Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Krogar vi minns – Schumadia!

2012-06-10 av ozelot

Alla har vi haft våra favoritställen på nöjeskartan. De kanske inte var så hippa direkt och klientelet kunde ibland lämna en del övrigt att önska, men de var i alla fall pålitliga och trofasta och hälsade dig som en gammal familjehund i dörren innan de långsamt masade sig tillbaks till favoritplatsen framför brasan.
Och likt gamla familjehundar togs de så småningom av daga, en efter en, till alla oss barnostalgikers djupa sorg och ruelse.
Det är många krogar som kommit och gått i den här staden – och tänker man efter lite inser man nog att de inte ens var särskilt trevliga utan uppfyllde alla kriterier på en klassisk ”sylta” – men de var i alla fall MIN sylta.

Ett sånt ställe var Schumadia i de lokaler där Notting Hill idag ligger – en ganska uppsnofsad men trevlig om ändå lite anonym version av en sportpub som inte sänder sport.
Det gjorde förvisso inte Schumadia heller annat än undantagsvis då man lyckades förmå ägarparet att ratta in rätt kanal på tjock-tv:n som oftast stod på med jättehög volym (mannen var lomhörd).
Ägarparet var ett gammalt par från Serbien och laget över alla var givetvis Röda Stjärnan – och satt man väl inne med lite kalenderbitarkunskaper om det laget (själv kunde jag stoltsera med att jag kände till att Bojan Djordjic och till och med hans far Ranko representerat den klubben) kunde man riktigt se hur det glittrade till i ögonen på den ganska barska med godhjärtade matronan – och hade man tur trollades det fram en liten flaska med ”medicin”.

Man fick i alla fall en intressant inblick i serbiskt familjeliv utan att lämna långgatorna: Hon var matriarken som styrde allt, lagade maten och domderade bland kastruller och var inte sen att säga ifrån om hon tyckte att någon fått lite för mycket innanför västen, och framför allt, att inte fel person fick det.
Hon var mycket noga med att poängtera att det var ett respektabelt ställe och inte alls som Sejdeln t.ex med sin publik av i alla fall på den tiden ganska medfarna existenser – även om man efter en snabb översyn av lokalen kunde invända att den distinktionen kunde vara nog så hårfin.

Mannen var mer en gåta och var man inte en frekvent gäst kunde man nog fråga sig vad han egentligen gjorde där. Hans uppgift verkade mest bestå av att muttra ohörbart och då och då under en akt av oändlig självuppoffring masa sig upp från tv-soffan och hälla upp en ölglas till någon nödställd innan han stapplade tillbaka igen ofta efter att ha glömt att ens ta betalt.

Det var inget perfekt ställe men det var mitt ställe, och jag vet inte hur många korpmatcher på Heden som slutat med oändligt utdragna taktiksessioner på Schumadia på Nordhemsgatan tills vi nästan fick ledas därifrån – eftersom flaskan med ”medicin” ofta trollades fram på småtimmarna. En gång minns jag hur vår normalt sett ganska ståtliga lagkapten Jonas försökte mörka sig från ”behandlingen” och helt enkelt hällde ut den i en blomkruka. Någon vecka efteråt var växten död.

Men till mitt favoritminne av alla från Schumadia: Vi var ett gäng som varit där ganska tidigt och på något sätt listat ut att den grånande damen fyllde sjuttio år – det stod blommor lite varstans och en halväten tårta vittnade om jubilaren i text med rosa marsipan. Det tisslades och tasslades i lönndom, och några timmar efteråt hade vi i tysthet skramlat ihop till en chokladkartong från T-livs och dessutom styrt upp en MANSKÖR (med ett och annat sporadiskt kvinnligt inslag) som på ett hemligt tecken stämde upp i ett mäktigt Ja-må-ha-leva med en liten extra vers på serbiska!
Du må tro att medicinflaskan kom fram både en och fem gånger den kvällen och hade vi inte varit fullvuxna allihop hade vi nog blivit adopterade och bortgifta hela bunten.

Men alla sagor har ett slut, och så småningom började man ana att Restaurangen sjöng på sista versen.
Det målades och fejades i lokalerna under en sommar som vi trodde bara innebar välförtjänt semester vid Adriatiska havet, och rätt vad det var stod det Notting Hill på dörren, vaniljfärgade väggar och massa prålig inredning hade ersatt de insuttna (och inrökta) möblerna och ”musik” hade ersatt den brölande tv-apparaten.
Och inget var sig likt.

Fast en gång tittade jag upp – och där stod ägarinnan i fönstret precis ovanpå lokalen och tittade ner på gatan!
De bodde tydligen där i våningen ovanför – eller så hade de gjort en deal med fastighetsägaren – och nu vinkade hon glatt och slängde käft med sina gamla bargäster. Helt ville hon nog inte släppa greppet och det är vi tacksamma för.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...