CRB har hamnat i blåsväder igen. En gång trätobroder, men numera saknad som i alla fall en giftig penna på Nöjesguiden, har gått vidare och skriver numer matrecensioner för bl.a Metro när han inte chitt-chattar med Mario Batali i Babbos kök. CRB kan inte beskyllas för att vara särskilt PK. Men denna gången gick det uppenbarligen för långt.
En recension av nya Indiska Restaurangen Maharani Moor i fredagens Metro börjande: ”Ni vet hur det kan vara: man tror sig ha den perfekta flickvännen – slank, vacker och på alla sätt alert rent intellektuellt – men så träffar man hennes lillasyster och världen faller samman framför en. En ny, yngre och spänstigare kopia har uppenbarat sig.
Valet är nu självklart. Händelseförloppet väldigt förutsägbart och klart. Den äldre flickvännen förpassas till ett skåp och uppmärksamheten tar en helt annan riktning.”
Ni kan föreställa er att tilltaget inte föll i alltför god jord och Twitterkriget var snart igång. Resumés bloggare Ulrika Good tillhörde dem som var mest skoningslös i sin kritik:
”Man borde ha vant sig, man borde ha lärt sig att alltid ha garden uppe. Men att bli utsatt för sunkigaste formen av sexism när man läser krogrecensioner, det hade jag faktiskt inte väntat mig.
Det är Metros Carl Reinholdtzon Belfrage som lyckats med detta. Läs hans utlåtande om en indisk restaurang här och byt sedan till en mer smaklig krogrecensent som inte gör dig illamående.”
Snart fick Metroredaktionen nog, och plockade bort krogrecensionen från internet. För den som ändå vill läsa, återfinns skärmdumpar på länk nederst i artikeln.
Nu har jag ingen lust att ytterligare vältra mig i denna snaskighet eller sälla mig till hatarna.
Jag ser att Carl Reinholdsson Belfrage har kvaliteter som skribent, han har en kulinarisk utblick, och är lämpad för uppgiften. Inte sällan faller han dock för lockelser bortom väna uppenbarelser som här ovan (eller för all del en spänstig pilgrimsmussla) – och det handlar om en tillkämpad egenkärlek och oförmåga att avstå från vissa ”målande beskrivningar” även om de låter bra på skärmen.
Jag kan själv känna igen mig i detta.
Får man då skriva hur som helst? Och var det rätt att plocka bort artikeln från Metro.se?
Jag skulle väl vilja säga att det beror på formatet – en krönika eller egen kolumn tillåter naturligtvis betydligt större manöverutrymme än en matrecension riktad till en bred publik. Och en publikation som Metro – som har ett neutralt tilltal – har på samma sätt betydligt mindre frihet på den punkten än t.ex Göteborg nonstop.
Så ja, det var synnerligen korrekt beslut av Linus Paulsson.
Formuleringarna var osmakliga, hade noll relevans för sammanhanget, och kritiken var befogad.
Refuseringen var därtill klok även för Reinholdssons egen skull, när hans egen självcensur tycktes obefintlig.
Däremot hoppas jag att Metro (som är de som har bäst krogrecensioner i Göteborg dagsspress) tycker jag) även framgent fortsätter publicera texter av CRB. Det behövs folk som sticker ut. Dessutom hör jag, av folk som känner gunstig herr, att han i själva verket är ytterst snäll och ofta fullständigt oförstående om det monster han skapat.
Jag känner igen mig i det också.
Angående den unkna kvinnosynen i matrecensionen så tror jag dock inte allmänheten behöver varnas.
CRB hade vare sig haft chans på den ”perfekta flickvännen” – med det alerta intellektet – eller den yngre systern.
