Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Kyss mig shejk! En revy på skatteparadiset Brännö

2015-07-01 av ozelot

shejkKYSS MEJ SHEJK!De’ ä’ magdans på Brännö brygga är en skälmrevy med allvarliga undertoner skriven av Henrik Wallgren och Per Umaerus. I centrum står integration och invendrarfientlighet, med föresatsen att alla etniska grupper skall känna sig välkomna i Göteborgs Skärgård. Skrönan bygger på en verklig händelse.

Handlingen i korthet:

”Mäklaren C-G Gyllenstråle har i uppdrag att sälja Känsö för brännöbornas räkning. Plötsligt kommer ett oemotståndligt bud från en shejk. Ägarna med Lasse och Maja Wahlquist i spetsen kräver, tillsammans med Kicki Redo och Coco Flärd, att få träffa köparen för att affären ska bli av men det hinner han inte. Mäklaren tvingar därför den skuldsatte miljökonsulten Klas Granat att spela shejk för att få de hundra miljonerna att byta ägare. Fejk-shejken hamnar i ett virrvarr av falsk budgivning, ljumskbråcksoperationer, naturliga förlossningar, adoptioner, selfiepinnar och magdans på Brännö brygga. Allting har sitt pris!”

Medverkande: Harald Treutiger, Åsa Gustafsson, Tove Wiréen, Martina Jakobsson, Petter Eriksson, Emma Augustsson, Henrik Wallgren och Per Umaerus.

Precis som förra årets politiska lustspel Sköna skjut i skärgården tar den upp ett aktuellt tema. I år står integration och invandringsfientlighet i centrum. Förhoppningen är att alla etniska grupper ska känna sig välkomna till Göteborgs skärgård och att farsen ska underhålla, väcka tankar och bygga broar.

Sköna skjut skärgården 2014 sågs av 3 000 personer och hyllades även av recensenterna, med försvarsdebatt som efterföljande resultat.

Nytt för i år är att Brännö Varv har fått serveringstillstånd. Så i år kan ni komma och mingla innan föreställningen eller varför inte ta en bit mat.
För att vara säker på att få sittplats går det bra att förboka bord på sms till 0704191849 med namn, datum, antal matgäster samt tid (15.30-18.00), då kan ni även reservera sittplatser på läktaren.

Menyn hittar du här.
Baren kommer servera flera olika sorters öl och vin före, i pausen och även efter föreställningen.


SKRATTEPARADISET BRÄNNÖ PRESENTERAR:

En fars om främlingsfobi och girighet av Henrik Wallgren och Per Umaerus.


Biljetter: 285 kr
http://www.ticnet.se/search/?keyword=kyss+mej+shejk och Brännö Varv.

Urpremiär onsdag 1 juli klockan 19. Spelas 1, 3, 4, 5, 8, 10, 11, 12, 15, 17, 18, 19, 22, 24, 26, 29 och 31 juli klockan 19 på Brännö Varv.

Ö-tour, Del 3 ”Ett burkmatsdoftande rum och min gamla historielärare.”

2013-05-08 av

Båten till Brännö gick på knappt 15 minuter. Jag satt där i mitt passagerarsäte och såg ut på havet genom den smutsiga glasrutan och hörde plötsligt en väldigt dominant, manlig kvinnoröst (även om jag inte såg henne, utan det bara var en inspelad prata så kände jag hur jag ville ställa mig i givakt för henne) säga:

”Näst: BRÄNNÖ RÖDSTEN.”
Det var det vackraste jag hade hört i hela mitt liv. Så jädrans übergöteborgskt. Jag hade världens bredaste smile när jag reste mig från mitt säte för att sedan gå mot utgången och därmed möta just…
”BRRRÄNNÖ RÖÖSTEN!”

Brännö

Det var mycket folk som både vill av och på båten. Jag tycker så mycket om bilfria öar. Det känns mycket lugnare och snällare.
Brännö är inget typiskt fiskesamhälle, istället har invånarna på ön varit mer inriktade på jordbruk och bondelivet
– vilket jag snart skulle komma att märka…

Brännö

Som sagt, Brännö är en bilfri ö. Det bor runt 700 människor där, några närmare färjan än andra. Här ser vi kanske inte 700 cyklar, men nära inpå.

