna upphörde inte i och med detta.
Under december började krögarna på Avenyn började få besynnerliga meddelande från tillståndsmyndigheten, som agerade på polisens påstötningar.
– Det kunde handla om rena petitesser, sida upp och sida ned med rena händelserapporter som någon polisman plitat ned. Det kunde handla om att någon tappat bort en mobiltelefon, eller misstänker sig ha blivit bestulen. Och för att då ersättning från sina försäkringsbolag var de ju tvungna att polisanmäla det!
– Men vad jag inte fattade då var varför vi fick detta på på vårt bord. Det kunde ju hänt var som helst, varför är det då helt plötsligt vår sak för att vi har femtillstånd?

Polisen och Tillståndmyndigheten slog ifrån sig och skyllde på varandra. Och dessutom började samarbetet mellan krögarna och ordningspolisen försämras. När polis tillkallas kommer de först om en timme, om ens alls.
När ordningsvakterna på Park Lane haffar en kille inne på krogen med fickan full av narkotika vill inte polisen ta i det. Polismannen skulle sluta om en halvtimma och ville, citat (sid 7) ”inte bli sittande”. Han tillfrågas varför.
”ja, om inte du har lust att betala min övertid”.

Det är alltså detta som är kärnan i hela problematiken. Diskussionen om femtillståndets vara-eller-inte-vara är alltså en ren budgetfråga för polisen. Polisens skift slutar klockan 03 (efter vilket det bara finns fyra bilar i hela centrum) och sedan är det raka vägen ner till Preem vid Ullevi för en snabbfika med kollegorna innan bilen lämnas in i polisgaraget nere vid Stampen.

Offensiven för att stänga krogarna vid tre tilltar i styrka och polisen är behjälplig. En källa med god insyn i verksamheten berättar för Göteborg nonstop:
– En gång fick vi rapporter om att polisen placerat två civilspanare utanför kön med ett anteckningsblock. Uppdraget var att skriva ner observationer under kvällen. I huvudet får vi senare slaget att de observerat kriminella element beredas tillträde till krogen, där en kille var känd för att bära vapen.
– Men varför i h-e ingrep de inte då!? Det är ju livsfarligt med en beväpnad kille på en nattklubb! Självklart har polisen bättre kännedom om ansikten i Göteborgs kriminella värld än deras förordnade vakter som inte ens har rätt att ingripa vid misstanke. Då får de hitta på något annat, skylla på klädstil eller berusning, varefter tjafs ofta uppstår.
Och då står man där med anmälningar och motanmälningar som sedan blir tungt vägande i polisens våldsstatistik beträffande nattklubbarna.

Jag blir alltmer beklämd. Och arg. Skall det tillåtas att polisen skall bedriva en helt egen agenda att stänga ner stadens krogar, som till syvende-og-sidst bottnar i polisens egna budgetering?
Vare sig i Malmö eller Stockholm upplever polisen några dylika problem? Svaret pekar på att polisen i Göteborg har ett komplicerat tjänstgöringsschema som saknas i de andra städerna.
Men att göteborgspolisen har vissa problem med de aritmetiska färdigheterna har framgått redan tidigare. Som t.ex när myndigheten räknade fel på nästan en hel miljon när man skulle bedöma underlaget för den faktura till Göteborg & Co för polisbevakningen under Göteborgs Kulturkalas.

Det handlar om att ha rätt fokus, tycker Magnus och suger upp den sista slurken kaffe med en bit kanelbulle som blivit kvar på fatet.
– Titta till exempel på en större fotbollsmatch. Då tillkallas ridande poliser, kravallpolis från hela västsverige och allt flygvärdigt man kan uppbringa. Det råder undantagstillstånd i centrala staden, man kan knappt röra sig en meter utan att motas bort.
– På IFK Göteborgs hemmamatcher under förra året befann sig ca 162.730 besökare. Men detta är ingenting mot de 665.600 gäster som under ett år besöker nattöppna klubbar mellan 03 och 05. Ändå säger sig polisen inte ha möjlighet att upprätthålla lag och ordning med mer än fyra polispatruller efter klockan 03.

Polisen i all ära. De har rätt att framföra sina synpunkter till de styrande. Mer oroande är de uppgifter vi fått som tyder på att hela ärendet har fått en snabbfil genom hela den beslutsförfarandet utan att förankras på ett korrekt sätt. Och att den rödgröna majoriteten inom Social Resursnämnds utskott nu vill klubba igenom ärendet innan någon ens hunnit fatta vad som hänt.
Detta med ödesdigra konsekvenser för en hel näring – mängder av arbetstillfällen berörs (ofta unga personer) – förutom att Göteborgs anseende som en attraktivt resmål för turister kraftigt naggas i kanten.

