Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Molior Superum & Långfinger @ Trollkarlsklubben

2015-03-30 av

För ett par veckor sedan fick jag ett mail när jag körde direktsänd radio i Radio 88 Partille och mitt program Radio JoJo (namnet må påminna om något barnprogram i sann ”Nicke & Mojje”-anda, men jag fick det tilldelat till mig för sisådär 4 år sedan och nu är jag ”JoJo” med hela stationen + lyssnarna. Varför byta nu liksom?). En lyssnare hade hört av sig och ville höra en låt, och tipsade i samma mail om att jag borde kolla in ”The Wizard Club” som skulle ha premiär i slutet av mars i götet. Långfinger och Molior Superum skulle juh spela.
”Är du en av klubbarrangörerna?” frågade jag.
”Nej nej! Jag är bara en som é jävligt glad över att det kommer ett vettigt hak som man kan fly till efter arbetsveckan!”

333Webb444webb

Så, vi tog vagnen vidare mot Chapmans Torg och promenerade den lilla biten från torget och ned till hamnen (även om det var en promenad på sisådär tre minuter såg man ut som man varit ute i kylan i timmar med tanke på hur blöt och bedrövlig man var när man kom in). Himla lätt att hitta dit, trots att jag aldrig varit där tidigare. Fler klubbar borde göra sådana här bra instruktionsvideos hur man tar sig till olika ställen. Heja heja!

Molior1webb

Billig öl till trevliga ”medlemsskapspriser” fanns i baren. Precis som exempelvis Truckstop Alaska måste man vara medlem i denna trollkarlsgrupp för att komma in. Medlemsskapet är gratis och är lätt som plätten att fixa. Det enkla lilla formuläret du fyller i hittar du på deras hemsida. Klicka här!
555webb

Molior Superum körde igång strax innan klockan 23:00. Jag har sett dem ett par gånger tidigare då jag spisat plattor på Henriksberg när de varit ett utav banden på scenen. De påminner lite om ett ”snällare” Bombus (som jag skrivit om flera gånger tidigare i den här bloggen) med 70-talsvibbar, men även Horisont, Queens of the Stone Age och sina kollegor i kvällens andra band…   777webbLångfinger_6480webb

…nämligen Långfinger. Har känt till dem sedan 2011 då jag haffade gitarristen Kalle Lilja på Musikens Hus i Majorna där han jobbade och sa
”Jag vill ha en skiva med er!”. Det var ju några år sedan, men trots det så har jag aldrig sett en ”riktig” spelning med dem. Det har blivit ett aukustiskt set på baren 2112 en gång för ett år sedan, men nu fick man alltså se, vad man nu ska kalla det, en ”riktig” spelning med dem + höra några nya låtar. Tjoflöjt vad sköj!

666webb

Tackar Wizard Club, Molior Superum och Långfinger för detta!
För mer information om denna trollkarlsklubb, håll koll på dem genom deras hemsida eller Facebook-sida.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Långt ifrån McDonalds och tågförseningar

2014-08-04 av

Från pissljummen festivalöl till läkande guldmjölk.
Från en lägenhet i Surte till ett konstgalleri i skogen.
Från stan till landet.
Jojomen, – den kombon funkar också. För tredje året är jag med i konstnätverket och ställer ut verk under Konstanten.
Igår hade vi sista mötet innan utställningen och jag tänkte visa några bilder från kvällen hos Marianne Beyer.

1

Marianne är en av oss, totalt 18 konstnärer som ställer ut i årets Konstanten; ett nätverk konstnärer kring sjön Anten som varje år, första helgen i september, öppnar upp hemma hos sig och visar upp sin konst. Det är en väldigt blandad skara konstnärer som ställer ut. Alla jobbar med olika saker, såsom måleri, textil, keramik, ljud och ljus-installationer, glas, fotografi mm.

3

Inte helt oväntat ställer jag ut mina fotografier. Inte hemma hos mig dock, däremot på min systers gård på Bagghultet i ett gammalt 1800-talshus där man går huka sig lite när man går in för att det är så lågt i tak. Det är blandade motiv jag visar upp, från Sweden Rock Festival och Way Out West – vidare till brandgula solnedgångar och övergivna ladugårdar. Lite som det livet man själv lever, staden vs. landet. Det bästa från de två olika världarna.

2

Marianne bor en liten bit utanför Sollebrunn. Mer i skogen än vad jag gör. Grönt och lummigt med en välskött trädgård. Krikon, liljor, hallon, vindruvor, plommon och massor av andra fina och ätbara växter.

5

Marianne (till höger) bjöd på lökar och gav trädgårdsråd. Jag har ju motsatsen till gröna fingrar och kan inte alls mycket om att odla eget, även om jag tycker det är väldigt fint och blir glad av andra som odlar och håller fint i sina orangerier, trädgårdar och växthus. Dessutom går det ju knappt att jämföra en tomat köpt i affären och en egenodlad direkt från landet.

