Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Turnédatum och albumsläpp spikat  till Henrik Berggrens turné

2017-03-06 av ozelot


6 mars 2017 10:10:31 Efter år av spekulationer och saknad är Broder Daniels frontfigur Henrik Berggrens solodebut äntligen här – 5 maj släpps albumet Wolf’s Heart och 24 maj är det premiär i Stockholm för sommarens turné.

Låten: https://open.spotify.com/album/43OUzP6nGH3szu4MhQxQOE

Videon: https://www.facebook.com/SpotifySverige/videos/1240581932700258/

Torsdag 2 mars klockan 15.00 släpptes utan förvarning Henrik Berggrens första singel som soloartist, ”To My Brother, Johnny”. Det hade då gått 9 år sedan Broder Daniel tog farväl med en känsloladdad konsert på Way Out West och 14 år sedan det senaste albumet, Cruel Town, släpptes.

Henrik Berggrens länge omtalade solodebut har fått namnet Wolf’s Heart och släpps 5 maj av Woah Dad!

Henrik Berggren sommarturné 2017:

24 maj STOCKHOLM, Gröna Lund

01 juli NORRKÖPING, Bråvalla

07 juli BORLÄNGE, Peace & Love

21 juli GÖTEBORG, Liseberg

29 juli ÖSTERSUND, Storsjöyran

17 augusti MALMÖ, Malmöfestivalen 

Inga datum tillkommer.
Joel Borg, Woah Dad! joel@woahdad.com 

Mejla jennie@ebbalindqvist.se för högupplösta pressbilder.

Foto: Pia Landin 

Ny låt från Henrik  Berggren

2017-03-02 av ozelot


Kommentarer till ”To My Brother, Johnny”När jag var ungefär femton år gick botten ur mig. Jag drabbades plötsligt av en uppgivenhet inför mitt liv och framtid. Ett moln av grå meningslöshet sjönk ner över allt. En person av mer kliniskt sinnelag än jag skulle kalla detta depression, och den kom att vara ett halvt liv för mig. Den upprätthölls av ett drickande och knarkande, som dock inte hade skapat detta tillstånd. Det känns konstigt att säga nu, men jag upplevde att tillvaron var en så livlös kvävande massa att det bästa man kunde göra var att supa ihjäl sig, om än med stil.
Först efter att jag fyllt 30 vaknade jag upp ur denna hopplöshet. I efterhand har denna period, och min livsinställning under den, verkat obegriplig och ett mysterium för mig. Varför skulle en ung person med ett liv framför sig behöva bli så uppgiven? Hur kunde jag bli så självförstörande? Om jag var missnöjd över vilka möjligheter livet erbjöd mig, varför slogs jag inte mot det på ett konstruktivt sätt? Istället lät jag det gå ut över mig själv och lät mig själv bli ett offer för detta. Vilket oändligt onödigt vansinne! Jag kan inte ha haft speciellt stort förtroende för min egen kapacitet.
Jag tilltalar någon som alltid känt mig (Johnny), innan jag blev rockstjärna och ”utsvävande”. Och jag frågar honom med förvåning, utan att förvänta mig ett svar, ”Hur kunde det bli så här konstigt med mig?” (”And Johnny, isn’t it funny? / My colors turned so dark / I let go in my heart.)
Eftersom bekymmer föder bekymmer, och problem när problem, var inte uppvaknandet bara positivt. Jag befann mig plötsligt i en värld jag inte kände mig hemma i. Mina vänner hade yrkesutbildningar och skaffade barn. För mig kändes allt overkligt. Ungdomen var över. Jag tyckte att jag hade raserat mina möjligheter till ett gott liv till förmån för en galen och orealistisk dröm att bryta mig ur den trånga och borgerliga miljö jag kommit från. Nu hade jag verkligen ingen framtid och jag hade skapat denna situation själv, genom att just inte tro att jag hade någon. Jag hade egenhändigt konstruerat ett självuppfyllande fängelse.
Visserligen hade jag bandet under hela denna tid, men under Broder Daniels hela existens hade bandet ingen egentlig framtid. Bandet var alltid på gränsen till upplösning, kaos var dess sammanhållande motto, och skönhet. Framtiden var en vägg som rusade mot en och som man skulle krascha in i förr eller senare. Och då var kanske livet slut.