Som tur är finns vettiga röster även inom berörda utskott. Cecilia Wigström (FP) till Göteborg nonstop:
– Vi anser att det drastiska beslutet att stänga krogar bör föregås av mer underlag. Kommunen skärpte kraven på antalet ordningsvakter sommaren 2011 och polisen har arbetat med mer närvaro och bättre samarbete med ordningsvakterna det senaste året. Vi bör få veta hur dessa åtgärder har påverkat våldsbrotten, innan vi beslutar om mer åtgärder som påverkar göteborgare.

Röster har höjts att rapporten är en ren partsinlaga. Kommentarer till detta?:

– Så klart det är en partsinlaga när den är skriven av en nykterist med i princip uppdraget att komma fram till en stängning.

Enligt de uppgifter Göteborg nonstop fått redan under fredagseftermiddagen kommer det planerade onsdagsmötet i utskottet inte ge något slutgiltigt beslut, utan ärendet återigen skickas på remiss.
Vi andra kan bara hålla tummarna och hoppas att inte denna fullständigt huvudlösa hantering av en viktig fråga kommer avgöras av polisens interna budgetproblem och en liten klick politiker i kommunen med svag integritet och moralpanik.

Våga vägra vara indie: The Pusher + Freekok på Parken

2012-02-03 av ozelot

Indiepubliken i Göteborg är väldigt svårflirtad och rör sig helst inom den heliga triangeln Järntorget-Jazzhuset-Rio Rio. Men för den som vågar vägra vara sådär anorektiskt smal i sin smak finns det två band som faktiskt lärt sig spela, lyft perspektivet och tagit sikte på de stora internationella marknaderna redan från första riffet. Om du vågar vara lite o-indie kanske du till och med vågar dig till Avenyyyn?

The Pusher är från Stockholm och spelar skön arenpop med disco-vibe. Har ett nysignat kontrakt med EMI
Freekok är en elektroduo med ena foten i Basement Jaxx och andra i hip hop. Tror inte Teddybears hade blivit vansinniga av en jämförelse. Singeln (och videon) är en slags hyllning till Göteborg.

THE PUSHER och Freekok |
LÖRDAG 4 FEBRUARI
Ålder: 18+
Öppet: 20.00 – 23.00
Entré: 120

Stadsvandring med Poesi: Avenyn

2011-09-08 av ozelot

Vad är Avenyn för dig? En high five med Glenn Hysén på Bryggeriet 2006, en nakenbadande chalmerist, en tappad sibyllaburgare eller en ålspya? Upptäck ett Avenyn bortom evenemangsstråk och Göran Johanssons avlagda kallingar, upptäck poesin i den karga arkitekturen, musiken som strömmar ur A-brunnarna och kärleken och hoppet som fortfarande lever i varje försmått tonårsbröl. Stadsvandring. Avenyn.

Guide: G=T=B=R=G poesikollektiv
Torsdag 8 september 2011, kl 18.00
Samling: Götaplatsen, Poseidon

Vandringen kostar 60 kronor, barn under 13 år går gratis.
Ingen föranmälan krävs, betalning sker till guiden.

Om du tror att jag skämtar eller tror att någon annan kan förklara grejen bättre, läs här.

Foto: Åsa Hellman, Kobolt foto

Stora lunchguiden till centrala stan

2011-09-04 av Goteborg Nonstop

Att äta lunch ute i centrala Göteborg har under bara de senaste åren klättrat uppåt rätt kraftigt prismässigt. Inte ovanligt att den som äter ute varje vardag lägger en femhundring i veckan om man som jag gärna vill ha kaffe på maten. Det ingår nämligen inte alltid.

Med tanke på hur mycket tankemöda och pengar vi lägger på den där lunchtimman varje dag har Göteborg nonstop, helt ovetenskapligt och utan anspråk på att vara heltäckande, kartlagt lunchpriserna i de mest centrala delarna av stan. I de fall det är möjligt är restaurangerna länkade direkt till veckans lunchmeny. Tanken är att ni hädanefter ska ha mycket lättare att komma överens om vart ni ska gå och käka.

Vi börjar med själva hjärtat av centrum. Inne i Stora saluhallen. Platsen där stenstadstanterna i päls fortfarande regerar på fredagseftermiddagarna på jakt efter den perfekt mörade oxfilén, är också en formidabel guldgruva lunchtid för den som inte vill bli skinnad.

Kåge´s hörna/Kågebaren finns i två upplagor, både för den som vill sitta ner i den stimmiga lokalen och för den som snabbt vill hämta med sig en låda ur ett hål i väggen. Erbjuder varje dag en lång rad husmansrätter som pannbiff med löksås och gubbröra på kavring, men också olika Dagens varje dag. (55 – 60:- inkl dryck), och det är oerhört prisvärd ”riktig mat”.