4

Sedan gick vi in och hade möte. Planerade, svor, svettades, skrattade, suckade, hurrade, löste och stötte på problem…
– precis som man gör på ett möte. Alla 18 konstnärer var ju inte på plats på mötet idag,
och det kanske var lika bra. Hade ju inte blivit lika mycket fika till var och en då.
Marianne hade dukat upp med bland annat egenodlade tomater och gurka samt hemmagjord plommonmarmelad. Myz!

6

När klockan började närma sig 21 gick vi ut igen. Efter tre timmars möte skulle vi ta lite gruppbilder.

9

”Selfie! Vi måste ta en selfie!” sa jag efter att ha använt självutlösaren ett par gånger. Det kanske inte blev någon Oscars-selfie, men nog blev den fullt duglig för att representera vårat möte hemma hos Marianne.
Tycker mycket om den här kontrasten mellan Göteborg och Sollebrunn. Är väldigt glad att jag får ta del av båda världarna, så hinner man aldrig tröttna på något någon gång.

Idag är det måndag. Dags att flytta på lite fler grejer till Surte (ni kan se bilder från lägenheten i ett tidigare inlägg här!). De stora möblerna, så som skrivbord, säng, symaskin (tung som satan, men det är världen snyggaste! Ni ska få se sedan!) får bli nästa vecka.

Om ni vill komma och titta på bilder på Bombus, militärcyklar, träskor och norska punkband + alla de andra 17 konstnärernas verk under Konstanten är ni välkomna första helgen i september, öppet 6 – 7 september klockan 11:00 – 18:00 då vi öppnar upp våra lokaler för allmänheten i Sollebrunn.
Mer information hittar ni på vår hemsida och Facebook-sida.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Därför vill jag vara ett barn på festival… @ Sweden Rock Festival, 5 juni

2014-06-12 av

Goder morgon du härliga torsdag!
Andra dagen på festivalen och band som Alice Cooper, Alter Bridge och Rob Zombie skulle inta de olika scenerna på området. I det här inlägget berättar jag om vad som hände på förmiddagen, när ett utav de bästa göteborgsbanden spelade på Sweden Stage, varför jag inte såg hela spelningen med Black Stone Cherry, vackra och kärleksfulla kramar mellan två män som rullade runt på marken och varför jag fick ett ”Fuck you!” straight up in the face.

SRF58

Klockan 11:00 var jag på plats på festivalområdet för att kolla in ett par personliga favoriter. På bilden ovan hälsar Anders Tengner dem välkomna…

SRF55

Bombus!
Kändes tryggt med ett band från sina egna hemtrakter (säger jag som inte ens bor i Göteborg. ÄN!).
Senast jag såg Bombus var för nästan exakt ett år sedan då de spelade på Metaltown (kolla det inlägget här!). Riktigt bra var det, precis som den här förmiddagen på Sweden Stage.

SRF57

Den senaste tiden har Bombus varit ute i USA och turnerat tillsammans med Graveyard.
I sommar kan man bland annat se dem på Bråvalla Festivalen den 27 juni, sedan är det bland annat Tyskland, Spanien och Danmark som gäller.

SRF59

SRF60

Ibland önskar man att man var sådär liten och nätt igen…

SRF61

…det skulle bli så mycket enklare att hitta sina festivalpolare då.

SRF56

Efter Bombus spelning var jag så fruktansvärt trött (jeap, nog för att det bara var dag nummer två så var jag faktiskt rejält schleten), så jag gick faktiskt hem och sov någon timme mitt på dagen. Brukar aldrig göra det, men tvingade mig själv trots att det var flera band på området jag ville se. Samtidigt så ville man ju vara pigg till kvällen/natten då jag hade ett uppdrag för P4, men det ska jag skriva mer om senare.

SRF62

Efter en stunds vila och stuvade makaroner hemma i stugan (världens bästa ”orka allting”-mat!) så återvände jag till området. Black Stone Cherry var då i full gång med sin konsert på Festival Stage, en spelning som jag i efterhand fick höra var helt fantastisk. Lyckades i alla fall få höra och se fem låtar och blev imponerad. Plötsligt blev denna gruppen så mycket mer än bara ett Guitar Hero-band för mig.
Tackar för det.

SRF63

Crystal Caravan från Umeå (som jag mer kallar Halv åtta hos mig-bandet då sångaren Niklas Gustafsson medverkade i just det matlagningsprogrammet för sisådär fyra år sedan, det var första gången jag hörde talas om Crystal Caravan) gjorde en spelning på Rockklassiker-scenen. Mycket uppskattad bland publiken. Inte mindre än tre gånger fick jag svara på frågan av nyfikna människor:
”Vilka är det här? Det var ju grymt!”.
Så, kanske får vi höra mer av detta band på de större scenerna i framtiden…

SRF65

Anade att någon var taggad inför kvällens absoluta höjdpunkt…

SRF66

Det var fler än jag som var trött den här dagen. De allra flesta hade landat sen tisdagskväll eller tidig onsdagmorgon och kört stenhårt med förfestandet. Förvisso hade jag tagit det ganska lungt, som ni kan läsa om i första inlägget i den här festivalrapporten, men sprungit mer mellan de olika scenerna och fokuserat på fotograferingen. Men, det är ju världens roligaste grej att få dokumentera en sånhär festival. Som ni ser ovan.

