Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Jag och mina tuttar

2013-07-18 av

Bildblogg7

Det råder bh-hysteri i media just nu.
Det är väl knappast någon som har missat Frida Boisens krönika som publicerades i GT häromdan ang. barns skönhetsfixering. Göteborg Nonstop har redan uppmärksammat det en gång och på Facebook, Twitter och bloggar länkas krönikan vidare tusentals gånger om.
Åttaåringar använder bh:ar, hashtaggar sina Instagram-bilder med #cute, #swedishgirl, #teen och lägger tjocka lager foundation i ansiktet.
För att…så gör ju alla andra.
Eller?

Jag ska inte komma med någon revolutionerande svarskrönika eller ge lösning på det här problemet, eller vad man ska kalla det.
Men, hela den här grejen får mig att tänka på när jag själv hade börjat få bröst och sakta men säkert började utvecklas till den kvinnan jag är idag (åh så lill-gammalt det lät, men det får va…).
Jag pratade om just det här ämnet när jag sommarpratade i Radio 88 för ett par veckor sedan. Ni som lyssnade då, ni får här en utvecklad repris i textformat medan ni andra får höra det för första gången.

Ni som läser det här och har träffat mig; ni vet ju mycket väl att…
jag har inte särskilt stora bröst. Knappt några alls faktiskt. Jag är nog inte så typisk kvinnlig i min form heller tror jag, även om jag är väldigt tjejig av mig och tycker om både smink, kläder och att göra mig fin med accessoarer av olika de slag. Det är skoj.

Första gången (och…förmodligen den enda gången också) jag fick höra att jag hade bröst var jag tio år. Vi, mamma, Louie och jag var på ett sommarställe som hette Skräddarön som ligger strax utanför Marstrand. Där har jag och min syster spenderat många barndomssomrar med mamma. Det är ett väldigt enkelt ställe med röda simpla sommarstugor i trä med våningssängar och gröna toaletter (om det inte var utedass då vill säga). På den tiden hade jag en hemmasydd cowboy-hatt i jeans som mamma hade sytt och lyssnade på Nordman mest hela dagarna.

En sommar hade jag hittat några nyfunna kompisar som också hade hyrt stuga en vecka med familjen på Skräddarön. En utav dem var från Alingsås, Michelle tror jag hon hette. Henne stöter jag på nästan varje gång jag är i den stan nu för tiden, men hon känner garanterat igen igen mig. Sedan var det en annan tös på kanske fyra-fem bast som var någon typ av släkting till henne.
Vi lekte i den (då ja) enorma, gigantiska och maffiga klätterställningen som fanns där bredvid minigolfbanan. Jag hade en alldeles för stor strandklänning som jag fått låna utav mamma under de hetaste sommardagarna på ön. Den var vit, jättetunn med en gul blomma på. Gigantisk urringning hade den också, vilket avslöjade mig…
– WAH?! Har du bröst?! utbrast Michelle och tittade storögt rakt ner i min urringning när jag böjde mig ned för att hjälpa dem en våning upp i klätterställningen. Hon ändrade sin fasansfulla blick till ett mer finurligt, retsamt flin. Jag skämdes.
– Näe, det har jag inte alls!  sa jag lite skamset och dolde så gott det gick med ena armen medan den andra kämpade för att dra upp den lilla femåringen. Hon hade börjat skratta.
– Hoho, bröst! Tihihi! skrattade hon och blev högröd i ansiktet likt en av de där dvärgarna i Snövit. Vad fan heter han? Skämser? Skamsern? Gömser? Nä. Vet inte.
– Sluta nu, sa jag och försökte spela med genom att skratta lite tillgjort. Skämdes. Skämdes.
– Var de stora? TIHIHI! fortsatte ungen och skrattade ännu mer.

Det är konstigt.
Då skämdes man. Man kände sig nästan dum.
Det var ju inte direkt sådär
”Ah döh, jag har utvecklats. Höhö. Kolla här!”
Näe då. Det var mer…jobbigt liksom. Man fattade inte riktigt vad som hände och det var pinsamt att byta om i omklädningsrummet efter gymnastiken i skolan. I början av min skoltid kollade de på mig för att jag var lite rundare än de andra, när jag blev runt tio-elva så tittade de på mig för att jag hade fått två svullna myggbett.
Och idag, ja då ska man ha brösthållare innan man knappt vet vad bröst är?
Fakking crajzy. Come on.

Bildblogg3

Det var första, och sagt förmodligen den enda gången jag fått höra att jag har bröst. Alltså, fått en sån reaktion. Wow liksom.
Men, idag är det inte så mycket och komma med.
Vilket inte stör mig nåt. Inte ett dugg faktiskt
Jag använder nästan aldrig bh.

Nä. Knappt alls.

Jag fick en fråga angående det i våras utav en kille jag hade en liten fling med:
– Alltså, när hade du bh senast? sa han.
Jag vet inte riktigt varför det var intressant för honom att veta det. Skulle jag ha svarat  ”Ja du…nu ska vi se. Två veckor sedan?”, ”Jaså jahaaa! Okey, du kör så du. Två veckor sådär, hopp hopp…”
eller om han kanske skulle se om han kom ihåg att jag var snyggare för två veckor sedan eller…
nä. Jag vet inte.

Samtidigt, jag tänker inte särskilt mycket på att jag har små bröst.
Jag tänker väl bara att…
jaha, där är dem. Hej hej.
Det är ju inte så att dina bröst representerar din högra och vänster hjärnhalva direkt.