S.O. Larsson är egentligen ett charkuteri. Trevlig personal har hjälpt mig fram till flera riktigt bra grillkvällar under sommaren. Det bästa med dem är ändå deras luncherbjudande. Du välja mellan flera sorters grillade kycklingdelar, kalkon, revbensspjäll eller kallskuret. Välj potatissallad eller -gratäng och ovanpå det ett stort lass grönsallad. Finns endast i take-away-format, men mättar garanterat ända till kvällen. (40:-, 50:- inkl dryck)

I Saluhallen hittar du även en av stans mest omhuldade linssoppor hos Alexandras grekiska delikatesser (35:-), en hyfsad pitabrödskebab, -falafel (45-50 kr) eller en mer ordinär lunchmeny med betoning på husman hos tex Amanda Boman (95:-).

Även utanför saluhallen ligger restaurangerna tätt runt Kungstorget. För sushi rekommenderas i första hand Sushi Yama mittemot Styrbord babords skraltiga uppenbarelse. Dyrt (mellansushi 95:-). Men gott.
I andra hand är det Wasabi Sushi och bistro som gäller (89:- för en lunch). Ibland lite känsla av att lådorna står färdiggjorda, men kålsalladen med koriander du får till är grym.
På torget finns även japanska restaurangen Yammy yammy, men där är det i ärlighetens namn bättre att satsa på en mongoolian noodles eller en hederlig yakiniku. (fr 75:-)

I övrigt finns kvalitetsgreken A la greque, något dyrare men den vanligtvis oljeindränkta stekpotatisen lyser med sin frånvaro. (90:-)
Klassiska Café du nord, också känd som köttbullekällaren/-caféet har all möjlig mat, men det är för just köttbullarna du går hit. Välj två, tre eller fyra av deras jätteköttbullar med mos och lingon och betala lite mer för ju fler du väljer.

Till Salu, med själva restaurangen i saluhallen men med ingång utifrån torget, lyckas inte riktigt förmedla vilken profil den egentligen har. Till lunch finns varje dag en fisk, en kött och en pasta, dessutom burgare och sallader att välja mellan. På sommaren regerar den gigantiska uteserveringen där även lite större sällskap faktiskt kan få plats, men maten är lite…trött. (95:-)
På andra sidan Saluhallen ligger ”straightvänliga” gaystället Bee bar som serverar rejäl husmanskost med en lite modernare twist. (99:- och då kostar dryck 20 kr extra)

Vi drar oss mot torgets sida närmast Kungsportsplatsen.

Närmast kanalen finns S.P.I.C.E of Thailand som serverar effektiv thaimat i något västerländsk tappning. I stort sett samma fem rätter att välja på varje dag, ingen större överraskning alltså men helt OK. (85:-, kaffe 10:-)
Tranquilo som gjort sig mest känd för höftgungande rytmer och överlastade drinkar kvällstid, serverar även lunch inspirerad av sydamerikas smaker. Ofta överraskande rolig mat (95:-)

Deli and Coffee har en anspråkslös ingång och ligger en trappa ner på hörnet mot Avalon Hotel. Många vill plocka ihop sin egen sallad eller wrap, väldigt många av dem jobbar på typ reklambyrå och är sjukt medvetna om vad de stoppar i sig, de verkar dessutom ha tid att köa för att få det. (80-100:-)

I våningen ovanför ligger pastainstitutionen Aldardo. Dagens pasta kommer i aluminiumform i två storlekar. (60:-/70:-) Det finns dessutom alltid pizza, lasagne och risotto. Tenderar dock att gå mot mer grädde och mindre annat i såserna varje år. Mätt blir du i alla fall.

Från Kungstorget vänder vi sedan blickarna mot Kungshöjd och på väg mot berget finns ett bra par stopp att göra på vägen.

Pour Bon på Korsgatan erbjuder både takeaway och servering med det ekologiska tänket i fokus. En dagens varje dag, (99:- ink. soppa, salladsbuffé, kaffe och kaka), men också en lång rad stående rätter för take-away (78:-).

Pizza Hut på Kungsgatan har en svulstig buffé. Ät hur många bitar du vill från pizzaugnen eller tänk mer på den smala linjen och plocka bara från salladsbuffén (fr 84:-)

Strax ovanför ligger Musses Grillhouse som är en trevlig lunchbekantskap. Ser ut att ingå i en snabbmatskedja ungefär, men enda likheten egentligen är väl att det går snabbt, även om ni är många till bordet. Goda rejält tilltagna portioner turkiskt är vad du får på tallriken. Salladsbuffén kröns av en riktigt härligt fet tzatziki. (prisuppgift saknas)

Magasinsgatan är ständigt i rörelse. Den vädertålige väljer en stekt strömming med mos och lingon eller en havets Wallenbergare och äter den stående utanför vagnserveringen Strömmingsluckan (50-65:-)

Den något mera sofistikerade kanske väljer att gå till Sandberg/Månsson på andra sidan gatan för rustik och vällagad husmanskost med en riktigt bra salladsbuffé därtill. (95:- exkl dryck och kaffe)

Vid Grönsakstorget ligger stans överlägset bästa korvmoj. Gourmetkorv serverar korv från jordens alla hörn. Du väljer om du vill ha den med mos, potatissallad eller surkål och vilken röra du vill ha till. Grillat bröd med chimmichurri + dryck ingår. (69:- )

Uppe på själva Kungshöjd finns en undanskymd men fin indier. Indiska Hörnet har fem rätter att välja på varje dag, varav två vegetariska. (70:- exkl dryck)

Runt själva Kungsportsplatsen känns restaurangerna ganska likriktade. Både vad gäller pris och fantasi i köket.

