Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Man måste jobba röven av sig!: Intervju med Tobias på Dödselectro

2012-03-01 av ozelot

Ett tag var allt pop. Ett tag var det totalt jävla mörker. Techno och house hade sin scen, hip-hop och rnb en annan popslynglarna hade sin egen lilla indie-intifada på ställena kring Järntorget. Över vallgraven vid Victoriagatan passerade ingen ostraffat. Men Nonstop tog ett snack med Tobias Dödselectro som blev en av stadens electropionjärer.

Vad är egentligen ”electro”? Till skillnad från alla andra genrer som house och techno som väl också kan sägas vara ”elektronisk” musik?
– Det är jävligt svårt det här med genrer. Electro är väl egentligen en benämning på en massa olika genrer och subgenrer inom elektronisk dansmusik. Men traditionellt så är electro lite rivigare, något hårdare, dansantare och mer melodiös än majoriteten av genrer som dominerar dansgolven. Exempelvis techno och house.

Hur länge har du själv varit inne på genren?
– Jag fick upp ögonen någon gång under 2007, det var under den tiden som Justice dök upp på scenen. Jag upptäckte artister som Danger, Surkin och en rad andra akter som mest var kända i bloggosfären. Jag följde många musikbloggar och under 2008 så renodlade jag min egen blogg till en ren musikblogg.

Hur gick det till? Berätta mer.

– Innan den bytte namn till ”dödselectro” var det en lite mer personlig vad-gör-jag-vad-gillar-jag-blogg. Den kom att handla helt om elektronisk musik, något jag verkligen brinner för. Jag hade aldrig väntat mig att det skulle ge såpass mycket respons.


Och sedan rullade det på? Du började spela ute rätt snart efter det.

– Dödselectro blev fort en av de mest respekterade elektroniska bloggarna, och även en av de största i Europa.
Grymt tänkte jag, och bestämde mig för att starta upp ett nattklubbsprojekt i Göteborg med samma namn. Tillsammans med några andra körde vi några kvällar på Storan där vi spred electromusiken som då inte fanns alls inom Göteborg klubbscen. Då tvingades jag lära mig dj-a. Innan dess var det okänt territorium för mig.
– Min första spelning helt själv (hade dessförinnan dj-at tillsammas med Niklas) var när jag värmde upp för Rebecca & Fiona på en halloweenfest på Yaki-Da. Det är rätt sjukt, för fortfarande idag så tycker jag det är den bästa spelningen jag gjort. Tror inte jag gjorde en enda dålig övergång och allt bara satt så jävla fint.

Vilka är ni förutom dig själv?
– Idag är vi fyra stycken personer som skriver för dödselectro (deathelectro.com): Niklas Axelsson som varit med från början, en homie i Kalifornien som promotar scenen där borta, samt Joakim Alfvén som är musikproducent och klubbarrangör i Stockholm.


Du själv har ju radioprogram samt får säkert väldigt mycket musiktips via bloggen. Om man är helt grön på området, vart skulle du tipsa folk att leta om man är på jakt efter bra ny elektro?

– Beatport.com är världsomfattande vad gäller elektronisk musik, och den största återförsäljaren på marknaden. Mitt tips är att börja kolla electro-chartsen där. Då får du en rätt stor bild av vad som är inne!

Det har ju rasat en viss debatt om kvinnors representation i Dj-scenen. Vad är din egen synpunkt i frågan?
– Det finns för många dj:s idag, eftersom det har kommit att bli så lättillgängligt med både musik och nätverkande. Alla vill bli dj, synas ute, kröka gratis, gå före i kön och stå på listan. Efter Rebecca & Fiona så har det kommit en våg av tjejer som vill ge sig in på scenen. Innan dem var det inte alls samma intresse om du frågar mig.
– Samtidigt så är det inte en könsfråga, vem du än är så måste du jobba röven av dig för att komma in på djscenen. Du måste synas, sticka ut, du måste ha en blogg, eller en fanpage, vad som helst. Funkar inte det får du slicka röv, som många gör. Jag har verkligen slitit, och man kan väl säga att det gett resultat.
– Men det är inte förrän på senare tid som det verkligen börjat rulla in gig. Det är väl mycket tack vare P3, att få promota sig där varje månad är inte fy skam. Men det hade aldrig hänt om jag inte gjort ett såpass bra jobb med bloggen. Det var P3 som mejlade mig, inte tvärtom.


Om man skulle vilja spela på några av era klubbar, vad är ditt råd då? Hur går man till väga om man inte känner er personligen? Är det bara att mejla en soundcloud-länk eller?

