Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Cassavetes på Göteborgs Dramatiska Teater. Recension

2019-10-20 av Primadonnan
Foto: Per Larsson

Dramatiseringen av John Cassavetes film Faces från -68 har blivit pjäsen FACES på Göteborgs Dramatiska Teater som hade premiär igår Lördag 19 Oktober. De hade satt publiken på två sidor om scengolvet så att man kände att man var med i showen på Losers Club. Man kunde tänka sig till Henriksberg som låg bredvid mellan -50 och sent -60tal när jag var där på Henriksbergs nattklubb. Losers Club är en klubb för rastlösa själar. Scenariot är att man kommer in på en rökig klubb där en Marilyn Monroe-karaktär står och sjunger vid mikrofonen. Folk dansar. Det handlar om en tjej som är på jakt efter att bli sedd. Publiken består utav elever från teaterskolan i Falkenberg och någon journalist. Bredvid sångerskan dansar en hostande tjock gubbe med Hitler-liknande utseende ( ägaren av Dramatiska Teatern). Man sitter högt upp så man ser bra. Ett par dansar med varandra. Sångerskan går ut, hon kallar sig för Ginny med the long blond hair. De dansar en rysk dans, ramlar på golvet, alla skrattar. Man hör Glenn Millers Orkester spela i bakgrunden. Nu kommer Ginny på scenen och fyller på spriten och Erik som spelar den fulla mannen gör det väldigt bra. En replik är – Ner med tjänstemännen, ner med sjukhusen. Det kom en lång man in, en cynisk man vars fru va hemma när han var på krogen, han träffade Tjocke-Fredde ( ägaren av Dramatiska Teatern) och verkade glad för det. De två dansade med varann. – Det är bra att ha en vän, sa den långe. – Köp en hund, svarade Fredde.

Hela pjäsen utspelas på klubben och i hemmet hos den långe killen. Det är humor och bisarrheter. Ginny ser ut som Monroe och sjunger nåt ryskt. De byter scener. Det hela handlar om att den långe vill ha Ginny men också sin fru. Fredde får tag i bruden Ginny och säger att han vill betala för henne. Jag får en förnimmelse av hur det va på -60talet då gubbarna kom fram med sina plånböcker och ville bjuda på drinken och sen gå till hotellet. Den glada tiden.

Nu dansar gubbarna med varann igen. Jag tycker att det är ganska rörigt. Det är gap och skrik och snuskprat. Sensmoral var väl att gubbar va ute och dansade på krogarna och lämnade frun hemma och till slut gick frun ut med unga killar vilket gjorde att gubbarna ångrade sig. Jag tyckte mest om Ginny, hon fick mig att tänka på mig själv. På långt håll så var hon en kopia av Monroe och även jag va lik Monroe på den tiden.

Jag ger pjäsen två stjärnor av fem, skådisarna får fyra stjärnor av fem. Själva pjäsen är inte my kind of tea. Jag är inte mkt för snuskiga ord. Jag var säkert äldst i publiken. Det va många skratt från publiken. Hon som spelade Ginny va strålande. Gå själva och se pjäsen och få en egen uppfattning.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.