Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

TUTT PUPP RUFF har landat, firades idag på ELIS CORNER

2019-09-14 av Chawki
SENIOR SLACKERS va pigga & glada och firade med kaffe & chokladboll

Idag lördag den 14 September hade SENIOR SLACKERS släppfest för sin nya singel TUTT PUPP RUFF på ELIS CORNER kl 12.00. De muntra seniorerna firade med kaffe & te och Falck slog på stort med en chokladboll. Det var luftigt och halvtomt i lokalen. Falck & Ollikainen lyssnade var och en på den nysläppta singeln i Chawkis mobil. – Detta är VERKLIGEN NONSENS, va Falcks kommentar under lyssningen.

Ryktet om SENIOR SLACKERS har nått till Stockholm och de fick ett spelningsförslag därifrån förra veckan, som Falck vänligt men bestämt avböjer. – Vi är ett studioband, tillägger Ollikainen. – Nästa platta ger vi ut under namnet UFFEVOX, avslöjar Falck.

Berntsson släntrade in och ELINA RYD dök upp, trött efter ett tufft yogapass. Studioteknikern & producenten Markebro kom till festen precis när den skingrades 13.00.

I låten TUTT PUPP RUFF nämns GYLLENE KORVEN – korvkiosken i Askim som brann upp häromdan. Ebbot reciterar nåra rader av Falck om och om igen med oklanderlig göteborgsaccent. Chawki lallar & Ollikainen kör raka rör på pianot. Torstenssons BONGOSPEL är pricken över i tillsammans med Desmonds fräsiga syntpålägg.

Kort intervju med Marcel Tuores om hans fotokonst som hänger på Dansken, Spola Kröken Collection

2018-11-24 av Chawki


Foto: Marcel Tuores

I torsdags, den 22 Nov, hängde Marcel Tuores upp en serie foton på Dansken på Andra Lång.
De kommer finnas där på obestämd tid framöver. På bilderna syns musiker och annat löst folk som
Emrik Larsson, Ralf Gyllenhammar, Björn Olsson, Ebbot Lundberg, Ugly Cheese,
Davono, Torsten Topsteen Larsson, Pontus Hammarén, Kakan och Fadern.
Det är mycket hud, testosteron och berusningsmedel.
En sida av en svunnen tid förevigad och Tuores öga var med & satte kontur på musikscenen.
Hade känslan för att kunna göra stills av Rock & Dekadens.
Jag har ett specifikt minne av Tuores en gång på Draupner -88. La märke till honom
för han var så kolossalt packad och samtidigt graciöst stilfull. En imponerande bedrift.
Tuores har ägnat sig åt film och andra konstformer utöver fotandet och
i denna stund har Tuores & Falck publicerat collage och poesi
i ca 1 och ett halvt år på GBG NONSTOP.
Tuores stillade all min nyfikenhet genom att svara på nåra frågor.

 

 

– Vilka var omständigheterna när du tog fotona som nu hänger på Dansken?

– Omständigheterna var kaotiska minst sagt, rent av livsfarliga,
som att ligga vid fronten vid slaget om Stalingrad under flera år, ständigt berusad.
Många stupade i rännstenen men jag personligen överlevde som genom ett under,
Gud hade sin hand över mig, tror jag.

 

– När knäppte du dem?

– Man kan säga att jag var nån slags fältfotograf som dokumenterade
mina favoritmodeller/karikatyrer på GBGs Rock & Funk scen under 1980-90 talet.
Jag planerar att släppa en fotobok med de bästa/värsta burleska bilderna,
en slags pekbok för vuxna, det kan bli den ultimata coffee table boken från Göteborg.
Arbetsnamnet är : REAL UGLY CHIC GBG / 1986-2000

– Vad såg du hos dessa modeller/karikatyrer som fascinerade dig så?

– Vi speglade varandra privat och blev varandras lärare den hårda vägen,
på något sätt var vi alla själsligt sammanlänkade och skulle genom olika smärtor
lära oss något, något om kärlek. Nu försöker alla att bli hela liksom resten av mänskligheten,
vi är alla indragna i en stor väv. Let the highest good for our souls unfold…

 

– Boken kanske skulle va pekbok på demenshem istället?
De avporträtterade börjar närma sig pensionsåldern.