Brännö

Jag hinner inte gå många meter förrän jag stöter på någon som får mig att höja ögonbrynen. Mitt i en trädgård går ett löst får.
Först tänkte jag att jag borde säga till någon. ”Hallå? Ursäkta men…det går ett löst får där.” eller knacka på hos tomtägaren. Men när jag upptäckte att de andra förbipasserande bara gick utan att ens slänga en blick på fåret kände jag mig till småtöntig. Asfaltsbarn eller något i den stilen.
För får, det var verkligen Brännös grej. Jag kom inte många meter till innan jag märkte att de var överallt. Små lammungar som vingla omkring, lekte och stångades varvat med stora, mäktiga fårmammor som utstrålade så mycket respekt och power. Det var så fint.
Samtidigt, vart skulle de rymma? De bor ju på en ö för sjutton. Och fråga nummer två
– skulle de vilja rymma från ett sånt här fint ställe?

Brännö15b

Jag fortsatte att promenera i jakten på mitt pensionat. Jag stötte på asiater, tyskar och svenskar på vägen som frågade om både vägbeskrivning (där jag tyvärr var ganska lost) samt om jag kunde fotografera dem. Ni vet, sådär typiskt turistfotografering och lite Dagens Outfit-style.

Brännö

Jag stötte ihop med en kille som knappt kunde engelska. Han såg väl att jag hade en kamera runt halsen och tänkte att jag kunde ta en bild på honom med hans kamera.
”Sure!” svarade jag när han pekade på kameran och överlämnade den till mig. Han såg lite bortkommen ut en stund då han inte riktigt visste vart han skulle stå. Till slut valde han framför en papperskort med solen i ryggen. Det såg lite…konstigt ut, så jag bad snällt om att få ta en bild på honom med solen framifrån och den smala promenadstigen i bakgrunden. Det var inga problem, tvärtom verkade han lite lättad. Jag tog en profilbild på honom. När jag var klar sa han:
”Can you please…just one…like…this…” sa han och gjorde någon chest med armarna för att visa att han menade en helkroppsbild. Naturligtvis gick det bra och han poserade stolt med sin mättade och nästan självlysande blåa jacka med Italiens flagga på högra bröstet.

Några steg senare var jag plötsligt framme vid mitt pensionat och vad som skulle bli mitt hem över en natt.

Brännö

Det var ett sånt fantastiskt fint litet värdshus och pensionat som dök upp efter att jag frågat om vägen två gånger. En jättefin innegård med uteservering och stort orangeri. När jag kom satt flera på uteserveringen med både vin och öl och sög i sig kvällens sista solstrålar.

Brännö

Jag gick förbi gästerna på uteserveringen och in till receptionen. De välkomnade mig och frågade vilken tid jag ville ha frukost morgonen därpå. Då turistsäsongen inte riktigt har kommit igång ute på öarna var det bara jag som bodde på hela pensionatet. Fräck grej.
Rumsnyckeln nummer sju blev min och jag blev visad till mitt hus.
Här ovan ser vi mitt  rum. Less is more. Precis som jag ville ha det. Två sängar, ett skrivbord, en garderob, en byrålåda och slutligen en tjocktv. Jag hade utsikt över fårfarmen och dagiset. Kände direkt att ”här kommer jag trivas!”.
Gjorde som jag brukar göra när jag kommer till hotell och bed & breakfast – kastade mina väskor och kläder på sängen och gick på dass.

Brännö

När jag hade toa- och rumsinstallerat mig själv satte jag mig ner vid datorn en stund för att skriva och lägga in bilder från dagen so far. För första gången provade jag på det där med luffarburkmat, som ni ser att jag så sensuellt och reklam:aktigt pekar på.

Brännö

Då jag var väldigt hungrig var det här, just då, det godaste jag någonsin ätit.

Brännö

Efter maten gick jag ut i eftermiddagssolen för att utforska ön.
Kom inte många meter förrän jag var tvungen att sätta mig ner och klappa på de gudomligt gucciegmysgoz lammungarna som fanns precis utanför pensionatet. De bara låg där som i en toarullereklam med huvudena på sne och tittade storögt på mig. Jag vet inte om jag riktigt klappat ett lamm eller får på riktigt  förr. Men nu, snart 21 bast – plötsligt händer det.
Dog mjukhet- och söthetsdöden. Världens finaste stund på jorden hade jag där och då.

Brännö

Såhär gick de omkring. Överallt. På alla vägar, i allas trädgårdar – och bara var söta.

Brännö

Jag promenerade ner till vattnet. Jag längtade efter en riktig strand och att få känna doften av tång, salt, gamla snäckskal och allt det där typical skärgård.