– Dra iväg ett mail på facebook, skriv lite om vad du gillar och vad du kör i dina set. Kom på mina klubbar eller spelningar, ta en bärs och snacka lite. Om personen i fråga verkligen visar att den är intresserad och vill vara delaktig så säger det så mycket mer än ett mejl med en mix i. Sitt inte bara på röven hemma och förvänta dig att fixa ett gig. Du måste synas ute, knyta kontakter och nätverka.


Har du några övriga tips för att lyckas? Hitta spelställen, fixa klubbar etc?

– Bara kör på! Ge inte upp. Funkar inte den grejen prova någon annan. Slit som ett djur.

Tobias är grundare till bloggen Dödselectro. Han medverkar regelbundet som DJ i P3:s Musikguiden och spelar flitigt ute på stadens klubbar. Nu på lördag ser ni honom på franska electroakten Justice officiella efterfest på Clooney’s

Gothenburg Offical Justice After-Party

Clooneys vid Gamle Port
130 kr (förköp Sneaky Steve) // 20 år

Lyssna på Tobias senaste P3 mix

Foto: Angelique Johnér

Community Skratch på Mitt Andra Hem

2011-08-06 av ozelot

Debatten har rasat över en Dj är, vad man skall kunna som dj och till och med kön på djn. Ikväll är det nog några som definitivt vill kalla sig djs. Det blir alltså hederlig scratch och uppvisande av tekniska skills på Community SkratchMitt Andra Hem ikväll. Samarbetspartner är kvinnliga nätverket Yoko Djs och deltar gör akter som Fidel Cutstro, Oslo Flow samt Grandeurs of Illusion.

Community Skratch Tour
Mitt Andra Hem (Andra Långg 31)
Lördag 6 augusti från kl 20:00
Fri entré

Vad är egentligen en DJ?

2011-07-18 av ozelot

Vad är en Dj? Vad gör en DJ? Skall det skrivas med två versaler eller med en och hur skriver man det i pluralform på korrekt svenska?
Finns ordet i SAOL? Och har man fel om det ibland vänder sig i magen när man ser att någon kallar sig dj.

DJ var väl från början en skivslusk, helt enkelt, som spelade låtar folk ville höra.
Efterhand utvecklades det till en mer renodlad näring med folk som spelade saker de själva ville höra. Svårighetsgraden höjdes, tekniken finslipades, och blev säkert i mångt och mycket ett sätt att höja statusen i titeln, både externt och internt. Termerna blev alltmer svåra och ogenomträngliga. Ungefär som i fallet med medeltida munkar, som började hitta på förkortningar och ord för att ingen annan skulle förstå.

Efterhand blev en del DJs superstjärnor. De kunde turnera runt i hela världen, göra massa remixar som sedan gavs ut i eget namn, under svårt obskyra etiketter.
Gränsen mellan vad som var en ”Dj” och en artist var utsuddad.
DJn var definitivt medskapare, en artist i eget namn.
Sedan började artister spela skivor, och resten vet vi.

De senaste 10 årens teknikutveckling har medfört att i princip vem som helst kan vara DJ.
Tekniken är tillgänglig för alla, du behöver inte ha investerat i massa dyr utrustning och inte heller gått med näsan genom jamaicansk Guano för att nosa dig till en rar dub-tolva. Du kan ladda ned dem från musikbloggar istället och spela dem från en Ipod. Inte mig emot, jag skiter i var musiken kommer ifrån, bara den är bra.

Frågan är då, vad denna utvecklingen gör med musiken på klubbarna, och framförallt, vad den gör med begreppet ”Dj”?
Jag har spelat skivor ute några gånger, för att jag tyckte det var kul och jag fick. Ingen kastade ruttna tomater på mig heller så jag får väl säga att det var relativt lyckade tillställningar.
Men aldrig i helvete att jag skulle säga att jag var en DJ för det, inte ens om jag gjorde det flera gånger i veckan. Men likväl använder jag ordet.

De senaste åren har vi sett en ganska stor urholkning av ”DJ begreppet”. Det är ganska låga trösklar faktiskt, ingen kräver särskilt mycket av dig i form av tekniska färdigheter eller meriter. Men det beror ju såklart på var du vill spela.
Jag menar, vill du spela på Nef och skall spela pop, ja då kan du nog glömma det.
Har du för dig att du gillar lite house och techno får du nog finna dig att vara i konkurrens med snubbar som regelbundet spelar över hela Europa.
Och ja, de är oftast snubbar, även om internationella undantag finns.
Men de har ju hållit på i över 10 år och räknar bits istället för får när de skall sova.