– Ja, var dag är en dag närmare döden kan man säga och vem minns snart klart
vad som hände i Göteborg på 1980-90 talet? Vi sitter alla snart dementa med våra inre sår
och då kan det vara bra att ha en pekbok att visa hemtjänsten hur härligt det var
i Göteborg på 1980-90 talet. Hur snygga alla var på den tiden, trots sina inre brister.
Pekboken kan vara en hjälp för många tror jag, en sedelärande pekbok
för att nå frid och roa sig själv, sina barn och barnbarn med.
Pekboken är ju även en studie i fashion och lack of fashion, det tycker jag är roligt.

Intervju med Ebbot Lundberg om Union Carbide Productions

2018-08-21 av Chawki

fredag den 24 augusti står Union Carbide Productions
Lisebergs stora scen kl. 21.00
Som hängiven Carbide-beundrarinna på 80-talet så ska det bli roligt
att ta del av deras spänst 30 år senare.
-88 stod man som naglad och bara njöt av framförallt Ebbots sanslösa show,
men även Rylanders baktakter, Wladis sombrero och Olssons söthet.
Det var på Gbg Poetry Art Festival,  på fester arrangerade av Radium
och massa andra ställen som Carbide fick folk att vakna till.
Sen gjorde Union Carbide även succé i Tyskland och USA bl a.
Bandet startade -87 och splittrades sex år senare
men gör alltså nu ett par gigs igen.
I samband med spelningarna på Liseberg och Gröna Lund
släpper Union Carbide Productions en vinyl,
en liveinspelning från New York -88.

Gbg Nonstop fick den stora glädjen att göra en kortare intervju med Ebbot
inför fredagens gig och presenterades därmed för en ny variant av hur allt började
och en påminnelse om den evigt pågående alkemin.

 

– Jag undrar över begynnelsen av Union Carbide Productions.
Var det så att rocknrollpoeten Stefan Falck blev petad som sångare
för att du kom in i bilden?

–  Inte alls. Detta skedde långt innan jag blev påtänkt som sångare.
Enligt rykten så tror jag snarare att Stefan lade ner rocken för att bli poet på heltid.
Anledningen till att jag kom med var när Emrik Larsson från kriminella bandet
The Stonefunkers – efter Stefan Falcks abdikering – provsjöng för
Heart Beat City  (Som Union Carbide tillfälligt hette då)
–  råkade tipsa Björn Olsson och Henrik Rylander
om att jag kanske skulle prova som sångare.

– Egentligen undrar jag hur det hade varit om både jag och Stefan
hade varit frontfigurer tillsammans på den tiden.
Det hade nog förmodligen varit den ultimata kombon på alla sätt.
Stefan är ju i mitt tycke den enda väsentliga poet som finns i detta land förutom Bruno K. Öijer.

 

– När jag såg er på 80-talet var du imponerande gymnastisk,
kastade dig helt orädd, hit å dit och gjorde volter
Har det blivit många gym-pass inför giget nästa vecka?

– Anledningen till att jag gjorde det var att jag mådde dåligt och ville innerst inne lämna den här världen.
Men det skedde aldrig av en anledning. Nuförtiden kanske jag max gör en trött piruett
och några försiktiga Travolta-moves. Med risk att få hjärt- och stjärtattack.
Så det enda gym-pass jag förmodligen gör är att testa någon ny åkattraktion
på de nöjesfält vi valt att exponera oss på.
Och i nutiden känner jag innerst inne att den här filmen vi kallar livet
ändå är oerhört mysigt komisk.
Så jag valde helt enkelt att ta steget med att gå från Halvan till Helan
och köra hela racet och se vart allt leder till.

 

– Göteborgsscenen på 80-talet var ju friare och inte lika
kommersialiserad som den är idag. Det fanns massor med svartklubbar i innerstan.
Hur tror du att de förutsättningarna och den tidsandan har påverkat ditt artisteri?