SRF67

Inte alltid så himla lätt att få gosa ifred här…

SRF68

…men det gör ingenting. Man är vänner ändå.

SRF69

Fast det finns ju sådana som inte är lika mycket fredliga och kärleksfulla. Ibland kan den där bakfyllan ställa till det för en (och för andra i närheten). Speciellt när man köper kaffe, i hopp om att det ska lindra något och få en på bättre humör. Extra jobbigt blir det när man spiller ut halva koppen på sig själv också. Då svär man och blir skitförbannad.

SRF71

Sedan ska det vara lite synd om en för en stund. Man blåser på det och försöker ta ned smärtan med att suga upp kaffet så att det blir fula sugmärken på händerna.

SRF72

Och sedan blir man skitirriterad på att det står en liten tjej som inte ens hunnit fylla 22 år (men snart!) och fotograferar alltihopa.
När den där halva koppen med kaffe är slut går man och köper en till öl för att man är så sur på att man spiller ut allt kaffe hela tiden,
och så gör man så, samma visa om och om igen, varannan kaffe, varannan öl, ”MÄH! Kaffe – det är ju varmt för f’n!”, under hela festivalen tills handen nästan frät sönder och kroppen är ekande tom vatten.

Jag vet inte om han gjorde så, men de gånger jag stötte på honom på området var det ungefär samma grej varje gång. Jag kan nästan göra en hel fondvägg med bilder på honom när han pekar just ”Fuck you!” åt mig.
Men det vill jag inte ha.
Häpp!

SRF74

Då har jag hellre bilder på kvällens huvudperson denna torsdagskväll, både på Festival Stage och i presstältet.
För DÄR inne var det minsann ingen som pekade FUCK YOU till en.
Speciellt inte under den presskonferensen som ägde rum på eftermiddagen.
Vem det var med får ni se i nästa inlägg…

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Långfinger Live på Musikens Hus 6/12

2013-12-06 av ozelot

LångfingerLångfinger har i princip varit ute på vägarna sedan debuten 2010 och är idag ett lika väloljat livemaskineri som ett tidigt Beatles på en strippklubb i Hamburg. Därefter upphör precis alla likheter. Det är hårdslående rockn’roll av det signum vi kommit att förknippa med Göteborg och andliga fränder som Bombus och Graveyard. Ikväll en mycket efterlängtad spelning i Göteborg.

Live på Musikens Hus
Långfinger
+ Valter Nilsson (Support)
Fredag 6/12 21.00-02.00
Långfinger på scen: ca 23.00
Förköp: 130:- (inkl. service)

”Jag skulle egentligen inte ha varit här!” Metaltown, del 3

2013-07-08 av

Bombus3Blogg

Vi fortsätter där vi halvt slutade; i Bombus melodiösa hårdrock på Blood Stage.
Utan tvekan vad nog dessa göteborgare ett utav torsdagens allra bästa band. Ösigt och rått, men ändå melodiöst och pampigt.
Grymt. Tack för det!

Bombus4Blogg

Bara någon vecka innan Metaltown skulle dra igång träffade jag en vän till mig, Anton Strömblad.
Han är en riktig nörd. In a good way, of course.
Han är också en av de trogna medlemmarna i Turbojugend; Turbonegros internationella fanclub. Med all säkerhet har ni sett de där klassiska jeansjackorna med båtsmanmössan-loggan på ryggen lite varstans i landet. Anton är en av dem som bär upp jackan kring Göteborg.
Anton hade bokat en endagarsbiljett till Metaltown för att få se bandet. Vi hade en liten diskussion kring den nya sångaren och vi båda var eniga om att:
– Det klart att man saknar Hank. Det kommer aldrig bli samma sak som när han var med.

Turbonegro2Blogg

Men nu stod vi där – Anton, jag och alla de andra hundratals fansen framför Blood Stage och inväntade garanterat de skönaste norrmännen på hela festivalområdet.

Det råder delade meningar om huruvida det faktiskt var just Hank som var Turbonegro. Och jag ska vara ärlig och säga att jag var oerhört skeptisk till den nya sångaren när jag såg och hörde den där korta videosnutten som Fredrik Strage presentera i Nyhetsmorgon för ett par månader sedan.

Det var som en kopia av Hank, fast ändå fel.

Turbonegro5

Men allt eftersom bandet äntrade scenen så såg jag riktigt fram emot att möta bandet och den nya sångaren. När han slutligen dyker upp, Tony Sylvester i tight jeansskjorta, fluga, hängslen och läderkeps så börjar det…

Turbonegro3Blogg

Det kunde knappats bli en bättre inledning på spelningen. När det polissiren-liknande ljudet av gitarrslingorna i We’re gonna drop the atombomb ekar ut över området blir det genomträngande jubel och ståpäls som heter duga. Det är mäktigt och jag kan inte låta bli att skratta där jag står bland de andra fokuserade fotograferna.

Turbonegro7Blogg

Och världens fränaste Happy Tom, förstås.
Det fantastiska norsksvengelska mellansnacket var nog det skönaste jag hört. Kurt Olsson-svengelska i all ära,
men ikväll var det Happy Tom som stod för den bästa kombinationen av två språk.

MetaltownBlogg14

Självklart ville folk föreviga detta fantastiska ögonblick med denimjackor, läderbögkepsar, rosa rouge och allsång till Fuck the world.

 

Metaltown13blogg

”OOOOOO! I GOT ERECTION!”
Jojomen, är det allsång – så är det skämmes ta mej faen allsång.

Metaltown6

Alla var där och…alla röjde på sitt sätt.
Som ni ser fick några hjälpen på traven (HAH, tre flugor i en smäll där med hästhuvuden på Göteborgs Galoppbana och…
äh, förlåt.) och och hade kompisar som skötte headbangingen åt en.
Fint att man har varandra på festivaler.

Turbonegro1Blogg

”You know Sweden. I really do love you.
From here (pekar på sitt huvud),
here (pekar på sitt hjärta)
and…here(håller sig om…framstjärten)!”
Publiken vrålar.
”And tonight I wanna f*ck you. Every single one of you.
And I’m gonna do it. You, you, you and you!
Tonight I wanna f*ck the world!”
Och jublet tycks aldrig vilja ta slut.

Mustasch1Blogg

Turbonegro bjöd på en minst sagt humoristisk show. Jag tror jag skrattade mer än jag klappade händerna. Och, även det inte längre än Hank som är sångare så är musiken fruktansvärt bra och fick på något sätt nytt liv igen. En tankeställare liksom; varför lyssnar jag inte på Turbonegro längre?
Efter spelningen pratar jag med Anton, denna inbitna turbonörd.
– Vad tyckte du om spelningen?
– Tja, vad ska man säga – det var inte den bästa spelningen jag sett – men det var riktigt roligt!
Han berättade att trummisen i bandet hade kommit på fanclubens Turbo-förfest och träffat alla fansen. Fantastiskt, mer sånt tycker jag!

Senare samma eftermiddag klev det där bandet upp som egentligen inte skulle ha varit där.
(föreställ er det här bandet i den där reklam om hjärtsjukdomarna, med ledsam Paul McCartney-bekymmerhet i ögonen och med svag röst säga: ”Jag skulle egentligen inte ha varit här…”.
Nä, förlåt…okej.).

Mustasch5Blogg

Då Lemmy är allvarligt sjuk beslutade Motörhead för att ställa in hela sommarturnén, där inräknat Metaltown. På väldigt kort varsel hoppade de föredetta göteborgsbandet Mustasch in och räddade situationen. Samtliga medlemmar bar Motörhead-tröjor och drack deras vin uppe på scenen.
Mannen, myten, vraket ( Ralf Gyllenhammar hurrade för sprit, hejade på IFK och hade allsång med publiken.
Som sig bör.
Han pratar stockholmska och berättar att han sen en tid tillbaka bor i Sveriges huvudstad. Publiken bu:ar. För en stund skulle man kunna tro att man satt på konversation-soundtracket (om det finns sådant?) från filmen G som i Gemenskap i bakgrunden när Ralf säger:
– Vadå’rah? Va erre me de’ra?
Ännu mer utbuande.

Mustasch4Blogg

Det hade ryktas om att en hemlig trummande gäst skulle dyka upp under Mustasch spelning.
Inombords bönade och bad jag om att det skulle vara the one and only Mats Dojan Hansson, originaltrummisen
i bandet som hoppade av 2009, bara ett år efter att originalgitarristen Hannes Hansson gjort samma sak.
Men, nä. Det blev inte så.
Inte helt oväntat dök istället Mikkey Dee från Motörhead upp och intog sin självklara position bakom trummorna.
Tillsammans gjorde bandet och Mikkey Ace of Spades, men de hann inte långt förrän Ralf avbröt dem.
– Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta!
Det blir tyst och alla tittar oförstående på honom.
– Fortare eller?!

Det kanske gick lite väl fort? Ralf tappar texten ett par gånger, eller så var det bara konstpaus?

