Jag försökte en gång styra upp en direktsänd intervju med hela Division of Laura Lee på en gång. Det blev till slut fantastiskt TV, men kanske inte på just det sätt som den stackars reportern hade tänkt sig.
Att låta de fyra skicka micken mellan sig som de ville var liksom som att sätta igång en tsunami av åsikter och funderingar och ganska långa utvikningar åt helt andra håll.
Så kan det bli när man känner varann sedan länge. När man litar på och respekterar varann för vad man kan.
Den gången var det bara dagar till deras senaste skiva Violence is timeless skulle släppas och marknadsföringsmaskinen pumpade hårt.
Det var i augusti 2008 och om man bortser från singlar, (sjukt snygga) videosläpp och rätt stora turnéer i spåren av det albumet så har det väl inte kommit nåt direkt sen dess.
Men de verkar inte sitta stilla i båten, Vänersborgs finest. För när de nu slår på trumman för att vi skall vända blicken åt dem igen så handlar det inte om musik, utan om konst. Vi skickade några frågor till David Fransson om vad det är som händer egentligen.
Varför en utställning? Varför inte en ny platta istället
För att vi är mer än nån ny platta hit och dit. Hela våra liv har vi försökt ta oss upp ur en djup grop som består av att andra försökt tala om för oss vad vi är. Vi är inte idioter. Vi är inget rockband. Vi har inte nitbälte och kedja till plånboken. Vi kom till Göteborg och upptäckte att alla från den här stan som gör musik är överklass. Vi känner samma utanförskap här som i Vänersborg. De startar band som en ”protest” mot att det är så tråkigt att deras föräldrar har så många motorbåtar. Vi är lika desperata nu som då. Vi gör det vi gör för att vi måste. Men varför skulle vi göra en ny platta?
Ok… Vad kommer vi att få se då?
Konst. En del målningar, foton och installationer. En del privata gamla foton. Vi bjuder på oss själva. Men inga barnförbjudna grejer.
New Moscow (David Franssons soloprojekt, reds anm.) släpper singlar hela tiden, några turnerar med Daniel Gilbert, en ad-karriär verkar vara på gång, en fotografkarriär likaså och förmodligen mycket mer som jag inte har en aning om. Har ni tröttnat på DOLL?
Det här ÄR DOLL, och vi tröttnar aldrig. Vi gör olika saker. Dygnet har 24 timmar och vi vilar sällan. Vi har aldrig haft några marginaler i våra liv. Vi är vana att alltid jobba och Division of Laura Lee är det vi är stoltast över. Nu är det så. När det här började var vi unga och desperata. Man såg det inte som att man hade möjlighet att välja vad man ville göra. Det här var det enda vi kunde. DOLL kommer alltid att finnas men vi har lärt oss andra saker längs vägen.
Men, när kommer nästa platta då?
Tror inte vi gör nån nästa platta. Eller kanske. I så fall till hösten. Men hur som helst har vi gjort en ny låt som inte finns någon annanstans på jorden än i ett par hörlurar på den här utställningen.
MVH/David Fransson
”We’ve Been Planning This For Years, And Of Course You Had To Fuck It Up.” skriver de överst i inbjudan till vernissagen på lördag. Jag tycker inte det verkar så farligt. Jag tycker det mesta verkar gå som smort. Och om du inte är det minsta konstintresserad så finns det ändå en ny låt att hitta där. Vem vet om det nånsin kommer nån mer…
Vernissage
Macforum, Östra Hamngatan 16,
lördag den 6 mars, kl. 14.00 – 20.00
14.00 – Förmingel
17.00 – Livemusik med Lowood, Kristofer Åström, Daniel Gilbert & Isak Ferna.
20.00 – Stänger
Öppettider 7 mars – 20 mars:
Onsdagar – Fredagar Öppet 14.00-19.00
Lördagar Öppet 12.00-17.00
Söndagar Öppet 12.00-16.00
Om du som skivbolagsdirektör, bandbokare eller klubbarrangör lyckas få alla de bångstyriga medlemmarna i Division of Laura Lee att befinna sig på samma ställe samtidigt så brukar det hända grejer. Det är bara att hoppas att de inte har ihjäl varandra och att nån haft vett att trycka på REC. Sista gången nån tryckte på REC resulterade det i albumet TREE som kanske är det bästa bandet släppt sedan förra plattan Violence is Timeless som kom 2008. 
