Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Bonnsex övergår till romantik. Recension

2017-11-22 av Chawki

God ´s own country
Premiär på Bio Capitol, Skanstorget fredag 24 nov
UK 2017
Regissör: Francis Lee. Medverkande: Josh O´Connor, Alec Secareanu, Gemma Jones

Den deppige och halvdumme Johnny bor på en förfallen bondgård med sin stukade far och starkare farmor. Fadern rackar ständigt ned på sin son som tröstar sig med att supa sig full på puben och att ha ordlöst, okänsligt analsex med villiga ynglingar på nån offentlig toalett.
På bondgården avlar de kossor och får. Under en veckas tid hyr fadern in extra arbetskraft av en duktig, kraftfull rumän. Johnny och rumänen far ut till en avlägsen plats, karga stora landskap, där fåren ska lamma.
Georgio har en van och skicklig hand med lammen och kan tricks som den misslyckade Johnny inte känner till.
Johnny och Georgio hamnar en gryning i en brottningsmatch i leran som är inledningen till sexuella aktiviteter och en kärlekshistoria
Filmen skildrar livet och arbetet på en enklare bondgård och de unga männens djupnande kärleksrelation.
Vackra vyer och många nyfödda lamm. Jag tycker killarna är rätt gulliga ihop. En otrolig lättnad varje gång Johnnys tomma korkade nylle lyser upp i ett rart leende med solstänkt blick.

När en icke-filmveteran åker på Göteborgs Filmfestival och sedan vill berätta lite kort om vad hon upplevt

2013-02-03 av

Hela den gångna veckan har ägnats åt Göteborgs Filmfestival. Min linje foto och dokumentation fick vardagspasset att nyttja och se på hur många dokumentärer, drama, kortfilmer, tragedier, action, komedier och allt som där emellan som vi hann och orkade.
Jag ska vara ärlig och berätta att jag är fruktansvärt dålig när det kommer till film. Det jag kan är trailers och skådespelarhuvuden på röda matten som poppar upp när man loggar in på Hotmail. Jag har inte sett Star Wars, inte de fem senaste Harry Potter-filmerna, James Bond, Pulp Fiction…
Så, tja… den här veckan har varit krävande för mig.

Som tur var hade jag sällskap av flera olika klasskamrater under veckan, bland annat Tyra. Hon är från Norge och jobbar extra med att dubba röster till Disneyfilmer. Senast var hon en kaxig och blond tjej som var en typ av skolans ”bitch”. Tyra är motsatsen. Göörsnäll tjej.

 

Måndagen kl 09:20 skulle vi samlas på Draken inne i Göteborg. Vi skulle träffa vår  danska lärare Karin som skulle köpa vardagspassen till oss. Karin är snäll. Hon känns som en typisk mormor.
”Kom här gumman så ska jag köpa ut åt dig…”
Det var fint, tyckte jag.

Här har vi Daniel. Vi hade gjort världens finaste schema på filmer som vi ville se och skulle följa hela veckan. Han är förresten norrlänning. Det  går inte att prata med honom utan att börja konversationen med Café Bärs-delen från Partaj. På übernorrländska: ”Tjänare! Tjänare!”.

Daniel och jag var lite tidiga in för vår första planerade film, så vi stannade kvar på Draken ett tag och tog en kaffe en trappa upp.

”Kaffeflickorna” bakom disken var trevliga och bakade massor av bullar, kakor och semlor när Daniel och jag beställde varsin kaffe. Tummen upp för hembakt.

Det var fler än vi som inte hade isolerat sig från ljuset inne i en mörk biosalong. Ute i fiket satt både typical kulturtanter varvat med svåra författare i för korta chinos och sjalar runt halsen, festivalfunktionärer, mediaprofiler och snyggekillar (som andra kanske skulle beskriva som Hipsters, men eftersom jag inte riktigt fattat vad begreppet egentligen innebär så säger jag inte det om någon. Sådetså!).

Det fanns väldigt många filmer i programmet som man ville se. Daniel och jag satt och skummade igenom utbudet i väntan på vår film.

Vi gick till Bio Roy där filmen De Dansande Andarnas Skog skulle visas. För att vara säkra på att få komma in i salongen gick vi dit i god tid. Tjejen i kassan tipsade oss om att ställa oss och vänta i tid då filmen var slutsåld och antalet extraplatser kanske inte skulle räcka till alla som väntade utan biljett. Så, 45 minuter innan filmen skulle starta började vi köa. Och, tja, det var nog ett väldigt smart drag med tanke på hur mycket folk som kom ju närmare visningen skulle starta.
Men, är det festival – så är det festival.