Hotel Avalon sticker ut som i särklass dyrast med en daglig lunchrekommendation (139:-) och ett gäng stående rätter på lunchmenyn som drar iväg mot 200:-

Källarkrogen erbjuder varje dag en kött, en fisk och en pasta. Salladsbuffé, soppa, kaffe + kaka ingår. (94:-)

Samma sak gäller för Sense där soppa ELLER sallad, kaffe + kaka ingår (89:-)

Gamle Port har en fisk och en kött varje dag + en sallad och en pasta som byts ut varje vecka. (90:- inkl salladsbuffé, soppa, kaffe och kaka)

SoHo satsar på en bufféliknande historia där du först väljer en av dagens varmrätter, vego eller inte, och sedan får botanisera fritt bland olika sallader, bröd och smör, kaffe och kaka (99:-) i en rätt slamrig miljö.

Vi svänger av ned mot kanalen och pampiga Ritz som nog måste anses profilera sig mot affärsluncher. Kött och fisk varje dag även här (100:-) bröd, sallad och kaffe ingår. Även veckans pasta och sallad. Och den klassiska räksmörgåsen går att få om du är villig att punga ut med lite mer. (115/175:- beroende på räkbergets storlek 100/200g.)

Affärsluncharnas Mekka torde väl annars vara Avenyn…..
Aveny ETT serverar luncher av typen köttbullar med gräddsås och pressad gurka på ett lite finare vis (95:- inkl sallad, kaffe och kaka) men även veckans grill, soppa och pasta. Dessutom veckans citylunch med två rätter + kaffe för den som vill slå på stort (245:-)

Trädgår´n lite vid sidan av paradgatan har en riktigt fin salladsbuffé som dessutom innehåller soppa, å andra sidan kunde serveringspersonalen vid senaste besöket inte svara på om dagens fiskrätt innehöll musslor, fast den sedan visade sig vara byggd runt just musslor… Veckans husman (135:-) Dagens rätt , kött eller fisk och veckans vegetariska (105:-) Plus för liten dessert till kaffet.

Bryggeriet serverar det som Bryggeriet brukar servera, dvs Filé Mignon, dessutom ytterligare en kötträtt eller fisk. Salladsbuffé, bröd, dryck och kaffe ingår. (86:-)

Joe Farelli´s har this weeks special (viltfärsbiff) och this weeks burger (färsbiff) (89:-) Dessutom this weeks pizza (115:-) inget ställe man käkar lunch på varje dag med andra ord.

Kometen lär förmodligen ha fått sig ett uppsving av lunchgäster som vill imponera på kunder sedan gamle Mannerström tog över. Man kan ju inbilla utomsocknes att det är i klass med att bjuda på Sjömagasinet. Pepparrotskött, havets Wallenbergare och sånt. (från 125:-)

Det finns hur många restauranger som helst längs Avenyn, det vet ni. Men likriktningen tycks sorgligt kompakt och vi kan inte räkna upp dem alla. Här hittar du veckans lunchmenyer på Avenyn samlade på en sida.

Som sagt, detta är ett axplock av de mest centrala lunchrestaurangerna i stan. Förhoppningsvis skall det göra det lite lättare att bestämma var du skall gå och äta.
Frågan är vad det är värt?

Idag kostar en normallunch mellan 85 och 100 kronor. Samtidigt visar restaurangbranschens egna konjunkturmätningar att det går bättre och bättre för framförallt lunchrestaurangerna, något som det räcker att kasta en blick runtomkring sig i centrum vid lunchtid för att se.
Var går smärtgränsen för vad en lunch kan kosta egentligen?

Vart Avenyn tog vägen: Port du Soleil

2011-08-04 av ozelot

Många undrar kanske vart aveny-arierna tog vägen nu när svullo-turisterna rullar fram och tillbaka på gatan i jakt på en ursäkt till mat som serveras på en skärbräda. Eller vad som hände dem som inte vågade följa med lämmeltåget till Andra Långgatan för att där bara är massa ”interlektella och kommunister”? Vad som hände människor som på fullt allvar bär scarf, röda byxor och docksides och tycker 65 spänn för en öl är helt okej.

Jag tror de drog till Port du Soleil, det säger folk som kan sånt.

Veckans schema:

Torsdag 4 aug::
TAPESH

Fredag 5 aug:
HENRIK B

Lördag 6 aug:
SYLVAIN ARMAND (Nikki Beach / VIP-Room)

Residents
JOSEPH SHIRAZI
HENRIK TJALAN
SIA YARAGHI

Matkonceptet är libanesiskt och medelhavsinspirerat, och grillen är vaken 18-22.

Port du Soleil @ Kajskjul 8

Torsdag-Lördag till 03:00

Kling och Klang i polisverksamheten: Polisen skall numer kanske stoppa knarket

2011-07-06 av ozelot

Efter kritik från krögare och kommunala instanser över polisens bristande kontrollverksamhet av narkotikahandeln på krogen gör nu polisen reträtt. Det framkommer i GP:s artikel samt här i polisens replik. Polismästare Lars Klevensparr ”tar åt sig kritiken”, vilket väl inte är alltför förvånande, och lovar bättring.
Man hade ju undrat hur det hade sett ut om han sagt att han inte tog åt sig kritiken alls, och lovade försämring.

Klevensparr är ju såklart medievan, annars hade han inte haft den positionen han har. Faktum är att det tycks vara Klevensparrs främsta uppgift, att föra fram polisens internpolitiska agenda via media. Ena dagen vill han ta bort femtillstånden, trots tidigare politiska beslut om en avreglering. Anledning: Polisens bristande resurser.
Ekonomiska ramar saknas för att bevaka en yta mindre än Heden under några timmar.
Dvs Avenyn, som nu då istället skall stänga -03 rakt av. Som tur var fick han inte sin vilja igenom. Hade nog blivit lugnt. Efter Tre.

Men nu skall polisen få mer resurser att bekämpa narkotikahandeln i krogmiljö.
Detta lovar Lars Klevensparr.
Åå det var ju bra det!
Men så kommer brasklappen. Denna ständiga offerposition. Slår med ena handen, kräver med den andra.

Till GP:
– Det är poliser vi får ta från annan verksamhet. Det betyder att vi måste ta resurser från annat. Jag tänker på bl.a spritbussarna. Det är tyvärr ingen prioriterad verksamhet när vuxna säljer till andra vuxna.

Underförstått: Polisen behöver mer resurser.
Samtidigt finns fler poliser i Sverige än någonsin. Fler än 20.000 idag, vilket är 3.000 fler än 2006.
Hur många poliser behövs det egentligen finnas för att man från ledningshåll skall inse att det kanske inte resurserna som det är fel på, utan organisationen. Dvs kanske också Lars Klevsparrs huvud.

Lars säger att polisen inte kan prioritera att jaga ”spritbussar” – som polisen ju också skulle bli bättre på alldeles nyss? – där vuxna säljer alkohol till vuxna. I alla fall inte om man samtidigt skall beivra drogbruk bland andra vuxna, fast då på krogen.

Något som Lars Klevensparr inte tycks ha det minsta problem att prioritera är dock bevakning av fotbollsevenemang. Då kan man kalla in folk från hela Västsverige som står och myser i solen och räknar in OB.
Allt flygfärdigt söder om Linsköping kallas upp, inga problem, inklusive Saab 32 Lansen.
Fast fånga några delvis vuxna som frivilligt slåss mot andra delvis vuxna lyckas man inte med.
De slåss i Landala istället. Fusk!

Min slutsats att jag tycker att Lars Klevensparr är en inkompetent man som bara använder sin position till att äska mer pengar och resurser i tidningarna istället för att göra sitt jobb: Fånga bovar.

Jonsborgs Gatukök rivs – Och blir kvar

2011-06-20 av ozelot

Många blev upprörda när det rapporterades att Jonsborgs gatukök var hotat. Namninsamlingar startades och svallvågorna i pressen gick höga när ägaren varslades om rivning och förestående ockerhyror, och farhågorna var nog befogade. Nyss blev det dock klart att den klassiska fyrbåken i Göteborgsnatten blir kvar om än i lite förändrad och uppsnofsad skepnad. Kioskbyggnaden från 1953 skall nämligen rivas och ersättas av en ny. Men hyresgästen Jonsborg blir kvar.

Den nya kiosken kommer att få möjlighet till uteservering, marken kommer att terrasseras i fler steg och nya träd kommer att planteras. Byggnadsnämnden utlyste 2004 en tävling om den nya kioskens utformning, och de vinnande förslagen ligger till grund för projektet.

– Vi är jätteglada att vi får fortsätta servera alla göteborgare den älskade och kultförklarade ”Halv special”
, säger Magnus Jonsborg, VD via ett pressmeddelande från Hyresvärden Higab och tillägger:

-Det blir nya spännande korvmenyer och vegetariska rätter och vi vill vara en korvgubbe med stil.