Metaltown17Blogg

– Det här är fan pinsamt! sa Patrik, min fotografkollega på Alingsås Tidning som jag stod bredvid under konserten.
Alla tyckte då inte att det var pinsamt. Under en dryckespaus innan kvällens senare spelningar tjuvlyssnade jag på ett grabbgäng som diskuterade dagens om varit.
– Mustasch leverade fan i mig! sa den första, varpå de andra tre i konversationen ”Mmm”:ade till svar.
– Asså så jävla bra! sa de andra.
– Mm, fan asså, sa den tredje varpå den fjärde och sista i gänget säger:
– Jösses amalia…
Sedan blir det tyst.
Bra recensioner.

Metaltown22Blogg

Mörkret kom, men festivalen fortsatte. Näst ut var Clutch, ett band vars logga jag sett överallt mest hela tiden, men också ett band jag faktiskt aldrig riktigt har lyssnat på. Jag hade ingen som helst aning om hur de lät. Patrik, som jag visste var en stor fantast av bandet suckade djup när jag frågade om deras sound.
– Har du INTE hört dem?! Herregud… du ska få se, nu jävlar… sa han innan vi gemensamt styrde stegen mot fotodiket.

Clutch1Blogg

And bang! There was Clutch.
Hårdrock med lite funk-inslag och störtsköna trummor som automatisk fick en att gunga fram och tillbaka med hela kroppen. Koklocke-band skulle jag vilja säga också. Överraskande bra faktiskt.

Metaltown19Blogg

Något som publiken också tyckte. Utifrån den tjocka massan människor framme vid kravallstaketet var Clutch nog ett av de mest uppskattade banden under torsdagen.

Metaltown20Blogg

Det är ju inte alltid så vanligt att fotografer plåtar varandra i en sånhär situation, och kanske är jag dum i huvudet att jag lägger upp en sånhär bild men. Det är såhär det går till och har sett ut stora delar utav den här sommaren, först Sweden Rock och nu Metaltown.
Och jag älskar’t.
Många tror att det är väldigt konkurrens mellan fotografer, och självklart är det så – men under dikesfotograferingar jobbar man ihop på något sätt. Trots att alla är ute efter exakt samma sak, att få till Bilden med stort B så är alla väldigt måna om varandra. Hukar sig för den andre när den vill ta ett kort ur en speciell vinkel, ber om ursäkt om man råkar knuffa till någon och diskuterar banden och artisterna som spelar.
Det gillar jag.

Clutch2Blogg

Metaltown23Blogg

Clutch var det näst sista bandet ut för den här kvällen. Klockan 00:00 skulle kanske världens bästa band ta över Blood Stage.
Trots att jag sett dem närmare 15 gånger live så kände jag mig väldigt ledsam när jag kollade på klockan och insåg att jag inte skulle hinna med spårvagnen om jag såg hela deras spelning, utan det blev bara fotografering under de tre första låtarna.

GraveyardBlogg

Graveyard. Tänka sig, att de skulle gå från den där fotbollsklubbstugan i Majvallen 2007 till att spela på både Sweden Rock, Ullevi och Metaltown ett par år senare. Det är fantastiskt.

Graveyard4Blogg

Och Rickard är tillbaka igen. Strax efter att bandet släppt senaste albumet Lights Out tog han ett break, men nu var han på fötter igen.
Bara någon vecka innan Metaltown hade jag råkat springa in i honom på Centralstationen när jag skyndade till tåget i Göteborg. Jämfört med bara något halvår sedan så har det hänt mycket med han, åt det positiva hållet. Han såg både piggare och gladare ut den här gången.
Det kändes bra i magen.
Vad mammig jag lät där nu…
Äh.

Metaltown24Blogg

Mindre bra kändes det att behöva lämna spelningen efter tre låtar. Till tonerna av Slow Motion Countdown (min favoritlåt, oj oj oj…) blev jag tvungen att lämna festivalområdet och bege mig bort mot bussen.
Det är inte lätt att vara, precis som dessa ovan, ett fan.
Fanskap.

Metaltown25Blogg

Metaltown26Blogg

Den kvällen vred jag om nycklarna till lägenheten kl 01:30, drack två glas mjölk och dog sedan på sängen.
Imorgon var en ny dag…
…och det tar vi i nästa inlägg!

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine 

 

”Busschauffören diggar Michael Jackson och passagerarna har gossedjur i bagaget!” Metaltown, del 2

2013-07-06 av

Metaltown3Blogg

För tio poäng: Vart är vi på väg?
Vi åker från Bergslagsgatan, vidare över Göta Älvsbron och sedan förbi träd, träd, träd (vi ser inte skogen för alla träd), träd, en kulle och sedan några fler träd.
För nio poäng.
Passagerare har packat med sig tält och gossedjur.
För åtta poäng.
Busschauffören spelar Michael Jacksons Man in the Mirror på hög volym.
För sju poäng.
Snacket som går bland passagerarna handlar om Rush och
”Vi måste se han Mastasch ikväll!” (läs Mustasch, men vill man vara lite amerikanskt frän så slänger man in det där a:et och ut med u:et).
För se… nä, nu ger vi oss.