– Jag är mer intresserad av pensionärer i dagens samhälle. Dom har det svårast och behöver pepp.
Jag saknar svartklubbstiden ibland men den pågår säkert någon annanstans just nu.
Är personligen mer intresserad att vandra i skogen medan den finns kvar.
För i skogen händer det mer än vad det gör på en svartklubb.
Vad gäller världen för övrigt så är vi ju inne i en planetär transfusion
så jag fokuserar på övergången och sätta musik och text till den från ett hyfsat avlägset plan.

 

– Har du nån speciell historia du vill dela med dig av från Carbide-tiden?

– Det var när Björn Olsson och Patrik Caganis umgicks som ett arbetslöst kärlekspar
och bar vida Manchesterbyxor och bytte rockfrisyren till page-aktig discofrisyr.
Det var förmodligen den mest dekadent glamorösa perioden i bandets historia.
Det var sånt som skapade extremt bra riff märkte jag.

 

– Har du nån favoritlåt med Carbide?

– ”Down on the Beach” tycker jag är ett mästerverk.
Men rent sångmässigt är det kanske låten ”Career Opportunities”.
Det var en touchdown i helvetet som bidrog mycket till den orala entertainer jag är idag.

– Ni spelade in första plattan med Henryk Lipp i Music-A-Matic om jag inte tar helt fel,
Vad betydde Henryk för ert sound?

– Väldigt mycket eftersom dåtidens ljudtekniker oftast var tekniska besserwissers
och lyssnade på Sting och Saga.
Sen visste vi väl också vad vi ville soundmässigt.
I synnerhet jag och Björn när det kom till produktion.
Henryk Lipp var väldigt uppmuntrande på alla plan.
Trots att han myglade lite med studiotiden ibland.

 


– Jag älskade Carbide för er totalt respektlösa attityd,
jag minns tex när du uppträdde i grodmansdräkt på Banana Boat,
är det svårt nu när du har varit med i Så mkt bättre att upprätthålla den attityden?

– För det första så kommer jag tyvärr inte in i en grodmansdräkt längre.
Och behöver heller inte det som långtidsutexaminerad Neptunusfigur.
För det andra så har det aldrig varit en attityd utan snarare en medfödd personlighet.
Jag reflekterar och anpassar den situation som tilldelats mig på ett listigt och smått
underhållande sätt. Som i den här intervjun tex.

 

– Känner du att du har förädlat dina konster med åren?

– Det är en alkemi som ständigt pågår både i linjär och holistisk tid.
Och svaret på den frågan ligger någonstans där borta i den ständigt krökande horisonten.

Primadonnan recenserar Ebbots TV-show och midsommarfirande i Trädgårdsföreningen

2018-06-23 av Primadonnan

Vi snubblade in på Trädgårdsföreningen där det blåste snålblåst och alla var glada
och små bebisar låg halvnakna i kärror
och föräldrar var påklädda, dansen gick på ängarna, sill å potäter åts på marken
bland alla tusen människor som satt i sol och moln och blåst
Gun, Mona och jag gick in i värmen på Grindstugan och lunchade
där träffade vi en gammal fin sommarkollega – Margeau.
Alla hade kransar på huvet utom vi.

Efter denna blåsiga hemska midsommarafton gick jag hem och tittade på Ebbot på TV.
Och Badrock med Björn Skifs.
Jag blev begeistrad särskilt av Lena PH, Sanne Salomonsen och Marie Bergman.
Lena brås på sin mor som var duktig sångerska, vi är båda med i gamla schlagerboken.
sen hann jag äta en skagenröra i avocado innan Ebbot började, med min hemmagjorda mangosmutti.

I Ebbots show uppträdde en kille som hette Rasmus Johansson på trumpet,
han påminde mig om Miles Davis.
Även trumpetaren Johansson från Marstrand som varit med i Diggilo var med.
Ebbot satt i blå nattskjorta
och såg ut som Gustav Vasa med blomsterkrans på huvet
eller en korpulent Jesusgestalt
han sjöng fina låtar och spelade på gitarr och söta lilla gossiga Amanda Werne
sjöng även hon och spelade gitarr och munspel.
Hon är en fantastisk musiker.
Även den vackra fröken Liftig med krans i håret var med och sjöng.