Någon tycker kanske att allt detta låter som ett väldigt gnällande, men till det kan jag bara säga att jag sjunger det som jag känt och upplevt. Jag kan inte ta ögonen från mitt mål: att skriva det som är sant. Det är en befrielse att ha ett sådant rent mål och låta allt annat flyga och fara.

Att sjunga om det jag varit med om och att ur min plåga försöka skapa något så vackert som möjligt, det ger lidandet en mening. Alla bekymmer och all kamp har inte varit förgäves då. Istället kanske det kan omvandlas till något positivt, som också andra kan gagnas av. Att ha mening i sitt liv är den enda sanna lyckan. Så ytterligt få är förunnade detta. Många säger nog att de har denna mening, men innerst inne känner de verkligen så? Är inte livet ofta bara ett ständigt pågående slitande för att få tillvaron att gå ihop? Så få har turen att kunna känna att de har något mer, men en av dem är jag. 

Åtminstone för en stund.

Många tycker att jag är modig som vågar sjunga och berätta om mina problem. Det är jag inte. Jag har bara en större fruktan, fruktan för alltings intighet. Jag är inte rädd för att göra bort mig. Jag är rädd för att vara inget.

Det är stora ord, men varför skall jag stanna halvvägs? Varför sjunka ner i dyn av alltings halvhet?
Inget har förändrats; stålet har bara härdats.

Henrik Berggren 

Göteborg 2 mars 2017

 https://open.spotify.com/track/2GMxfI9q96homjq7Qy8UPE

Återblickat: Broder Daniels avskedskonsert på Way Out West 2008

2015-11-12 av ozelot

Hittade ett gammalt youtubekonto. Broder Daniel ändå… WOW 2008 och Anders Göthbergs (RIP) ande svävande över allt och det var mycket känslor med, ett avsked med hjärtat utanpå.
Göteborg nonstop fanns inte ännu då och snart fanns inte Broder Daniel heller.

Men kanske att detta var en av anledningarna till den däringa första nonstop-bloggen på wordpress.
Nostalgi men ändå lite snyft, kolla om ni vill. Jag. Var. Där.

Broder Daniel gör konsert – Henrik Berggren släpper nytt

2015-04-22 av ozelot

henrikI går var det 20 år sedan Broder Daniel släppte albumet Saturday Night Engine och den svenska indiescenen har hållits som gisslan sedan dess. Jag vet i alla fall inget band som skapat en sådan subkultur – med ständigt nya årskullar ”panda-kids” med fastsydda BD-loggor och stjärnor under ögonen – för ett band som gjorde sin sista skiva 2003 och vars formella slutpunkt väl får ses gitarristen Anders Göthbergs tragiska självmord 2008 med efterföljande hyllningskonsert samma år på Way Out West.
2009 släpptes filmretrospektivet Broder Daniel Forever, en lång radiodokumentär finns även här.

Nu ryktas det med viss trovärdighet att Broder Daniel kommer att göra en ny konsert i samband med årets bokmässa – det är i samband med att den första officiella biografin skriven av journalisten Pia Landin.

Det är dock inte säkert att man behöver vänta så länge: Sångaren och låtskrivaren Henrik Berggren är i färd med att färdigställa sin soloskiva. Det skall inte behöva dröja alltför lång tid innan denna släpps, säger Henrik själv.

Mer om Broder Daniel på Göteborg nonstop – och det kommer en till historia inom kort…

Broder Daniel-kväll och dag take 2

2014-11-28 av ozelot

0En gång var jag alldeles förskräckligt odräglig och hade tagit kokain på en efterfest och verbalt misshandlat olika personer fick jag en rejäl utskällning av mitt ex dagen efter. Precis då råkade vi få förbi Västerhus vid lunchtid på Karl Johansgatan och där satt Henrik Berggren. Då blev jag vansinnigt sugen på en öl för det finns ju ibland inget bättre än att liksom lite depraverat sådär att bara ”förlänga” festen sådär, ni vet på gräsmattan dagen efter kräftskivan?
Jag föreslog det, men fick prompt nej. Jag tittade menande på Henrik, som också råkade vara på samma fest och hon synade mig från topp till tå och sa: ”Ja, men han är i alla fall Henrik Berggren, det är inte du.”

Nej jag är inte Henrik Berggren, det finns bara en av det exemplaret.
Men det var där och då som jag bestämde mig för att bli Marcus Persson, och så är det med den saken.


Klubb Saturn: Broder Daniel-kväll

Henriksbergs Takterass
(Indie / Electropop / Britpop)
DJ Henrik
Öppet: 21-02
Entré: 60/80 kr (innan/efter 22.00) – 18 år

Broder Daniel Gilbert på Yaki-Da

2012-04-12 av

Daniel Gilbert gör rätt okej Göteborgsrock som med debuten New african sports, soul café club no 1 inhöstade hela tre myskoxar av fem möjliga i Dalarnas Tidning. Det lär ha tillkommit en del nytt material under håltimmarna på turnéer med andra musiker, som till exempel Augustifamiljen och Håkan Hellström. Säkert får vi höra en del av det nygamla ikväll.

Daniel Gilbert @ Yaki-Da
Torsdag 12 april
Restaurangen (på scen 22:30)
Entré 60 kr

Broder Daniel forever!

2011-03-30 av ozelot


Ibland vill man inte utvecklas. Inte alls. Allt var bättre förr. Det tänkte i alla fall jag när jag hittade videoklippet på datorn igen efter snart tre år. I dag är det Broder Daniel-festival i mitt kök. Då var det WayOutWest och avskedsspelning.

Det var idag tre år sedan vapenbrodern Anders den jävla galningen hade hoppat i havet och det fanns liksom ingen annan väg att gå, ingen återvändo, och Broder Daniel är nog ett av ytterst få band som kunnat säga att de vägrar kompromissa och komma undan med det.
Konserten blev en hyllning till en förlorad bandmedlem och likaså vän.

Så här skrev jag om konserten lätt rusig efter konserten:

Ett slags bokslut över sexton jävla års svensk musikhistoria som började i en skitig replokal i Gårda typ och som slutade med att Anders den jävla galningen går och hoppar i havet. Så den här konserten var både för honom och för fansen.

För mig är det sorgligt, ja tredubbelt på många sätt. Så nog fan fällde jag en tår, men det kändes viktigt att stå där. Jag kunde stått i tornet med perfekt utsikt och bästa ljudet man kunde tänka sig, men det var viktigt för mig att stå där mitt i ett jävla hav med 20.000 pandor som böljade fram och tillbaka och vrålade och grät. Som enda muskel av komprimerad ångest, glädje, kåthet, längtan sorg om vartannat.

Precis som det var för sexton sjutton år sedan på klubb Hemulen, Magasinet, Göteborg Sverige, och jag kom hem med mina nya vita jeans helt trasiga och blodiga vid knäna eftersom jag definivt skulle kneedroppa och krypa omkring på scengolvet som var fullt av glassplitter och hånglande tonåringar (jag med) medan Henrik gjorde sitt bästa för att slå sönder det nyligen investerade trumsetet som kostade tio socialbidrag typ.

Mamma var nog inte så glad men mig gjorde det det samma. Jag skulle göra det igen, anytime. Någonstans visste vi som var där, att där och då skapades historia, något helt nytt. Nu är den historien slut, allt vi har är minnen. Räknar våra revben.

Jag står för det, fortfarande.

Mitt eget klipp på Youtube:

Halleluja Intervjubokning: Johan Neckvall

2010-12-06 av ozelot

Johan Neckvall är sympatisk person som klarat sig genom Broder Daniel & The Embassy och kompat Håkan Hellström utan att bli bitter, alkoholiserad eller ens slå folk på käften i någon större utsträckning.
Han har säkert haft sina självförbrännande moments, men klippte väl sig och skaffade ett jobb Och fortsätter att lira. Med Antenna, nuförtiden.

Halleluja Intervjukvällar
Stadsbibliotekets Dynamorum
Onsdag 8 december 18-20

Broder Daniel och igenkänningsfaktorn: Lördag på Haket

2010-10-27 av ozelot

Jag stötte på Henrik Berggren förra torsdagen på Svanen. Jag fick något spjuveraktigt i mig och började orera om hur jobbigt det var att visa sig på stan och alltid vara igenkänd.
Jag hade varit på bild i Metro.
Jag vet inte om ironin gick fram, men han var mycket deltagande.

Nu på lördag är det Broder Daniel-kväll på Haket, denna slutförvaringsplats för överblivet indieavfall.


Indie // Electropop // Britpop // Postpunk
Två våningar // Videos // Indiedrinkar
Entré: 40/60 kr (innan/efter 22.00)
DJ: Henrik (Wittgren..)
Lördag 21.00-02.00
Åldersgräns: 18 år
Plats: Haket, Masthuggstorget, Göteborg

Daniel Gilbert på Liseberg

2010-06-22 av ozelot

Någon gång tidigt nittiotal fanns det ett nytt konstigt band varav en del av medlemmarna brukade hänga i mina bekantskapskretsar. Rätt vad det var skulle de ha en spelning, och eftersom jag råkade ha en Macintosh och var lite intresserad av ”design” frågade sångaren om jag inte kunde göra en poster till dem. Jag sade ja, med en liten invändning mot bandnamnet: De kallade sig Broder Daniel och jag frågade om de inte kunde heta Broder Jakob istället. Mer inarbetat liksom.

Daniel var Daniel Gilbert, och han vill nog inte höra talas om Broder Daniel i dag. Han står på egna ben. Förhoppningsvis någorlunda rakt.
Sommarens enda konsert i Göteborg.

Taubescenen Liseberg
Tisdag den 22 juni 2010
19:00 – 20:00

Foto: Emma Svensson för Rockfoto

Broder Daniel for ever 2.0

2010-05-09 av ozelot

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=lRu0xts_rpI]
http://www.youtube.com/watch?v=lRu0xts_rpI

Henrik Berggren:

– Jag delade ut GP ett tag på söndagsmorgnar, det är något av det hemskaste jag gjort. Varje morgon fick jag gå upp jättetidigt klockan fem. När jag gick där i trappuppgångarna tänkte jag: ”Okej, när jag klarat av den här trappuppgången har jag tjänat ihop tillräckligt mycket pengar för att köpa en banan. Men vad ska jag med det till? Vad ska jag med en banan till?”


Henrik Berggren
blir intervjuad i sin stockholmslya 1995, han pluggade filosofi på Frescati och gjorde väl så lite han kom undan med.
Lägenheten var lagom välstädad och han hade slängt alla sina skivor förutom Bruce Springsteens Nebraska.
Hade jag varit lagd åt det hållet hade jag kunnat suga av honom bara för en sådan sak..

Edit: 100115:

Och nu skall jag berätta en anekdot till om Henrik Berggren, en nystulen från igår, ur verkliga livet.
Några killar, sexton sjutton år och alltså följaktligen inte med åldern inne, vill se en Broder Danielkonsert på Kåren, kan väl ha varit 95-96. De kommer inte in genom den vanliga entrén utan inspekterar följaktligen byggnaden i jakt på säkerhetsbrister. Så småningom tittar någon in i ett fönster – och häpp! Där sitter Henrik Berggren.
Henrik noterar åskådarna, klättrar upp på någon stege och frågar vad de vill. Vi vill se konserten. Okej 🙂

Det resulterar i att Henrik öppnar och släpper in sju överlyckliga tonåringar via ett fönster sin egen loge, bjuder på öl och vin och förmodligen ett konsertminne för livet.

Ingen diva direkt. Om man säger.

Tyst för fan! Dags att lyssna noga.

2010-04-05 av Goteborg Nonstop

Annandag påsk. Söndagarnas söndag efter flera dagars rätt otvungen ledighet. Då slår P4 av alla till och bjuder på tidernas påskägg. Två timmars punkhistoria!! I Tyst för fan – P4 porträtterar Ebba Grön berättas historien om bandet från Rågsved som blev Sveriges första, största och mest inflytelserika punkrockband – Ebba Grön.