Brännö

Det är någon speciell känsla att stå såhär, på klipporna med utsikt över ett oändligt hav och lyssna på soundtracket till Hair.
För ett slag kände jag mig allsmäktig, som om jag ägde hela ön, vilket man nästan kunde tro den här kvällen med tanke på hur folktomt det  faktiskt var där ute längs vattnet.

Brännö

Om bara några veckor är den här dansbanan fullproppad med turister.
Ganska kul, innan jag anlände till Brännö tänkte jag väldigt mycket på just deras berömda dansbana som Lasse Dahlqvist sjunger om. Men, när jag gick där på klipporna hade jag inget om det i huvudet. Det var först när jag gick upp på de där träpanelerna och skulle fotografera havsutsikten som jag insåg att:
”Jaså jaha…jag står på Brännö brygga nu!”.

Brännö

Jag fick min sandstrand, och återigen fick jag en såndär ”Jaså jahaaa!”-upplevelse.
När jag satte mig en stund i sanden och tittade ut fick jag en flashback sex-sju år bak i tiden. Då gick jag i 7:an och vi gjorde en enkel dagsutflykt till Brännö med klassen för att lära känna alla nya elever som kommit från de mindre bonnesamhällena utanför Sollebrunn. Det var i september, sommarens sista suck. Det blåste, men var fortfarande grönt på träden och hyfsat varmt i vattnet. Alla var så chockade när de fick syn på vår historielärare, som vi kallade Bussqvist badade. Världens tystnad när han äntrade bryggan.
”Ska…Bu…Buss…Bussqvist…bada med OSS?”

Han klev självsäkert upp på bryggan, men han skulle inte hoppa från kanten. Oh nej, han skulle inta hopptornet! Alltså, det var inget högt hopptorn, men ändå. Man ser ju inte ens lärare bada med eleverna.  Han gick långsamt uppför trappstegen. När han kom upp stod han där och vägde lite en stund. Tvekade. Gungade fram och tillbaka lite nervöst.
Tystnad bland alla som var där. Det var som om alla hade fryst till, man hade stoppat vår film.
Plötsligt tar han sats och gör världens snyggaste och mest graciösa dyk rakt ner i det blågröna havet. Samtidigt som han försvann ner under vattenytan började hela klassen applådera högt och länge. Några busvisslade och en skrattade halvt ihjäl sig

Jag har faktiskt en bild på i just det ögonblicket då herr Bussqvist slår i vattnet.
Nu, när man berättar om det så är det ju verkligen ingen stor grej. Nästan töntigt att jag skriver om det
– men DÅ var det för jäkla häftigt. Något att berätta för mamma när man kom hem samma eftermiddag.
”Vet du vad?! Bussqvist BADADE med OSS elever!”

Brännö

Jag somnade gott den kvällen i mitt burkmatsdoftande rum.
Morgonen därpå vaknade jag av ett tredje världskrig,
men det tar vi i nästa inlägg.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine

Singel i stan

2010-09-26 av ozelot

Det är inte så jävla lätt att vara singel i storstan. Fast ibland är det jävligt rätt. Och lätt. Som när jag och en polare stod utanför Kings Head en helt vanlig måndagskväll, fulla och panka och rätt misslyckade. Två tjejer kommer fram, båda runt de tjugo, en ful och en snygg: ”Hej, vill ni följa med till Diamond dogs”. ”Vi har glömt våra visa-kort hemma, svarar jag.
”Det gör ingenting, vi betalar”.

Diamond dogs, 3 gin & tonics som de bjuder på, och min kompis börjar hångla med den fula. Eller jag tror förresten hon började. På Diamond dogs som inte är en heeelt classy joint om man säger så.
Jag och den snygga tittar på varandra. Hmm vad skall VI göra nu då?

Det slutar alltså med att två fulla män blir satta i ytterligare en taxi och körda till en lägenhet vid Vågmästarplatsen. Det är något märkligt med det området, det är som om det är bermudatriangeln för singelmän.
Och singelkvinnor I hope.

Jag skulle väl inte säga att det är det mest gentlemannamässiga jag gjort i karriären. Men hey, om en snygg 20-årig (det går dock lika bra med 35-åriga!) tjej bjuder mig på massa sprit, sätter mig i en taxi, puttar in mig i ett rum och tar av sig behån svarar inte jag för konsekvenserna..

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...