Jonsborgs gatukök håller öppet som vanligt fram till i höst då den rivs.
Nybyggnaden startar omgående, och den nya kiosken beräknas stå klar den 1 maj 2012.


Illustration: arkitekterna Ludvig Lindahl och Fredrik Granfors

Sanningen om Eva Olsson – Cafédrottningen

2011-05-25 av ozelot

Eva Olsson är Göteborgs verkliga cafédrottning. Med kaféer som Fröken Olsson, Evas Paley och Condecco-kedjan tjänar hon miljoner på sin skarpa affärsnäsa vilket ofta nämns som ett föredöme i inställsamma artiklar i pressen – inte sällan fokuserande på det faktum att hon är kvinna – men hur ser det egentligen ut bakom fasaderna?
När pengarna rullar in verkar det som att det är personalen – och kunderna – som får ta smällen.
Nonstop satte örat mot jorden och tjuvlyssnade:

Lisa Svenssons facebookstatus: Alltid lika roligt att se band som stirrar in i en vägg eller på sina skor i en skönt vegankommunistisk miljö.
 · Gilla

”Att tjäna (på) andra människor är viktigast”

Lisa Svensson: Kafé Zeppelins inrikting är ”ekologisk hållbarhet och demokrati”….”här kan du njuta av plugga över en kopp rättvisemärkt kaffe eller prata om livet medan du sörplar på en hemlagad varm choklad.” · Gilla

Marcus Persson: Jag vill starta ett ställe som är för kortsiktig konsumtionshysteri, miljöfarlighet och diktatur, där man kan njuta av nestlékaffe och orättvisa barkisar. Med Reagan på väggen, eller Somoza kanske. Gilla

Lisa Svensson: Faktiskt så fanns JFK på väggen…· Gilla

Marcus Persson: Ja han var ju otroligt demokratisk, farsgubben var antisemit och hyllade Hitler, själv tog han kampanjbidrag från Maffian och försökte förgifta Castros raktvål så han skulle tappa skägget.. · Gilla

Marcus Persson: Kafé Kadaffi? · Gilla

Lisa Svensson: Det där kafét finns redan, det heter Evas Paley. · Gilla

Marcus Persson: Sant kanske. Jag vet dessutom från säker källa att de mal ned gammal muffinsdeg och gör nya bullar – och spanar på personalen med dold kamera. En gång blev en tjej inkallad på kontoret för att hon lagt får många räkor på en räksmörgås. Precis den typen av ställe som jag förordar! · Gilla

Lisa Svensson: Jag är en ännu säkrare källa eftersom jag har jobbat där, och ja det går till precis så, fast värre. · Gilla

Marcus Persson: Tell us all about it, konsumentupplysning på hög nivå · Gilla

Lisa Svensson: Jag har aldrig sett en personalstyrka mer livrädd för den beryktade Eva Olsson. · Gilla

Marcus Persson: Hon månar om sin sociopati som vore det en Luis Vuitton-väska. ”Greed is good, greed works” som Gordon Gekko sade mycket vist.  · Gilla

Lisa Svensson: ‎…och så skrattade hon hela vägen till banken, medan den indiskfödde ej svensktalande diskplockaren gick hem och dunkade huvudet i väggen.för ungefär en timme sedan · Gilla

Lisa Svensson: Det är endast när vi uppfyllt alla dom 7 dödssynderna som vi kan bli lyckliga på riktigt. · Gilla

Marcus Persson: Frågan är väl dock om hon någonsin upplevt nummer tre: ”vällust” · Gilla

Lisa Svensson: Det är väl precis det hon uppnår för varje enkrona som rullar hennes väg. · Gilla

Marcus Persson: Det gör mig dock besviken att de har fairtrade kaffe, passar inte in i imagen. Sluta med detta genast, Eva! · Gilla

Marcus Persson: Och när får vi mänskligt benmjöl i muffinsen!? · Gilla

Lisa Svensson: När hon får mänskligt ben i muffen kanske · Gilla

Marcus Persson: En riktig boner.. · Gilla

Lisa Svensson: Rättvisemärkt shwettvisemärkt, hon har ändå inte rent mjöl i påsen. · Gilla

Marcus Persson: Oj vad jag blev hungrig av den där cafedebatten, nu är jag inne på min femte limpsmörgås med kaviar på en timme.. · Gilla

Anna Rosberg: Den här konversationen är ju underbar!! Satte morgonkaffet i halsen ju :D. En bild som kommer förfölja mig under dagen: Eva med ett välinsmort lårben mellan benen… · Gilla

Lisa Svensson: Anna jag hoppas det morgonkaffet var rättvisemärkt. · Gilla

Ljusning för Storan: Fond tar över uteserveringen över Sommaren

2011-05-24 av ozelot


I väntan på slutgiltigt besked i såpan vad-skall-hända-med-Storan i Göteborg kom idag en positiv nyhet. Redan innan midsommar hoppas ägarkretsen bakom Michelinbelönade Fond kunna slå upp vad som åtminstone blir en tillfällig lösning för den populära uteserveringen där tidigare Grill del Mundo gjorde folklig succé.

