Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

En viktig röst tystnar när TV4 lägger ner lokalnyheterna

2014-04-09 av ozelot

bildlänkHela mitt nyhetsflöde på Facebook fylls plötsligt av personliga jobbansökningar. Det de har gemensamt att de är författade av personer som jobbar på TV4 Nyheter i Göteborg. Somliga kryddade med bitande ironi, men det som lyser igenom är chock och inte minst oro inför framtiden.
Nu på morgonen har nämligen samtliga lokal-tv redaktioner på TV4 fått beskedet att de skall läggas ned, via bildlänk från VD Casten Almqvist som med iskall röst levererar beskedet.

Rent konkret handlar det om att 140 av 165 personer som tidigare arbetat med lokalnyheter i hela landet kommer att få sparken, om nu förhandlingarna med facket går igenom.
Men det lär de göra. Det finns liksom inte så mycket att sätta emot.
TV4 upphör alltså helt med att leverera lokala nyhetssändningar.
Casten förklarar att mediebranschen befinner sig i en omfattande strukturomvandling.
Det ligger nog någonting i det, då reklamintäkterna från bl.a västsvenska företag som sett TV4s just lokala nyheter som ett viktigt incitament för reklamköp, sedan något år hamnar i ett helt annat bolag än det som producerar själva nyheterna.

Själva TV4 gör nämligen stadigt en miljard kronor i vinst, men Nyhetsbolaget – som levererar själva nyheterna – utgör en avskild del som kostar pengar.
Det är det som är lite knivigt med mediabranschen. Gärna höja annonsintäkterna, ha snabbast nyheter, få klick, locka till debatt etc.
Det här med lönekostnader är en trist bit som man gärna vill slippa.

”Vi lägger i dag närmare hälften av våra nyhetsresurser på lokal-tv, det är inte hållbart framöver”, sammanfattar Casten Almqvist i ett pressmeddelande.
Nej, hållbarhet och lokalt perspektiv som annars ligger så mycket i tiden gäller tydligen inte alls mediebranschen.

Vi kan således förvänta oss fler nyhetsinslag där ”experter” med södermalmsbrytning kommenterar någon tarvlig skottlossning på öppen gata i Göteborg. Eller nån spårvagn som gått av och skenat rakt in i stadshuset?
Kanske rent av en annan journalist som en gång bott i Göteborg?
”Janne, bodde inte du i Göteborg någon gång på sjuttiotalet? Och Hasse på sporten, han har väl varit på Ullevi i alla fall!”

Vad som blir kvar i Göteborg är fem stycken reportrar. De kommer att leverera nyheter till riksnyheterna.
Det kallas på corporate-svenska ”att man förstärker riksredaktionen med 25 fasta inrikesreportrar”.
Men fem lokala reportrar är ingen redaktion.
Någon nyhetsvärdering kommer inte göras från Göteborg, utan reportrarna kommenderas direkt från centralredaktionen i Stockholm.
Som förmodligen sitter och läser på twitter att nåt hänt i Göteborg, vad vet jag.
Vad jag däremot vet är att medievärlden blir ÄNNU mer Stockholmsfixerad.

Trösterika ord från Casten Almqvist är att TV4 fortsätter den lokala satsningen på TV4 Play.
Som är helt värdelöst och snudd på omöjligt att överblicka, och som dessutom kostar pengar för att slippa de ideliga reklaminslagen.
Nämn en enda god anledning att gå in där när vi redan betalar för SVT i licensavgifter, kan se nyheterna både på TV (ni vet en sån, riktig) och på en väl fungerande och mångfaldigt prisbelönt SVT Play-tjänst.

De lokala vädersändningarna fortsätter som tidigare, försöker Casten.
Liksom de lokala trafiksändningarna i Stockholm, enligt pressmeddelandet.
Vad skönt tänker jag, att Stockholmare även fortsatt kan få veta att det är trafikstockning på ringleden, och att jag kan få veta sånt jag redan kunnat konstatera med en blick på Iphonen eller – hör och häpna – titta ut genom fönstret!
Jag gissar att man från ledningshåll förutspår att t.ex SIBA och andra lokala storföretag nu kommer att stå i kö för att köpa reklam vid det ”lokala” väderinslaget!