Man kommer ju osökt in på den här debatten som härjat, här och var. Särskilt här. Och där.
Angående gubbväldet inom klubbkulturen.
Personligen tycker jag ju att den saknar fullständig sans.
Det är klart att om man går igenom varenda dj-lista, varje kväll, så kommer man förmodligen att hitta fler män.
Men frågan är väl snarare då varför? Vad spelar de för typ av musik? Och vad är det för ställe?

Jag har nämnt Nef. Förmodligen också Avenyn, men jag har inte så bra koll på den scenen det erkänner jag.
Men jag vet i alla fall att där spelas en hel del house och techno. Som alltså har en ganska hög tekniktröskel att överhuvudtaget komma in i.
Det är ofta killar som hållit på med det ett bra tag, och satsat allt. Kan inte tjejer göra det då, frågar ni?
Säkert. Men varför gör de inte det då, om de så gärna vill spela ute?
Samhällets fel, säkert.

Sedan har vi kanske Henriksberg, möjligen Sticky Fingers.
Där spelas det ofta rock och punk, flera gånger i veckan. Kan inte tjejer spela rock och punk?
Säkert. Men varför vill de inte det då? Där är ju inte alls tekniktröskeln lika hög, bara musikintresset finns.
Kanske borde de bli lite bättre på att leta efter kvinnliga ”djs”?
Jag vet inte, jag överlämnar gärna det till någon annan mer kunnig i just det fallet.

De senaste tio årens nöjesliv har medfört en ganska radikal förändring. Det finns numer så många olika möjligheter att spela skivor ute att begreppet urvattnats. Dels finns det knappt några klubbar i egentlig bemärkelse längre, det är ju helt vanliga uteställen som dagen till ära bestämt sig för en viss musikstil och ibland inte ens det.
De finns ambulerande klubbar med ett visst crowd som spelar på olika ställen, kanske.

Det finns mängder av ställen som satsar på att tilltala alla, av dels ekonomisk nödvändighet.
De spelar all möjlig musik och blandar vilt. Cindy Lauper varvas glatt med fet hiphop.
Säga vad man vill om det, men där förekommer knappast något gubbvälde.
Snarare är det i praktiken så att det är kommersiellt gångbart att ha många kvinnliga djs, ofta helt okända till en början. Tjejerna kommer. Killarna kommer och tittar på tjejerna.
Det är inne att ha kvinnliga djs.

Jag började gå ut på nittiotalet. Då fanns Djs som Demonika, Miss Alabama, Iris och Paulina. Jag tänkte inte nämnvärt på att de var tjejer. Sedan kom en annan typ av dj, som bestod av it-tjejer som t.ex Kitty som var lite uppstudsiga och roliga och smaklösa och kunde bryta av låtar mitt i.
De satte liksom sin profil på klubben och drog folk för att de var de.

Idag finns det jättemånga kvinnliga djs som spelar regelbundet ute och har egna klubbar.
Jag vill inte ens rabbla namn för jag vet att de t.om blir irriterade av att etiketteras som ”kvinnliga djs”. De är skitduktiga.
Sedan skall ingen försöka slå i mig att det är lika lätt som 18-årig okänd kille att få bokning ute som en jämngammal tjej som ser cool ut och har många vänner på Facebook. Är dessa tjejer ”skitduktiga”?
Är de motarbetade av gubbväldet?

Svaret är nog nej. De är inte skitduktiga, de är könsmogna och gillar att parta.
De är i alla fall inte ”DJs, i alla fall inte till en början. De får inte – och skall inte – ha rätt att spela överallt.
Men visst är det jättebra att få chansen, i en uppsättning med totalt kanske tio andra djs den kvällen. Finns ju ganska få få färska DJS som headlinar en hel kväll.

Består DJ-rollen av annat än att räkna bpm och ha stora anoraks? Absolut, därför tyckte jag länge att det var mycket roligare när tjejer spelade, de tittade mer på dansgolvet än i skivbackarna.
Väldigt hårddraget men lite åt det hållet är det faktiskt. Man skall känna att man har en kontakt med den som spelar.
Men bör man kanske bli lite torr bakom öronen innan man själv kallar sig deejay, och ha respekt för de som gjort det länge och lärt sig yrket, oavsett om de är män eller kvinnor? Det tycker jag absolut.

Skall man tänka till lite innan man uttalar sig? Eventuellt veta vad man pratar om?
Om gubbvälde, kvinnofientlighet och annat? Hell yes!

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...