Bonniers har nyss lanserat sajten Tjock.se. Sajten är en slags Täby-kusin till trend & prylsidan Feber.se, och målet är att attrahera en manlig publik som inte hänger kring Stureplan. Namnet har naturligtvis redan väckt visst rabalder, men eftersom det är en manssajt har FI ännu inte kopplat greppet om pepparsprejen.
Det känns som man velat flirta med ironiska generationen som flabbade åt Spermaharen och Killinggänget men glömde av att vara roliga.
Bakom sajten står en hel del slipat folk: Peder Bonnier, Daniel Frodin, Roger Åberg, Gordon Andersson och Bobby Green. Du har inte hört talas om dem? Lugn, det har inte jag heller.
Men de har alla ett förflutet i Bonniersfären och har turats om med att ge varandra prestigefulla visitkort sedan Feber.se startade för niotalet år sedan. Men där Feber i alla fall hade en slick idé som lämpar sig för webbformatet påminner Tjock.se mest om en snubbe som sålt sin ICA-butik och fått alldeles för mycket pengar.
Tanken är att tipsa om både om både god öl, snygga kläder och typ…motorsågar (killar gillar sådant!), och tycks bespetsa sig på Cafés läsekrets. Men de verkar ha glömt det faktum att mellan alla mer pryl & och krängorienterade redaktionssidor i den publikationen finns faktiskt en och annan läsvärd artikel, som förvisso kanske är lite grabbig i ämnesvalet men som de flesta kan slå ihjäl en timma med medan foten gipsas utan att behöva gömma den för flickvännen efteråt.
Tjock.se verkar mest bestå av pressreleaser och det som förespeglas vara redaktionellt material kunde lika gärna vara sponsrade artiklar.
Programförklaringen är ganska tydlig:
”Bonnier Tidskrifters nya manssajt ”Tjock” ska locka annonsörer som vill nå en manlig målgrupp.”
Ett stalltips hade ju varit att redan vid ritbordet fundera över hur man även skulle locka läsare till sajten.
På Tjock.se – nästan överpedagogiskt formgiven för att attrahera karlar med tjocka pekfingrar – finns ett slugt system för att betygsätta ”artiklarna” (produkterna). Ju fler kilo (tjockare) desto bättre.
Blir nog inget guldägg på den idén.
En fördel med sajten är att nästan inga texter är länge än fem rader. Jag säger fördel, eftersom jag utan problem hinner ögna igenom hela webbplatsen på en kvart. För att aldrig mer återvända.
Redaktionen förkunnar stolt att de har smygskrivit sajten på halvtid under 9 månader.
Det är en lång grossess för en tillblivelseakt som inte torde ha varat mycket längre än fyra sekunder.