Vi är på väg till Metaltown.
Förstår ni väl?

Metaltown

Metaltown anordnas på Göteborg Galopp på Hisingen, ca 30 minuter med buss från Göteborg.
Festivalbussar går kontinuerligt till och från festivalen hela tiden. Man har hört om tidigare år
att det brast ganska rejält i schemat och planeringen när det kom till just de här bussarna.
Som tur var slapp jag uppleva någon form av komplikation vad det gäller transport under festivalen.
Dessutom samarbetade Metaltown med två taxibolag i Göteborg och erbjöd därmed 20% rabatt på km-priset till och från festivalen.
Inte dåligt.

Metaltown

Vädermässigt var det ingen vidare rock’n roll-start för Metaltown. Eller…så kanske det var just det
det var? Regn, lera, blåst och kyla fick samtliga besökare att spänna sig och bli en aning inåtvända.
Många vägrade också lerfestivalen och körde sitt race. Som sig bör på festival såg man både det ena och det andra när det kommer till utstyrslar.

Metaltown9Blogg

Silvertejp ”ända från tåååårna” och upp till knäna, var populärt. Några besökare hade inte insett
att Converse faktiskt inte funkar i alla lägen, och verkligen inte på dagens Mudtown. De som hade gjort det försökte
rädda sina fötter med icakassar, soppåsar och, som sagt, silvertejp.
Andra körde sommartider all in. Det kändes tungt att se den där tjejen med ballerinaskor
och hotpants sakta men säkert drunkna i leran utanför bajamajorna.
Inte…skoj.

Metaltown10Blogg

Meeen…!
Vad gör väl lite regn?
Nä, vi var glada ändå. Den här vara början på festivalen och allting var möjligt.

Thundermother2Blogg

Thundermother fick äran att inleda hela festivalen på Blood Stage. Ett band som fått mycket lovande ord av Airbournes frontman
Joel O’Keeffe. ”Det finns tre fantastiska band i världen: Bullet, Airbourne och Thundermother!”.
Oj det var väldans.
Thundermother är gäng brudar som lirar väldigt riffbaserad och AC/DC-inspirerad partyrock.

Metaltown7Blogg

Publiken röjde på sina olika sätt och vis. Kramades, dansade, pussades, slog varandra och…tja,
gosade? Lite nyp i kinden som farmor-mys?

MetaltownBlogg11

Hjälpte varandra med att fixa ditt mustaschen. Det är viktigt att ha looken.
Mustasch-mannen fotograferade jag även under Sweden Rock Festival. Kolla in här!
Jojomen, det var flera festivalbesökare jag kände igen från andra festivaler och tidigare år på Metaltown.
Ganska fantastiskt ändå.

Thundermother1Blogg

Gitarristen levererade med att springa överallt, hit och dit, överallt och ingenstans mest hela tiden. När hon var tillbaka uppe på scenen igen efter att ha sprungit ett maraton ett par gånger om nere i publikhavet andades hon tungt och fick fram några ansträngda ord om att hon måste börja träna mer. Började direkt tänka på den där killen som har astma och sitter i rullstol i tv-serien Malcolm ett geni i familjen. Det lät skojigt.

Bombus1Blogg

Ett utav Göteborgs stoltheter; Bombus, ett band som är superaktuella och släppet nytt album i slutet av augusti.
Förra året var de förband åt sina numera festivalkollegor Danko Jones och The Sword. Det är melodiös hårdrock som påminner både om Mustasch, Motörhead och High on Fire. Tungt, rått och…jäkligt bra.

Bombus2Blogg

Första gången jag såg Bombus hade de en spelning tillsammans med Free Fall och Graveyard på Storan i Göteborg
i slutet av 2011. Det var en fin, men kall som faen, decemberafton i stan.
Jag hade urininfektion och hade druckit tranbärsjuice mest hela tiden dagarna innan. Vi hade även en kattunge i hemmet som vi ville bli av med (vad som hände med den kom jag faktiskt inte ihåg…) och drack öl på Bishops Arms för första gången MEN definitivt inte den sista. Sedan dess har jag besökt puben flertal gånger, men Bombus blev det inget mer av. Tills nu, här på Metaltown.
Tiden, minnen…

Metaltown12Blogg

Som sig bör. Det är en syn må ni tro – att se så jädrans många händer i luften. Man brukar ju ana ett peace-tecken eller knuten näve i luften också, men man jobbar inte så under Metaltown. Det är det här som gäller. Om något annat sker får du mördarblicken och ett par läppar som mimar
”The game is on…”.

Eller så är det bara jag som fantiserar ihop filmscener.