Daniel och jag roade oss bäst vi kunde med våra kameror där vi stod längst fram i kön. Canon vs. Nikon – vilken match.

Och så var det dags för film! Vi fick bra platser och kunde i lugn och ro sjunka ner i varsitt säte.
Lite väl lugnt och rofullt kanske. Både Daniel och jag höll på att somna flera gånger om. Inte för att filmen var dålig – tvärtom! Vi båda var bara fruktansvärt trötta och sömniga. That’s all.

Mellan filmerna fick man klämma in lite mellanmål också. Satte mig själv på Espresso House och laddade batterierna på både mig själv och telefonen.
Som ni ser på displayen så grejar jag med sidan Dagens Musiktips på Facebook. Bara en liten enkel sida om man är sugen på att hitta ny och gammal musik i genrer som rock, punk, stoner och indie. Jag är en utav tipsarna. Det ni!

Vissa dagar var kallare och råare än andra. Hagel, regn, sol, snö…
Detsamma gällde humöret. Vissa dagar var jag så att säga…mindre taggad på att ta mig in till stan.

Varje morgon på Nordiska Folkhögskolan, vare sig jag går på Filmfestival eller inte, är en fantastisk vacker syn. Speciellt såhär i vintertid. Ingen morgon är den andra lik. Att frukosten serveras i matsalen som har utsikt över hela Bohus Fästning är en väldigt lyx.

Klara och jag kollade också på film tillsammans, A Liar’s Autobiography: The Untrue Story of Monty Python’s Graham Chapman  (som jag tyvärr måste säga var en besvikelse).
Klara bor omkring Arvika i vanliga fall. ”Om du ser Smala Sussie så kommer du förstå hur vi har det där jag bor!” har hon sagt.
Och, jo… det är sant, jag har heller inte sett Smala Sussie. Något man borde göra, känns det som.

En annan dag var vi på Folkan och kollade in It Felt Like Love, en tragisk och väldigt tyst ungdomsfilm om utanförskap och utnyttjande av oskuldsfulla och nervösa tonårsflickor.

Det var flera från min linje som var intresserad av den filmen. Bland annat Charlotte från Holland och Marie-Louise från Danmark.

Efter filmen var Daniel sur.
”Om jag ser en till film med…ledsen jävla tonårsflickor som blir utnyttjade av tuffa tatuerade killar går jag ut ur salongen!”

Jag är beredd att hålla med i Daniels åsikt, så för att lugna ner oss lika och orka med nästa film bestämde vi oss för att sätta oss ner på Folkan…

…och ta en fika.

Det  blev många turer på överfulla spårvagnar genom göteborg.
Men, som sagt, är det festival – så är det festival.
”Nu saknas bara ett tält och rödvin i en Mer-flaska, så är det här en riktig festival!” sa Daniel

Biopalatset visade Conversations Between Men. Återigen var det flera i linjen som valt att gå på samma visning som Daniel och mig.

Det var inte många på den där filmvisningen. En utav mina klasskamrater satt och skrattade oavbrutet de tio första minuterna. Varför? Jo, filmen var på finska.

Som filmtittare blir man både trött och hungrig. Efter att ha sett den där finska filmen (som faktiskt var, tja, ganska bra) styrde jag upp ett möte i Kungälv med Anton. Vi käkade sushi på ett gömt hak och pratade om allt och inget, som vi brukar göra.

Och så blev det fredag! Jag var på ett piggt och glatt humör, redo för att titta på ett gäng kortfilmer på Biopalatset.

Som om inte det vore nog att jag vaknade på rätt sida och havregrynsgröten var extra god under frukostbuffén så var även morgonljuset fantastiskt vackert.

Frosten låg som ett täcke på alla träd och växtlighet.

…och jag bara stod på kanten av berget och tittade på utsikten. Återigen blev jag påmind om hur fint jag faktiskt bor nu.

Fredagsförmiddagen i Kungälv var lugn och stillsam. Inte en kotte syntes till på torget nere i samhället.

På bussen in till stan och filmfestivalen skulle jag köpa bussbiljett då mitt månadskort precis hade tagit slut.
”Under 20?” frågade busschauffören. Han såg ut som en lite snällare Leif GW Persson med mustasch.
”20.” svarade jag.
”20 alltså? Otur, då åker du för en större peng…” svarade han och flinade.
”Jo, jag vet. Men, rätt ska väl vara rätt!” sa jag och lät som rena rama drömmen för varje busschaufför (eller?!).
”Du kan ju göra som så att du säljer biljetten till någon annan student när du kommer fram till stan. Den gäller ju i tre timmar till, så får du i alla fall en liten peng…” sa han och log som tomtefar.
Jag tackade för tipset och sa att han var en sjyst bussgubbe. Han skrattade så hela bussmagen guppade, sedan rullade vi in mot stan.

 

Så, sammanfattningsvis…vad har jag sett egentligen under den här festivalen?
De Dansande Andarnas SkogIt Felt Like Love
Conversations Between Two Men
A Liar’s Autobiography: The Untrue Story of Monty Python’s Graham Chapman
Mirakel Utmed Riksväg 43
The Death Row
Videokonstnären och Pengarna
Ett Enklare Liv
Vindstilla
The Yearing Room

Vilken var bäst? 
De Dansande Andarnas Skog
Varför?
En fantastisk snyggt filmad dokumentär om pygméstammarna i den tropiska regnskogen och deras vardag. Allt ifrån att driva ut onda andar i byn och samla mat till att få barn mitt ute i djungeln och slipa huggtänder på varandra.

Vilken var…minst bäst?
It Felt Like Love
Varför?
Jag saknade budskap och mening i denna tragiska och tysta film om tonårsflickor som spelar både oskyldiga och rebelliska på samma gång. Fanns heller inget riktigt slut, kändes lite som att deras budget tog slut och att ”Nä, då klipper vi här!”.

 

Fred och kärlek, puss och kram!
Mvh Josefine 

 

Göteborgs alla biografer – Ny bok!

2009-12-09 av ozelot

När jag flyttade till Göteborg för nästan exakt femton år sedan gällde det fortfarande att göra upp noggrannt VAR man skulle träffas när man skulle gå på bio. Dels var mobiltelefonerna ännu inte var mans egendom. Men framförallt handlade det om att det fortfarande fanns en uppsjö av biografer att välja mellan. Royal, Palladium, Victoria, Svea och underbara Capitol var på den tiden biografer som visade nya filmer som jag ville se. Om man skall gå på en hyfsat nylanserad film idag så handlar det mer om: Bergakungen eller Biopalatset? Inte så svårt att ta rätt då.

Men biografgöteborg har varit ännu mer. Så mycket mer att det räcker till en oerhört detaljerad tegelsten signerad Göran Bjelkendal. När Göran går igenom biografernas utveckling i Göteborg under 1900-talet lämnas inget åt slumpen. I boken GÖTEBORGS ALLA BIOGRAFER – en resa i 100 år finns inte mindre än 82 biografer som öppnade under förra seklet skildrade. Med precision. Med unikt bildmaterial från bla två enorma privata filmsamlingar, och med stöd från region- och stadsarkivet, stadsmuséet och SF Bio, har Bjelkendahl satt samman en minutiös genomgång av hur film- och biografgöteborg har förändats under 100 år.

Göran Bjelkendal är välkänd i cineastkretsar i stan. Han var med och startade filmfestivalen, han har undervisat varenda filmvetare de senaste 20 åren (minst) och han har jobbat hårt för att inventera och bevara gamla rörliga bilder från Västra Götaland. Jag vill inte tänka på hur mycket vånda som ligger bakom urvalet till den här boken, men jag kan ana.. Hur som helst är det här ett fantastiskt julklappstips till den stora cineasten. Eller till vem som helst som är nördigt intresserad av sin stad och hur den har förändrats.

Vi uppdaterar artikeln med ett sammandrag av information lämnat av Roland Barkestedt i kommentarsfältet här nedan:

Göran Bjelkendal arbetar sedan några år på Landsarkivet i Göteborg och bedriver ett omfattande arbete med att inventera förekomsten av spelfilm inom hela Västra Götaland.

Boken som nu Göran Bjelkendal har gett ut är ett samarbete mellan Landsarkivet i Göteborg och Stads- och Regionarkivet i Göteborg.

Boken finns nu till försäljning hos bokhandlare, men även på Landsarkivet i Göteborg och Stadsarkivet i Göteborg.

Vill du veta mer om Göran Bjelkendals arbete på Landsarkivet i Göteborg så gå till länken här.

http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=9446&refid=1192

/Hälsningar Roland

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-07-07

  Jag vaknar halv sex på morronen. Kikar in på min son. Han ligger med benen uppslängda över täcket. Den lille prinsen under två vaktande änglar. Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska gå ut och ta en cigg eller inte. Kommer fram till att en cigg mer…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-05-17

Kycklingfärs Salt Citronpeppar Svartpeppar Så rör man ihop det så det går in ordentligt, jag kommer inte ihåg hur mkt jag hade, men det spelar ingen roll. Så lägger man det i en penslad glasform  med olja och kinasoja Man plattar ut den så den täcker formen Penslar med samma…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...