Ja, nu är man tillbaka igen från turnén och har kommit tillbaka på jorden och gått och kollat ett stort releaseparty på Bengans. 13 band är proddade på en vinyl att säljas där så småningom. Va kul. Skivan jag hade i handen hade tyvärr inget ljud för det var fel på skivpressarna. Men lugn, den kommer.
Jag slängde mig ned bredvid två trevliga pojkar från den äldre generationen, varav den ena hade skrivit boken om Tages. De som är med på denna plattan är Tages, Strasse , naturligtvis Nynningen med Nikke Ström och Bengan Blomgren, Sister Aron, Sven Jansson från Musikens hus, Candywheel, Mary Beats Jane m fl. Här var det mingel, tjo och tjim från kl. 16-18. Jag hejade på alla och de på mig men jag vet inte vem de var, för Hanna va inte med. men däremot var Pontus från Lady Banana där.
NU kom Nynningen upp på scenen med den unga sångerskan Matilda Magnusson som gjort en platta med Björn Afzelius-låtar och diggat Nynningen sedan ungdomen, och varit med på en turné med dem. Hennes man var i publiken och pratade men svårt att höra vad nån sa i sorlet. Nikke Ström spelade bas, Bengan Blomgren gitarr, stommen från Totta Näslunds band ( som även jag har sjungit med en gång). Tomas Forsell, gitarr. Julia på trummor och sång. Frida på sax och sång, Jäderlund på sax, Niklas Ryd på trombon. Jag undrade var vår trummis PONTUS TORSTENSSON var som brukar spela i Nynningen. Aron Aronsson var med på sång och gitarr. Aron drog järnet, fy fan va bra han va, jag spelade in en sekvens på mobilen. Men inte hela låten för jag var tvungen att ringa färdtjänst. I vimlet satt operadivan Josefin och Göran Brandels från Tagesboken och hans kompis från Mariestad. Trummisen från Tages hade fått förhinder att komma.
Ja, det var knökat nu på Bengans/Fyrens ölkafé hos Emma. Pandemin är över, tror man. Det var ju tur att man fick knött sig ner två timmar innan jämte Mariestads-gubbarna med en macka och Cola. Jag kollade efter trombonisten Håkan Strängberg i vimlet så stod han framför mig och sa hej. Nynningen såg städade och prydliga ut, lät bra och såg bra ut, för att ha kommit till åren. Det var en fröjd att se och höra dem, framförallt att höra. Trots att de saknade medhörning var de kanon. Det var kul att höra alla gamla låtar, det lät nytt och fräscht. Aron från Lädernunnan var superduper. Vi ropade och visslade efter låtarna som på QUE Club när det fanns. Man kände sig som 25 igen. Man glömde att njurstenarna hoppade ner i blåsan. Jag trivdes som fisken i vattnet och ville aldrig att det skulle sluta. Man blev glad av musiken. Hade som tur var tatt en värktablett så man glömde bort sig själv. De sjöng om arbetslösheten, paragrafer och allt. Alla låtarna passade in lika bra idag som då. Proggen passar in i dagens samhälle med underordnad sjukvård och eländes elände. Jag kom nämligen till Bengans från radio Trollhättan där jag hade skällt ut eftervården, byråkratin och sjukvården i Trollhättans kommun. Vi spelade Spotnicksskivor och mig. Så Nynningens musik passade utmärkt denna lördag. De va bättre idag än DÅ! De får fyra hjärtan av fyra. Fy fan va bra! Men jag kände mig vilsen utan Hanna men det gick bra ändå. Jag var en mkt gladare människa när jag gick därifrån och åkte hem med färdtjänsttaxi. Hurra! Himla kul det va! Jag glömde att ja va en gammal Primadonna från Hisingen!
Detta är en krönika och den är inte källkritisk utan allt är skribentens egna uppfattning om verkligheten.
