Vi fortsätter strosa runt i Göteborg med en rosa rosig-picknickfilt och home-made lunchmackor gjorda på resternas rester ur varandras skafferi. Den här dagen hade Louie och jag bestämt att vi skulle till Slottsskogen. Jag hade varit där några dagar innan tillsammans med en ny bekant och hörde av mig till Louise direkt efteråt:
”Vi måste åka dit!”.

Sagt och gjort så gjorde vi det. Det tog ett tag att hittade varandra den där tisdagsförmiddagen. Hon kom från Frölunda-hållet och jag från stan. Louie hade aldrig varit i Slottsskogen, så att bestämma en plats funkade liksom inte. Men efter sisådär en halvtimme lyckades vi leta rätt på varandra.
Det kändes konstigt att se Slottsskogen så naken, utan all Way out west-pepp liksom. Jag har heller inte varit här så många gånger förutom under just WOW-helgen. Nu var det ju inget som var avspärrat, inga scener som tog plats, inga matstånd och definitivt inte så mycket folk som det annars är här i början av augusti.

Vi satte oss ned och åt lite utav våra medhavda mackor.
”Vad har du hemma?” skrev Louie till mig i våran chattgrupp på WhatsApp.
”Öööh, typ…tonfisk…tomat…nå’ rödlök…lite sallad…grekisk youghurt…så, typ.” skrev jag samtidigt som jag stod med kylskåpsdörren öppen. Det såg ganska trist ut där inne faktiskt.
Men det gick väldigt bra ändå. Jag kokade ett ägg och rörde runt det tillsammans med tonfisken och löken i den gregiska youghurten. Salt, peppar och lite chiliflakes på det. Tonfiskröran blev fyllning i två ciabattabröd; gott och mättande.
Blev ingen bra bild på det, men det är OK hoppas jag – för här kommer…

…pingviner! Åh älskade pingviner.

Älskar hur de låg på mage och solade med huvudet uppåt liksom. Det är ju typ en träningsform som vi gör på gymmet, när man lyfter hela överkroppen uppåt med utsträckta armar.
Sedan är det så himla gulligt hur de står med så sjukt dålig hållning och bara ser förvånade ut (som hen näst längst till vänster på bilden ovan). Önskar att vi människor också kunde stå så fult och ändå se så söta ut.

Vi fortsatte promenera vidare in i Slottsskogen och sedan uppför en liten stig som pekade upp mot Azaleadalen. Jag har inget minne om jag varit där innan, inte Louise heller – så det var ju självklart att vi skulle dit upp.
Alltså, om ni inte ser det på bilden ovan – det ÄR ett råddjur där. Den bara kom gående från en buske några meter framför oss och lunkade sedan lungt vidare in i skogen. Så söt…
…fast på den här bilden så…syns det inte så bra, som ni ser. Ehe, heh.

Så mycket grönt och skönt överallt. En riktigt bra år för rhododendron verkar det som då gigantiska buskar i alla möjliga färger blommade precis överallt. Det var fint, riktigt fint. 

Rätt som det var så kom vi till en jättepark med massor av olika djur. Plötsligt kände jag mig som jag vore 12 år igen och blev faschinerad av precis allt och alla djur som fanns där (att jag själv är född och uppväxen på landet med ständigt rådjur, hjortar eller älgar i trädgården kunde man ju knappast tro när jag gick runt och ”ÅÅÅH!” och ”AAAH!”:ade allt som rörde sig där uppe…).

Vi kom till en liten damm där vi slog oss ned för att…

…dricka öl.

Okey, det är bara en liten folkis, men en väldigt fin sådan tycker jag. Hittade den på Coop när jag skulle köpa lite bröd till vår picknick och tyckte den såg gó ut för att vara något på Coop liksom. Så, jag köpte med den. Himla god för att vara en folköl.
Getter, hönor, svin, kaniner, påfåglar, kossor, getter, får, hästar…
alltså, det var alla sorters djur. Att jag har gått omkring i Göteborg (och bott typ strax utanför i närmare ett år) och inte upptäckt detta tidigare är ju bedrövligt. Trodde verkligen inte att Slottsskogen skulle vara så jädrans stort. ”137 hektar” pratade Louie om. Googlade på det såhär i efterhand och, jojomen – det är så stort. Stort som fääääen.
Vill ni veta vad mer man kan göra i Slottsskogen så har de en bra hemsida, klicka här. 

Några timmar senare var vi nere i ”centrum” av Slottsskogen igen. Min telefon dog (ännu en gång) och jag kände mig ett tag väldigt rastlös och bortkommen utan den. Måste träna på att vara utan den, kände jag där och då. Men, det var på något sätt bra att den dog. Då fick jag istället tid och ro att läsa i min bok (kommer till den i ett senare inlägg). Det var riktigt skönt, fastnade i den direkt.

Efter massor av sol i gröngräset blev vi göörhungriga. En smoothie för 55:- spänn kändes inte särskilt lockande, så vi begav oss ut längs Linné för att hitta något. Vi svängde in på något tvärgata som vid första anblick såg ganska tom och ödslig ut.
”SUSHI!” utbrast jag när jag fick syn på en skylt några hundra meter framför oss. Vi gick dit och beställde med varsin portion. 8 bitar inklusive soppa för 65:-. Grymt bra grej tyckte vi.
Vi gick tillbaka till Slottsskogen och satte oss och åt i kvällssolen, omringad av massor av barn (jo, vi satte oss en liten bit från den där gigantiska lekparken där hundratals barn lekte världskrig…).

Sedan invigde vi sommaren med årets första mjukglass. Min glass kunde inte bli mycket poppigare.

När klockan var 18:30 packade Louie och jag ihop våra grejer och drog åt varsitt håll.
Ännu en kanonbra dag i Göteborg som allt kostade typ….150:- (två glassar och två sushi-portioner). Fantastiskt, med tanke på att vi där i närmare 10 timmar. Sov gott den natten, men vaknade stel och solbränd som fäen.
Totally worth it.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson.