När detta läses av er så befinner jag mig på mitt timvikariejobb.
Det blev en väldigt lugn och stillsam julafton för min del tillsammans med syster Louie och Mamma hemma i Sollebrunn. Det var helt OK att sitta i för stor Sweden Rock-hoodtröja från 2007 med hål i ärmen och hårfärgsfläckar kring kragen (jamen, den är ju så go den där tröjan).

Klockan är 07:37. Om en liten stund ska jag fortsätta göra ordning mig för att sedan promenera iväg.
Men innan det vill jag lägga upp ett enkelt inlägg om när jag en morgon åkte in till Göteborg för att inhandla de sista julklapparna tidigare den här veckan. Något som varken är särskilt akutellt, trendigt, på gång eller intressant egentligen – men kanske något att göra och annandagjulbakisheten då det enda som finns kvar är ”rumpan” på skinkan och körsbärslikören i chokladasken.

06:54 visar den där klockan längst fram i bussen. Egentligen är det alldeles för tidigt för att åka in till stan den tiden. Förvisso tar det drygt två timmar för mig att ta mig från byn in till stan, men nu skulle inte ens affärerna ha hunnit öppna.
Men, det kändes bättre att få skjuts av mamma som skulle till jobbet, än att behöva gå tre kilometer i kyla och snö senare.

I Alingsås hoppade jag av bussen och satte mig på tåget mot stan. De har fått nya tåg nu! Wünderbah. De har till och med kontaktuttag vid varje säte så att man kan lyssna på musik ur telefonen utan att vara orolig över att batteriet ska dö.

08:45 står det på klockan där borta. Klockan 10 skulle alla affärer öpnna.

Jag hade god tid på mig att bara gå omkring, titta på folk och kolla in tidningar på Presstop på Centralstationen.

Folk med resväskor stod och kollade efter sina tåg. Troligtvis var det många som skulle åka iväg för att fira jul på hemmaplan med släkt och vänner. Känner mig väldigt glad över att jag slipper det där med att åka till fyra-fem familjer och fira jul. Stressigt, rörigt, fram och tillbaka…bläh.

Inte mycket till snö ute på gatorna…

…men det var fint och mysigt ändå. Clarion Hotel Post tar väl ändå priset för snyggast inslagning.

Funderade på om jag skulle göra en såndär grej, att åka med en vagn jag aldrig tidigare åkt med och hoppa av vid slutstationen och se vad jag skulle hitta.

Men det gjorde jag inte. Istället gick jag in på ett ganska tomt Nordstan. Julmusik ur var och varannan högtalare. Orup, Nat King Cole, Tommy Körberg, Willie Crawford, Troll, Bing Crosby…you name it. Alla var där.

Jag visste ett ställe som var öppet, Espresso House. Därför gjorde jag en klassiker som jag gjort de senaste veckorna när jag intervjuat folk för radion….

…beställde en cappuchino och satte mig ner och började skriva. Eller, ja…jag började, men upptäckte efter en stund att jag inte hade med mig den där pennan i väskan. Så, där satt jag med en block och tittade framför mig istället.

Ibland tittade jag ner på Peps Persson-light som satt nere på plattformen och spelade aukustiska julsånger för det tidiga morgonfolket som sprang om varandra med portföljer och uniformer.

…och fråna julstjärnor som jag önskade att jag fick plats med i mitt eget hem.

Klockan var strax efter 09. Jag skickade två-tre sms till ett gäng vänner och hoppades på att de skulle vara vakna och kunna prata lite med mig. Rätt som det var fick jag ett från min syster.
”NUUUU! JAG HAAAAN! JÄÄÄÄÄÄS! Jag äter avokadfrukost med plastsked! Kommer snart!”

Louie kom till slut. Med bananer och avokado i en alldeles för stor ICA-påse. ”Frukost!” sa hon klämmekäckt och höjde påsen.
Vi gick omkring där på Nordstan och tittade i affärer. Jag var nära på att köpa flera tröjor och jackor, men varje gång blev jag tvungen att hänga tillbaka dem. ”Vill du ha den? Jaha ja…jamen…ska du inte hänga tillbaka den och…gå iväg en stund då?”
Det är roligt att handla julklappar med Louie.

Efter ett tag började vi bli hungriga. Vi tog en spårvagn bort mot järntorget och promenerade sedan vidare till Dirty Records.

De har världens godaste kaffe, sopplunch och surdegsfrallor där. Dessutom spelar de bara massa bra musik i bakgrunden hela tiden som man vill springa å fråga om ”Vad var det där? Och det du spelade innan?” hela tiden.

Den här gången bjöd de på champinjonsoppa med persilja. 50:- för soppa och bröd – världens kap! Supergott och göörmättande.

Under tiden vi satt och åt betraktade vi dessa gossar. Det var roligt.

Fika måste man göra när man är där också. Louie tog en äppel- och mandelkaka med vaniljvisp. Jag själv tog något som liknande hundbajs, men smakade rena motsatsen. Segaste och mest ”smält i munnen”-god tryffeln ever.

Efter maten satt vi och jäste en stund. Betraktade hela skivbutiken från våran plats och pekade på skivor vi tyckte var fina, som First Aid Kit (som kan vara årets snyggaste skiva?), Old Kerry McGee, Jimi Hendrix och Pink Floyd, för att bara nämna några…

Sedan fortsatte vår julklappsvandring kring långgatorna, Haga och ända bort tillbaka till centralstationen igen.

Och så blev det julafton.
Jag och syster min klädde upp oss i våra finaste dräkter och hyllade den bruna kakan.

Hoppas att ni hade en megaallanfin jul.
Det hade jag.

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine.