Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Samtal med friformmusikern JOHNNY LARSSON om Majornas Mörker, Brötz, Ny Scen & allt möjligt annat

2021-02-02 av Chawki
Johnny Larsson Foto: Anders B Sundqvist

  Jag är hemma hos Johnny Larsson, min kollega på   Göteborg Nonstop som främst skrivit jazz-recensioner på Nonstop. Johnny har ganska nyligen släppt sin andra platta MAJORNAS MÖRKER med  fri form-duon SKRONK. Skivan har släppts ett antal gånger, en trestegsraket, säger Johnny där han halvligger i en fåtölj i vardagsrummet, Jag ser honom knappt bakom en hög elektronik på bordet.  Jag vill göra en intervju med musikern och poeten Johnny inför den sista etappen av trestegsraketen. Men det blir inte riktigt nån intervju, mer ett samtal. Johnny börjar ställa frågor till mig också.  Jag tänker att det får bli som det vill bli. Och nu blev det ett löst spretigt snack om lite allt möjligt två kollegor emellan  i den smala konst och musikvärlden i GBG, en värld som just nu transformeras och ingen vet på vilket sätt den ska blomma igen så småningom.

 Johnny:  Det blev lite konstigt nu med det konstiga vi lever i, men hoppas det ska gå bra. Sen får vi se om vi kommer göra korta små spelningar, vi får se.  Digitala grejer har vi aldrig gjort, vi har inte känt för det, men nu har ju tiden triggat oss att tänka i andra banor. Det är bra på många sätt, om man ska se det positivt.

Han jag spelar med heter Jan Hidgård, han spelar tenorsax.

 De här med SKRONK har vart väldigt stort för mig. Vi har spelat lite över två år, inte mer.

Hanna: Ni har ju vart väldigt effektiva då.

Johnny: Ja, det kan man säga, allt material på sista skivan fanns klart innan det här bröt loss. Jag känner mig väldigt nöjd. Jag tycker det är roligt att spela, men jag är inte så….hur ska ja formulera det?..klart ja gillar att spela live, men jag är inte så beroende av att det kommer mkt folk. Det duger att spela för tio pers lika gärna som för hundra.

Hanna: Man spelar ju egentligen alltid för bara en person.

Johnny:  Så är det, du har helt rätt.

Hanna: Har du nån favoritscen i GBG?

Johnny: Ja, ja är med och jobbar med BRÖTZ så jag är väldigt förtjust i BRÖTZ . Jag har vart engagerad där från och till i tjugo, tjugofem år. Nästan trettio år.

Hanna: Hur länge har det funnits?

Johnny: Vet inte.

(Lollo Andersson startade Brötz i början av 90-talet, det låg då i hans ateljé på Allmänna vägen. Ganska snart flyttade Brötz till Pusterviksbaren och huserade där kanske tio år. Sedan dess har det legat i två olika lokaler på Konstepidemin. )

Johnny:  Den första lokalen på Konstepidemin va fin men inte så praktisk. Stämningsfull. Sen flyttade vi längre upp i backen. Sen har det rullat på. Lokalen är ganska fyrkantig alltså.

Hanna: Kommer du ihåg han snubben som strippade en gång, hans som jobbade på krogen på Masthuggstorget. Han strippade uppe på Konstepidemin, slängde av sig alla kläderna under en familjeföreställning.

Johnny: Nä han minns ja inte, han gjorde en happening då?

Hanna: Han improviserade. Ja tror de va Roland Keijser som spelade med sitt marockanska band

Johnny: Han, stockholmaren?

Hanna: Det va mitt på dan i restaurangen, då kom han, krögaren, full och slängde av sig alla kläderna och dansade runt.

Johnny: Konstigt att de finns sån dragningskraft i det.

Hanna: Det är ju inte så många som gör det.

Johnny: Nä de e klart.

Hanna: Så vanligt e de inte.

Johnny: Nä, sen är det väl så också att Brötz hade mer happenings förr, idag är det inte så mkt happenings, men vi är fortfarande öppna för det.

Performance konsten skiljer sig lite från happening. En happening innehåller mer humor. En happening betyder att man gör nåt som inte är inrepeterat. Jag har hållit på lite med performance och happenings. Det är svårt att förklara va det e egentligen. Många musiker använder sig av happening tanken när de spelar, det är en del av deras framträdande. Om du tar tex Position Alpha, sen har vi ju Taiphoon Tivoli. Musik med mkt kropp, mkt rörelse. Recitation.

Jag sysslar med fri form och improvisation. Jag har ett funktionshinder i grunden som gör att jag har sämre motorik i vänsterhanden. jag har aldrig kunnat ta ett riktigt ackord i hela mitt liv. Jag har försökt men jag bestämde mig tidigt för att jag inte vill bli nån halvtaskig gitarrist. Så hamnade jag i den fria improvisationen. Jag hamnade där för att det blev nödvändigt. För att kunna göra det jag ville göra. Å det har ju gått rätt bra tycker jag. Jag har träffat folk som har spelat standards men jag har tackat nej till det. Lena Junoff tyckte att vi skulle spela ihop men vi är ju inte inne på samma grej.

Hanna: Hon är ju bra på att improvisera också.

Johnny: Jo, men det jag gör är väl lite väl magstarkt för henne.

Hanna: Hade hon hört dig spela?

Johnny: Nä jag tror inte det.

Jonny Wartel, Johnny Larsson och basist på BRÖTZ/FFFK. Foto Anders B Sundqvist

Johnny: Vi har bjudit in lite folk på senaste SKRONK-plattan. Sven Rånlund spelar med på en låt. Sen en annan som spelar cittra, Sven Gustavsson. Sen har vi en violinist och en cellist och Lisa Larsson. Vi har gjort en EP som bara är digital, som ligger på bandcamp, där är Jonny Wartel med. Han spelar tenorsax. Jätteroligt, jag är väldigt nöjd med den Ep:n.

Johnny: Jag spelade ett tag med Thomas Halling också. Jag spelade gitarr och han gjorde det han gör. Vi spelade mkt ute. Ja tycker om det han gör. Vi drev klubben BLÅ PUMA här på gatan. Jag satt i dörren och såna saker.

  När man samarbetar med andra människor ökar man dynamiken. Många människor har svårt att förstå VARFÖR man ska samarbeta med andra människor. Det är inte alla människor som tänker så. Det är olika sätt att vara.

Hanna: Man e ju olika. Ja märker det nu när ja e mkt ensam…jag hade ju tänkt att nu kan ja göra de å de men ja blir inte riktigt inspirerad av att bara sitta för mig själv å skriva eller va de nu kan va. Ja tycker att de e roligare att jobba för nåt där de finns andra människor inblandade.

Johnny: Jag har alltid sett mig själv som ganska introvert men ja har märkt att de blir på ett annat sätt när man jobbar med andra. Hur det flyter på. Det får en annan lyster. Jag kommer ihåg SURREAL LOVERS, ditt band, ni kanske finns fortfarande?

Hanna: Vi spelar in en skiva nu.

Johnny: Första gången ja såg er med er sättning, tyckte det va väldigt bra alltså.

 Jag tycker det är väldigt praktiskt att spela på duo.

  Vi fick nån mejl från Jan Rådvik. Han ville göra nåt med oss. Det inbegriper väl rörelse skulle ja tro. Det är bara att tacka och ta emot om han vill, eller nån annan. Då får man säga ja. Om man håller på i den smala genren så får man va tacksam om nån kommer och vill göra nåt med en. Vi får se vad som händer med det.

  Sen har vi samarbetat med Christian Hüls som gör kroppsimprovisation. Rörelse och musik, helt fritt. Han e väldigt rolig och uttrycksfull på scenen. Han är stor som ett hus.

Hanna:  Ja såg er på Crippas, då va de nån man som rörde sig där. Han va rolig. Brukar han va på Brötz?

Johnny: Ja, han e ofta på Brötz.

Hanna: Jag har aldrig sett honom förut.

Johnny: Nä, inte ja heller. Han improviserar text också, absurditeter kommer ur honom. Han kommer från Tyskland. Ett tyskt U och ett L. 

Hanna: Va har din roll varit på Brötz?

Johnny: Ja, om ja ska va ärlig så har ja mest suttit i kassan. På senare år har jag märkt att ja har fungerat som ett socialt kitt. Jag snackar med folk och sådär. Det är viktigt på ställen som är så smala att man är inbjudande mot de som kommer och inte skrämmer bort dem. De är en tanke ja har att ska man få folk som ska lyssna på en så får man trixa lite.

Johnny: Jag har jobbat på VSA också men i och med att jag har cancern och de här så kommer ja inte jobba nåt mer där. Jag kommer göra annat som det här vi pratar om.

Hanna: Hur tycker du att cancern har påverkat ditt skapande, har du blivit stressad av det? Har det gjort det svårt att skapa eller har det triggat dig?

Johnny: De e lite olika. Jag hade en konstutställning för ett tag sen, den blev jag triggad till att göra.  Sen förstår jag ju det att tiden är kort och man har mkt kvar att göra. Sen beror det ju på hur trött man är.

  Ja, de e klart att de va en överraskning att få cancer.

Hanna: Har du upplevt nåt positivt med den situationen? Ingenting är ju så enkelt att det bara är dåligt.

Johnny:  Jag förstår va du menar. Om ja orkar så har jag ju faktiskt en himla massa tid att göra det jag egentligen vill.  Det känns skönt att ha lite tid helt plötsligt, jag fyllde 60 nu i augusti och man känner att det är gott att slippa hålla på med massa annat. Har du själv funderat på det?

Hanna: Jag har fokuserat på att äta och träna och att ja ska bli frisk. Min hälsa har kommit i första hand för mig. Jag har lagt min kreativitet på att lära mig ta hand om mig själv. Hur gör man det? Konsten och musiken har hamnat lite i skymundan. Jag har de här projektet med SURREAL åsså har ja spelat nåra gånger med AUDIOKOPTER. Å ja å Lena har ju streamat då, men annars har ja mest fokuserat på hälsan. Det kräver ju sitt.

Johnny:  Du e nog bättre på det än ja. Jag kanske förtränger mer saker å ting. Så har mitt liv alltid sett ut.

Hanna: Det är härligt att KUNNA förtränga. Jag önskar att ja kunde göra det mer nu. Det är väl bra att tänka på det som gör en glad. Det är ju också hälsofrämjande. Du spelar ju ganska intensivt  va ja förstår. För mig kräver detta nån slags uppmärksamhet just nu så att jag inte riktigt har förmågan eller viljan att bara kasta mig ut i texten eller musiken. Jag tänker att ja får en möjlighet att leva ett nytt liv och ja tror inte att ja hade kunnat ändra på mitt liv och mitt sätt att leva om detta inte hade hänt.

Johnny: Kände du ett behov av att ändra på ditt liv?

Hanna: Ja.  Jag levde på ett sätt som sakta kvävde mig till döds.  Men det blir ju inget nytt liv om ja inte blir frisk. Om jag bara tänker på förändringen som ja står i så känns det väldigt positivt, men om ja fokuserade på sjukdomen så skulle ja säkert bli väldigt deprimerad. Om man tar hand om den möjligheten man får,  så är det ju egentligen bara en gåva.

Johnny: Så kanske man skulle tänka mer.

Hanna: Jag tänker så, annars blir ja deprimerad.

Johnny: Vad har du för inställning till skrivandet? Skrivande kan va ganska tråkigt egentligen på ett plan. Men va känner du inför skrivandet?

Hanna: Ja har ju mest skrivit korta texter och låttexter, så ja tänkte att ja skulle skriva en bok nu. Men istället hamnar ja i paralys. Jag vet att det är bara en sida i taget, men ja hamnar ändå i paralys. Det känns för omfattande och stort för mig. Ja e väl en sån som gillar att ha lite skoj, helt enkelt. Också i mitt skapande.

Johnny: Varför ska man INTE ha det skoj?

Hanna: Nä, man vill ha de lite skoj å mysigt å sexigt, sådär en kombination av det, liksom. Ett tillstånd man går in i. sen tröttnar ja snabbt, håller på så länge det känns roligt och inspirerande. Man e ju lite ytlig på det sättet kanske.

Johnny: Ja upplever inte att du skulle va ytlig.

Hanna: Ja skulle ju inte kunna hålla på som Matti å spela piano åtta timmar om dan, öva och öva.

Johnny: nej, det e svårt. Man tröttnar liksom

Hanna: Ja ja skulle inte palla de

Johnny: Nä

Hanna: Nä

Johnny: Men du får ju saker gjort ändå

Hanna: Just nu så struntar ja i allt som känns tungt. Jag gör bara sånt som e extremt lättsamt och kul.

Johnny: Det tror jag är en bra strategi.

SKRONK Johnny Larsson & Jan Hidgård Foto Anders B Sundqvist

Hanna: Är SKRONK lättsamt för dig?

Johnny: Ja trivs väldigt bra med det vi har kommit fram till. Det känns väldigt bra. Nåt av det bästa jag har gjort. Bra med en duo, som ja sa förut.

Hanna: Är du uppvuxen i GBG eller?

Johnny: Ja i Kullavik. Jag känner ingen tillhörighet där utan jag har bott mesta delen i GBG. Jag växte upp i Kullavik, en väldigt konstig uppväxt alltså. Jag har en arbetarklassbakgrund så ja kände mig aldrig hemma där. Vi bodde i ett litet hus. En stuga. Pappa va elektriker och morsan stod i affär och städade. Man kände ett utanförskap där. Jag var annorlunda inte bara socialt sett utan också för att ja tidigt skaffade mig udda musikintresse osv. Jag va intresserad av kultur som ingen annan jag kände va intresserad av.

Hanna: Hur hittade du in i den världen då?

Johnny: Det är svårt att svara på. Jag började lyssna på Frank Zappa när ja va tretton,  snöade in på honom. Sen va de jazzen som kom in. Lyssnade mkt på jazz och friform. Vissa människor dras till sånt som inte är spikrakt. Jag åkte in till stan och kollade på grejer. Kollade på massa sånt som ingen annan va intresserad av. NY SCEN, minns du den?

Hanna: Jag va för liten.

Johnny: Där var ja och kollade på konserter. Jag försökte engagera mig där också.  Jag va strax under tjugo. Alla var svartklädda där, de va ju intressant liksom. En svartklubb med öl och disco. Det va en slags förening tror jag. Sven-Erik johansson va med.  Hans flygel stod där, det är den flygeln som står på Brötz nu. Freddie Wadling va ju där och en tjej som sjöng bakom honom . Anna-lena Karlsson. Hon va back-up. Hon va blond. Framåt och medveten om sitt utseende. Haha! Malga, jag lärde inte känna henne men hon va med och en del andra såna dära. Där kunde jag känna mig bortstött. Jag kom aldrig in i det man kallar nån slags gemenskap. Trots att vi hade exakt samma intressen. Jättekonstigt. jag bokade Position Alpha dit en gång.  Henry Rollins och Black Flag  var där också. Och stockholmsbandet Kräldjursanstalten och Commando M Pigg. Det va ett bra ställe. Men som vanligt när det gäller konstnärer och musiker som ska driva ett ställe så är det svårt att hitta nån som kan hålla i papper. Papper och pengar. Det dog ut mkt på grund utav det. Jag tror det slutade -83 eller nåt sånt där. Då va du lite för ung, men det har du tagit igen.

Hanna:  Jag börja gå ut mkt när ja va typ 14. När ja va 13 och gick i skola i Johanneberg blev den sociala skillnaden mer påtaglig för mig. Det va rätt snobbigt där och ja började känna mig väldigt utanför.

  Jag va kär i Lennon när ja va liten, hade kassetter med Lennon, Bowie, Zappa å Hendrix som jag spelade sönder. Då va ja typ elva tolv.

SKRONK Johnny Larsson & Jan Hidgård Foto: Margita Persson

Johnny: Den gitarren som ligger där är min första gitarr som ja fick när ja va elva år. När jag spelade på med den så hade ja kassettbandspelare och mikrofon och höll på där och grejade, och där kommer detta med experimentell musik. Och så lyssnade man ju då på kassetter. Det har inte vart så stora nyanser mellan ljud och musik för mig genom åren.

Hanna: Hur ett ord låter är lika viktigt eller viktigare än va det betyder. Man smakar på ord och känner efter hur de känns i munnen. Ett ämne behöver man bara  för att komma igång.

Johnny: Oh ja. Jag har tänkt mkt på det också. När började du spela piano?

Hanna: Jag försökte ta pianolektioner men ja tyckte att det va så hemskt tråkigt, så en gång i veckan när ja skulle iväg till pianolärarinnan gömde ja mig under sängen å låg där tyst i ett par timmar så att mamma skulle tro att ja va borta. Ja smet ifrån lektionerna. Jag tyckte musik i skolan va tråkigt, man sjöng tråkiga låtar. En viss typ av musik va definitivt ingenting för mig.

Johnny: När jag var barn så blev jag uppmuntrad att INTE hålla på med musik, men det är ju det jag kommit att göra. Idag är jag väldigt tacksam att jag hade den motgången med inskränkt rörelseförmåga. Jag har tatt den motgången och gjort min egen grej genom åren. Jag kan inte noter. Skriver du noter?

Hanna: Nä

Johnny: Har du nån som gör det åt dig?

Hanna: Matti har skrivit ned en del.

Johnny: Han e duktig på det, han e bra. Jag håller på å läser hans bok. De e ganska mkt dikter och låttexter. Men sen är det även prosaavsnitt där han berättar om sin bakgrund och vad han varit med om. Problem. Han skriver väldigt fängslande alltså. Den kommer nog sälja bra alltså. Han skriver ju väldigt korthugget sådär. Som han e liksom. Jag upplever att han e lite kärv så. Det är en sida som jag uppskattar hos honom.

  Detta blir inte en intervju utan mer ett samtal, det uppskattar jag.

 Jag har alltid vart så himla blyg, det är därför saker tagit sån tid. Sen har ja haft sån himla tur, man träffar rätt människor. Man kan säga att jag är en LATE BLOOMER, känns lite så. Det är inget ja tänker på så, men man är väl lite LATE. Sen det att jag har lätt för att samarbeta med folk, det har hjälpt mig mkt. Det låter så självupptaget men jag har haft lätt för att få folk att tycka om mig, tror jag. Det tror ja har berott på att jag att haft en hård barndom, har förstått hur ja ska göra, utan att va inställsam. Jag har aldrig varit inställsam. Jag tror att ja har haft go nytta av den kunskapen, att jag har fått folk att känna sig bekväma. Lätt att ha och göra med. Det måste va kul också. Lite skrytigt är det. Ja tycker det själv…  har han inget annat att komma med än det? Haha!

  När man e barn e det svårt, att leta reda på vem man e å så. Känner du samma för barndomen eller?

Hanna: Nja, de va ganska härligt, jag kände mig självklar, man kände sig stark, man kunde springa hur mkt som helst, man bara va. Det va ju häftigt. Klart att de fanns hemska starka känslor också. Ögonblick som aldrig tog slut. En sommar va en evighet. Undrar om det är så nu också fast man har förstört den förmågan,  att uppleva tiden på det sättet.

Johnny: Jag hade ju glatt mig åt att bli äldre och så kom detta med cancern. Jag har aldrig varit rädd för att bli äldre. Jag tyckte de va skönt att bli äldre. Slippa massa grejer. Inställsamhet och sånt.  Jag trivs med att va i denna åldern.

Hanna: Kände du att du måste va inställsam när du va yngre?

Johnny: Inställsam va fel ord. Jag va väldigt orolig för att bli misstolkad. Jag va helt fixerad vid det. Konstigt. Det är såna där psykiska snurror man kan ha. Men det kan ju gå över. Man va så rädd att bli misstolkad att man kanske överförklarade sig ibland. Och då kunde DET bli konstigt.

Jag va på hultsfredsfestivalen -89. Malga va där och läste. En trio. MISS MESS. Så hette de.

Hanna: De va Tomas Aronsson, Johan Zetterqvist å en kille ja tyckte såg bra ut. Edvard eller nåt sånt.

Johnny: Jag har alltid tyckt att festivaler verkar va jobbigt men ja va där och sov i en Volvo i tre dar. Men du har var på mkt festivaler va?

Hanna: Nä. Jag har nog tyckt som du, det är bara massa gyttja. Ja är inte tillräckligt lockad av fylla och lera. Jag har spelat på nåra festivaler, en hippiefestival i Småland, allt va fallfärdigt och allt va smutsigt och allt va trasigt. Det fanns inte EN hel stol.

Johnny: Jobbigt, ja förstår..

Hanna: Förr va hippies duktiga, byggde och grejade. Dagens hippies bygger också,  men det blir bara trasigt. Vi sov också i en bil. Jag spelade helt ensam. Gratis. En billig liten festival. Inga gager. Många tyckte nog att de va jätteroligt men ja tyckte att de va FÖR skabbigt. Ja har ju inget emot att de e bohemiskt, men detta va tragiskt.

Johnny: Ja, jo, de e många som försöker bli hippies.

Hanna: Va du hippie?

Johnny: Nä de kan ja inte påstå, ja va inte punkare heller. Jag har ju åldern inne för att va punkare. Jag har sett att jag är jämngammal med många av de där som va populära. EBBA GRÖN. Jag tillhörde aldrig nån grupp. Gjorde du?

Hanna : Nä. Skivan ni släppte häromåret va det din första skiva?

Johnny: Ja. Den är bra tycker ja. Den skiljer sig ganska mkt från skivan vi släppte nyss.

Hanna: Titlarna är vackra. ”Ett ymnighetshorn”. De e fint. ”Incident på Ostindiegatan”.

Johnny: Tror det va Janne som kom på den.

Hanna: ”Förbryllande inslag i vardagen” ”frågor svar och förvirring” det känns som att de två hänger ihop?

Johnny: Ja, de gör de väl lite.. ja får se om ja kommer ihåg.. det här har jag skrivit –  vad ska vi göra nu/ klockorna i otakt/ ett tåg och en räls som går tvärtemot – den har jag skrivit.

Hanna: Ahaha

Johnny: Den första skivan heter LIVSTID. Titeln MAJORNAS MÖRKER va en slags motreaktion mot att det blivit väldigt hippt att bo i Majorna. Om man tjänar en viss summa pengar och kommit upp sig i samhället så ska man gärna bo i Majorna. Vi tillhör den generationen som biter oss kvar här.

Hanna: Ja känner att ja börjar tröttna på att va här. Klart de e familjärt och det händer aldrig att man går ut och INTE  träffar nån bekant. Göteborg överhuvudtaget känns inte så kul.

Johnny: Det e så mkt buissness i GBG. Lisebergskaniner och allt möjligt sånt där.

Hanna: Ja va på ett ställe i hamnen som ska va lite hippt och hippiestyle. Ett utomhuscafé. De skulle va hippies men de va som poliser och skulle tjäna massa pengar. De använder ytan av att va lite coola och bohemiska men i själva verket är det tvärtom.

Johnny: Va mena du med att de är som poliser?

Hanna: Det är dyrt, cyklarna ska stå på rad i cykelställen. Kontrollerat. Det är väl denna tiden som är kontrollerad. De som vuxit upp med det vet inte nåt annat. De e som poliser men de är klädda som hippies. Konstigt.

Johnny: De e märkligt.

Hanna: Var du på Sprängkullen?

Johnny: Ja, de va samma sak där, de va åt hippiehållet. Ja va där på många spelningar. Ensamma hjärtan. De smutsiga hundarna. Arkimedes badkar.  Eldkvarn. Jag försökte hjälpa till i kaféet där, men det gick ju inte. Det va mkt volontärarbete på den tiden, men jag kom inte in där. Ja va 17,18 kanske. Det va ingen av mina kompisar från skolan som ville hänga med dit. Kevin Coyne va  helt fantastisk, han körde själv med gitarr och bastrumma. De va kul.

Sen va man på Errolls mkt också, där har man ju sett en del.

Min scennärvaro började med en poesiuppläsning och jag va med på en audition med ett rockband. Det va en snubbe som tyckte att ja hade rätt attityd. Jag skulle hålla mig till en refräng, det gick inte alls… det va vers, det gick inte alls…. De va väl -89-90 nån gång. De blev aldrig stora, det bandet. Men det är ju kul att ha gjort en audition. Nä, de va inte bra.

Hanna: Jag gjorde en audition en gång för en konstmusiker. Han sökte en sångerska för ett konstigt projekt. Han ville att ja skulle provsjunga för det. Jag tänkte att ja får väl vara så konstig som det är möjligt nu då, så ja va väl de, jättekonstig. Sen när ja va klar så sa han att – de här va nog lite föööör konstigt.

Johnny: Herregud

Hanna: Den som fick jobbet va Carolina Falkholt. Hon va inte lika konstig som jag.

Johnny: Ah, hon som är konstnär.

Hanna: Jag försökte verkligen göra nåt konstigt.

Du har ju recenserat musik på Göteborg Nonstop. Hur tycker du att det är att recensera musik?

Johnny: Jag tycker det är ganska svårt på många sätt. Jag är noga med att inte såga grejer utan jag vill föröka fånga det i text men på ett sätt som skiljer sig från andras. Men det är ju roligt också när det funkar. Jag har recenserat mest jazz ja, inte så mkt annat. Jag borde kanske gjort lite annat också

Hanna: ja, tänker att de kanske är lättare att göra en bra recension när man skriver om fri jazz eftersom musiken kräver så mkt närvaro. Man kan ju fantisera väldigt mkt till den musiken.

Johnny:  javisst, det kan man, det är väl så att i och med att den musiken ligger en nära är den lättare att skriva om. Jag får väl se om jag kommer igång igen, det hade vart kul, men nu finns det ju inget att recensera. Jag skulle i och för sig kunna recensera TV-program istället.

Jag har inte sett nåt riktigt dåligt fri form band eller också är det jag som är för snäll, jag vet inte.

Hanna: Fri form kanske inte KAN va dåligt.

Johnny: Fri form handlar nog mkt om va man har med sig när man går in i den. Det blir alltid nånting.

Nåra dar efter mötet med Johnny Larsson fick ja det här meddelandet:

Ett viktigt möte i mitt liv var det med Frank Zappa. Det var Februari 1978 på Scandinavium. Jag var där med några kompisar backstage innan hans konsert. Jag var den minst talföra. Efter några koppar kaffe sa jag – ”I know you are writing on some balletmusic” Och det var ju sant. Sen blev det inte så mycket mer sagt. Jag var star strucket!

Brötz nummer 795 Ett solo och en trio.

2020-02-28 av Johnny Larsson
Bild: superfreakbaba

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan här känns varje ansats som sprungen ur en genuin musikalitet .Jag får här ytterligare ett svar på vad man kan göra med en gitarr under en lång stund som inte alls känns lång.


I andra set så är det dags för Dörner/Lea/ Lyregaard en spännande trio som består av Axel Dörner från Tyskland trumpet,  Marte Lea Norge,Tenorsax m.m. och Birgitte Lyregaard Danmark,röst. Inom improvisationsmusik så stöter man ofta på udda sättningar det ligger i genrens öppenhet att använda sej av möten mellan olika kombinationer av instrument. Jag vet inte hur många gånger jag har sett trumpetaren Dörner, denna gången så använder han en slide trumpet
dvs en trumpet som fungerar lite som en trombon Lea spelar även på en slags flöjt, Lyregaard använder sin röst på ett häpnadsväckande  vis distanserad från vanlig sång. ibland blir det som röster ur en tecknad film men det blir aldrig för mycket av den varan utan här finns en fin balans i. Jag avslutar med att skriva som jag gör ibland ”Dom här vill jag se igen”.


Johnny Larsson

Brötz nr 794

2020-02-11 av Johnny Larsson
Bild: superfreakbaba

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen och ger prov på en god stunds saxofonkvartettjazz i den fria improvisationstraditionen Här lämnas även utrymme för helt egna solon som är just solon utan komp.Jag känner på mig att Phones 4 kommer att gå långt. Det behövs alltid nya saxofonkvartetter enligt mig. Medlemmarna heter Adrian Åsling Sellius, Signe Dahlgren, Erik Boman, och Pelle Westlin.

I avdelning två av denna Brötzkväll så är det Svenska Folkjazzkvartetten som jag har hört talas om men aldrig hört spela. de spelar fiolllåtar dvs polskor och gånglåtar i jazzkvartett. Dom är en del av en stark tradition inom den svenska jazzen, för att ta pianisten Jan Johansson som ett exempel. Det är spännande att höra låtar i den här tappningen, musiken är livfull och spännande med sina många inslag av improvisation. Bakom trummorna sitter suveränen Anton Jonsson på klarinett o bas klarinett finns Isak Hedtjärn. Jonas Liljeberg spelar saxofon o klarinett och Wilhelm Bromander kontrabas. Nästa gång de kommer till Göteborg så missa dom inte, häng på låset!


Johnny Larsson

TRISTAN HONSINGER TRIO på Brötz. Recension

2019-11-28 av Chawki

  Jag hade verkligen inga planer på att ta mig ut i regnet ikväll men så såg jag att TRISTAN HONSINGER skulle spela på BRÖTZ och på en sekund drog ja på pälsen & cyklade dit. Jag träffade Tristan i Berlin för nåra år sen,  på SOWIESO, ett ljuvligt ställe i Neukölln. En småtjurig, alkoholiserad och stundom charmerande man äger stället. Berlin va bättre förr säger  han och svär över att den kreativa scenen håller på att utrotas från kartan. Men han håller ändå SOWIESO vid liv och det är gigs där flera gånger i veckan.  Där såg ja Tristan spela med AXEL DÖRNER och nåra andra. Tristan va chockerande bra på scen, kan inte komma på nån annan med hans utomjordiska scennärvaro. Han va hemlös den gången,  liten och lätt som en fjäder, hade trasig kostym och bar  cellon över axeln. Ytterst anspråkslös person som förvandlas på ett magiskt sätt när han står på scenen.

   Första bandet ut på Brötz vill ja helst inte tänka på. Jag mådde faktiskt illa, det va som en Knorr pulversoppa ihopvispad med ljummet vatten och dessutom  pretentiöst. Nästan så man ville bura in dem och de sluta aldrig spela heller. Jag har inte lust för att nämna deras namn ens.

    Sen TRISTAN HONSINGER TRIO. Tristan hade med sig den   norska  långa ynglingen Andreas Röysum på  klarinett & grymma Anton Jonsson på trummor. Det tog en mikrodels sekund för Honsinger att vända vibben inne på Brötz.  Hur han han gör vet jag ej, om han låter sig besättas av en rolig, lekfull, galen ande, så stark är hans närvaro och han rör sig snabbt och lätt som kvicksilver mellan olika uttryck.  Tristan spelar friform på riktigt. Han tar vara på alla, precis alla sätt att improvisera, fångar ögonblicket med snack, steg, cellospel, grimaser. Det är lika mkt ett skådespel som en konsert.  Alla andra friformare blir utklassade i ett svep av denne 70-åriga mästare. Även friformscenen har blivit institution och  många gånger stel och förutsägbar som fan.

  Det enda som störde mig något under gigget va att  Röysum  tog lite för mkt plats och Anton för lite.  Röysum litade för mkt på sin egna charm och smittande skratt. Visst man föll en stund men  man tröttnade snabbt, han styrde det hela  för mkt, det kunde han överlåtit till Tristan och Anton.  Anton är en jävligt bra trummis och borde aldrig backa igen.    Bytte nåra ord med Honsinger efter gig, tackade för ännu en magisk konsert.  Tristan sa – I HAVE TO SURPRISE MYSELF. Och sen tipsar han om att han ska spela på SOWIESO på nyårsdan. Kan va nåt!

Återhållen rysk passion på Brötz. Recension

2019-01-17 av Chawki
Teckning: superfreakbaba

Glajdar in på Brötz onsdag kväll när Henrik Wartel & My Hellgren redan är igång med sin första duospelning nånsin. Hellgren i silver, sval och het som Grace Kelly. Hellgren smattrar och gnisslar försiktigt på cellon. Wartel håller tillbaka sin ryska passion med en fokuserad min och brillorna avspänt vilande på näsryggen. Sen drar Wartel igång, rullar runt med pinnarna över skinnen. Man känner isvindarna i Sibirien. Sparsam fri elegans. Sen tystnar det helt. Wartel vevar med armbågen och huvet och gör trumvirvlar. Med rysk precision. Innan björnen går till anfall. Hellgren ligger lågt. Kanar stråken över strängarna, fjös och gnisselljud. Den ryska soldaten trampar förtvivlat runt på samma fläck. Oerhört luftigt! Wartel ökar intensiteten med ett stegrande muller som han frambringar på cymbalerna. Man anar Wartels otämjbara kraft. Hellgren fortsätter till slutet att gnissla på ett poetiskt och lyhört sätt.

Sen kommer järngänget THE GROOVE. De kan utan tvivel sin sak, det fattar man efter en sekund. Tre gubbar som inte har bråttom nånstans, som kan jazz, som vet att vägen är målet. Sensuell månglans och bepop. Såhär roar sig en äkta jazzare. Njutbart. Skönt mellansnack på göteborgska av basisten Kjell Jansson. Trummisen Anders Kjellberg är ljuvlig, vilken underbar trygg musiker. Björn Cedergren på sax är också kanon även om han inte riktigt har uppnått samma självklara karisma som Jansson och Kjellberg. Men han är ju pojken i gänget. En mkt gymnastisk fotograf håller sig stadigt i flanken under hela konserten.

Henrik Wartel är ute på nya äventyr och GROOVE sätter fyr på frijazztemplet Brötz

2019-01-15 av Goteborg Nonstop

På onsdag 16 januari kan ni se den eminenta trummisen Henrik Wartel i en ny duo nämligen HENRIK WARTEL MY HELLGREN DUO. Hellgren spelar cello. Detta är första gången nånsin de spelar ihop. Kan va nåt.

Sen dyker THE GROOVE upp. Tre kameraglada jazzare och som blandar Coltrane, Mingus och fria improvisationer.

Björn Cedergren – sax
Kjell Jansson – bas
Anders Kjellberg – trummor

Brötz öppnar 20.00. 100 kr swish eller kontant


Brötz får internationellt besök

2019-01-07 av Goteborg Nonstop
Still från Malga Kubiak film

Frijazzklubben Brötz har en intressant lineup på onsdag den 9 januari.

Två olika band med ett sammelsurium av svenska och utländska stjärnor.

Carliot – It´s never too late Orchestra

Julie Kjaer – alto saxophone & flute – Denmark
Lisen Rylander – alto & tenor saxophone – Sverige
Signe Emmeluth – alto saxiphone – Denmark
Mikolaj Trzaska – alto saxophone & bass clarinet – Poland
Johan Norin – trumpet – Sweden
Susana Santos Silva – trumpet – Portugal
Steve Swell – trombone – U.S.A.
Per-Åke Holmlander – tuba & leader – Sweden
Christopher Cantillo – drums – SwedenTim Daisy – drums – U.S.A.

Inner Ear & adHoc

Mikolaj Trzaska – alto saxophone & bass clarinet – Poland
Steve Swell – trombone – U.S.A.
Per-Åke Holmlander – tuba & leader – Sweden
Tim Daisy – drums – U.S.A.
+ adHoc

Cantillo tex är en sevärd trummis som gillar att showa. Inträde 100 kr. Dörrarna öppnas 20.00, musik från 20.30.
Carl-Erik Hammaréns Backe  Paviljong 8

Underful Quartet och Werl på Brötz 12 september. Recension

2018-10-02 av Johnny Larsson


Teckning: superfreakbaba

Terminens andra Brötzkväll inleds med duon Werl bestående av
kanadesiske gitarristen Aidan Baker med Tomas Järmyr på trummor
som levererade ett duo spel till största delen baserat på ett stort och
omfångsrikt gitarr-ljud som förde mina tankar tll Krautrockens domäner.

Efter paus så klev Underful Quartet upp på scenen. Axel Dörner trumpet
Jonny Wartel tenorsax o sopranino Henrik Wartel trummor samt Adam Pulz- Melbye bas
Ett frijazzens drömlag (enligt mej) Det märks redan efter en kort stund att den här gruppen skapar
en stark och mycket angelägen musik som är byggd kring den femte puls
som uppstår när fyra musikers intuition samverkar.
Det är ett ordlöst samtal som pågår som bygger på de gemensamma musik o ljudminnen
som både musiker och publik har. man bygger och presenterar ”situationer” och flöden
som inte går att hitta i den mer förutsägbara musik som ständigt exponeras i alla kanaler som finns idag.
Dörners trumpetspel går ifrån melodiska fraseringar till att påminna om stora rörsystem som läcker ånga,
mycket fantasirikt. Tillsammans med Wartels saxofonspel, han kombinera djärva infall med innerlighet,
vemod sväng, och fina melodier Det abstrakta samsas på lika villkor.
Henrik Wartel på trummor utnyttjar instrumentets alla möjligheter till fullo.
Pulz- Melbyes lyhörda basspel kompletterar upplevelsen.
Spelningen finns nu att lyssna till på Brötz youtubekanal brötz brötz brötz.

Lyssnat på Brötz.

2018-04-07 av Johnny Larsson

Aprils första kväll på Brötz inleddes av en duo bestående av Signe Emmeluth altsax och Ståle Liavik Solberg på trummor.
Här möts två energier på ett sätt som en ofta stöter på inom friformen. Musikerna både delar på ett utrymme och tar egen plats samtidigt,
Attack och återhållsamhet, blandas allt sker helt akustiskt, melodifragment och olika typer av ljud växer till och skapar musik
som tar sig förbi det vi kallar logik och förnuft vilket jag tycker är positivt.
ett extra plus för det egensinniga trumsetet.

I andra avdelningen så var det dags för Jonny Wartel kvartett med kända namn som Karin Johansson på flygel Yasuhito Mori kontrabas,
Henrik Wartel trummor och Jonny Wartel själv på basklarinett, tenor och sopransaxofon.
Här presenteras en musikalitet som är så mångbottnad och full av intressanta formuleringar för lyssnaren att ta till sig.
Här går det att andas. De fyra mångfaceterade musikerna ger varandra plats.
Här finns den så nödvändiga lyhördheten och letandet som all improvisationsmusik bör innehålla.
Hela spektrat finns där, Det utsökt melodiösa möter abstrakta passager och de ”gifter sig” om man skulle uttrycka det på ett kulinariskt vis.
Det vi hör genomsyras av en värme som jag tycker är ytterligare är ett kännetecken för denna eminenta kvartett.
Jag ser redan fram emot nästa gig med gruppen.
Det tycker jag att ni också borde göra.

Brötzkväll no 732

2018-04-02 av Johnny Larsson


Bild:Superfreakbaba

Det var en kväll ägnat trioformatet. Först ut var den rätt så nybildade
Aila trio med Geogia Wartel-Collins kontrabas och komposition,Karl-Hjalmar Nyberg saxofon och Andreas Winter trummor.
Vi får höra ett antal mycket fina kompositioner som bildar en grund för de tre musikernas improvisationer.
Tydliga starka melodier som fäster, musiken ger sej av på utflykter stundtals i abstrakta formationer som sedan återgår till melodins uttryck.
Aila trio skapar musik av gott märke som jag hoppas få höra mer av.
Slutligen vill jag särskilt nämna Wartel-Collins basspel med sin känsla för rytm och och melodins uppgift.
Låtar finns på Soundcloud.
Kvällens andra trio var Music from Scratch med Harald Svensson flygel, Nina de Heney kontrabas och Anna Lund trummor.
Det här är musik i nuet när den är som bäst. Här fastnas det inte i några trioklichéer.
Svensson använder hela flygeln, även insidan. Dessa toner och klanger möter ett basspel som har den öppenhet och känslighet som krävs.
De Heney har ett spännande förhållnings sätt till basen.
Slutligen kompletteras det här flödet med Lunds kreativa trumspel som fulländar den här upplevelsen.

http://superfreakbaba.tumblr.com/

En fokuserad Arrias & Apkungen Cantillo

2018-02-15 av Chawki

Firar onsdagkvällen på Brötz. Har turen att sitta bredvid en ung beskedlig man som studerar aphjärnor så vi har ett intressant samtal om hans forskning innan första trion drar igång.

Det är en klarinett-trio från Sthlm, med Johan Arrias – den måttfulle och smeksamma saxofonisten i täten. Med det informativa namnet –
Bothén-Hedtjärn-Arrias
Isak Hedtjärn öppnar med en soloimprovisation på metallklarinett.
Ett gällt, gnisslande sufistiskt blåsande med benen avslappnat i kors och en vakthundblick fästad i fjärran.
Sen den änglalika Arrias med ett mjukt luftigt ljud från sin klarinett.
Som en mild ångbåtsvissla en dimmig morgon. En fokuserad Arrias som också får till nåra riktigt smäckra flärpljud.
Så kommer den glasögonprydde Bothén med de grå tinningarnas charm på basklarinett. Korta melodisnuttar, ett fjongljud,
ett rytmiskt muller. Dynamisk spännvidd från Bothén.
Sen spelar det tillsammans en lång suggestiv ton. Inlevelsefullt och ödesmättat med en försiktigt ökande intensitet.
Konserten går in i en ny fas med tyngdpunkt på tystnad. Luft och plötsliga fjongljud. Som en handfull noga valda harpluttar utkastade lite på måfå.

Andra stockholmstrion är Parti & Minut
Den glada trummisen Christopher Cantillo driver på de egenartade, stompiga cirkusmelodierna
på ett roligt och häftigt sätt. En äkta Apkung. Cantillo är en välkommen injektion liv.
Trumpetaren Norin spelar stundtals rätt sexigt. Cantillo avslutar konserten med allt välta hela trumsetet.
MKt charmig batterist.

Foto:Chawki

BRÖTZ höstpremiär

2017-09-06 av Chawki

brötz1

BRÖTZ – den magiska frijazzklubben på kullen uppe i Konstepidemin
Carl-Erik Hammaréns Backe Konstepidemin paviljong 8
inträde 80 kr kontant eller swish
drar igång höstsäsongen ikväll 20.00
med följande akter:

Johannes Nästesjö / Nguyen Than Thủy
Johannes Nästesjö – bas
Nguyen Than Thủy – dan tranh (vietnamesisk cittra)

Galleri Bleu
Isak Hedtjärn-klarinett/saxofon
Vilhelm Bromander-bas
Christopher Cantillo -trummor

höstprogrammet hittar ni nedan
http://brotznow.se/#home

Forum För Främjandet av den Fria Kulturen

2016-04-03 av Chawki

4976745_orig

på torsdag den 7 april är det INFO om FFFFK
Forum För Främjandet av den Fria Kulturen
det är Brötz som håller i det
Det va Jonny Wartel som i somras började hålla oplanerade tal under Brötzkvällarna
om att fria kulturarbetare borde samla enad front
hitta överlevnadsstategier
se till att inte alla öronmärkta stålar hamnar i fickorna på administrativa poster
ett liveforum , ett häng
som vänder sig till publik, musiker, konstnärer, politiker
mecenater
dessutom på torsdag en upprepning av en succé
framlottade jam
nedan Brötz egna text om aftonen

BrÖtz fortsätter med Friimpro-jam!!!
Det var en lyckad premiär den 25/2 och nu är det dags igen.

Kom med ditt instrument eller med allt vad du är, skriv ditt namn på en lapp som du lägger i en skål. Därefter lottas du in i en improviserad duo eller trio.

På dagordningen står också information om den kommande satsningen:
FFFFK (Forum För Främjandet av den Fria Kulturen) Som planeras starta senare under våren. Syftet med FFFFK kommer vara att samla fria kulturarbetare runt gemensamma projekt och lösningar för att förbättra villkoren för artister. Alla kulturtutövare och intresserade är välkomna!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

40kr inträde (kontant)

Brötz, den magiska klubben på kullen

2016-03-22 av Chawki

Magiska kvällar på Brötz,
för nåra år sen – långa ståtliga Iris Esell i baren, hennes välklädde make Richard i artigt samspråk
Jan -Erik Körnhall trumpetaren som dog med konungakronan på,
Primadonnan Junoff, performanceaktrisen Michele Collins,
den blåa pianisten David Bäck, charmören Matti Ollikainen, de stadiga och på samma gång yviga Wartel bros,
deras mor den ryska kritiska konsertpianisten Lydia,
trombonisten Håkan Strängberg, den avlidne trummisen som alltid hade en sexanekdot att förtälja – Conny Sjöqvist –
speciellt den om en afroamerikansk Big Mama som gav honom ofattbara erotiska upplevelser,
hennes kön var av helt annan kaliber än de skandinaviska.
dessa och många fler har samlats, umgåtts å jammat på Brötz
en klubb för live frijazz och friimpro poesi livemåleri och performance, som överlevt sedan 1993
de två första tillställningarna i Gatenhjelmska ateljéerna, sedan rätt många år på Pustervik innan de blev utslängda därifrån
flyttade då till konstepidemin och har varit stationerade där sedan dess, dock i lite olika lokaler
Johnny Wartel, saxofonist i Position alpha, Taiphoon Tivoli, Urgent call och Jonny Wartel Quartet
är en av dem som har hållit i trådarna alla år
Franska Trion gjorde sitt allra första gig på brötz en vårkväll var det kanske 2004 eller 2002
jag var där i vilket fall. Furbacken deklamerade en dikt på franska om jag inte minns fel
varje onsdag kl 20 öppnar Brötz portarna
Publiken har alltid varit underbar på Brötz, finns ingen publik som är mer koncentrerad öppen å intresserad
alltid ljuvligt att spela där
dessutom är Music Lovers Records på plats å säljer plattor
och grönt te finns för oss te-entusiaster
Denna onsdag ser programmet ut såhär

Andy and Pam

Paul Näsström – trummor
Peder Overvik Stuberg – gitarr
Georgia Wartel Collins – bas

En svensk/norsk frijazz-trio med fokus på avreaktion och temperament. Kompositionerna hämtar inspiration från rock såväl som modern konstmusik och frijazz.

Jarlo Martelmonto (Jarl Hammarberg) – Poesi

Hammarberg har varit verksam poet sedan 1960 talet och samarbetat med bland annat Öyvind Fahlström, Åke Hodell och Torsten Ekbom.
Hammarberg debuterade som konkret poet med samling Bord duka er! (1964).
Sedan dess har Hammarberg gett ut ett trettiotal lyrik och prosaböcker.
Hammarberg har under senare år fördjupat sig i språket Esperanto.
Heavy shit med andra ord!

CBVB

Vilhelm Bromander – bas
Christer Bothén – basklarinett, kontrabasklarinett

Johnny Wartel har andra arrangemang i görningen också
på torsdag alltså den 24 mars
anordnar han en TESTVERSION AV KOMMANDE EV MÖJLIGHET
en testversion av en lägenhetskonsert på Bävergatan
känns oerhört angeläget att masa sig dit

Bävergatan 2b i Västra Frölunda (Göteborg ) spårvagn 11 mot Saltholmen hållplats Nya Varvsallén.
Ca 200 meter från hållplatsen på höger hand bredvid den nybyggda villan i hörnet Långedragsvägen .

Live@hemma Presenterar:

Andy and Pam
och
Jonny Wartel 4tet

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hemma på Bävergatan
2b Torsdagen den 24:e Mars (Skärtorsdagen)
Kl 19 100 kr
Förköp swisch 0703-296266
eller
maila jonny(at)wartel.se för kontonr)

Begränsat antal platser! + väldigt bra för oss att veta hur många som kommer så boka gärna!!! Kontant går åxå bra…

12651066_1263656100317039_5761623661792635589_n

foto Lars Åsling

Cabaret Voltaire, Halling, Tistelö, Estrella Rydman & övriga

2016-02-03 av Chawki

Tomas Halling hängde en hel del på Brötz som så många andra bohemiska stilikoner
Bröderna Wartel, Ollikainen, Collins, Junoff, Conny Sjöqvist och givetvis trumpetaren Körnhall
Sen hade Tomas å jag ett lite samarbete, han va med i Café Succé som dadaistisk underhållare i orange kostym
och övertejpat ansikte
Strax efter Tv-programmet planerade vi att göra en festival tillsammans, men vi kom i luven på varann
eftersom vi hade olika åsikter om vad festivalen skulle heta
Tomas har så länge jag känt honom varit en otroligt självgående egensinnig konstnär, totalt kompromisslös
och hans föreställningar badar i hejdlösa mängder plast rör ord toner scenkostymer från outer space
ingen början och inget slut
såg en notis om att de ska va nån Cabaret Voltaire på 24 kvadrat på fredag
Halling är en av många inbjudna att fira Cabaret Voltaire 100 år
väcka liv i dadaismen 2016, värt ett försök
om jag minns rätt intar Mauritz Tistelö, Michele Collins, Estrella Rydman och hennes kumpan Jörgen Andersson,
nåra andra förtjusande gbgartister scenen på samma tillställning
med andra ord
kan va värt en titt

kolla in Halling –

nedanstående text om CABARET VOLTAIRE har jag hämtat från Wikipedia

Cabaret Voltaire är en soaré i Zürich som 1916–17 blev startskottet för dadaismen, en avantgardistisk och anarkistisk konstströmning.
Cabaret Voltaire, som låg inrymd i Restaurang Meiereis lokaler på Spiegelgasse 1, grundades av Hugo Ball och hans fru Emmy Hennings.
Övriga medgrundare var Tristan Tzara, Marcel Janco och Jean Arp.
Vid första världskrigets utbrott 1914 blev Zürich i det neutrala Schweiz i ett slag ett centrum för den europeiska intellektuella eliten –
otaliga konstnärer, författare, skådespelare med flera från det internationella avantgardet samlades i staden.
Det blev en tummelplats för manifestationer mot krig, chauvinism och gammalmodiga estetiska ideal.
I denna anda att vilja göra upp med allt det etablerade föddes Cabaret Voltaire, ”en lekplats för galna känslor”.
Cabaret Voltaire var en samlingspunkt för olika konstnärliga inriktningar.
Det kunde förekomma bullrig musik, samtidig uppläsning av olika dikter, bisarra danser,
groteska masker, eleganta kostymer och det hela var inramat av bilder av olika konstnärer.
Allt kunde pågå samtidigt som ett enda kaotiskt skådespel.
Den 15 juni 1916 gav gruppen ut tidningen Cabaret Voltaire och i den fanns
den första dokumenterade användningen av ordet ”dada” – dadaismen hade nått offentligheten.
När första världskriget tog slut och gränserna öppnades spred sig konstnärerna över världen och dadaismen slog rot i Paris, Berlin, New York och många andra platser.
På senare tid började byggnaden, i vilken Cabaret Voltaire låg inrymd, att förfalla.
År 2001 ockuperades det av en grupp konstnärer, som kallar sig själva för neo-dadaister, i protest mot en planerad nedläggning
De deklarerade att det var dags för dadaismens återuppståndelse,
och under en period av tre månader hölls många konstnärliga aktiviteter och event, öppna för allmänheten.
Den 2 april 2002 vräktes de illegala ockupanterna av polisen, men år 2004 öppnades byggnaden igen efter renovering med ett program fyllt av utställningar och event.

260505115

På Hammok kan allt hända

2014-11-17 av ozelot

Jo, det var en liten grej idag på Hammok. Det är ett lite anspråkslöst söndagshäng i flera bemärkelser, det ligger ju i Karl Johansgatans djupaste svacka. Helt utan åthävor är det dock inte – performancemusikern, poeten och personen Hanna Chawki är den som drar i trådarna så ni som förväntar er göteborgsvitsar och frågesport lär gå bet.

Jag vet inte riktigt vad ramarna är, inte heller är det väl en klubb i den bemärkelsen mer än att det kommer inträffa med stor regelbundenhet på söndagar framöver, har hänt även förr och även då på lördagar men då blev folk för fulla.
Hammok är inte något tillhåll för renlevnadsmänniskor, men väl fria andar och härbärgerar stilenligt viss bohemisk charm.
Har man riktig tur är bartendrarna ganska (se B-forism nr 3 här) nyktra.

Idag var frijazzklanen Wartel inbjudna: Jonny (på sax) som bl.a driver Brötz på konstepidemin tillsammans med vad jag tror är hans bror Henrik (kan ha fått det om bakfoten, de ser nästan lika dana ut) på batteri – men även Jonnys 19-åriga dotter Georgia på kontrabas. Kan det bli inavlat tänker ni?
Jo, om inavlat betyder nån ominös nedärvd begåvning för det där med frijazz.

IMG_0397

Jag vill undvika att dra massa växlar på ålder och kön, men att helt naturligt gå in och spela improjazz med två rävar som lirat på scener sedan 70-talet är imponerande vem det än är, och då har jag ändå hört henne (Georgia) kompa Hendrix-tributeband med samma intuitiva musiköra. Shit!
Så, nu har jag fått den saken ur världen och behöver aldrig nämna igen. Phew!

Det här lite vad det handlar om, från dagens set.
Det finns inget inträde, varför bössan går runt för att täcka gaget.

De är de helt klart värda. Minst två set gör de i alla fall, men jag kom lite sent.
En del var ju tvungna att gå hem att lägga sig i rimlig tid – de som har vanliga jobb! – men en förvånansvärt stor kader tappra dröjer sig ändå kvar till nattpasset.
På Hammok kan det hända lite vad som helst närsomhelst och det är inget annat ställe (ens i Majorna) likt.
Ta en portion Västerhus, en portionssnus, lägg till lite högskolepoäng (på 70-80 talet) och gräv ner ett förmultnat tjurhuvud i gräs-mattan a la antroposofvis, så börjar vi närma oss.
Jo, visst är det lite samma crowd som hängde på King George innan 20-åringarna och technopubliken satte klorna i det.

Givetvis uppstår spontandans, som inte min simpla kameramobil fullt kan skänka rättvisa.



Nästa söndag är det…nåt igen:


Poesiafton minsann, spoken word, nåt med musik…you decide.

Man behöver inte ha alla svaren på förhand. Ett öppet sinne och några lediga timmar sent omsider på Hammok en söndag är allt som krävs.

Brötz på Konstepidemin

2014-01-15 av ozelot

brötzBrötz är en numera mycket etablerad jazzmusikscen som bygger på improvisation och mycket inlevelse. De senaste 20 åren har man huserat på konstepidemin med två akter per kväll som företrädesvis inträder på en onsdag. Inträdet ligger på facila 60 kr och baren var billig senast jag var där i alla fall. Börja kvällen med en gulaschsoppa eller klassikern panerad ost på Gyllene Prag för den rätta bohemiska stämningen.

Vårpremiär för Brötz:

Lisa Ullén solopiano
Lisa Ullén verkar inom den experimentella nutida jazz och improvisationsscenen som pianist, improvisationsmusiker, komponist och arrangör. Med framträdande runt om i världen tillsammans med bland annat musikerna Nina de Heney, Katt Hernadez och Okkyung Lee har Lisa intagit en självklar plats som en av Europas intressantaste nutida improvisatörer.

Länk: www.lisaullen.com

John Russell / Ståle Liavik Solberg duo

Denna utmärkta duo spelade tillsammans första gången 2012 och har sedan dess utvecklat ett unikt sound där snabba växlingar mellan det öppna och dröjande samsas med det energiskt och förtätat uttryck.
Gitarristen John Russell har varit en viktig del av Londons improvisationsscen sedan början av 70-talet. Förutom samarbete med musiker som Evan Parker, John Butcher och Roger Turner, för att nämna några, ligger han också bakom den legendariska konsertserien Mopomoso som hållit igång sedan 1991.

Slagverkaren Ståle Liavik Solberg har etablerat sig som en central del av Oslos scen för improviserad musik. Genom ensembler som VCDC, Küchen/Beresford/Solberg och Motsol har han fått uppmärksamhet för sitt öppna och uppmärksam trumspel.

Länk:
https://soundcloud.com/stllvkslbrg/john-russell-st-le-liavik

Dessutom! Music Lovers Records säljer vinyl; mycket frijazz och improvisationsplatter.

Brötz
Onsdag 15 januari
60 kr inträde
Kl 20.00 (första konserten börjar 20.30)
Cash is king

Brötz på torsdagar

2012-05-10 av ozelot

Långköraren Brötz uppe på Konstepidemin gör en kulturgärning med sitt spridande av brötig improvisationsjazz utan en plan B. Närmare logdans, rallarsvingar och spontanbefruktelser runt husknuten kommer man inte. Varje torsdag kl 20, om ni nu missat det.

Brötz @ Konstepidemin
Torsdagar
Fri entré // Billig läskeblask

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2021-02-18

PÅ avdelning 69 Sahlgrenska för sjätte gången. För en tredagars cellgiftskur.  Jag får ett eget rum. Rum 2. Något svalt, vilket ja inte har nåt emot. Fåtölj. Sjuksäng. Rullbord. Handfat och egen toalett. Lyxigt. I väntan på resultatet av mina blodprover sitter ja och dricker grönt te och lyssnar på…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2021-02-18

Håll stånd, håll stånd! Mot statspropaganda som fyllerdig och de dina med rädsla och mörker. Håll stånd, håll stånd! Mot diktatur som i folkhälsans namnförslavar dig och de dina. Håll stånd, håll stånd! Håll varandra nära och knulla mera,knulla mera med din av Gudskapade kuk och fitta, amen. Diormannen

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2021-01-03

 Matti Ollikainen i PÅ SPÅRET i TV i fredags.  Bra som vanligt. Med KIKKI DANIELSSON och låten som va med i Israels mellofestival.  Låten som blev en landsplåga i radio P4. Men KIKKI är bäst och söt och rar och fräsch. Hon va jättefräsch i TV alltså! Jag blev så…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...