Göörenkelt. Ta på en t-shirt och sen är jag färdig liksom. Inget som vränger sig eller krånglar där bak på ryggen eller sånt.
Min förra pojkvän sa att jag var lite bohemisk med det där.
– Jamen, du lyssnar på den typen av musik, har massa smycken, ingen bh…
Det är ju inte av bekvämlighetsskäl jag väljer att för det mesta inte ha bh. Det är bara det att…jag behöver liksom inte. Det känns inte alltid nödvändigt och därför så hoppar jag det. Självklart finns det plagg som kräver att jag har bh under för att det ska kännas bekvämt för mig och för att förhindra att några pinsamheter. Men annars så…näe.
Varför?
Jamen, just det Frida snackar om – det finns ju knappt något att hålla upp.

BIldblogg6

Tillbaka till Skräddarön.
Det var även här ute jag fick min mens för allra första gången. Då var jag elva år.

Jag hade lärt känna ett grabbgäng som var några år äldre än mig. De var, till skillnad från mig från ett häftigt gäng. De var kaxiga, högljudda och lite stöddiga.
Jag ville vara en av dem.
Jag ville också vara cool.
Ha en status liksom
(hade det här varit under 2010-talet hade jag väl skrivit ”Ha flest followers på instagram” också…).
En kväll låste jag in mig på toaletten som var en bit från vårt hus. Inte utedass, men man fick liksom gå ut och gå in på andra sidan av vår stuga för att gå på toaletten. Vem som helst kunde komma och rycka i dörren, något som självklart dessa tuffa killar kom och gjorde.

– ÖH DÖH! Bajsar du eller?! HAH! Ööööh! Kom igen dåh!

Vad de inte visste då…
var att jag där inne såg att jag hade gått från att vara en liten elvaårig flicka med Nordman som favoritartist, till att bli en kvinna.
Bröst och mens, allt ute på Skräddarön. Nu var det  ett par år sedan jag var där sist. Undrar vad som skulle hända om jag skulle återvända dit idag?

Slutord:
Jag har inte så stora bröst
…men det går bra och jag är glad ändå!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

 

Vi kanske inte måste bli upprörda över allt här i världen?

2013-07-14 av ozelot

Skärmavbild 2013-07-14 kl. 17.52.21Jaha, nu börjas det igen, tänkte jag när jag såg Frida Boisens krönika i GT.
En i och för sig vettig text om att barn skall få vara barn, och slippa formas in i en könsmall de inte är redo för.
Men någonstans tänker jag ändå – sakta i backarna nu: Är småflickors önskan att leka vuxna, ha behå, bikini eller leka med smink verkligen liktydigt med att ”vi sexualiserar våra barns kroppar?”.
Är vi verkligen så förstörda i våra hjärnor att vi betraktar ett flickebarn med en bikinitopp på stranden som ett sexuellt objekt?

Men mycket riktigt är det just den växel som görs när kampanjrubrikerna dyker upp bara någon timme efter, då Boisen har fått nys om några likes på Facebook. Nu skall det dessutom brännas barnbehåar!
Men när GT själva skickar ut en reporter till olika klädkedjor hittar de inga till försäljning.
Det finns inte i barnsortimentet, får de veta.
Däremot händer det att någon köper den absolut minsta storleken, och det finns också underkläderstoppar på barnavdelningen.

Sakta i backarna nu.
Tycka vad man vill om mode men en topp – för barn – torde väl ändå vara rätt oskyldigt?
Som visar magen men döljer en del av axlarna (jo de finns säkert i en mängd utförande)?
De har väl sett idoler på teve och i tidningar och vill ha en likadan?
Man kanske inte nödvändigtvis måste koppla ett sådant plagg till de ännu icke-existerande brösten?
Och hur är det med strumpbyxor och klänningar? Är inte också det i så fall att ”sexualisera våra barns kroppar”?
Även om jag nu, hur mycket jag än försöker, ej lyckas frambringa den associationen.
Men detta är ett spår som GT knappast skulle släppa.
Vänta bara tills halva redaktionsstyrkan avsätts för att dela ut namnlistor på stan.

När jag var liten påverkades vi barn också av teve. Det kunde vara Macahans eller Nord och Syd, men jag tror att det var ganska få av oss barn som kände oss särskilt sexualiserade för att vi ville ha tuffa kläder och attribut som signalerade att vi var bra mycket äldre än vad vi var.
Vi slapp dessutom vuxna som försökte pracka på oss att vi var sexualiserade.

En gång hittade de vuxna mig och min jämngamla kusin (vi kanske var fem år) i garaget, där vi utförde en abort på hennes Barbiedocka med en uträtad stålgalje. Det hade vi sett på Rötter.
Men det var inte värre än att en förälder tålmodigt och utan falsettröst förklarade vad det var vi gjorde.
Sedan sprang vi ut och fångade grodyngel istället.

Vad tycker jag då i sakfrågan?
Jodå, jag tycker det är smaklöst med stringtrosor för barn. Och jag får allvarliga bryderier över den där elva-årige sminkbloggaren på Youtube som Boisen säger finns.
Barntoppar? Jag blir inte så upprörd, om barnet själv vill ha en sådan.
Om det däremot är press från kamrater att ha det, ja då är det olyckligt men borde vi då snarare inte anstränga oss för att stärka barnens självkänsla?

För några år sedan skrev jag en krönika, där jag ifrågasatte att det var snudd på obligatoriskt för 80-90 talister att helraka sina kön så att de såg ut som 8-åringar.
Det tycker jag är betydligt mer suspekt än att småungar vill klä sig som vuxna.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...