Bakom programmet står Karin Forsmark och Rickard Nerbe, båda med gedigen erfarenhet från musikprogrammen från Göteborg på P3. De gjorde bland annat den grymma dokumentären Historien om Broder Daniel och borgar för kvalité. Nu lovar de både arkivmaterial och nyinspelade intervjuer med landet största punkband genom tiderna. Och en del musik får man väl förmoda. Godis!

Karin Forsmark säger så här i PM:et för programmet:

Vissa band finns alltid kvar. De står sig, generation efter generation. Så är det med Ebba Grön. I deras musik finns något som väldigt många kan relatera till, och som tilltalar också de som är unga idag.

Oh yes, säger jag. Och som jag tidigare påpekat handlar det inte bara om musiken…

I Göteborg hittar du P4 på 101,9 MHz, Bara att ratta in, luta sig tillbaks och fördriva två timmar ihop med punkens finest.

Tyst för fan – P4 porträtterar Ebba Grön
Annandag påsk kl. 13-15
Hemma i soffan med radion på högt

Och missade du själva happeningen när den sändes kan du lyssna här 30 dagar framöver.

Underbara JJ

2010-03-20 av Goteborg Nonstop
JJ

JJ

Hej igen.

Länge sen jag yttrade mig på den här sidan. På tok för länge sen. Mycket för att jag faktiskt inte bor i Götet och kan insupa all information och intryck staden ger.

Dels för att jag har en jäkla massa bollar i luften. Vilket är konstigt, för jag gör faktiskt inte ett vettigt skit för att tillfredsställa mig själv.

Men så dyker det upp. Dessa intryck som sätter starka spår. Av välbehag, lycka, vårkänslor, avund eller till och med rent erotiska.

JJ släppte i början på mars deras nya tillskott, n° 3.
Detta är ett band jag upptäckte sent, av någon anledning. Jag upptäckte dom på deras n° 2.
Ett konstigt band i många avseenden. Dom avslöjar inte mycket om sig själva. Dom höjtar inte till flera månader innan dom släpper något.
I verkliga fallet säger dom fan ingenting utan låtar allt komma smygande inpå. Dom har inte ens en hemsida, eller Myspace.

Att dom kommer från Göteborg vet väl kanske fler. Att härligheten består av duon Joakim Benon och Elin Kastlander säger inte ett skit.
Vad jag vet, är att dom håller hög flagg i mina öron. Så pass hög att jag till och med vågar dra till med att det är det bästa som kommit från västkustsmark sen….. Broder Daniel, typ.
Men där BD framkallade en identitet, i unga år och gav utlopp för en frustration sällan beskådat är JJ mer laidback i sitt utförande.

Och mig gör det verkligen ingenting. För detta mina vänner, ger mig ett välbehag få artister ger mig.
Det är inte många grupper som framkallar en erotisk känsla inom mig. Men, jag kan faktiskt erkänna lite vagt att jag faktiskt blir fylld av kåthet när jag lyssnar på Golden Virgina, Let go och fin fina vinylspåret I know.

Varför vet jag inte. Om det är sången eller att det får mig att vilja hänga på varma klippblock i skärgården med en kall Red Stripe med bar överkropp för att sen leva helvete på stan bland sommarstinna medmänniskor på jakt efter nya äventyr eller att det helt enkelt är perfekt musik att knulla till. Och att knulla till en viss musik är det högsta betyget man kan få.

Mvh/
Releze
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8QkYK9nHBns]

Få ord behövs

2010-02-09 av Goteborg Nonstop


När jag loggade in på Facebook blinkar en notis om att jag blivit inbjuden till ett evenemang. När jag klickar in på länken möts jag av denna poster.
Genast spritter det i min kropp. Jag fylls av ett litet stort glädjefnatt. Det är trots inte varje dag man ser Henrik Berggren’s namn i livesammanhang.
Behöver väl inte säga så mycket antar jag. Få ord behövs här, för det är så jävla självklart alltihop.