Metaltown5Blogg

Så, nu har vi fått ta del av inledningen på Metaltown-helgen. Man skulle kunna säga att det är som första singelsläppet eller EP:n innan det efterlängtade albumet kommer, ungefär.
I nästa inlägg får ni se vad det här störtsköna fanskapet röjer till.
Jag älskar nördar. Fans. 
De är fantastiska, som ni ser.

 

Håll till godo! Det kommer mera!
Tills dess…

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson

 

Ligga sked med musiken: Göteborg nonstop till Sweden Rock och Metaltown

2013-05-16 av

josefineGöteborg nonstop har för första gången representation på årets Sweden Rock och Metaltown. Väldigt ohipster, lite läskigt men samtidigt spännande. Vi tog ett snack med vår utsände – Josefine Larsson – som är rutinerad i gamet.

Du åker på Sweden Rock i Sölvesborg i år för bl.a Göteborg nonstop. Är det första gången du är där? Något bestående minne?

– Det är femte gången jag besöker festivalen. Första gången var 2007, också första gången jag var på festival överhuvudtaget. Jag var 15, åkte på min födelsedag och hade fått en videokamera i födelsedagspresent!
Alla dessa fem Sweden Rock-år har jag firat min födelsedag där nere.

Har du något bestående minne därifrån?
– Åkte dit för att se husgudarna Aerosmith, men det jag minns mest var inte deras spelning, utan att…

– ALLA var så snälla! Oerhört vänliga! Vad rock’n roll det lät..

Men det var inga problem att få åka då? Dina föräldrar litade på dig?

– Näej näej, hela Larsson-klanen (syrran, morsan och jag) var med. Vi åker alltid ihop. I år åker jag dock själv.

Rätt roligt och kanske ovanligt att ha med morsan ändå, har ni samma musiksmak?

– Oh ja! Hon har lärt mig aaallt om musik. Nu lär vi henne om Graveyard, Horisont, Spiders och så vidare. Höhö.

Kretsloppet
– Precis!

De senaste åren har du haft fotoupprag, eller?

– Nä, men kameran har alltid hängt med. Det är ju mitt stora intresse, utöver musiken då. Sänder ju (musik)radio i Radio 88 Partille, och jobbar extra på Alingsås Tidning som reporter och fotograf.

Okej, det blir första året ”på riktigt” då, med ackreditering. Har du nån kul fotoanekdot?

– Det var nog när jag kl tre på natten – efter ett kyligt nattpass som funktionär på Way Out West 2012 – då jag surfade runt på Facebook lite. Hamnade på Justin Hawkins i The Darkness sida och upptäckte att han lagt upp en av mina bilder från Sweden Rock tidigare på sommaren. Bam, och så var den där!
Började lipa. Fan vad kul det var! Har för mig att jag tog den på min födelsedag.

Men du aldrig i kontakt med dem eller nåt, över rättigheter eller så, haha? Du blev bara glad?

– Nä, jag hörde inte av mig eller så – jag var så exalterad och överlycklig bara!

Hur är det med boendet och så på Sweden Rock jämfört med andra festivaler? Bor du i tält?
– Jag har varit på en del festivaler, men aldrig sovit i tält. I år bor vi i vänners stuga en liten bit från festivalområdet. Tidigare vandrarhem och ibland finare hotell. Ser det helst som en semestertur istället för…en utomlandstripp.

”Vi”? Du åker inte helt ensam då?
– Mamma bor faktisk med mig första natten. Hon kör.

Privatchaufför alltså?
Precis!

Är det några särskilda akter som lockar dig i år mer än andra?
– Witchcraft och Spiders. Men mest intresserad är jag av folket, fansen, folklivet

Du skall på Metaltown senare i sommar? Skiljer sig fansen åt något eller är det ungefär samma klick människor som drar runt?

– Jag har bara besökt Metaltown två gånger. Det känns som det är mer genuina fans på SRF då den ligger lite mer avsides och inte lika lättillgängligt, vilket gör det spännande. Metaltown är stadsfestival, mer bekvämt.
– Folk är lite snyggare i håret och luktar bättre, sådär haha. Nu har jag ju inte varit på galoppbanan där det är nu. Det kanske luktar häst?

Känns ändå som Metaltown har några kul grejer i år som även en icke-banger som jag skulle gilla. Motörhead är ju ändå speciella, sedan Turbonegro, Graveyard och såna akter. Kanske är mer av ”cityrock” nuförtiden. Har ”hårdrock” fått en uppsving nu när tom folk i sotarmössor gillar det?

– Svårt. Tja…jag vet inte. Samtidigt så känner jag att jag inte riktigt vet vad hårdrock är egentligen. Det finns så många genrer hit och dit nu. Vad är hårdrock?
– Men jo, nog är det mer accepterat idag. Hårdrockare är inte knarkare för alla längre.

Och så slåss de nästan aldrig, är bra gäster. Dvs dricker sina femton öl tills de inte får beställa längre, och lommar sen snällt hem och somnar i sked med basförstärkaren.

