Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Anna von Hausswolff – På stor scen och en liten

2010-08-14 av

Förra året debuterade Anna von Hausswolff kritikerrosade albumet Singing from the Grave, men det kanske var med den fantastiska konserten i Annedalskyrkan under förra årets WoW som hon verkligen fick sitt stora genombrott, både hos pressen samt i hjärtat på dem som hade förmånen att komma in. Nu har det gått ett år och Anna är tillbaka. Både på stora Linnéscenen och senare under natten med ett inhopp tillsammans med Christopher Sander och vänner i kyrkan där det hela tog fart.

Några snabba frågor till en rätt stressad Anna:

Med väldigt kort varsel skall du snart äntra en jättescen på WOW. Hur känns det egentligen?
Helt sjukt, som att jag befinner mig i en dröm.

Det känns som året som gått sedan konserten i Annedalskyrkan har varit ett segertåg för dig. Vad är skillnaden mellan Anna på scen då och nu?
Samma energi, samma musikglädje, men soundet varierar beroende på var jag spelar. Anna i Annedalskyrkan, och Anna på jättescen är två helt olika saker, och det kommer folk att märka. Just nu bär jag en bomb inom mig som troligtvis kommer explodera ikväll.

Hur ser de närmsta framtidsplanerna ut?
Spela på fler stora scener, skapa musik, och möta fler kreativa människor att arbeta med.

Du pluggar ju till arkitekt, men ärligt talat kommer vi någonsin få se några hus signerade dig? Eller har musiken tagit över helt nu?
Det kommer komma ett hus. Vänta och se..!

Anna von Hausswolff
Linnéscenen 18:00

Christopher Sander [ingenting] med vänner
(Anna Järvinen, Anna von Hausswolff, Sibille Attar)
Annedalskyrkan 01:45

// Ozelot

Christopher Sander ångrar [ingenting]: Kort intervju inför lördagens spelning

2010-08-12 av

Way Out West är här. Som ett dinosarie-DNA utvunnet från en mygga växer den fram ur Slottskogens gräsplaner och håller staden gisslan under några skälvande dagar. Natten till söndag är det över igen och en av de absolut sista bokningarna är Christoffer Sander i Annedalskyrkan. Uppbackad av Anna Järvinen, Anna von Hausswolf & Sibille Attar (vars duett med Christopher på [ingenting]s senaste skiva borde skrivas in i psalmböckerna) kan det bli fullständigt magiskt.

Chistopher Sander solodebuterade 2009 med albumet ”Hej hå” med kongeniala tolkningar av bl.a Astrid Lindgren-visor (”Fattig bonddräng”), Spacemen 3 och ett knippe egna låtar.

Du fick stundtals lysande recensioner för soloalbumet ”Hej hå”. Blir du jätteglad av lovorden eller är du blasé efter åren med [ingenting]?
Är det annorlunda att ge ut något i eget namn jämfört med i ett bandkollektiv, och man istället blir ensam om äran?

Vi skapar inte musik för att bli berömda. Vi skriver för att vi inte kan låta bli, för att ett monster växer inuti och aldrig vill sluta matas. Jag lämnar ifrån mig ett verk när jag anser att det är så välgjort som det kunde bli. Och jag gör det helt oberoende av den respons jag eventuellt får tillbaka. Klart vi blir glada om folk tycker om det vi gör, det kan kännas fint att dela ett perspektiv. Men vi uppskattar lika mycket den som tagit sig en rejäl tugga på vårt verk och spottar ut skarpsinnig kritik. Det som är kanske allra mest eftersträvansvärt är att varken bli dyrkad eller dissad, utan att istället bara få vara den man är.

Man kan inte skapa någonting här i världen utan någon annan. Det är i samklang med andra varelser vi skapar. Därför är man aldrig ”ensam om äran”. Dessutom är ära något ytterst förgängligt, bedrägligt – något man gör klokt i att göra sig av med.

Urvalet på skivan är väl egentligen lite oväntat 2010, men kanske inte ändå med tanke på att artister som Håkan Hellström krattat arenan genom att blanda gammalt och nytt (alla övriga jämförelser helt oavsiktliga). Kan du berätta något om hur urvalet växte fram? Har du någon personlig favorit på skivan?
Skivan ”Hej Hå!”, som jag gav ut förra året innehåller, förutom egna alster, även låtar av Astrid Lindgren och Spacemen 3. Det hela började med en dröm jag hade för 4-5 år sedan. När jag vaknade skrev jag ner drömmen: Jag sitter i ett vardagsrum, solljuset strömmar in, jag ser genom fönstret att jag befinner mig vid Vasaplan i Stockholm.
På andra sidan rummet sitter Astrid Lindgren. Vi småpratar, hon berättar om berömmelsens baksidor samtidigt som brevbärare kommer in med säckar av beundrarpost. När hon går ut i köket för att koka kaffe tittar jag upp mot hennes bokhylla och ser att hon, förutom klassiska skivor med Jussi Björling och Monica Z, har en stor samling Spacemen 3-skivor.

Smått förbluffad frågar jag henne ”hur kommer det sig?” när hon kommer tillbaka med kaffet. Hon svarar: ”För att dom pojkarna vill förmedla samma sorts kärna som jag”..
Drömmen var sådär stark och tydlig som vissa drömmar kan vara, och jag lyckades aldrig riktigt släppa den.

Sen av olika anledningar började jag spela hennes låtar i olika sammanhang och på den vägen är det. Jag tycker ”Fattig bonddräng” är den mest kompletta sångtext som någonsin skrivits i vår del av världen.

[ingenting] gjorde en spelning på WoW förra året som jag tyvärr missade, däremot såg jag en fantastisk spelning på filmfestivalens invigningsfest. Kändes som om musiken växte några dimensioner live, vilket jag skall erkänna att jag blev lite överraskad av.
Under avslutningskonserten i Annedalskyrkan i år omger du dig med namn som Anna Järvinen, Sibille Attar och Anna von Hauswolff (som fick Annedalskyrkans fundament att vibrera som en stämgaffel förra året.)
Är ”kollektivet” och dynamiken viktig live? Kan du säga några ord om dina medmusikanter?

Det är i samklang med andra man skapar. Det gäller oavsett om du arbetar på kontor, fabrik eller i en replokal. Det är också framförallt av sociala skäl som människor söker sig till musik.
Man hittar tidigt ett språk, ett rum för sina känslor som man inte hittar någon annanstans. Har man sedan levt i det här rummet i över 20 år, så kan det bli väldigt svårt att kommunicera med människor utanför rummet.
Man söker sig till likasinnade för att uttrycka gemensamma illusioner. Jag har haft lyckan att leka med några av det här landets främsta musiker och sångare. Att spela i Annedalskyrkan, tillsammans med stråkar och dessa fantastiska sångerskor är så makalöst att man nästan måste nypa sig i armen.
Musikerna jag arbetar med är så lyhörda och flexibla att det inte kommer vara några problem att anpassa sångerna till den storslagna miljön. Jag tror vi avslutar hela Way Out West 2010, och det kan bli magiskt!

Niklas Lundell är en av festivalgeneralerna bakom WoW. Vi försökte locka fram en göteborgsbeef i en intervju med honom i vintras men lyckades inte..
Hur är det att spela i Göteborg jämfört med andra städer? På stora festivaler som WoW kontra mindre spelningar?

Göteborg har ett väldigt komplicerat och obehagligt lillebrorskomplex gentemot Stockholm, vilket ibland får som konsekvens att folk är en smula skeptiska till stockholmare – som vore vi ulvar i fårakläder..
Det kan vara lite frusterande med den typen av etnocentrism.
Samtidigt är några av våra finaste vänner göteborgare, och staden och dess musikscen är magnifik!

Christopher Sander
med vänner
Stay Out West @ Annedalskyrkan
Lördag 01:45


Foto: Linda Alriksson

// Ozelot

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-10-11

Förrätten HÖSTENS SOPPA Två kokta potäter En kokt morot Hacka detta  till småbitar Salladslök och en klyfta  vitlök Hackas jättesmått Grönsaksbuljong och en liter vatten Alltsamman kokas i mikron på det högsta med lock Mellan 6-8 minuter Efter detta lägger man i en halv burk vita bönor i tomatsås Och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...