Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Way Out West Torsdag

2015-08-14 av

beck
Beck är inte riktigt klok. Han är clownens tappade röda näsa när han vill, ibland fullständigt briljant, ibland en fullfjädrad entertainer och för att toppa detta även stundtals helt ointresserad av publiken. Loser river han förstås av ganska tidigt – ”det här är nåt jag gjorde för ganska länge sedan” liksom bara så ni fattar, sedan blir det rena berg- och dalbanan. Det är absolut inte dåligt, det kanske till och med är skitbra och precis det man skall göra när man är en ikon som Beck.

Foto ovan: Annika Berglund/WOW

Innan konserten går jag ut en liten stund för att hämta andan. För att…dricka White Russian med havremjölk kan vi säga. Det är uppenbart att många andra också tänkt samma tanke, för på vägen in igen är det fullständigt kaos i entrén – då alla naturligtvis skall in och se Beck! Nån tjej med attitydproblem och stirrande blick gastar direktiv i en mikrofon – ”ni får inte ha med er sprit in och sedan när ni väl kommer in går ni rakt fram (eh…okej) – och det är beckmörkt vilket fördunklar visitationen av väskor.

Sedan börjar just Beck och hans konstiga gitarrfunk konst-pop-indie. Man minns är hans stjärna var i sånt uppgående att han kunde ympa ett könshår i ett glas vatten och man visste att det skulle växa upp en bönstjälk.
Nu fattar jag ingenting, så jag går och tar två öl i snabb takt. Det hjälper lite.

Fast helt plötsligt så svänger gubben igen. Man kanske inte måste fatta allt hela tiden.
Ingen gitarr, en liten hatt och en randig tröja. Sedan har han gitarr igen, gör klädbyten, låter nån i bandet göra en egen låt.

Det luktar popcorn över hela området, eller är det nån som fisit?
Men den röda clownnäsan r plötsligt borta och nu svänger det rätt bra om farbrorn, folk dansar till hans Ron Hubbard-funk.
Får syn på mitt ex i vimlet, tittar snabbt bort för att inte bli upptäckt, tittar på scenen och stjärnorna och meteoriter och plötsligt lyfts jag upp av folkvimlet och bärs av händer hela vägen bort till backstage-området (eller ja, där man får vara om man har ett grönt armband vilket jag är glad att jag har idag).

Foto: Annika Berglund/WOW

Foto: Annika Berglund/WOW


Sedan går jag och ser Susanne Sundfor (eller var det innan, jag minns inte riktigt. Jo.) och det var bäst dittills på hela dagen. Jag har knappt hört det innan, men det har sannerligen publiken och det är svårt att ens ta sig in i tältet.
Fan. Vad. bra, tänker jag ett slag, sedan kommer nån konstig ABBA-pastisch som jag både kan ha och mista, men i övrigt känns konserten både dansant, svettig och klubb-betonad.
Det måste jag lyssna mer på, men definitivt inte via WOW-appen som envisas med att vilja ansluta mig till Spotify – samt fullständigt driver mig till vansinne genom att enträget fråga om jag vill ladda ner kartor över festivalområdena.

Fan jag bor här liksom, jag vet var saker ligger. Det är MIG man skall fråga var saker ligger.

***

Efter Beck bestämmer jag mig för att det är dags att lämna området, det gör ju alla andra också, och utanför utspelar sig följande komiska anekdot:

Ett gäng självutnämnda mafiosos skall planka in. Fastän det stänger och de troligen kunnat promenera rakt in.
Modige snubbe nr 1 klättrar över staket (finns inget där bakom, bara skog). Framrusande vakter, volontärer från alla håll.
Plötslig reträtt. Killen har fastnat med pungen i staketet, med blodvite som följd.
Ambulans tillkallas.

***

Sedan lurar jag med två kompisar med endagars till Frihamnspiren, med musikaliskt mål att se GOAT.
De två kumpanerna har ingen aning om vet Get är för någonting, och jag har väldigt svårt att förklara.
För vad fan är GOAT?
Disco? Soul? Heavy Metal? Rocky Horror Picture Show?
Det senaste förmodligen mest sant.

Jag blir lite orolig och sneglar på mitt sällskap ibland. Vad har jag lurat med dem på?
De brukar ju mest lyssna på typ…Neil Young. Måste jag gå och köpa 10 öl i skadestånd nu.
Jag kalkylerar i huvudet: Det blir 600 spänn, dyrt.

Jag hade inte behövt oroa mig, för snart kommer dansmoves ni inte sett sedan slutet på nittiotalet smygande, och vi står där fånigt tandläkarleende med ögon som fågelholkar hela konserten.

Jävlar vad mäktiga de är.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...