– Men så är det ju med hipsters, poppare och fan hans moster också. Det är inte specifikt för just hårdrockare liksom.

Fast det känns som om bangers är mer lojala med sin musikform, att hipsters och annat oknytt går ut lika mycket för att dansa och ragga, typ..
– Jaaaaaa!!!! Absoluuut!

Det var så jag menade
– Bra menande!

Men ingen risk att någon hamnar i sked med dig då på Sweden Rock eller Metaltown? Du är ”lojal med musiken”?

– Haha! Jag ska krama om allt och alla på hela festivalområdet.

Låter som ett bra slutord

Vem är det du sitter med på bilden nedan? James Hetfield?

– Hahaha!! Ralf Gyllenhammar.

Jaha. Det får duga.

ralf

// Ozelot

Hej Fredag

2011-09-23 av ozelot

Vad skall du göra ikväll? Själv skall jag äta upp en älgstek nästan helt själv, halsa ett franskt slottsvin och sedan göra mig till åtlöje på stan. Kanske på några av dessa fredagsaktiviteter:

QuiZadillas är en smått vansinnig blandning av charader, frågesport, operett och ölhävartävling. Missade du dem på kulturkalaset senast har du chansen igen ikväll med start 20:30 på Yaki-Das takterrass. Portarna öppnar 20:00 och entrén är fri. Dagens tema är bokmässan.
QuiZadillas @ Yaki-Da // 20:00 // Fri entré

Ritz fredagsafterwork
är lite som ett Palace för de som de som inte helt gett upp att vara trendiga och heller inte orkar trängas kring svettiga kantiner med chili con carne och kycklingklubbor. Det musikaliska ledmotivet är som alltid av yppersta klass när Stir it up tar rygg på lönechecken.
Start it up, Stir it up på Ritz // DJ:s Leif Sahlsten (Det Lef) och Sven-Eric // KL 17.30 – sent // Fri entré

Bokmässan har staden nere i parterr och den skall ned på fall. Konstigt nog har de smalaste tidskrifterna oftast de bästa festerna, och Glänta är inget undantag. Idag stänger vi in oss på Storan och äter oss ut.
Live spelar Viktor Mäntyranta & His Love Sick and Drifting One Man Orchestra samt 3D som bara är 16 år gamla.
Vid skivspelarna: Dj Bike Bonkers + författarna Mara Lee, Aleksander Motturi, Linda Spåman, Hynek Pallas, Johannes Anyuru och Amanda Ooms.
Glänta och GIFF Fest // Stora Teatern // 20-03 // 80 kr

Göteborg har alltid varit ett starkt jazzfäste och nu blir det Jazzfest. Både här och där.

Bombus är världsberömt i hela Sverige. Tillsammans spelar de tung, distad, nedstämd, monoton svår att placera. Gör ett försök på Jazzhuset i kväll där även Dead Man gör ett försök på scen. Plåten och Marko smälter obskyrt vax över anrättningen.
Jazzhuset // 22-03 // 100 kr // 18 år

Rikard Uddenberg spelar skivor ikväll på långgatornas egen finkvarterskrog. Han vill gärna ha sällskap. Än så länge är det bara sex attendings, så du har en statistiskt god chans att få en särskilt fin plats i den ärrade gubbhipsterns hjärta.
Stearin // 22:30-01:30 // fri entré

Bombus releasefest på Truckstop

2011-07-01 av ozelot

Idag är det Iron Maiden på Ullevi. Man kan inte komma ifrån att Iron Maiden är ett fruktansvärt bra band och fattar man inte det borde man ha en fet smäll. Fattar man inte att Bombus är ett jävligt bra band så borde man få vattenflaskan ollad på Friskis & Svettis. Bombus spelar i morgon på Trucken och det är ett fett bra liveband.


Nitad

Bombus


Truckstop Alaska

Lördag 2 juli 21-03 // 80 kr

Göteborg Classic Tattoings & Halleluja på takterassen.

2010-02-06 av ozelot

Tatueringsstudion Göteborg Classic Tattooing på Bangatan firar ettårsjubileum och riggar fetaste bandupplägget denna helgen tillsammans med Halleluja artistbokning. Det är killarna som normalt styr upp Styrbord babord och klubb Svanen med nick som Plåt-Erik och Blenda-Lars om du inte redan visste det. Så det är inga jävla amatörer vi snackar om.

Bombus. Bottenlöst tunga riff med undergångsstämning.
Simon Says No. Hypat och snart världsberömt norskt band. Det är ingen motsägelse numera.
LEADERS OFF. Vi namedroppar Dinosaur Jr, Sonic youth och Lemonheads så kanske du förstår lite vad det handlar om

Henriksbergs takterass
Lördag 6 Feb 20 – 02
Hundra spänn tror vi

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...