Stjärnkocken Stefan Karlsson på Fond flaggar för ett folkligt och brett sommarkoncept där varmrätterna kommer ligga mellan 150-230 kr, och med sedvanligt fruktiga sommardrinkar och rosé och öl på kylning.
Avtalet med Higab-gruppen sträcker sig fram till mitten av september och nu väntar man bara på utskänkningstillstånd – vilket väl rimligen inte skall sätta några käppar i hjulet för en såpass väletablerad krogverksamhet – ens med en stirrig tillståndsmyndighet som fallet i Göteborg.

Till GP uppger man att planen är att hålla uppe 7 dagar i veckan från lunch till sent. Några -03 eller -05 tider lär dock inte komma på fråga. Något namn är ej ännu spikat.

Higab-gruppen är vidare i slutfasen av upphandlingen för en permanent lösning för Storan och ett flertal intressenter skall ha anmält sitt intresse.

Så vad skall restaurangen heta? För anknyta till tidigare år och krogens centrala placering så väl som upplägg föreslår jag kort och gott: ”Folket”

Vip-shopping med flaska: Ny butik öppnar på torsdag

2011-05-03 av ozelot

Nöjesgöteborg är väl just nu lite som att välja mellan 40-åriga indiedjs som spelat i ett band på 90-talet eller stå och frysa i en skogsdunge med dyngfulla gymasieelever och undra om musiken som någon släpat dit egentligen är ett samplat blåvalshjärta.
Eller så kan du gå och dricka gratis öl i en klädbutik tillsammans med Nöjesguiden och Budweiser.

Nu på torsdag öppnar Awesome Rags ny butik på Kungsgatan 27, och det kommer vara 20% rabatt på hela sortimentet som består av kända vänner som Acne, Fifth Avenue Shoe Repair och Whyred. Alexander Salzberger står vid skivspelarna och bjuder er på CBGB-rawk, glittrig disco, och r’n’b.

Passande nog öppnar en ny torsdagsklubb på Lounge(s) som nog vill få lite Yaki-Da stuk över sig och kontrar med double trouble som Miriam Pemberton och Natalie Karlsson och klubbkonceptet GUBB
Då vill det väl inte bättre än att hela sällskapet drar vidare dit och slipper inträdet senare på kvällen.

Spelar på GUBB gör bland annat Leenus (Rap, hip hop och sånt) och Jacko (70s) från Café Publik.

Torsdagen den 5 maj, kl 19.30-21.00
Awesome Rags, Kungsgatan 27, Göteborg

Efterfest på Lounge, Kungsportsavenyen 5 från kl 21.30
(Efter 23: 100 kr)

OBS: OSA HÄR
Spelar

Gör karantän av Avenyn

2011-02-19 av ozelot

Varför kan inte folk uppföra sig på Avenyn? Varför skjuter folk ihjäl varandra på löpande band, varför vill alla gangsterkungar sitta där och seriebeställa dyraste drinken på menyn med en analblekt trofé på varje sida, och varför skall det vara så förtvivlat svårt att ha seriös krogverksamhet där utan att polisen ständigt viftar med förkortade öppettider lika ofta som Kristian Anttila drar ned gylfen?

Det är ju fullt bevisligt så att det går att ha 18-års gräns och fler än hundra människor som dricker alkohol på samma plats utan att det per automatik uppstår blodvite och resta krav på antalet dörrvakter och metalldetektorer i entrén.
Bland dom som brukar dricka öI Linnéstaden är det ingen som ens känner igen sig i de beskrivningar av kroglivet kring paradgatan som ventilerades i GP:s reportageserie i söndags. Är folk helt enkelt dummare på avenyn, eller vad händer?

I Göteborg finns flest antal femtillstånd i landet och alla finns de kring avenyn. Varför det?
Jo, delvis för att polisen enbart tycker sig ha resurser att bevaka polisdistrikt Lorensberg samt Nordstan.
Hur jävla bra lyckas de med det är ju en annan fråga. Läs mer om det här.

Innan höll alla nyss fyllda 18-åringar till på krogar inom Vallgraven, samt på Brasserie Julien, typ. Det var bara där de kom in. Nu är de välkomna nästan var som helst på Avenyn. På Parken, på nedstängda Blvd, på Berså och Deep och allt vad de heter. Det är väl klart att ålder har en viss inverkan på förmågan att hantera alkohol?
Alla minns väl den där sputspyan på nattbussen.