P3 Guld: En krönika

2010-01-20 av ozelot

Så här såg det ut i hallen när jag tumlade ut ur sängen vid tolvsnåret i jakt på något drickbart – vilket svårligen lät sig uppbringas ur kylskåpets inverterade ymnighetshorn och jag slutade liggande med öppen mun under en rinnande kran. Men det är väl sånt man får räkna med en dag som denna – i jordbävningar och galafesters efterdyningar.

Ty kvällen i P3-galans tecken hade varit riktigt lyckad och att vi möjligen är oense med de olika deljuryarnas smak är något man enkelt kan överse med när resten av evenemangen var så lyckade. Själva galan var väldigt proffsigt genomförd, snyggt producerad, knäckande bra grafik och millimeterpass i tidsplanen. Och inte ens champagnen tog slut på vimmelområdet!

Och Timo. Timo! Vilket fynd de har hittat! Satte allt perfekt, hade skrivit sitt eget manus utan minsta töntighet eller skavank och framstår dessutom som en riktigt gedigen och äkta kille både i rutan och verkligheten. En som man gärna unnar platsen i rampljuset. För tro mig: Den mannen kan få en TV-show när han vill nu. Jag hörde av vänner till honom att han var grymt nervös och skakig inför och det kan man ju förstå.
Men du behöver inte oroa dig Timo..

BÄST PÅ GALAN:

Miss Li: Som en Janis Joplinbesjälad översteprästinna i blodröd kaftan som förtrollar publiken med sina musikaliska besvärjelser.

Johnossi: Grym låt som hade världspremiär.

Jonathan Johansson: Oväntat suggestiv och visuell musikalisk soaré med rekvisita som balettdansös och snö.

Robyn: Ihälld i en röd och rätt så kort klänning dök upp för en enda refräng i Staygolds nummer. With a little help from my friends? Ja tack.

Amanda Jensen: Vet inte vad jag skall säga om själva låten men Amanda Jensen är the coolest chick not in town. Skred omkring i vimlet i röd klänning och svanplymshätta i håret och gjorde alla män inom två kilometers avstånd knäsvaga.

Magnus Samuelsson: När man såg honom på införvimlet på Scandinavium undrade man vad han gjorde där. Nu vet vi.
När Timo själv skulle dela ut Guldmicken till Lars Winnerbäck (hmm) gjorde han det liggande i Magnus armar. Sköj! (se dessutom vimmelbilderna!)

SÄMST PÅ GALAN:
Winnerbäck:
Vad mumlar karln om?

Kent. Kom inte..

Johan Rheborg som presenterade årets nykomling: En rätt förutsägbar tirad om hur det var när han var nykomling. Typ när inlandsisen drog sig tillbaka eller så..

Mustash & Anette Olzon: Årets låt-medley á la juckande dansbandshårdrock. So 2009..

Att man inte lyckats fylla Scandinavium med mer folk, är nog mer publik på en träningsmatch mellan Frölunda och Troja-Ljungby. I Augusti. Se över prisnivån så här i kristider kanske?

Kent. Kom inte.

Noterat från Efterfesten på Elite Park Avenue:
Gött med buffé på andra våningen för de som fattade att det fanns en sådan. Det gjorde många. En scen minns jag särskilt starkt: Två ärkemetalkillar som knästod vid buffébordet och åt direkt ur skålarna.

Det var förvånansvärt få kvinnliga A- eller åtminstone B-listekändisar där.

Att det inte var några större problem att bli tankad hyggligt billigt (det är dyyrt i baren) då det stod övergivna och halvfulla champagneflaskor och helrör lite varstans. En och annan freeloader vädrade morgonluft..

Att göteborgsadeln inom musiksvängen hängde i trappan eller på andra våningen. Ett spontandisko med sound system självantände i ett konferensrum.

Att stockholmsadeln inom dito antingen hängde nere i foajébaren (hip hop-delen) eller på rummen med de närmast sörjande. Dock har vi hört att Teddybears höll en tumultartad efterfest som varade till frukost..
Undra hur åtgången på akut-p-piller var på närbelägna Apotek (blommor och)Biet..

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...