Tidigare har jag varit frustrerad över våra lokala dagstidningar lidit av en generande provinsialism och avsaknad av publicistisk ambition. Nu skall Göteborgarna dessutom behöva lida av sämre lokalbevakning?
För där har faktiskt TV4 varit bra, med ett lite annat tilltal än SVT:s Västnytt, men ändå ett tilltal.
Särskilt starka är de i Göteborgs norra förorter, en ofta mindre ekonomiskt bemedlad tittarkrets som ej prenumererar på morgontidningar utan är hänvisade till Metro.
Men de är nog inte särskilt ekonomiskt intressanta för Bonnier.

Mest av allt just nu tänker jag dock på många bekanta, som jag träffat på i olika sammanhang, tagit en öl med, gått på sport med, hängt på Way Out West tillsammans med.
Som klockan 9 i morse fick veta att de inte har ett jobb att gå till efter midsommar.

Göteborg nonstop totalsågar nya Tjock – Bonniers senaste flopp?

2013-03-05 av ozelot

tjockastBonniers har nyss lanserat sajten Tjock.se. Sajten är en slags Täby-kusin till trend & prylsidan Feber.se, och målet är att attrahera en manlig publik som inte hänger kring Stureplan. Namnet har naturligtvis redan väckt visst rabalder, men eftersom det är en manssajt har FI ännu inte kopplat greppet om pepparsprejen.
Det känns som man velat flirta med ironiska generationen som flabbade åt Spermaharen och Killinggänget men glömde av att vara roliga.

Bakom sajten står en hel del slipat folk: Peder Bonnier, Daniel Frodin, Roger Åberg, Gordon Andersson och Bobby Green. Du har inte hört talas om dem? Lugn, det har inte jag heller.
Men de har alla ett förflutet i Bonniersfären och har turats om med att ge varandra prestigefulla visitkort sedan Feber.se startade för niotalet år sedan. Men där Feber i alla fall hade en slick idé som lämpar sig för webbformatet påminner Tjock.se mest om en snubbe som sålt sin ICA-butik och fått alldeles för mycket pengar.

Tanken är att tipsa om både om både god öl, snygga kläder och typ…motorsågar (killar gillar sådant!), och tycks bespetsa sig på Cafés läsekrets. Men de verkar ha glömt det faktum att mellan alla mer pryl & och krängorienterade redaktionssidor i den publikationen finns faktiskt en och annan läsvärd artikel, som förvisso kanske är lite grabbig i ämnesvalet men som de flesta kan slå ihjäl en timma med medan foten gipsas utan att behöva gömma den för flickvännen efteråt.
Tjock.se verkar mest bestå av pressreleaser och det som förespeglas vara redaktionellt material kunde lika gärna vara sponsrade artiklar.

Programförklaringen är ganska tydlig:
”Bonnier Tidskrifters nya manssajt ”Tjock” ska locka annonsörer som vill nå en manlig målgrupp.”
Ett stalltips hade ju varit att redan vid ritbordet fundera över hur man även skulle locka läsare till sajten.

På Tjock.se – nästan överpedagogiskt formgiven för att attrahera karlar med tjocka pekfingrar – finns ett slugt system för att betygsätta ”artiklarna” (produkterna). Ju fler kilo (tjockare) desto bättre.
Blir nog inget guldägg på den idén.
En fördel med sajten är att nästan inga texter är länge än fem rader. Jag säger fördel, eftersom jag utan problem hinner ögna igenom hela webbplatsen på en kvart. För att aldrig mer återvända.

Redaktionen förkunnar stolt att de har smygskrivit sajten på halvtid under 9 månader.
Det är en lång grossess för en tillblivelseakt som inte torde ha varat mycket längre än fyra sekunder.