I Göteborg är det billigt att gå ut. Ett inträde är sällan över 100 kr, en stöl på en nattklubb kanske kostar 45 kr, max typ 55 kr och på Push har jag ingen aning. Det fanns folk som helst seriöst försökte få med mig dit igår.
Tack och lov vägrade jag.
Men problemet ligger ju här, för att få ekonomi i verksamheten har ju nattklubbarna inte råd att utesluta någon kundgrupp. De enda som är uteslutna är väl typ invandrare, de dricker ju inget.

I Stockholm finns det inte så många ställen med femtillstånd, i en jämförelse. Det finns Spy Bar och några till kring stureplan, något på söder. Det kan kosta 300 spänn i dörren, sedan vill de ha sjuttio spänn för att vakta din jacka och en öl kostar sjuttio spänn. De ställena har ofta bara öppet fredag lördag, de har redan dragit in sin vinst och kan sova gott på den.
I Göteborg försöker ställen som Berså och Parken kasta gästlistebiljetter efter 18-åringar ALLA dagar i veckan.
Övermättnad och överetablering någon? Detta jävla Avenyhelvete.

Andra långgatan får fler och fler barer hela tiden. Än så länge är det ingen större fara, folket kommer och det är inget större problem med bråk och fylla. Till och med 18-åringarna lyckas uppföra sig.
Men jag vill höja ett varningens finger: Berätta inte det för avenyfolket!
De skall hålla sig jävlig borta därifrån.

Låt inte Andra lång bli ett nytt Avenyn..

Nattklubben Deep bröt mot indraget alkoholtillstånd: Polisrazzia i fredags

2010-11-14 av ozelot

Den 27 oktober föll domen över nattklubben Deep på Avenyn. Trots överklagandet till förvaltningsrätten förlorade de rätten att sälja alkohol, men trots detta fortsatte försäljningen i nattklubbens tre barer. Tills sent fredag kväll, då ca 15 poliser gjorde razzia lokalerna och beslagtog stora mängder ur hyllorna samt från ett lager i anslutning till lokalerna.
– Vi hade sett på sajten Djungeltrumman att det var öppet, berättar Göran Stenström, polisinspektör till Expressen.

Deep är försatt i likvidation sedan September, men likvidator Klas Tisell som ansvarar för verksamheten, säger sig inte ha förstått att de inte fick sälja sprit i lokalerna.
Orsaken till att serveringstillståndet drogs in uppges vara ekonomiska oegentligheter.

Vid razzian befann sig ett hundratal personer som fick avhysas när nattklubbspersonalen bestämde sig för att stänga. Att sälja juice resten av kvällen var uppenbarligen inget som lockade.
Ingen av gästerna erbjöds kompensation för de 100 kr de erlagt i inträde, och många var upprörda.

Vad skall hända med Storan?

2010-10-09 av Goteborg Nonstop

Så har de då äntligen kommit fram till vilket slöseri det är att låta Storan stå tom och hålögd mitt i stan. Higab och kommunen har slått sina kloka ihop och kommit på att man skall ta Folket till hjälp för att hitta på vad den papmiga bygganaden skall fyllas med.

Ja, inte helt och hållet förstås. Hur illa skulle det inte kunna gå då? Det skulle ju kunna bli nån slags massrusning till lokalerna. Eller nåt som inte ligger i linje med den Plan man ändå säger sig ha för Avenyn?
Nä det finns ledord: Kultur och långsiktighet. Gärna riktat mot barn och ungdomar.

Men vänta, säger nu vän av ordning. Var det just inte ett långsiktigt avtal man slöt med SAMI (40 år om jag minns rätt) och är det inte just kultur SAMI ägnade sig åt att leverera på Storan?
Och är det sedan inte just ett ungdomens hus som alla ropat på sedan brytningen var ett faktum och SAMI flyttat ut? Allt verkar ju klappat och klart för aktion.

Men nä. Higabgruppen har istället fått i uppdrag av kommunstyrelsen att utreda ”vilka verksamheter som är lämpliga” att bedriva på Stora teatern.
Frågan är väl egentligen om det finns några sådana utan att tänka om helt?

Om inte SAMI som med bokningar av världsartister ibland kunde ta ut rejäla biljettpriser. Som hade en bakficka uthyrd till klubbverksamhet till inte alls låga priser flera dagar i veckan. Och med en superpopulär restaurang som Grill Del Mundo i källaren hade en verkligt långsiktigt satsande hyresgäst (Den inredningen skrapar man inte ihop för att flytta vidare nåt år senare) Om inte SAMI fick det hela att gå runt, så kan inte jag se en enda kulturaktör i världen som skulle få det.

Om Storan skall innehålla kulturverksamhet som är bra för ALLA göteborgare som Higabs vd Göran Sylvesten säger så måste man nog se över sin hyresnivå i första hand. Målet är att den nya verksamheten skall starta i juni nästa år.
Fan trot.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...