Daniel Lemma sjöng och spelade gitarr, vackert som vanligt, på svenska.
denna midsommarkonsert var från Fiskebäck på en ö.
Jag tyckte jag såg min gamla tandläkare skymta förbi kameran. De var nåra snygga karlar jag såg.
Det måste ha varit förinspelat för det var alldeles för mkt sol och alla var lättklädda.
Det var en väldigt fin avslutning på min midsommarafton, när man har barn och barnbarn på bygden.

Jag hoppas att Ebbot tar med oss i Cosmic Ellington Girls på sin nästa båttur.
Ebbot och jag kan sjunga Summertime tillsammans på ett fint sätt,
men då får hans musiker byta plats med Ollikainen och Nikke Ström.
Jag hoppas verkligen att Ebbots TV-shower fortsätter även om vi inte får vara med.
det var debut förra året med Ebbots TV-show på båttur med Ebbot i 4 delar.
Ebbot på Bryggan eller På bryggan med Ebbot låter jävligt bra!
Primadonnan har en önskan – att han tar med sin bror Peter Lundberg – i nästa program
och där vill vi vara med – vi älskar Lundbergspöjkarna!
Ibland måste man smöra för folk, men detta kommer från hjärtat!


Filmed & Edited by Marcel Tuores

Studio KATAKOMB

2018-01-22 av Chawki

Den dynamiska mannen och trummisen Pontus Torstensson har startat upp en studio
tillsammans med Stefan Lindvall – en förhållandevis hemlig person
som valt att tona ned sin roll i diverse inspelnings-sammanhang genom åren.

– Jag har valt att vara inkognito pga att jag inte behövt eller vela nåt annat. Skönt att va anonym,
säger Lindvall som har skapat en fiktiv person som släpper en skiva i mars
– ett av hans projekt i studion vid sidan av att göra data och teatermusik
tillsammans med parhästen Simon Olsson från Silverbullit,
coverinspelningar med Ebbot ( den välväxte magikern från Särö spelade in sin platta
For the Ages to come i Lindvalls förra studio vid Järntorget, en gång Björn Olssons studio)
och inte minst att pröva sig fram med Torstensson för att hitta alla spännande möjligheter ljudmässigt i den nya inspelninsgstudion Katakomb som ligger i Kungsten Industri Område.
Ett populärt tillhåll för musikstudios. Thomas Frank har Ljudvalvet där och Glavå har Kungsten Studios. En göteborgsk metropol för sjyssta inspelningsstudios, helt enkelt.

– Vi har experimenterat mkt för att få ett bra trumljud, säger Torstensson bekvämt tillbakalutad och fortsätter:
– Det viktigaste är att få ett bra trumljud, om trummorna låter bra då kan man börja göra resten.
Överhäng är djävulens påfund. Sen har vi provat olika mick-placeringar i olika rum.
– Vi kan inte avslöja för mycket om det, avbryter Lindvall.

De berättar vidare att de har ett bra trapphus där man kan få ett bra rumsljud och att de har flera olika rum så att man kan separera ljud från varann under inspelning.

Ett framtida projekt blir att spela in en live-session med Torstenssons solo-akt Tentakel, med olika förstärkare i olika rum.

Annars är Torstensson och Lindvall öppna för förslag. Olika slags musik innebär olika utmaningar.
Undertecknad undrar vad Torstenssons jam tillsammans med Ebbot ska utmynna i.
Mycket delay , avslöjar Torstensson.

För att boka in studiotid kan man kontakta Lindvall och Torstensson på mejl
studiokatakomb@gmail.com

Primadonnan recenserar Ebbots TV-program

2017-09-17 av Primadonnan

lena

Ebbots show är grym på TV 1.
Ane Brun och Miriam Bryant och Kapten Röd var fantastiska i sitt uppträdande.
På böljan den blå och på öarna utanför Göteborg, bl a Brännö brygga.
De åkte omkring i ett 1800-tals skepp från GBG och Ebbot kommer göra så i fem program till med andra artister.
Dessa som var med nu var ju fantastiska.

Jag önskar att jag fått vara med.
När jag träffade Ebbot i april sa han inget om detta.
Men jag sa:
– Ta med mig om du har nåt på g i studion, jag ställer upp gratis.

Därför önskar jag att jag var med på böljan den blå.
Ebbot , take me with you!

Säger Primadonnan från Hisingen som är ett fan av bröderna Lundberg.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.