Ryktet om bokens död är betydligt överdriven: Från Bok & Bibliotek 2012

2012-10-01 av ozelot

Årets skörd: Bok och Bibliotek 2012

Bok & Biblioteksmässan är en psykiskt och fysiskt drabbande upplevelse som man kan närma sig från två olika håll. Att kliva in i mässhallen från entrén är som att kliva in i orientalisk basar där sorlet från människorna och dess artefakter slår emot dig som en vägg: Det tar ett tag att acklimatisera sig till omgivningen och sålla i gyttret av avsändare. Att istället kliva ut mot rulltrappan från våning två och seminarieområdet är en motsatt hisnande upplevelse även det, men på ett omvänt sätt. En elallergiker hade förmodligen försökt åla sig upp rakt mot åkriktningen eller självantänt.

Illustrativ är den litterära marknadskarta som ritar upp sig som igenom ett raster via detta fågelperspektiv: De stora förlagsjättarna med Bonnier och Norstedts i täten har annekterat veritabla kvarter i mässans epicentrum medan lite mindre kommersiella aktörer kamperar i dess närhet, i hopp att fånga upp strökunder ur litteraturflodens huvudfåra.

Lite längre bort, på de trånga men likaledes gyttrande bakgatorna kring b01-03, skapar de lite smalare operatörerna en alternativ estradscen. Förlag som Daidalos med en utpräglat akademisk läsekrets trivs tillsammans smalare tidskriftsförlag som Glänta och Ellerströms. Där bortom – i C-hallen – börjar omvärlden göra sig påmind och östersjöregionen träder fram i horisonten. Eller på motsatt håll där allting har sin början: Hos barnen.
Barnlitteraturen upptar nästan hela A-hallen men även vanartiga kusinerna Galago och de andra vuxenserieförlagen har lite styvmoderligt placerats vid ett eget bord. Mitt emellan barn- och vuxenvärlden får de härja lite som de vill.

Mässan ger en symptomatisk bild av det brytningsskede branschen befinner sig i. Den fysiska bokhandeln i form av Bokia och Akademibokhandeln har flyttat tillbaka positionerna rejält – Akademibokhandeln hittar jag bara kring Barntorget i A-hallen där monterhyrorna är betydligt lindrigare – och utbudet domineras helt av Bonnierkoncernen som finns representerade genom hela utgivningsspektrat från tidningsförlag (DN, Expressen) till allmän- och fackutgivning och nya medier. Bara pocketutgivningen (Bonnier Pocket, Månpocket) har minst två olika montrar och dessutom finns nätbokhandeln Adlibris på plats som Bonnier sedan länge kontrollerar helt.
Förlagsgruppens strategi att ta över även återförsäljarledet är uppenbart då man nyligen förvärvat Pocketshop med sina väl slimmade femtontal butiker i centrala lägen. Sedan 2010 ingår även Pocketgrossisten – som levererar pocket till detaljvaruhandeln – i Bonnierkoncernen och man har även exklusivt avtal med byggvaruhuset Rusta.
Varningsropen om monopolsituation är i allra högsta grad relevanta.

Om den fysiska bokhandelns kräftgång är en logisk följd av vårt förändrade köpmönster ser vi även hur återförsäljarsidan rustar för krig: KF som är allt annat än kooperativt har på liknande sätt strävat att kontrollera hela ledet från förläggande till konsumentens shoppingkasse. Därför äger man inte bara landets största bokhandelsföretag Akademibokhandeln utan även Norstedts förlagsgrupp och Rabén & Sjögren samt nätbokhandeln Bokus. Man har även förvärvat ett flertal butiker ur Bokia-kedjan – som drivs som franchiseverksamhet – och i år tecknades en bindande avsiktsförklaring mellan Bokia och Akademibokhandelnsgruppen om att slå samman verksamheterna.

Den som sörjer den mångfald som en gång präglade stadsbilden med ett rikt utbud av boklådor med stor titelbredd kan i viss mån trösta sig med att Bokmässan ändå finns. Det finns inget annan motsvarande scen i Norden där både den smala och breda litteraturen får plats under samma tak – om man bara letar sig bortom de fyrfiliga autostradorna.
Yttrandefriheten är likaledes på intet sätt hotad – i Sverige finns på gott och ont utomordentliga möjligheter att bli utgiven och lyckas inte det är det bara att trycka upp boken själv: Vi ser livsdrömmarna gå i kras lite här och var, men skyndar förbi och undviker ögonkontakt.

Det är även orättvist att beskylla Bonnier eller Norstedts för att inte ta ansvar för den smala litteraturen, i oförminskad takt fortsätter de ge ut debutanter – allt från diktsamlingar i 300 ex till Zlatan Ibrahimovic förstlingsverk som sålt någon miljon – och kvalitetslitteraturen ges fortfarande utrymme. Det som förändrats är att storförlagen inte längre satsar på att marknadsföra dem då ett fåtal storsäljande titlar står för upp till 80-90% av intäkterna.
Etablerade författare som Theodor Kallifatides riskerar knappast refuseringsbrev men kan inte längre räkna med förslagsstöd i form av signeringsturnéer – såtillvida han inte producerar lättuggade spänningsromaner.

Här fyller små- och ensamförlagen en viktig roll och med de förbättrade tekniska möjligheter utvecklingen fört med sig finns goda möjligheter att plocka upp författare som känner sig försummade av storfräsarna på Sveavägen, och som inte längre blir inbjudna till Abbe Bonniers sommarresidens. På bokmässan når de en läsekrets som förvisso kanske inte betalar av monterhyran helt och fullt men som utgör kontaktyta för direktförsäljning i framtiden.
Annars finns ju alltid Adlibris, och ytterligare en spik i bokhandelns kista.

Jag besöker bokmässan första gången på torsdagen. Torsdagar på Bok & Bibliotek är den stora mingeldagen för fackfolk och författare och lådvinsboxarna åker fram redan på eftermiddagen. När jag tittar in vid 17:30 är stämningen hög. Högst är den vid ”Långgatorna”, dvs B01-03 där de alternativa flockas, men här krävs ibland kännarmin och personliga vänskapsband. En liten tant som försökte få sig ett glas vin till livs hos Bladh by bladh schasades vänligt men bestämt bort: Enbart för förlagets inbjudna!
I Aftonbladet Kulturs monter knusslades det dock inte med dryckjom, och på Kunskapstorget small Chapel Hill-korkarna. Intresset för populärvetenskap växte i takt med färgen på kinderna.

En vandring genom mässans samtliga hallar under denna sena torsdag blev således en smula bisarr: Barnboksutgivarnas montrar gapade mer eller mindre öde, och de fåtal anställda som lämnats kvar att vakta dyrbarheterna tittade avundsjukt bort mot Galago-sfären där backanalen pågick för fullt. Det ser inte så bra ut att sälja skira barnböcker med en Staropramen i näven.
Jag resignerade och kastade mig in i festligheterna även jag, med pliktskyldiga löftet att återkomma en annan dag vilket jag under söndagen infriade. Men då hade storfräsarna redan tröttnat på minglandet och åkt hem till Mordor* – och allmänhetens åkning kunde börja.

En bild av den litterära näringskedjan så god som någon.

*Stockholm

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-15

Klockan 14.00 Lördag den 15 Juni är det varmt och kvalmigt inne på Bengans. Bella Wadling sitter och luktar gott av myrra, är tvungen att nosa upprepade gånger i hennes nacke. Dan Söderqvist stilar omkring i linnerock och Timo Kangas är på besök i GBG. Gitarristen Gerth Svensson har hittat…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-16

SHAM 69 – hundar fiser längs ekvatorn Schaktningsmaskinerna står stilla utanför i en sekund från förr och staden flyter genom livet De är obsessions men jag älskar Eva & Talking Heads Soup Dragons This is our art Echo and the Bunnymen Ocean Rain Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-18

  Jag kollade på TV, Håkan Hellströms konsert som han gjorde 2013 på Skansen. Håkan Hellström är vår tids Bellman. Det var fantastiskt att se och höra denna konserten med Håkan. Han sjöng sina fina låtar och jag kunde inte skriva ned vad de hette för jag hade inget att…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...